Parallell - måndag 5/1

Job 6-9

---

Job 6-9

Jobs svar
¹Då svarade Job och sa:

²Om ändå min förtret (sorg, ilska) kunde vägas på en våg åt mig,
    och all min olycka läggas i balansvågen!
³För det är nu som havens sand [väger tungt i balansvågen, se Ords 27:3],
    tung över mig, mina ord drunknar [det finns inga ord; ovanligt ord hebr. loa].
⁴Eftersom den Allsmäktiges (Shaddajs) pilar är med mig (finns i mig) som hetta (gift)
    dricker min ande dem. Guds (Elohas) plötsliga fasa (hebr. biotim) är iordningställd åt mig. [Här och i vers 8, 9 och 13 används Elohim i singular – den ende Guden.]
⁵Inte skriar väl vildåsnan över gräs? [När den har överflöd och kan beta är allt väl.]
    Inte råmar väl oxen över sitt foder (hebr. belil)?
⁶Kan det [mat] som är smaklöst (hebr. tafel) ätas utan salt,
    eller finns det smak i äggvita (hebr. challamot).

[Versen innehåller några ovanliga ord, men betydelsen är klar – mat måste saltas och äggvita är smaklös.]
⁷Jag (min själ) vägrar att röra dem,
    de är som sjukdom (illamående – hebr. devaj) mitt bröd.
⁸Vem ska ge mig bönesvar,
    och att Gud (Eloha) skulle uppfylla mitt hopp!
⁹Att Gud (Eloha) skulle ta ett beslut (skulle börja agera – hebr. jaal)
    och krossa mig,
    räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
    [På liknande sätt som Mose (4 Mos 11:15), Jona (Jona 4:3) och Elia (1 Kung 19:4) önskar sig Job döden.]

¹⁰Då skulle jag äntligen få tröst (gå från sorg till tröst; "andas ut" – hebr. nechama),
    och hoppa (hebr. salas) [i glädje] trots skoningslös smärta (hebr. chilah),
    för jag har inte förnekat (dolt) den Heliges ord (tal).

[Första och sista raden är tydliga, men den mellersta består av två ord som bara används här. Det ovanliga ordet för hoppa är troligtvis bildligt för att "hoppa i glädje". Det finns även en koppling till det arabiska ordet som används för en stridshäst som stampar med hovarna, och mitt i en strid ler åt fruktan, ett scenario som beskrivs i detalj i Job 39:23-28.]

¹¹Vad är då min kraft, att jag skulle vänta på (ivrigt se fram emot) [den räddning som Elifaz pratat om]?
    Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
¹²Är min kraft som stenens kraft,
    min kropp av brons?
    [Behemots och Leviatans styrka och hårdhet beskrivs med samma jämförelse, se Job 40:13; 41:15]
¹³Är inte min egen hjälp (egna resurser) ingenting,
    varje utväg (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah) är stängd för mig.
    [Utväg har att göra med mental förmåga, se Job 5:12; 11:6]

¹⁴Till den förtvivlade (den som "smälter inombords" – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv]
    en vän [bör visa] nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    och fruktan för den Allsmäktige (Shaddaj) – överger (lämnar) han.

[Versen är svåröversatt, men ändå är betydelsen klar. Job identifierar sig med den förtvivlade, och "en vän" är Jobs vänner. Versens enda verb är överger, och det har att göra med gudsfruktan, men frågan är vem är det som överger? Är det Job som inte fruktar Gud, eller är det vännerna?]

¹⁵Mina bröder är trolösa som bäckar,
    som bäckars rännilar som sinar.
¹⁶De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
¹⁷men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
¹⁸De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
¹⁹Karavaner från Tema
    spanar efter dem,
resande från Saba (hebr. Sheva)
    sätter sitt hopp till dem.
²⁰De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram blir de bestörta.
²¹Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
    och blir rädda.
²²Har jag sagt: "Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
²³rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?"

²⁴Undervisa mig så tiger jag,
    hjälp mig förstå var jag gått vilse.
²⁵Hur inträngande
    är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
    tillrättavisning från er?
²⁶Tänker ni märka ord (mitt prat – hebr. milah)
    och betrakta en förtvivlad mans tal (hebr. emer) som luft?
²⁷Skulle ni kasta lott om en faderlös
    och köpslå om er vän?
²⁸Men se nu på mig!
    Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
²⁹Vänd om, låt ingen orätt (hebr. avlah) ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
³⁰Bor orätt (hebr. avlah) på min tunga?
    Skulle min gom inte känna [smaken av] fördärv (ondska – hebr. havah)?

¹Är inte människans liv som ett krig (militärtjänst)
    och hans dagar är som dagarna för en hyrd [lejd arbetare/krigsman].

[Versen saknar verb, men betydelsen är klar – livet är hårt (som ett krig eller krigsman) och dagarna är långa och arbetsamma som lejd arbetare. Det hebreiska ordet sachir används både om inhyrda militärer och daglönare som arbetar hårt för en låg lön utan någon del av segern eller vinsten.]

²Som en tjänare längtar (flämtar) efter skugga,
    som en hyrd [soldat/arbetare] som väntar (binder sig samman med – hebr. qavah) sin lön.
³Så har jag blivit satt att ärva
    månader av tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
    och nätter av slit (vedermöda)
har tilldelats mig.

[Frasen "månader av tomhet" antyder längden på Jobs lidande. Troligtvis rörde det sig om mindre än ett år, annars skulle enheten år istället för månader använts här.]

⁴När jag lagt mig säger jag (frågar jag mig): "När ska jag stå upp?"
    För skymningen [solnedgången, kvällen och natten] sträcks ut [ordagrant: "mäts upp"; dvs. natten är lång och utsträckt]
    jag är jagad (fylld av oro; ordagrant: "mättad av flykt/reträtt"), före gryningen.
⁵Min kropp (kött) är täckt av mask (larver – hebr. rima) och smutsiga sår;
    min hud spricker (hårdnar) och har variga sår (rinner, flyter – hebr. maas).
    [Larver nämns i samband med förruttnelse, se 2 Mos 16:24.]
⁶Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole [snurrar],
    de får sitt slut utan hopp (tråd – hebr. tiqvah).

[Här finns en finurlig ordlek som binder samman en vävares spole och hopp. Ordet för hopp (hebr. tiqvah) kommer från hebr. qav, som betyder tråd (Jos 2:18, 21). Samma koppling finns i snarlika ordet qavah som har betydelsen att vänta och tvinna sig samman som en tråd. Jobs liv håller på att ta slut i brist på hopp, men också som en tråd som tagit slut, eftersom vävaren snurrat och vävt så snabbt!]

⁷Kom ihåg (tänk på) att mitt liv är en vindfläkt,
    att mitt öga inte längre [aldrig igen] får se det goda.
⁸Ögat av honom som ser mig, ser mig inte mer,
    dina ögon ser genom (i) mig och jag är borta.
⁹Som ett moln som löses upp och försvinner (går upp i rök),
    så är det med den som farit ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    han kommer inte upp igen.
¹⁰Han kommer aldrig tillbaka till sitt hus igen,
    och hans plats känner inte längre igen honom.
¹¹Därför ska jag inte lägga band på (hålla igen) min mun,
    jag ska tala utifrån min andes nöd (trångmål),
    jag reflekterar (begrundar) i min själs bitterhet.
¹²Är jag ett hav eller en orm [Leviatan (Job 3:8) och Rahav (Job 9:13)],
    eftersom du sätter en väktare över mig?
¹³Eftersom jag säger att min säng är min tröst,
    min bädd lyfter mina bekymmer,
¹⁴men då förfärar du mig genom drömmar,
    och med syner skrämmer du mig.
¹⁵så att du väljer att kväva (hebr. machanaq) min själ
    – döda mina ben.
¹⁶Jag avskyr det [livet]! Låt mig inte leva för alltid,
    låt mig vara, för mina dagar är fåfänglighet (tomhet, en vindpust – hebr. hevel).
¹⁷Vad är en [bräcklig] människa (hebr. enósh)
    eftersom du låter honom bli mäktig (stor)
    och eftersom du sätter ditt hjärta till honom?
¹⁸Och du besöker honom varje morgon,
    varje ögonblick prövar (utrannsakar) du honom. [Ps 7:10]
¹⁹Ska du aldrig titta bort från mig,
    ska du inte låta mig vara – låta mig svälja mitt spott?
    [Versen är inte helt lätt att översätta, men betydelsen är att Job vill få ett andrum.]
²⁰Om jag har syndat – vad har jag gjort mot (till) dig, du människornas bevakare (hebr. adam natsar)?
    Varför har du gjort mig till din måltavla (hebr. mifga)
    och låtit mig bli en börda för mig själv?
²¹Och varför lyfter du inte [bort] min synd (hebr. pesha)
    och tar bort (passerar över) min missgärning (hebr. avon)?
För nu ligger jag ner i stoftet
    och du söker efter mig (hebr. shachar; som man söker efter gryningen)
    men jag finns inte mer.

Bildads första tal
¹Sedan tog Bildad – shoaiten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]:

²Hur länge ska du [Job] tala (flöda från ditt hjärta – hebr. malal) så här?
    Och orden från din mun vara som en dånande (väldig, högljudd – hebr. kabir) vind (andedräkt – hebr. roach)?
³Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokigt) rätten (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)?
    Eller har den Allsmäktige (Shaddaj) förvrängt (perverterat, gjort krokig) rättfärdigheten?
    [Bildads två frågor liknar Guds två frågor i Job 40:8.]
⁴Om dina söner syndar (hebr. chata) mot honom
    då sänder han dem i överträdelsens (hebr. pesha) hand.
⁵Om du tidigt söker (som högsta prioritet – hebr. shachar) dig mot Gud (El)
    och ber om nåd (oförtjänt favör – hebr. chanan) till den Allsmäktige (Shaddaj).
⁶Om du är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och rättsinnig [Ps 119:9]
    ja, då ska han vakna upp till dig [och komma till undsättning]
    och fullborda (ersätta; fullkomna – hebr. shalem) din rättmätiga boning.
⁷Din början var ringa (liten, oansenlig)
    men ditt slut ska växa mycket (förökas stort – hebr. saga meód).
    [Jobs slut blev ännu större än hans början (Job 42:10-17), men orsaken var inte att han lyssnade på Bildads råd.]

⁸Fråga, jag ber dig nu [käre Job], den tidigare generationen
    och håll fast vad fäderna har utrönt (undersökt och kommit fram till).
⁹Eftersom vi är från igår [nyfödda – i jämförelse med patriarkerna, se vers 8] och inte vet något,
    eftersom våra dagar inte är mer än en [kortlivad] skugga på jorden.
    [Skuggan försvinner så fort man rör sig, en bild på något kortlivat, se Job 14:2; 17:7; Ps 144:4.]
¹⁰Ska då inte de [tidigare generationer] undervisa dig
    och säga till dig
    och från deras hjärta frambringa prat (hebr. milah)?

[Den negativa partikeln (hebr. lo) gör att de tre verben (undervisa, säga och frambringa) förväntas få ett jakande svar. Ja, de ska undervisa dig (som du bad om, se Job 6:24). Ja, de ska säga. Ja, de ska frambringa prat och ord, vilket är just det som följer nu i vers 11-19.]

¹¹[Bildad (som verkar känna till Egypten och processen att framställa papper) uppmanar Job att ta lärdom från papyrusplantan:]
Inte kan väl papyrus (hebr. gome) växa sig högt där det inte är sankmark (hebr. saga)?
    Kan vass (hebr. acho) skjuta upp utan vatten?
¹²Medan den [papyrusplantan] fortfarande är grön (ung – hebr. ev) [från samma rot som aviv som betyder vår, dvs. innan den nått full höjd och blommat]
    inte är mogen att plockas (skördas, skäras av)
och inför åsynen av alla andra växter (gräs) – torkar den upp (vissnar) [hastigt, om den inte har tillgång till vatten].
¹³Så är stigarna (de upptrampade välkända vägar) [det är ödet] för alla som glömmer Gud (El)
    den gudlöses (skenheliges – hebr. chanef) hopp är om intet (förgås).

¹⁴[Lär dig att livet är skört:]
Vem bryter av (hebr. qot) sin höft
    och låter en spindels hus [vara] hans trygghet?
¹⁵Han ska luta sig över (lita på) sitt hus men inte stå,
    bli stark (fast, säker, tapper) i honom men inte bli upprättad (bekräftad).
¹⁶Han är som en frodig (grön, välvattnad planta – hebr. ratov) i solen (framför solens ansikte)
    och över hans trädgård frambringar han unga plantor (nya skott).
¹⁷Över ett röse [är] hans rot slingrad,
    stenarnas hus ser.
¹⁸Om han slukas från sin plats
    och han blir lurad, ser de inget.
¹⁹Se, han har sin fröjd i sin väg
    och från stoft ska en annan (ytterligare) växa upp.

²⁰Se, Gud (El) föraktar inte en oskyldig
    [samma adjektiv som Gud använde för att beskriva Job, se Job 1:8; 2:3]
    och inte heller stödjer han (styrker, upprätthåller han handen på) en ond,
²¹tills han fyller din mun med skratt
    och dina läppar med [i ett larmande] jubel (härskri).
²²De som hatar dig ska bli klädda i skam
    och de ondas tält ska inte finnas mer.

Jobs svar
¹Då svarade Job och sa:

²I sanning vet jag att det är så,
    men hur kan en man (hebr. enósh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? [Job 25:4]
³Om någon skulle vilja tävla (mäta sig) med honom,
    kan han inte svara på en av tusen [frågor].
⁴Hans [Guds] hjärta är vist, hans kraft är väldig,
    ingen kan pressa (trotsa, vara hård mot) honom och ha kvar sin frid (hebr. shalem).
    [Han kommer inte att kunna bestå, ha framgång, förbli hel.]

⁵Han [Gud] flyttar berg [jordbävning] innan de vet det [det sker plötsligt],
    omstörtar dem i sin vrede.
⁶Han skakar jorden så den vacklar från sin plats,
    och dess pelare [fundament] bävar (skiftar, skakar).
⁷Han beordrar solen, så den inte skiner (stiger upp),
    och förseglar stjärnorna [så de inte syns].

[Kan vara en beskrivning på natt, då solen är borta, och dag, då inte stjärnorna syns. Texten kan också beskriva tillfällen då solen inte syns, vilket i Bibeln ibland kopplas ihop med jordbävningar, se Joel 2:10; 3:15-16; Jes 13:10-13. Det kan också referera till en solförmörkelse.]

⁸Det är bara han [Gud] som kan spänna ut himlarna (expandera universum),
    och trampa på havets vågor.

[Här anar vi hur Bibeln antyder att det måste finnas fler än de tre rumsdimensionerna. Tack vare den moderna kvantfysiken som talar om 10 dimensioner är det fullt möjligt att tolka denna vers bokstavligt, se även 2 Sam 22:10; Job 26:7. I denna vers finns också en messiansk antydan som Jesus uppfyller. Job säger profetiskt att det bara är Gud som kan gå på vattnet. När Jesus går på vattnet är det ännu ett tecken och en profetisk handling som bevisar att han är Gud, se Matt 14:25.]

⁹Vem har skapat Björnen, Orion
    och Plejaderna och rummen i söder [alla stjärnbilder som vi kan se på himlen],
¹⁰gör stora ting som inte kan utforskas
    och förunderliga ting som inte kan räknas?

¹¹Se, han går med mig och jag ser honom inte;
    han går vidare men jag märker honom inte.
¹²Se, han rycker undan, vem kan hindra honom?
    Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
¹³Gud (Eloha) ska inte dra tillbaka sin vrede,
    under honom böjer sig (ödmjukas) Rahavs [Stolthetens – Leviatans] hjälpare.

[Rahav betyder stolt och återkommer i Job 26:12. Ordet används som ett symboliskt namn för Leviatan, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24-25, men senare även för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Rahav beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14-15; Ps 74:13-14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2; Upp 21:5.]

¹⁴Hur mycket mindre ska jag svara honom
    och välja mina ord med honom?
¹⁵Även om jag vore rättfärdig skulle jag inte svara.
    Jag skulle bönfalla honom som tvistar med mig.
¹⁶Om jag ropade och han svarade mig,
    skulle jag inte tro (lita på) att han vänder sitt öra till min röst.
¹⁷Han som bryter ner mig med en storm [Job 38:1]
    och förökar mina sår utan orsak,
¹⁸han låter mig inte hämta andan,
    utan fyller mig med bitterhet.
¹⁹Om det handlar om styrka (hebr. koach) är han mäktig (hebr. amits).
    Se, om det handlar om rätt, vem samtycker med mig?
²⁰Om jag är rättfärdig dömer mig min egen mun.
    Är jag ren (oskyldig, rituellt ren som ett felfritt offerdjur – hebr. tam) ska han bevisa mig förvrängd.

²¹Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
    föraktar jag mitt liv.
²²Det hör ihop (ordagrant: ´det är ett´), därför säger jag:
    Den rene (hebr. tam) och den onde gör han slut på (fördärvar han).
²³Om gisslet slår plötsligt (oväntat),
    hånar han de oskyldigas olycka.
²⁴Jorden är given i de ondas hand.
    Han täcker deras domares ansikten.
    Om det inte är han, vem är det då?

²⁵[I Job 7:6 jämförde Job sina dagar med en vävares skyttel, nu jämför han dem med en löpare, en båt och en örn. I Job 7:6 var dagarna hopplösa, här är de glädjelösa.]

Och mina dagar är lätta, de springer ifrån mig [Job 7:7],
    de flyr [hastar förbi] och ser inget gott.
²⁶De drar förbi som ett snabbt skepp,
    som en örn slår ner på sin mat [sitt byte].
²⁷Om jag säger: Jag ska glömma mina klagomål,
    jag ska ta av mitt sorgsna ansikte och vara på gott humör,
²⁸är jag rädd för alla mina smärtor.
    Jag vet att du inte håller mig oskyldig.
²⁹Jag kommer att dömas,
    varför arbetar jag då fåfängt?
³⁰Om jag tvättar mig med snö
    och gör mina händer aldrig så rena,
³¹ska du ändå sänka ner mig i diket (graven, latringropen)
    och mina egna kläder ska avsky mig.
³²För han är inte en man som jag är, att jag kan svara honom,
    att vi skulle komma samman i domen.
³³Det finns ingen skiljedomare emellan oss
    som kan lägga handen på oss båda.
³⁴Låt honom ta bort sin käpp [kortare klubba för att försvara fåren] från mig [Ps 23:4; Job 21:9]
    och låt inte hans skräck göra mig rädd,
³⁵då ska jag tala och inte vara rädd för honom,
    för sådan är jag inte med mig själv.

Tillbaka upp

---