Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - torsdag 26/2

4 Mos 7-10

4 Mos 7-10

Offer för avskiljningen
1Och det skedde på den dagen att Mose fullbordade (avslutade, färdigställde) [plural!] hopsättningen (byggandet, resandet, ordagrant samlandet) [plural!] av tabernaklet (hebr. mishkan), och han smorde det och helgade det, och alla dess möbler, och altaret med dess redskap, och han smorde dem och helgade dem, 2så att Israels ledare, huvudena för deras fäders hus, kunde komma nära [för att bära fram sina offergåvor], dessa är ledarna för stammarna, som är över (ledare för) dem som blev räknade [i folkräkningen som gjordes tidigare, se 4 Mos 1:2-3]. 3Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar (hebr. baqar), en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
     4Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 5"Ta emot det av dem så att de kan bli till tjänst i mötestältet, och du ska ge dem till leviterna, till varje man i enlighet med hans tjänst."
     6Och Mose tog vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. 72 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:21-26 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:21-28.] 8Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se 2 Mos 6:23. Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:33-37 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:29-33.] 9Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se 4 Mos 4:1-49.]
     10Och ledarna bar fram altarets invigningsoffer den dag då det smordes. [Denna dag beskrivs i 3 Mos 8.] Männen bar också fram sina (personliga) offer inför altaret. 11Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "De ska förevisa sina offer, varje ledare på sin dag, för invigningen av altaret."

De tolv stammarnas offer
12[Under en 12-dagarsperiod förs varje stams bidrag fram. Stammarna räknas upp i samma ordning som i 4 Mos 2. Shekeln var en viktenhet på 11,5 gram. Uttrycket "helgedomens vikt" syftar troligtvis på balansvågens standardvikt i Jerusalems tempel.]

Och han som förevisade sitt offer den 1:a dagen var Nachshon, son till Amminadav, av Juda stam.
13Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1-16], 14en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 15en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer [3 Mos 1:3-17], 16en get av hankön till syndoffer [3 Mos 4:1; 5:13], 17och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) [3 Mos 3:1-17] 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Nachshons offer, son till Amminadav.
18På den 2:a dagen offrade Netanel, son till Tsoar, Isaskars ledare.
19Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 20en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 21en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 22en get av hankön till syndoffer, 23och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Netanels offer, son till Tsoar.
24På den 3:e dagen offrade Eliav, son till Chelon, ledare för Sebulons söner.
25Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 26en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 27en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 28en get av hankön till syndoffer, 29och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eliavs offer, son till Chelon.
30På den 4:e dagen offrade Elitsor, son till Shedejor, ledare för Rubens söner.
31Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 32en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 33en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 34en get av hankön till syndoffer, 35och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elitsors offer, son till Shedejor.
36På den 5:e dagen offrade Shelumiel, son till Tsorishadaj, ledare för Simeons söner.
37Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 38en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 39en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 40en get av hankön till syndoffer, 41och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Shelumiels offer, son till Tsorishadaj.
42På den 6:e dagen offrade Eljasaf, son till Doel, ledare för Gads söner.
43Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 44en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 45en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 46en get av hankön till syndoffer, 47och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eljasafs offer, son till Doel.
48På den 7:e dagen offrade Elishama, son till Ammihod, ledare för Efraims söner.
49Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 50en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 51en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 52en get av hankön till syndoffer, 53och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elishamas offer, son till Ammihod.
54På den 8:e dagen offrade Gamliel, son till Pedatsor, ledare för Manasses söner.
55Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 56en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 57en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 58en get av hankön till syndoffer, 59och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Gamliels offer, son till Pedatsor.
60På den 9:e dagen offrade Avidan, son till Gidoni, ledare för Benjamins söner.
61Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 62en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 63en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 64en get av hankön till syndoffer, 65och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Avidans offer, son till Gidoni.
66På den 10:e dagen offrade Achiezer, son till Ammishaddaj, ledare för Dans söner.
67Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 68en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 69en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 70en get av hankön till syndoffer, 71och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiezers offer, son till Ammishaddaj.
72På den 11:e dagen offrade Pagiel, son till Ochran, ledare för Ashers söner.
73Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 74en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 75en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 76en get av hankön till syndoffer, 77och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Pagiels offer, son till Ochran.
78På den 12:e dagen offrade Achira, son till Ejnan, ledare för Naftalis söner.
79Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, 80en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, 81en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, 82en get av hankön till syndoffer, 83och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiras offer, son till Ejnan.
84Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].

85130 shekel [1,5 kg] – [vägde] varje silverfat
    och varje skål 70 [0,8 kg],
    och 2 400 shekel [27,6 kg] – [vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.

86Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
    efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].

87All boskap till brännoffren var:
    12 tjurar,
    baggar – 12 [st]
    årsgamla lamm av hankön – 12 [st], och deras matoffer,
    och getter av hankön – 12 [st], till syndoffer.

88All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
    24 tjurar,
    baggarna – 60 [st],
    getterna av hankön – 60 [st],
    årsgamla lamm av hankön – 60 [st].
Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort.

89Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom [Herren], då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.

1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

Aron tänder ljusen. Illustration av Ted Larsson.

2Tala till Aron och säg till honom: "När du tänder lamporna ska de sju oljelamporna ge sitt sken framför ljusstaken (menoran)."
     3Och Aron gjorde så. Han tände lamporna så att de gav sitt sken framför ljusstaken (menoran) som Herren (Jahveh) hade befallt Mose. 4Detta var arbetet med ljusstaken (menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahveh) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. [2 Mos 25:31-40]

5Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 6"Ta leviterna från Israels söner och rena dem. 7Och så ska du göra med dem för att rena dem, stänk reningsvatten över dem och låt en rakkniv gå över hela deras kropp (kött) och låt dem tvätta sina kläder och tvätta sig själva. 8Låt dem sedan ta en ung tjur och dess matoffer, fint mjöl blandat med olja, och en annan ung tjur ska du ta som syndoffer. 9Och du ska föra fram leviterna inför mötestältet och du ska samla hela församlingen av Israels söner. 10Och du ska förevisa leviterna inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Israels söner ska lägga sina händer på leviterna. [Genom att de lägger händerna på leviterna överför de bildligt sina synder på leviterna som är deras ställföreträdare inför Gud.] 11Och Aron ska offra leviterna inför Herrens (Jahvehs) ansikte som ett viftoffer från Israels söner, för att de ska göras redo att utföra Herrens (Jahvehs) arbete (sin prästerliga tjänst).
     12Och leviterna ska lägga sina händer på tjurarnas huvuden och offra en av dem som syndoffer och den andra som brännoffer till Herren (Jahveh), för att bringa försoning för leviterna. 13Och du ska ställa leviterna framför Aron och framför hans söner och offra dem som ett viftoffer till Herren (Jahveh). 14Så ska du avskilja leviterna från Israels söner och leviterna ska vara mina.
     15Därefter ska leviterna gå in och göra tjänst i mötestältet, och du ska rena dem och offra dem som ett viftoffer, 16för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig. 17För allt förstfött bland Israels söner är mitt, både människor och djur. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig själv. 18Och jag har tagit leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner. 19Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
     20Därför gjorde Mose och Aron och hela församlingen av Israels söner mot leviterna i enlighet med allt det som Herren (Jahveh) befallt angående leviterna, så gjorde Israels söner med dem. 21Och leviterna renade sig själva och de tvättade sina kläder, och Aron offrade dem som en helig gåva inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Aron bringade försoning för dem för att rena dem (göra dem rituellt rena). 22Därefter gick leviterna in och betjänade i mötestältet framför Aron och framför hans söner, som Herren (Jahveh) befallt Mose angående leviterna, så gjorde de mot dem.
    

Präster som gör tjänst i templet. På målningen syns översteprästen i mitten, en präst och förbundsarken. Målning från Tempelinstitutet i Jerusalem.

©Emanuel Gillberg

23Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 24"Detta är det som gäller för (tillhör) leviterna, från 25 års ålder och uppåt ska de komma för att tjänstgöra i arbetet i mötestältet, 25och från 50 års ålder ska de återvända (upphöra med sin tjänst) och inte längre tjänstgöra i arbetet, 26men ska betjäna med sina bröder i mötestältet för att behålla uppsikten, men de ska inte längre utföra själva arbetet [de fysiskt krävande uppgifterna]. Så ska du göra med leviterna angående deras uppgifter (det de har ansvar för)."

[Strax tidigare hade åldern för att börja prästtjänsten varit 30 år, se 4 Mos 4:3. Här i vers 24 anges 25 år. En förklaring till de olika uppgifterna kan vara att då innebar den ansvarsfulla uppgiften att också transportera tabernaklet. De första fem åren fungerade också troligtvis som en lärlingstid, den tolkningen är den vanliga i den rabbinska traditionen. Längre fram i historien görs fler justeringar, David minskar åldern från 25 till 20 år, se 1 Krön 23:24, 27; 2 Krön 31:17. Även i perioden efter exilen började prästerna tjänstgöra redan vid 20 års ålder, eftersom det fanns så få leviter tillgängliga, se Esra 3:8. Åldersintervallet 25-50 var troligen anpassat för att både ha mognad och styrka. Män över 50 var inte förbjudna att tjäna, men hade då mer rollen av mentorer för de yngre prästerna. Jesus var omkring 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23.]

Pesach – 14:e nisan
1Och Herren (Jahveh) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sa: 2"Låt Israels söner fira påsken på den bestämda tiden [2 Mos 12:14-20]. 3Den 14:e denna månad vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [2 Mos 12:6] ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
     4Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken. 5Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahveh) befallt Mose [2 Mos 12:18], så gjorde Israels söner.

Den andra påsken (pesach sheni) – 14:e Ijar
6Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen 7och dessa män sa till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahveh) på den bestämda tiden bland Israels söner." [I Talmud anges att dessa män hade hämtat Josefs benkista från Egypten, se 2 Mos 13:19; Jos 24:32.]
     8Mose sa till dem: "Stanna här så att jag kan höra vad Herren (Jahveh) ska befalla om er."
     9Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 10Tala till Israels söner och säg:
"Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahvehs) påsk 11den andra månaden [ijar – april/maj] på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [2 Mos 12:8], 12de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1-27]. 13Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och försummar (upphör) att fira påsken, den personen (själen) ska bli utrotat från (avhuggen från) sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahvehs) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
     14Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahvehs) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."
[Rabbiner undervisar att "den andra påsken" lär oss att inte misströsta, det finns en andra chans och att det är aldrig för sent att komma tillbaka på rätt spår igen.]

Molnet över tabernaklet
15Och på den dagen som tabernaklet (hebr. mishkan) restes, täckte ett moln [Guds närvaro] tabernaklet – vittnesbördets tält – och från kvällen [ända] till morgonen var det över tabernaklet något som såg ut som eld. 16Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden), molnet täckte det [tabernaklet] och det som såg ut som eld på natten.

[Molnet och elden kan vara en referens till molnstoden och eldstoden som ledde israeliterna i ökenvandringen, se 2 Mos 14:20; 40:34-38. Det var en synlig bekräftelse på Guds närvaro och ledning.]

17[Följande sektion har en rytmisk karaktär med en återkommande refräng.]

Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då begav sig Israels söner iväg efter det, och på den plats där molnet stannade (bosatte sig – hebr. shachan), där slog Israels söner läger (hebr. chanah).

18[Refräng:]
På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) begav sig Israels söner iväg
och på Herrens (Jahvehs) tilltal slog de läger.

Så länge molnet stannade (bosatte sig) över tabernaklet slog de läger. 19Och när molnet dröjde över tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahvehs) åläggande [bud att inte vandra vidare] och bröt inte upp. 20Ibland stannade molnet några dagar över tabernaklet.

[Refräng:] På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) stannade de i lägret
och enligt Herrens (Jahvehs) tilltal begav de sig iväg.

21Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp begav de sig iväg. 22Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över tabernaklet och stannade (bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte, men när det togs upp bröt de upp.

23[Refräng:]
På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) slog de läger
och på Herrens (Jahvehs) tilltal begav de sig iväg.

De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahvehs) åläggande på Herrens (Jahvehs) tilltal genom Moses hand.

Silvertrumpeterna
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"Gör dig två trumpeter av silver, som ett konstfullt (vackert) arbete ska du göra dem. Du ska använda dem för att kalla på församlingen och för att få lägret att dra vidare (röra sig framåt). 3Och när de blåser med dem ska hela församlingen samlas hos dig vid mötestältets öppning. 4Och om de blåser med en [trumpet] då ska ledarna, huvudena för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) samla sig till dig. 5Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga. 6Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande. 7Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
     8Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. 9Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahveh Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender. 10Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens (Jahvehs) högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim), och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim)."

Från Sinai till Kadesh (10:11-20:13)

Folket klagar
11Och det skedde i det andra året [efter uttåget] i den andra månaden [ijar – april/maj] på den 20:e dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel. [Detta sker 13 månader sedan uttåget, och en månad efter påsken 4 Mos 9:1-14.] 12Och Israels söner drog vidare i sin härordning, ut från Sinai öken, och molnet stannade i Parans öken. 13Och de startade sin första vandring efter Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) genom Moses hand.
     14Och först under sitt baner (standard) vandrade Juda söners läger i sin härordning, och över hans här var Nachshon, Amminadavs son. 15Och över hären av Issachars söners stam var Netanel, son till Tsoar. 16Och över hären av Sebulons söners stam var Eliav, son till Chelon. 17Och tabernaklet togs ner och Gershons söner och Meraris söner som bar tabernaklet avtågade.
     18Och under sitt baner (standard) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
     19Och över hären av Simeons söners stam var Shelumiel, son till Tsorishadaj. 20Och över hären av Gads söners stam var Eljasaf, son till Doel. 21Och kehatiterna som bar helgedomen avtågade så att tabernaklet skulle vara uppsatt inför deras ankomst.
     22Och under sitt baner (standard) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod. 23Och över hären av Manasses söners stam var Gamliel, son till Pedatsor. 24Och över hären av Benjamins söners stam var Avidan, son till Gidoni.
     25Och under sitt baner (standard) vandrade Dans söners läger i sin härordning, de utgjorde eftertruppen till alla läger, och över hans här var Achiezer, son till Ammishaddaj. [Eftertruppen utgörs av de 3 stammar som vandrar under Dans baner.] 26Och över hären av Ashers söners stam var Pagiel, son till Ochran. 27Och över hären av Naftalis söners stam var Achira, son till Enan. 28Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
     29Och Mose sa till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahveh) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahveh) har talat gott över Israel."
     30Och han sa till honom: "Jag vill inte gå (med er), men jag ska gå till mitt land och till min släkt."
     31Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
     32Och det ska ske om du går med oss, ja så ska det bli, att det goda som Herren (Jahveh) ska göra mot oss, detsamma ska vi göra mot dig." 33De bröt upp från Herrens (Jahvehs) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahvehs) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Det hebreiska ordet tor har innebörden att utforska för att hitta något bra, se 4 Mos 13:2. Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i Ps 23:2.] 34Herrens (Jahvehs) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats.

De två inverterade Nun markerade i Codex Leningrad.

35– ׆ –

Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jfr Mark 5:41), Herre (Jahveh)!
    Må dina fiender förskingras,
    och må dina motståndare fly för dig!"
    [De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]

36Och när arken sattes ner, sa han:
"Vänd tillbaka (hebr. shov), Herre (Jahveh),
    till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!"

[Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i Rom 11:26 att Israel ska bli frälst.]

– ׆ –

[Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före vers 35 och efter vers 36. Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Moseboken i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se Ords 9:1. Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i Apg 5:34) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se Joh 1:14.
    Totalt finns nio inverterade nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i Ps 107:23-28, 40. Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också Messianska kopplingar till Jona tecken.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell