Halvbibel - måndag 5/1
3 Mos 5
Ytterligare regler för syndoffer1Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte berättar något, då ska han bära hans synd.
2Eller om någon (en själ) rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
3Eller om han rör vid det orena hos en människa, vilken orenhet det än är som orenar en människa, och det döljs för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig.
4Eller om någon (en själ) svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
5Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta. 6Och han ska föra fram offret för sin överträdelse till Herren (Jahveh) för synden som han har syndat, ett hondjur från flocken, ett lamm eller en killing som syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom för hans synd.
7Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahveh), en som skuldoffer och den andra som brännoffer. 8Och han ska föra dem till prästen som ska offra den som är till syndoffer först, och ska vrida av dess huvud från nacken men inte dela sönder den helt. 9Och han ska stänka blodet från syndoffret på sidan av altaret, och resten av blodet ska rinna ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10Och han ska offra den andra som brännoffer enligt förordningen (för brännoffer), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, för hans synd som han har syndat, och han ska bli förlåten.
11Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa [2,2 liter] fint mjöl som syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer. 12Han ska föra fram det [mjölet] till prästen, sedan ska prästen ta en handfull av det som en minnesdel (som ett påminnelseoffer – hebr. azkarah) [3 Mos 2:2] och bränna det på altaret tillsammans med Herrens (Jahvehs) eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, angående hans synd som han syndat i något av detta, och han ska bli förlåten. Och det som är kvar ska vara prästens som matoffer.
Skuldoffret
14[Skuldoffret handlar om synder där någon stulit, förverkat eller undanhållit egendom från medmänniskor och då ska dels det stulna återbördas och även en femtedel av värdet betalas som kompensation.]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
Medveten överträdelse
15Om någon (en själ; individ – hebr. nefesh) begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens (Jahvehs) heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahveh) en felfri (rent – hebr. tamim) bagge från sin flock, med en enligt din värdering [en av prästen uppskattad jämförbar] summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som skuldoffer. 16Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.
Omedveten överträdelse
17Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahvehs) budord, även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse. 18Och han ska föra fram en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) bagge från sin flock, med en [enligt prästen uppskattad] jämförbar summa, som skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Jfr vers 15.] 19Det är ett skuldoffer, han står verkligen i skuld till Herren (Jahveh).
Matt 5:1-26
BERGSPREDIKAN (kap 5-7)
Här på någon av bergsluttningarna på västra sidan av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum, undervisade Jesus.
När han [Jesus] såg folkskaran gick han upp på berget. [Här finns en parallell med hur Mose gick upp på berget Sinai, se 2 Mos 19:3.] När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
Inbjudan – kom upp!
Saligprisningarna – sann lycka
2[Jesus inleder med att tala om glädje. Alla saligprisningar är hämtade från olika delar i Psaltaren. I Matteus 23 finns en parallell med verop som riktas till det andliga ledarskapet som på varje punkt hade gjort det motsatta. Det grekiska ordet för salig, makarios, beskriver en inre glädje och tillfredsställelse som är oberoende av yttre omständigheter. Från början betydde ordet "rik", men kom sedan att beteckna lycka, glädje och välsignelse. De åtta saligprisningarna ramas in av frasen "för dem tillhör himmelriket" (vers 3 och 10). De delas in i två grupper. De fyra första saligprisningarna har grekiska ord som alla börjar på bokstaven p (fattig, sörjer, milda, hungrar). Både vers 3-6 och vers 7-10 består av 36 grekiska ord. Strukturen förstärks även av ett kiastiskt mönster med verbformer.]
3
– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike).
[Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se Ps 40:18. Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
4Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer (gr. pentheo) [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd]
– för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [Jes 25:8; 61:2-3; Ps 119:136; Upp 21:4]
5Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka – gr. praus) [de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet]
– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se Ps 37:11].
6Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som hungrar (gr. peinao) och törstar efter rättfärdighet [längtar desperat efter att ha det rätt ställt med Gud]
– för de ska bli [fullständigt] mättade. [Ps 42:2-3]
7Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de barmhärtiga [de som agerar godhjärtat och medkännande]
– för de ska möta barmhärtighet (visas nåd). [Ps 41:2]
[Jesus lovar dem som är barmhärtiga just det som de själva redan lever efter, nämligen barmhärtighet. Jesus lyfter fram samma princip fast med än mer skärpa i Matt 6:14-15. Se även 2 Mos 34:6; Mika 6:8.]
8Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de renhjärtade
– för de ska se (erfara; få uppleva) Gud. [Ps 24:4-5; 73:1]
9Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet]
– för de ska kallas Guds barn (söner). [Ps 34:15; 37:37; 133:1]
10Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon]
– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike). [Ps 37:39-40]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
förolämpar (skulle håna, skymfa) er
och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
12Gläd er [hela tiden] och jubla,
för er lön är stor i himlarna,
för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er."
["Gläd er och jubla" är slutsatsen av vers 11, men den gäller även för hela detta stycke som började i vers 3. I de första nio verserna (som alla börjar med "saliga") används inte ordet "och" mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]
Var salt
Vy från Kapernaum där man ser dagens Tiberias lysa upp himlen.
[Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i Rom 1:22 och 1 Kor 1:20. Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se Kol 4:6. Salt användes också som näringstillskott för att öka skörden, se Luk 14:34-35. En kristen med "sälta" ger också växtkraft! Natriumklorid är den enda mineral som kristalliseras som kuber. I GT var mötesplatsen med Gud i det allraheligaste en kub (2 Mos 26; 1 Kung 6). Det nya Jerusalem som ska komma är också en kub (Upp 21:3, 16). Däremellan bor Gud i människor som är jordens salt.]
En stad på ett berg
14Ni är världens ljus. Inte kan [väl] en stad döljas (gömmas, hemlighållas) som ligger uppe på ett berg? [Kanske syftade Jesus på Safed, Galileens högst belägna stad, vars ljus kunde ses från stora delar av regionen.] 15Inte heller tänder man (ordagrant: de) en lampa (gr. luchnos; en oljelykta eller ett ljus) och sätter den under sädesmåttet [gr. modios; som rymde knappt 9 liter och som användes för att mäta upp torra varor], men på ljushållaren – och den lyser för alla i huset. [Matt 6:22] 16På samma (detta) sätt ska ert ljus lysa (så sprid/utstråla ert ljus) inför människorna, så att de kan se era goda gärningar (handlingar, verk, åtaganden, insatser) och prisa (ära) er Fader i himlarna!"
[Det grekiska ordet för ljus (phos) beskriver en ljuskälla som sprider sitt sken. Ordet används om eld och eldsken (Mark 14:54; Luk 22:56) och om himmelskt ljus (Jak 1:17), men även om förståelse och ett upplyst sinne, se Matt 6:23; Luk 11:35. I 1 Joh 1:5 står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Redan i 1 Mos 1:3 (innan solen och månen skapades) beskrivs hur ljuset "gjorde entré". I Joh 8:12 berättar Jesus själv att han är världens ljus. Se även Matt 4:16; Joh 1:5; Joh 3:19-21; 1 Joh 2:8; Ef 5:8-14.]
Buden – mer än bara yttre handlingar!
[Den minsta bokstaven på grekiska är iota. Motsvarigheten i hebreiska är bokstaven jod, som liknar vårt kommatecken (י). Jod i sin tur består av tre delar där det minsta strecket som går ner kallas kotz på hebreiska. Det är troligt att gr. keraia syftar på det strecket. Inom rabbinsk litteratur nämns dessa två hebreiska ord (kotz och jod) tillsammans. Det som avses är att inte ens den minsta detalj i Skriften ska ändras, inte ens så lite som den minsta delen av det minsta skrivtecknet.]
19Den som upphäver (tar bort) även det minsta av dessa bud (instruktioner) och lär människor att göra likadant, ska räknas som den minste i himmelriket (himlarnas kungarike). Men den som håller dessa bud och lär andra att också göra det, ska kallas stor i himmelriket. 20Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket (himlarnas kungarike)."
[Följande stycke, vers 21-48, innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som hade skrivits, utan det som hade sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se vers 48.]
1 (av 7) Vrede och oförsonlighet jämställs med mord
Vy från södra gamla staden i Jerusalem över Gehenna, eller Hinnoms dal, som på senare år är upplyst med strålkastare som skiftar i olika färger. Dalen förknippas med de avskyvärda barnoffer till avguden Molok som skedde där, se Jer 32:35.
'Du ska inte mörda.22Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]:
Den som begår mord undgår inte sin dom.'
Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta),23Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er), 24lägg då ner din gåva vid altaret och gå först och försona dig med din broder; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
kan inte undgå sin dom.
[Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se Ef 4:26.]
Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös' (hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet).
[Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se 2 Krön 28:3; 33:6. Platsen är också en domens plats där onda kungar ska dömas, se Jes 30:33. På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se Jer 7:32-33; 32:35.]
25Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är på väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. 26Jag säger sanningen till dig, du ska inte bli frigiven förrän du betalt det sista öret [det minsta romerska myntet, en skärv]."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
