Första generationen och deras barn

Sönerna till Ruben, Israels [Jakobs] förstfödde:
    Chanoch (Henok) och Pallo,
    Chetsron (Hesron) och Karmi;
detta var de rubenitiska familjerna.

¹⁵Sönerna till Simeon [Shimon – Jakobs andra son]:
    Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Sochar (Tsochar) och Saul (Shaol), sonen till en kanaaneisk kvinna;
detta var de simonitiska familjerna.

¹⁶Sönerna till Levi [Israels tredje son] hette i åldersordning:
    Gershon [hans söner listas i vers 17],
    Kehat [hans söner listas i vers 18] och
    Merari [hans söner listas i vers 19].
Levi blev 137 år gammal.

[Jakob hade tolv söner, men eftersom den här släkttavlan handlar om Mose och Aron, så räcker det att ta med sönerna fram till Jakobs tredje son Levi.]

Andra generationen och deras barn
¹⁷[Nu följer den andra generationen av Levis stam.]

Sönerna till Gershon, familj för familj:
    Livni och Shimi.

¹⁸Sönerna till Kehat:
    Amram [hans söner listas i vers 20],
    Jishar [hans söner listas i vers 21],
    Hebron (hebr. Chevrón) och
    Ussiel [hans söner listas i vers 22].
Kehat blev 133 år gammal.

¹⁹Sönerna till Merari:
    Machli och Mushi.
Detta var de levitiska familjerna i åldersordning.

Tredje generationen och deras barn
²⁰Amram gifte sig med Jocheved, sin faster, och hon födde honom
    Aron och
    Mose.
Amram blev 137 år gammal.

²¹Sönerna till Jishar:
    Korach, Nefeg och Sikri.

²²Sönerna till Ussiel:
    Mishael, Elsafan och Sitri.


Fjärde generationen och deras barn
²³Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon, och hon födde honom:
    Nadav och Avihu,
    Elazar och Itamar.

²⁴Sönerna till Korach:
    Assir, Elkana och Aviasaf;
detta var de korachitiska familjerna.

[Att Korach finns med här beror antagligen på det uppror han senare kom att leda, se 4 Mos 16. Rent släktmässigt hade han samma status som Mose och Aron.]

Femte generationen och deras barn
²⁵Elazar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom:
    Pinchas.

Dessa var överhuvuden för de levitiska släkterna, familj för familj.

Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar. ²⁷Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.

Aron blir Moses talesman
²⁸[I tre verser sammanfattas nu samtalet före släkttavlan, sedan fortsätter berättelsen där Aron får föra Moses talan.]

På den dag då Herren (Jahveh) talade till Mose i Egypten ²⁹talade han: "Jag är Herren (Jahveh). Allt vad jag talar till dig ska du tala till farao, kungen av Egypten." ³⁰Men Mose vädjade till Herren: "Jag har ju svårt för att tala [ordagrant 'jag har oomskurna läppar']. Varför skulle farao lyssna till mig?"

Tillbaka upp

---

Mark 7:24-8:10

Jesus till hedniska områden (7:24-8:10)

En kvinna blir befriad

Jesus beger sig västerut till området kring kuststaden Tyros.

²⁴Han begav sig bort därifrån och gick in i Tyros område. Han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla det hemligt. ²⁵En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se Mark 5:22.] ²⁶Det var en grekisk kvinna [hedning, icke-jude] av syrisk-fenicisk härkomst [hon var från nuvarande Libanon]. Hon bad (gång på gång) att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
     ²⁷Han sa: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna)."
     ²⁸"Nej, herre", svarade hon, "men även tamhundarna [valparna] under bordet äter de små smulorna som de små barnen lämnar kvar."
     ²⁹Då sa han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå hem, demonen har farit ut ur din dotter." ³⁰Hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.

[Judar använde ofta uttrycket "hundar" för icke-judar. Här används dock inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se Matt 15:28 för mer info.]

En döv man helas

Jesus rör sig från kustområdet Fenikien till Dekapolis på östra sidan av Galileiska sjön.

³¹Jesus gick tillbaka från området kring Tyros och Sidon till Galileiska sjön. På vägen passerade han genom området kring Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer]. ³²De förde en man till honom som var döv och hade talsvårigheter, och bad honom lägga sin hand på honom. ³³Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga. ³⁴Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sa till honom: "Effata!" – [ett arameiskt ord] som betyder öppna dig (var fri)! ³⁵På en gång öppnades hans öron, och det som band hans tunga löstes och han började tala tydligt (utan att sluddra).
     ³⁶Jesus förbjöd dem att berätta detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de nyheten. ³⁷Människorna var helt överväldigade (häpna) och sa (gr. lego): "Allt han har gjort är bra (gott, ärofyllt), han får till och med de döva att höra och de stumma att tala (tala med en hörbar röst – gr. laleo)."

[Detta var inte första gången Jesus inte ville att den som blivit helad skulle berätta detta, se Mark 1:34; 1:44; 3:12; 5:43; 7:36; 8:26, 30; 9:9. Ibland gjorde uppståndelsen kring helanden att Jesus inte längre kunde vara i städerna, se Mark 1:40-45. Efter det första matundret ville man med våld göra honom till kung, se Joh 6:15; Mark 6:30-44. Det finns också exempel där Jesus uppmanar den helade att berätta. En befriad man uppmanas berätta om sin befrielse i Dekapolisområdet, se Mark 5:19-20. Jesus var konsekvent; vid de tillfällen då han visste att ryktesspridningen om undren skulle motverka hans syfte, bad han den helade att inte sprida det vidare. Vid andra tillfällen uppmanade han människor att sprida budskapet om honom.
    Jesus visste att hans primära uppdrag här på jorden var korset. Ett fysiskt helande är temporärt. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sitt liv, se Mark 8:36. Samtidigt känner Jesus alltid medlidande med enskilda människor och kan inte annat än gripa in, se Matt 14:14. Vi vet att Jesus var ledd av den helige Ande och gjorde gott och befriade alla som var bundna, se Apg 10:38. Undren bekräftade vem han var, se Apg 2:22, och efter att ha helat på en sabbat säger Jesus att han bara gör sin Faders vilja, se Joh 5:19.]

Mat åt 4 000
¹[Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se Mark 6:30-44. Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen "vid den tiden" kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se Mark 7:31.]

Vid den tiden [då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sa till dem: ²"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta. ³Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån."

[Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.]

⁴Lärjungarna sa till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
     ⁵Han frågade: "Hur många bröd har ni?"
    "Sju", svarade de.
     ⁶Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. ⁷De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sa han att de också skulle delas ut. ⁸Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.] ⁹Det var omkring 4 000 som ätit [förutom kvinnor och barn, se Matt 15:38]. Sedan skickade han hem dem, ¹⁰och steg genast i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. [Vid västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias. Området kring staden Magdala, se Matt 15:39.]

Tillbaka upp