Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 27/2

2 Mos 8, Mark 9:1-29

2 Mos 8

Den andra plågan – grodor
1Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose och sa: Gå till farao och säg till honom: "Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 2Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor.

[Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]

3Floden ska krylla av grodor och de ska komma upp (ur floden) och komma in i ditt hus, och komma in i ditt sovrum, och upp i din säng. De ska komma in i dina tjänares hus och i folkets hus in i deras ugnar och upp i deras baktråg. 4Grodorna ska klättra upp på dig själv, ditt folk och alla dina tjänare." [Mängder av grodor kommer att krypa omkring på kroppen på alla människor.]
     5Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose: "Säg till Aron: 'Sträck ut din hand med din stav över floden, kanalerna och pölarna så att grodor kommer upp över hela Egyptens land.' " 6Då sträckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten och grodorna kom upp och täckte hela landet.
     7Men spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster och fick upp grodor över hela Egyptens land.
     8Då kallade farao på Mose och Aron och sa: "Be till Herren (Jahveh) att han tar bort grodorna från mig och från mitt folk. Sedan ska jag låta folket gå så att de kan offra till Herren (Jahveh)." 9Mose svarade farao: "Gör mig den äran! Vid vilken tid ska jag be för dig, dina tjänare och ditt folk att grodorna ska lämna (bokstavligt bli avhuggna från) dig och ditt hus och endast finnas kvar i Nilen?" 10"I morgon", sa han [farao]. Så han [Mose] sa: "Låt det ske i enlighet med ditt ord, så att du ska veta att det finns ingen like till Herren vår Gud (Jahveh Elohim). 11Grodorna ska lämna dig, ditt hus, dina tjänare och ditt folk. De ska bara finnas kvar i Nilen."
     12Efter att Mose och Aron hade gått ut från farao, ropade Mose till Herren (Jahveh) angående grodorna som han hade sänt över farao. 13Herren (Jahveh) gjorde i enlighet med Moses ord och grodorna dog från husen, från gårdarna och från fälten. 14Man samlade ihop dem i trave på trave (många stora högar) och landet stank. [Det luktade vedervärdigt av döda grodor precis överallt.] 15Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem, så som Herren (Jahveh) hade talat.

Den tredje plågan – insekter
16Herren (Jahveh) talade till Mose: Säg till Aron: Sträck ut din stav och slå stoftet på marken så ska det komma upp insekter (hebr. kenim) [troligtvis knott eller löss; kanske myggor] ur marken i hela Egypten. 17De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land.

[Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Det kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Det var också något speciellt. Myggor var vanligt förekommande, eftersom Nilen varje år svämmade över vilket skapade gynnsamma förhållanden för myggor.]

18När spåmännen (skrivare, från ordet för penna) försökte göra samma sak och få fram insekter med hjälp av sina hemliga konster, kunde de inte det, de misslyckades. Nu var det fullt med insekter överallt, på både människor och boskap. 19Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sa till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger."

Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, så som Herren (Jahveh) hade talat.

Den fjärde plågan – flugor (eller skalbaggar)
20Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose: Stig upp tidigt på morgonen och stå (positionera dig) framför farao. När han kommer till vattnet (Nilen) ska du säga till honom: Detta är vad Herren (Jahveh) säger: Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 21Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna.

[Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]

22Men på den dagen ska jag göra skillnad för landet Goshen, där mitt folk bor, så att ingen flugsvärm kommer dit, för att du ska veta att jag, Herren (Jahveh), är (finns) mitt i landet (på jorden).

[Här gör Gud för första gången åtskillnad på egyptierna och israeliterna så att plågan inte drabbar det judiska folket.]

23Jag ska göra en åtskillnad mellan mitt folk och ditt folk. I morgon ska detta tecken inträffa. [Farao har dagen på sig att ångra sig, men gör det inte.] 24Herren (Jahveh) gjorde precis så. En massiv flugsvärm kom in i faraos alla hus och in i hans tjänares hus. Hela Egyptens land ruinerades på grund av de enorma flugsvärmarna.
     25Farao kallade på Mose och Aron och sa: "Gå, offra till er Gud i landet." 26Men Mose svarade: "Det skulle inte vara rätt. De offer som vi har för avsikt att offra till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) är en styggelse för egyptierna. Skulle inte egyptierna stena oss om vi offrar vad som är en styggelse för dem? 27Vi måste vandra en tredagarsresa ut i öknen och offra till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) precis som han har instruerat oss."
     28Farao sa: "Jag ska låta er gå så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahveh Elohim) i öknen. Gå bara inte så långt bort. Be för mig."
     29Mose svarade: "Se, när jag går ut från dig ska jag be till Herren (Jahveh) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket i morgon. Bara farao slutar att handla förnedrande (vara bedräglig, luras – hebr. talal) och vägrar folket gå för att offra till Herren (Jahveh)."

[Det ovanliga ordet för att lura (hebr. talal) har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Faraos sätt är som ett grymt skämt där faraos förväntning har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]

30Därefter gick Mose ut från farao och bad till Herren (Jahveh). 31Herren (Jahveh) gjorde precis som Mose hade sagt och tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och från hans folk. Ingenting blev kvar. 32Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.

Mark 9:1-29

1Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden förrän de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft."

[Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Mark 9:2-8. Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.]

Jesus förvandlas

Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

2Sex dagar efter detta tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg, ensamma i avskildhet.

[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, se Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galileen, se Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]

Hans yttre förvandlades inför dem, 3och hans kläder blev skinande (bländande, gnistrande) vita som snö, så vita som ingen valkare i världen kan bleka dem. [En valkare var en person som rengjorde eller blekte tyg som skulle färgas, se även 2 Kung 18:17; Jes 7:3; 36:2; Mark 9:3.] 4Sedan visade sig Elia för dem tillsammans med Mose, och de samtalade med Jesus.

[Sex dagar efter Petrus ord att Jesus är Messias, se Mark 8:29, får tre av hans lärjungar se hur Jesu mänskliga natur förbleknar och Jesu gudomlighet skiner igenom. Mose och Elia representerar Gamla testamentet. Tillsammans bekräftar de att Jesus är den som uppfyller undervisningen (Torah) och profeternas löften.]

5Petrus svarade [trots att ingen frågat honom, han avbröt deras konversation] och sa till Jesus: "Mästare, det är gott (underbart) för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor [han syftade antagligen på de hyddor som man byggde under firandet av lövhyddohögtiden], en för dig, en för Mose och en för Elia." 6Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta [över vad de såg] var lärjungarna.

[Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med både den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]

7Då kom ett moln och sänkte sig över dem (överskuggade dem), och ur molnet kom en röst: "Detta är min Son – min Älskade. Lyssna ständigt på honom (hör och lär hela tiden från honom)!" [Molnskyn är en bild på Guds närvaro. I Gamla testamentet övertäckte den tabernaklet, se 2 Mos 40:34-35, och vilade över templet i Jerusalem, se 1 Kung 8:10.] 8Plötsligt när de tittade sig omkring såg de inte längre någon förutom Jesus.

9På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se 2 Pet 1:16-18.] 10De behöll detta för sig själva, och diskuterade med varandra vad som kunde menas med att uppstå från de döda. 11De frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att det är nödvändigt att Elia kommer först?"
     12Han svarade: "Det är sant att Elia kommer först [före Messias] och återupprättar allt [som det berättas i Mal 4:5-6]. Varför står det att Människosonen måste lida mycket och bli föraktad (bli behandlad utan respekt)? 13Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom." [Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se Mark 6:14-29.]

En pojke befrias
14[Det har gått en dag sedan Jesus tog med sig tre lärjungar upp på berget, se Luk 9:37.]

När de [Jesus, Petrus, Jakob och Johannes] kom till [de nio andra] lärjungarna [nedanför berget] såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda som ifrågasatte (debatterade med) dem. 15Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) [hans ansikte och person glänste fortfarande] och sprang fram och välkomnade honom.
     16Han frågade de skriftlärda: "Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar om och ifrågasätter)?" 17En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare, jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala). 18När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft)."
     19Jesus svarade dem: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!"
     20Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga. 21Jesus frågade hans far: "Hur länge har detta pågått?" Han svarade: "Ända sedan han var liten. 22Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!"
     23Jesus sa till honom: "Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror."
     24Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: "Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!"
     25Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sa till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!" 26Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sa att han var död. 27Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp.
     28När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
     29Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta."

[Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)