Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 1/3

2 Mos 10, Mark 10:13-31

2 Mos 10

Den åttonde plågan – gräshoppor
1Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Gå till farao, för jag har förhärdat (tillslutit) hans hjärta och hans tjänares hjärtan, så att jag kan visa mina tecken i deras mitt. 2Detta ska du återge (berätta) i öronen [betoning som förstärker att tydligt undervisa] för dina söner och deras söner (barn och barnbarn) hur jag har gjort Egypten till åtlöje [spelat egyptierna ett spratt], liksom mina tecken [plågorna] som jag har gjort ibland dem, så att ni ska veta att jag är Herren (Jahveh)."
     3Mose och Aron gick in till farao och sa till honom: "Detta är vad Herren (Jahveh), hebréernas Gud (Elohim), säger: Hur länge ska du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 4Annars, om du vägrar att låta mitt folk gå, se, i morgon ska jag föra in gräshoppor över dina gränser. 5Sedan ska de täcka jordens yta (ansikte), så att ingen ska kunna se marken. De ska äta det som undkom, det som blev kvar efter haglet och äta alla era träd ute på fälten. 6Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till jorden till idag." Sedan vände han sig om och gick ut från farao.

[Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sände gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetgjorda när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]

7Faraos tjänare sa till honom: "Hur länge ska den här mannen vara en snara för oss? Skicka iväg dessa människor så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) sin Gud (Elohim). Inser du inte att hela Egypten blir fördärvat?"
     8Mose och Aron hämtades till farao igen och han sa till dem: "Gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren er Gud (Jahveh Elohim). Vilka är det som går?" 9Mose svarade: "Vi ska gå med våra unga och våra gamla, våra söner och våra döttrar. Vi ska gå med våra fårflockar och boskapshjordar. För vi måste fira en Herrens (Jahvehs) högtid till honom (till Guds ära)." 10Men han sa till dem: "Må Herren (Jahveh) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten. 11Inte på det viset. Gå nu, ni som är män, och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahveh), för det är vad ni önskar." Sedan drevs de ut från faraos ansikte (närvaro).
     12Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Sträck ut din hand över Egyptens land så att gräshopporna kan komma upp över Egypten och äta varje planta som haglet har lämnat." 13Mose sträckte ut sin stav över Egyptens land och Herren (Jahveh) förde en östanvind över landet, hela den dagen och hela natten. När det blev morgon förde östanvinden med sig gräshoppssvärmarna. 14Gräshoppssvärmarna kom upp över hela Egyptens land och stannade kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser), så tätt att dess like aldrig varit tidigare, och inte heller ska bli igen. 15De täckte hela marken så att den blev förmörkad, och de åt upp varenda planta i hela landet och all frukt från träden som haglet hade lämnat. Inte en enda tillstymmelse till något grönt, inget träd eller planta på fälten fanns kvar i hela Egyptens land.
     16Då kallade farao snabbt på Mose och Aron och sa: "Jag har syndat mot Herren er Gud (Jahveh Elohim) och mot er. 17Förlåt nu min synd bara denna gång, be till Herren er Gud (Jahveh Elohim) så att han tar bort denna död ifrån mig." 18Han [Mose] gick ut från farao och bad till Herren (Jahveh). 19Då vände Herren (Jahveh) vinden så att den kom mycket starkt från väster och den förde bort gräshopporna och drev ut dem i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. Inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser). 20Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han lät inte Israels barn (söner) gå.

Den nionde plågan – tre dagars mörker
21Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och det ska bli mörkt över hela Egyptens land. Ett mörker som man kan ta på." [Ps 105:28]

[Detta mörker var inget vanligt mörker utan ett som man fysiskt kan ta på och känna/erfara. Solguden Ra var den högsta i rang bland Egyptens gudar och nu kan han inte skingra detta mörker. Men dessutom fanns en annan gud som hette Apep som var en motståndare till Ra och som rådde över mörkret. Även han konfronterades i denna plåga eftersom Gud lät solen skina bland israeliterna och därmed visade att det var Gud som bestämde även över mörkret.]

22Mose sträckte ut sin hand mot himlen och det blev ett tjockt mörker över hela Egyptens land som varade i tre dagar. 23Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
     24Farao kallade på Mose och sa: "Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahveh). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er." 25Men Mose sa: Du måste också ge oss slaktoffer och brännoffer i våra händer, så att vi kan offra till Herren vår Gud (Jahveh Elohim). 26Vår boskap ska också gå med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahveh Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahveh) förrän vi kommer dit.
     27Men Herren (Jahveh) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han var inte villig att låta dem gå. 28Farao sa till honom: "Gå bort från mig. Akta dig för att komma inför mitt ansikte igen, för om (den dag – hebr. bejom) du ser mitt ansikte igen kommer du att dö." 29Mose svarade: "Som du talar [du har nu själv sagt/önskat det], jag ska aldrig se ditt ansikte igen."

Mark 10:13-31

Jesus och små barn

13Man bar fram små barn (2-11 år) till honom för att han kanske skulle röra vid dem, men lärjungarna tillrättavisade dem (gång på gång) utan resultat. 14När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se Mark 10:10] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sa till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de. 15Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar på och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit." 16Han tog upp dem (en efter en) i famnen och välsignade dem passionerat (innerligt, ömt) genom att lägga sina händer på dem.

[Föräldrarna hade nog inte tänkt något så stort som att Jesus skulle välsigna dem utan bara ett hastigt vidrörande som vers 13 antyder, men Jesus går längre och tar upp dem en efter en i sin famn och välsignar dem innerligt.]

Den rike mannen

Stentavlorna med tio Guds budord i förbundsarken. Foto från modellen av tabernaklet i Timna park.

17När han [lämnade huset han gått in i, se Mark 10:10, och] gick ut på gatan, sprang en man fram och föll ner på knä för honom och frågade: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 18Jesus svarade honom:
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
    och det är Gud!

19Du känner till buden (instruktionerna):
    Du ska inte mörda.
    Du ska inte begå äktenskapsbrott.
    Du ska inte stjäla.
    Du ska inte vittna falskt (tala osanning).
    Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet.
    Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor."

[Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se 2 Mos 20:12-16; 5 Mos 5:16-20. Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med budordet "att hedra sin far och mor", väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att "inte ha begär till något som tillhör vår nästa" finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar på detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?]

20Då svarade han honom: "Lärare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung."

[Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid bar mitsvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]

21Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sa: "Ett fattas dig (en sak återstår; gör att du inte når målet – gr. hustereo), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!" 22Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för "ägde mycket" användes ofta för att äga mark och fastigheter.]

Jesu liknelse att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike, förbryllade lärjungarna.

23Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!" 24Lärjungarna blev helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sa till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte]. 25Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike."

[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i Guds rike, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]

26De blev ännu mer förvånade (förbryllade, tappade helt hakan) och sa till varandra: "Vem kan då bli frälst (räddad, bevarad, få evigt liv)?" 27Jesus tittade runt på dem och sa: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tillsammans med (bredvid, i närvaro av) Gud kan det ske, för allt är möjligt tillsammans med Gud."

28Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?" 29Jesus svarade:
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen):

Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
    hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
30ska få hundrafalt igen.

Redan nu i den här tiden ska han få
    hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden
mitt under förföljelse,
    och evigt liv i den kommande tidsåldern.

[I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se Matt 23:9.]

31Många som [nu] är först ska [då] bli sist,
    och många som [nu] är sist ska [då] bli först."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)