337 500 får, ³⁷av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 675,
³⁸nötboskap 36 000, av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 72,
³⁹åsnor 30 500, av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 61,
⁴⁰och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 32.

Mose gav hyllningen, Herrens (Jahvehs) avskilda del, till prästen Elazar som Herren (Jahveh) befallt Mose.

⁴²Och av Israels söners halva, som Mose delat av från stridsmännen, ⁴³deras halva var från fåren 337 500, ⁴⁴och nötboskap 36 000, ⁴⁵och åsnor 30 500, ⁴⁶och människosjälar 16 000. ⁴⁷Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahvehs) tabernakel, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

⁴⁸Och härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, kom nära Mose, ⁴⁹och de sa till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas. ⁵⁰Och vi har fört fram Herrens (Jahvehs) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahvehs) ansikte."

⁵¹Och Mose och prästen Elazar tog guldet från dem och alla utsmyckade juveler. ⁵²Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahveh) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel [193 kg], ⁵³för stridsmännen hade tagit byte, varje man för sig själv. ⁵⁴Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahvehs) ansikte.

Tillbaka upp

---

Mark 9:1-29

¹Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden förrän de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft."

[Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Mark 9:2-8. Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.]

Jesus förvandlas

Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

²Sex dagar efter detta tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg, ensamma i avskildhet.

[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, se Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galileen, se Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]

Hans yttre förvandlades inför dem, ³och hans kläder blev skinande (bländande, gnistrande) vita som snö, så vita som ingen valkare i världen kan bleka dem. [En valkare var en person som rengjorde eller blekte tyg som skulle färgas, se även 2 Kung 18:17; Jes 7:3; 36:2; Mark 9:3.] ⁴Sedan visade sig Elia för dem tillsammans med Mose, och de samtalade med Jesus.

[Sex dagar efter Petrus ord att Jesus är Messias, se Mark 8:29, får tre av hans lärjungar se hur Jesu mänskliga natur förbleknar och Jesu gudomlighet skiner igenom. Mose och Elia representerar Gamla testamentet. Tillsammans bekräftar de att Jesus är den som uppfyller undervisningen (Torah) och profeternas löften.]

⁵Petrus svarade [trots att ingen frågat honom, han avbröt deras konversation] och sa till Jesus: "Mästare, det är gott (underbart) för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor [han syftade antagligen på de hyddor som man byggde under firandet av lövhyddohögtiden], en för dig, en för Mose och en för Elia." ⁶Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta [över vad de såg] var lärjungarna.

[Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med både den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]

⁷Då kom ett moln och sänkte sig över dem (överskuggade dem), och ur molnet kom en röst: "Detta är min Son – min Älskade. Lyssna ständigt på honom (hör och lär hela tiden från honom)!" [Molnskyn är en bild på Guds närvaro. I Gamla testamentet övertäckte den tabernaklet, se 2 Mos 40:34-35, och vilade över templet i Jerusalem, se 1 Kung 8:10.] ⁸Plötsligt när de tittade sig omkring såg de inte längre någon förutom Jesus.

⁹På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se 2 Pet 1:16-18.] ¹⁰De behöll detta för sig själva, och diskuterade med varandra vad som kunde menas med att uppstå från de döda. ¹¹De frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att det är nödvändigt att Elia kommer först?"
     ¹²Han svarade: "Det är sant att Elia kommer först [före Messias] och återupprättar allt [som det berättas i Mal 4:5-6]. Varför står det att Människosonen måste lida mycket och bli föraktad (bli behandlad utan respekt)? ¹³Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom." [Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se Mark 6:14-29.]

En pojke befrias
¹⁴[Det har gått en dag sedan Jesus tog med sig tre lärjungar upp på berget, se Luk 9:37.]

När de [Jesus, Petrus, Jakob och Johannes] kom till [de nio andra] lärjungarna [nedanför berget] såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda som ifrågasatte (debatterade med) dem. ¹⁵Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) [hans ansikte och person glänste fortfarande] och sprang fram och välkomnade honom.
     ¹⁶Han frågade de skriftlärda: "Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar om och ifrågasätter)?" ¹⁷En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare, jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala). ¹⁸När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft)."
     ¹⁹Jesus svarade dem: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!"
     ²⁰Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga. ²¹Jesus frågade hans far: "Hur länge har detta pågått?" Han svarade: "Ända sedan han var liten. ²²Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!"
     ²³Jesus sa till honom: "Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror."
     ²⁴Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: "Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!"
     ²⁵Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sa till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!" ²⁶Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sa att han var död. ²⁷Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp.
     ²⁸När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
     ²⁹Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta."

[Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]

Tillbaka upp