Halvbibel - söndag 23/2
2 Mos 4
Ursäkt 3 – Ingen kommer att tro mig1Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan säger: 'Herren (Jahveh) har inte visat sig för dig'? "
Kobran var en viktig kunglig symbol i det forna Egypten. En stegrande kobra med skölden utspärrad, redo att attackera, ritades och skulpterades som en bild som kallas uraeus, och symboliserar beskydd.
3Han svarade: "En [fåraherdes] stav."
Herren sa: "Kasta den på marken."
Han kastade den på marken, och den förvandlades till en orm (hebr. nachash), och Mose ryggade tillbaka [av rädsla]. [Att använda en orm som ett tecken skulle vara något som rörde om i deras begreppsvärld, eftersom kobran var en av de religiösa symbolerna i Egypten.]
4Men Herren sa till Mose: "Sträck ut din hand och ta den i stjärten."
[Mose övervinner sin rädsla.] Han sträckte ut sin hand och tog den, och ormen blev åter en stav i hans hand.
5Herren sa: "Detta [tecken] är för att de äldste ska tro att Herren, deras fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har visat sig för dig."
6Herren sa också till honom [och ger ett andra tecken]: "Stick handen innanför manteln!"
Han stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen sjuk (hebr. tsara) – vit som snö.
[Det hebreiska ordet tsaraat är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. Det är en sorts mögel som visar sig som ljusa fläckar och svullnader på huden, se 3 Mos 13-14. Traditionellt har ordet spetälska använts, men det motsvarar inte den sjukdom som vi idag kallar lepra eller Hansens sjukdom.]
7Herren sa: "Stick på nytt handen innanför manteln!"
Han stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen normal igen, som resten av hans kropp.
8[Herren sa:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen]. 9Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken – hebr. jabbashah). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land (hebr. jabeshet)."
[Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Ursäkt 4 – Jag är inte kvalificerad
10Då sa Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahveh): "Min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
11Herren (Jahveh) sa till honom: "Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren? 12Så gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska tala."
Skicka någon annan i stället
13[Ursäkterna är slut och nu säger Mose rent ut att han inte vill gå.]
Men Mose sa: "O, min Herre (Adonai), skicka ditt budskap med någon annan, vem som helst."
14Då blev Herren arg på Mose, och sa: "Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se 2 Mos 7:7], leviten [som är en skolad präst och van vid att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: 'talande tala' – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta. 15Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra. 16Han [Aron] ska tala för dig [vara din talesman] inför folket, och det ska ske, att han ska vara din mun, och du ska vara som en gud (elohim) för honom. 17Du ska också ta denna stav i din hand, med den ska du göra tecknen."
Mose vänder tillbaka till Egypten
18Mose gick hem till sin svärfar Jetro (hebr. Jitro) och sa: "Låt mig gå tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
Jetro sa till Mose: "Gå i frid (var välsignad)." 19Herren sa till Mose medan han var i Midjan: "Gå tillbaka till Egypten. [Jag försäkrar dig:] Alla de män som var ute efter att ta ditt liv lever inte längre."
[Mose var nu åttio år gammal. De som fyrtio år tidigare ville döda Mose var nu döda, se 2 Mos 2:15. Det kan vara Amenotep I och hans efterträdare Amenotep II, och i så fall är den nuvarande farao Amenotep III. En intressant detalj är att hans förstfödda son Tutankhamon dog bara 18-19 år gammal, vilket stämmer bra in på den tionde plågan i kapitel 12.]
20Då tog Mose sin hustru och sina söner [Gershom och Elieser, se 2 Mos 18:2-4] och lät dem sitta upp på en åsna och återvände till Egypten. Han hade Guds (Elohims) stav i handen.
[Moses stav i vers 2 har nu blivit Guds stav. Det verkar som att det var ett misstag att ta med sig sin familj för detta uppdrag, i 2 Mos 18:1-6 skickar han hem dem.]
21Herren sa till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de under (övernaturliga tecken) som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se 2 Mos 7:13; 8:15, 32; 9:34.] 22Du ska säga till farao: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son. 23Jag har sagt till dig att släppa min son, så att han kan frambära offer åt mig. Men du har vägrat, och därför ska jag döda din förstfödde son.' "
[Texten i vers 22-23 är riktad till farao. Den andra delen kan dock vara riktad till både farao och Mose. Farao släppte folket motvilligt först efter 10 plågor, men det är motvilligt Mose ger sig av tillbaka till Egypten. Det går att hitta 10 punkter där Mose förhalar och motsätter sig uppdraget. Den tionde är i nästa vers när de stannar.]
En oväntad händelse
24Längs med vägen [mot Egypten] stannade de på en plats för att övernatta. [Ännu en antydan att Mose försenar sitt uppdrag.] Där kom Herren emot honom och det verkade som att han ville döda honom [troligtvis den förstfödde sonen Gershom].
[Den hebreiska texten har "honom". Av de fyra personerna där kan det syfta på Mose, hans förstfödde Gershom eller Elieser, se 2 Mos 18:2.] 25Då tog Tsippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och strök (vidrörde) honom [Gershom eller Mose] ned till foten med den och sa: "Du är min blodsbrudgum." [Det hebreiska ordet för "strök" är samma ord som används i 2 Mos 12:22 där israeliterna "stryker" lammets blod på dörrposterna för att den förstfödde inte ska dö.] 26När han [syftar antagligen på Gud] lät honom [Mose] vara, sa Tsippora "du är min blodsbrudgum på grund av omskärelsen."
[I Guds förbund med Abraham och Israels folk var omskärelsen av pojkar viktig, se 1 Mos 17:9-14. Det verkar som om Mose och Tsippora hade försummat att göra detta för en av sina söner, eller för båda. Även om den exakta betydelsen av dessa verser inte är helt klar, ser vi att Gud var noga med att Mose, som skulle befria sitt folk, följde Guds bud.]
Aron möter Mose
27Herren sa till Aron [Moses tre år äldre bror som var kvar i Egypten]: "Gå och möt Mose i öknen." Han gick, och vid Guds berg träffade han honom och kysste honom. [Det var ett kärt återseende efter fyrtio år. Det visar också att de inte hade någon osämja mellan sig eftersom kyssen på den här tiden var ett viktigt fredstecken.] 28Mose berättade för Aron allt som Herren hade sänt honom att säga och alla tecken han hade fått befallning att utföra.
29Sedan gick Mose och Aron därifrån [till Egypten] och kallade samman israeliternas äldste. 30Aron talade [upprepade] allt vad Herren (Jahveh) hade talat till Mose, och han gjorde tecknen inför folket, 31och folket trodde [på Mose och på Aron]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
Mark 6:30-56
Mat till 5 000
Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Korasin.
[Jesus hade för första gången sänt ut de tolv lärjungarna på egen hand. Två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galileen, se vers 7-13.]
31Han sa till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta. 32Så de gav sig av i en större båt till en obebyggd plats där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden Betsaida, se Luk 9:10.] 33Många såg dem fara i väg, och förstod [vart de var på väg], och från alla städer [längs med vägen från Kapernaum till Betsaida] sprang man tillsammans [landvägen] och kom fram före dem. 34När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se vers 44, så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden). 35När dagen redan var långt gången [efter tre på eftermiddagen], kom hans lärjungar till honom och sa: "Den här platsen är obebyggd, och klockan är redan mycket. 36Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan gå och köpa mat åt sig själva på gårdarna och i städerna här i trakten."
37Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för 200 denarer [dagslöner] och ge dem att äta?"
[En denar var en vanlig arbetares dagslön, se Matt 20:2. Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.]
38Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."
Plantering vid ingången till Jerusalems botaniska trädgård. På området finns en "biblisk stig" med många av de växter som nämns i Bibeln.
[I det annars bergiga området väljer Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på. Påsken är nära så det är vår och gräset är grönt, se Joh 6:4. Ordet "grupper" är ordagrant "trädgårdsrabatter" och ger en bild av en färgsprakande syn med människor med mantlar och huvudbonader i olika kulörer som sitter i välordnade grupper.]
41Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du, Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem [oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande] åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla, 42och alla åt och blev mätta. 43Sedan samlade de upp tolv flätade korgar med överblivna brödstycken och fiskar.
[Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. Nu fick man med sig mat för sin fortsatta resa.]
44Det var 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21] som hade ätit av bröden [och fiskarna den dagen när Jesus mättade den hungriga folkskaran.]
Jesus går på vattnet
Jesus går på vattnet. Målning av den ryske konstnären Ivan Aivazovskys.
Sjuka bärs fram till Jesus
53När de hade farit över sjön kom de till Gennesarets landområde [som var en bördig slätt söder om Kapernaum]. De kastade ankar en bit ut. 54När de steg ur båten kände folket på en gång igen honom [som den som helar människor]. 55De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. 56Och varthelst han kom, till byar, städer eller landsbygd, lade man de sjuka på torgen [de öppna marknadsplatserna i städerna och byarna] och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel [som kvinnan med blödningar hade gjort, se Mark 5:25-27]. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
