Halvbibel - söndag 5/1
1 Mos 5
Människans fortsatta historia[Människans (på hebreiska: adams) fortsatta historia omfattar allt från människans skapelse till tiden då floden närmar sig. Efter en inledande introduktion (vers 1-2) där författaren sammanlänkar med människans skapelse i skapelseberättelsen följer en släktlista via Set med tio generationer fram till Noa (vers 3-32). Författaren sammanlänkar inledningen med slutet av tidigare enhet genom att återknyta till Set och Enosh (generation 2–3), se 1 Mos 4:25-26. Dock upprepas inget, vi får ny och kompletterande information. Efter släktlistan följer en avslutning som kan delas in i två delar. I 1 Mos 6:1-4 sammanfattar författaren det som hittills beskrivits samt ger kompletterande information. I 1 Mos 6:5-8 blickar framåt mot det som väntar i nästa enhet: Flodberättelsen.]
Introduktion
1[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tredje litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2.]
Detta är skriften (den skrivna redogörelsen) om människans (Adams) fortsatta historia (hebr. toledot).
Den dag (hebr. bejom) Gud (Elohim) skapade människan (hebr. adam), till Guds likhet (hebr. demot elohim) gjorde han henne – 2[till]
[När hebr. adam står i obestämd form är det ofta personen Adam som åsyftas, här i vers 1-2 är betydelsen människan och mänsklighetens fortsatta historia, se även 1 Mos 1:27-28; 1 Mos 2:7.]
Släktlista: Adam till Noa – 10 generationer
3[I den här släktlistan presenteras 10 generationer mellan Adam och Noa. Gud hade sagt att om ni äter av kunskapens träd, kommer ni att dö (1 Mos 2:17). Att det verkligen blev så bekräftas med frasen "Och han dog" som avslutar sex generationer, se vers 5, 8, 11, 14, 17, 20. Det kommer också fram att de födde ett okänt antal söner och döttrar som inte nämnts i de tidigare kapitlen. Det hebreiska verbet jalad har betydelsen att föda och används om när en kvinna föder ett barn (1 Mos 35:16; 38:27-28; 2 Mos 1:19; 1 Kung 3:17-18). Släktlistan är detaljrik och man kan räkna 15 unika variationer, men fem generationer följer samma mönster (generation 2-6). Precis som i Kains släktlista låter författaren ett antal monotona generationer föregå den generation han vill lyfta fram. I det här fallet är det generation sju: Henok – som vandrade med Gud.]
Från Adam till Set: Generation 1–2
Och han blev [vid den åldern] far till en som var honom lik (hebr. demot), hans avbild (hebr. tselem).
Och han gav honom namnet Set [hebr. Shet – Ersättaren, se 1 Mos 4:25].
4Och Adams dagar sedan han blivit far till Set var 800 år.
Och han blev far till söner och döttrar.
5Och Adams alla dagar som han levde var 930 år [900 år och 30 år].
Och han dog.
6Och Set (hebr. Shet) levde i 105 år [5 år och 100 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Enosh.
7Och Set levde 807 år [7 år och 800 år] efter att han blivit far till Enosh.
Och han blev far till söner och döttrar.
8Sets hela livslängd (alla hans dagar) var 912 år [12 år och 900 år].
Och han dog.
[När åldrar skrivs är det vanligast att först ange tiotalet som sedan adderas till hundratalet, se vers 3, 7 och 8. Notera variationer där "år" läggs till även mellan tal, något som normalt sett inte behövs. I vers 5 är ordningen omvänd där det högre talet anges först. Genom att ha talet 30 "ytterst" blir det ett inclusio som ramar in beskrivningen om Adam.]
Från Enosh till Jared: Generation 3–6
9[Nu följer fyra generationer till. Beskrivningen följer samma format som användes för Set som den andra generationen.]
Och Enosh levde i 90 år.
Och han blev [vid den åldern] far till Kenan.
10Och Enosh levde 815 år [15 år och 800 år] sedan han blivit far till Kenan.
Och han blev far till söner och döttrar.
11Och Enoshs hela livslängd (alla hans dagar) var 905 år [5 år och 900 år].
Och han dog.
12Och Kenan levde i 70 år.
Och han blev [vid den åldern] far till Mahalalel.
13Och Kenan levde 840 år [40 år och 800 år] efter att han blivit far till Mahalalel.
Och han blev far till söner och döttrar.
14Och Kenans hela livslängd (alla hans dagar) var 910 år [10 år och 900 år].
Och han dog.
15Och Mahalalel levde i 65 år [5 år och 60 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Jared.
16Och Mahalalel levde 830 år [30 år och 800 år] efter att han blivit far till Jared.
Och han blev far till söner och döttrar.
17Och Mahalalels hela livslängd (alla hans dagar) var 895 år [5 och 90 år och 800 år].
Och han dog.
18Och Jared levde i 162 år [2 och 60 år och 100 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Henok (hebr. Chanoch).
19Och Jared levde 800 år efter att han blivit far till Henok (Chanoch).
Och han blev far till söner och döttrar.
20Och Jareds hela livslängd (alla hans dagar) var 962 år [2 och 60 år och 900 år].
Och han dog.
Från Henok till Noa: Generation 7–10
21Och Henok (hebr. Chanoch) [betyder: tillägnad/invigd] levde i 65 år [5 och 60 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Metoshelach.
22Och Henok vandrade [levde i gemenskap] med Gud (hebr. ha-Elohim)
i 300 år efter att han blivit far till Metoshelach.
Och han blev far till söner och döttrar.
23Och Henoks hela livslängd (alla hans dagar) var 365 år [5 och 60 och 300 år].
[Nu kommer inte frasen "Och han dog".]
24Och Henok vandrade med Gud (hebr. ha-Elohim) och var inte mer [man fann honom inte], för Gud (Elohim) hade hämtat honom. [Heb 11:5]
[I det sjunde ledet bryts mönstret i hur personernas liv beskrivs. Istället för att säga att Henok "levde" (jfr vers 10, 13, 16 och 19), beskrivs hur han "vandrade med Gud" (vers 22). Det är samma ord som används om hur Gud vandrade i trädgården, se 1 Mos 3:8.]
Metoshelach blev 969 år, den högsta åldern på någon i Bibeln. Han är Noas farfar och det år han dör kommer floden över jorden.
Och han blev [vid den åldern] far till Lemech.
26Och Metoshelach levde 782 år [2 och 80 år och 700 år] efter att han blivit far till Lemech.
Och han blev far till söner och döttrar.
27Och Metoshelachs hela livslängd (alla hans dagar) var 969 år [9 och 60 år och 900 år].
Och han dog.
[Hans ålder är den högsta som finns angiven i Bibeln. Han var med och såg hur arken byggdes och dog samma år som floden kom. Det vet vi eftersom Noa var 600 år då floden kom, se 1 Mos 7:11. Metoshelach fick Lemech då han var 187 år. Ytterligare 182 år senare föddes Noa, se 1 Mos 5:25-29. Summan av 187 + 182 + 600 är 969.]
28Och Lemech [betyder: ´kraftfull´] levde i 182 år [2 och 80 år och 100 år].
Och han blev [vid den åldern] far till en son.
29Och han gav honom namnet Noa (hebr. Noach) genom att säga:
"Denne ska lätta (hebr. nacham) oss från vårt arbete, ja, från våra händers möda (slitsamma smärta – hebr. itsavon) med den mark [när vi brukar jorden] som Herren (Jahveh) har förbannat."30Och Lemech levde 595 år [5 och 90 år och 500 år] sedan han blivit far till Noa.
[Här bryts mönstret, istället för att direkt ange namnet beskrivs namngivningen mer detaljerat. Det hebreiska namnet Noach förknippas med det hebreiska verbet noach (vila), och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lemech ordet nacham som betyder att lätta på bördan. Dessa hebreiska ord har en gemensam rot som beskriver att andas ut, vila och att ligga ned.]
Och han blev far till söner och döttrar.
31Och Lemechs hela livslängd (alla hans dagar) var 777 år [7 och 70 år och 700 år].
Och han dog.
[Det finns två Lemech i urhistorien. Den förste Lemech är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lemech var den första polygamisten och han skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19-24. Han var den sjunde generationen från Adam och Eva. Den andre Lemech beskrivs här och var Noas far. Hans ålder blev exakt 777 år vilket kan tolkas som att han var en rättfärdig man. Han är den nionde generationen från Adam och Eva och en ättling till Set. Det är mycket troligt att Lemech såg arken som hans son byggde. Han dog fem år innan floden kom.]
32Och var – Noas ålder – 500 år.
Och Noa blev far till Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet.
[För första gången förekommer hebr. ben framför åldersangivelsen. Frasen blir ordagrant: 'Noach, en son av 500 år', se även 1 Mos 7:6; 11:10; 1 Sam 13:1. Noas namn upprepas också här, vilket är unikt, i tidigare generationer används "han". Här avbryts Noas formel. Slutet återfinns först i slutet av Noas fortsatta historia i 1 Mos 9:28-29.]
Matt 5:1-26
BERGSPREDIKAN (kap 5-7)
Här på någon av bergsluttningarna på västra sidan av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum, undervisade Jesus.
När han [Jesus] såg folkskaran gick han upp på berget. [Här finns en parallell med hur Mose gick upp på berget Sinai, se 2 Mos 19:3.] När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
Inbjudan – kom upp!
Saligprisningarna – sann lycka
2[Jesus inleder med att tala om glädje. Alla saligprisningar är hämtade från olika delar i Psaltaren. I Matteus 23 finns en parallell med verop som riktas till det andliga ledarskapet som på varje punkt hade gjort det motsatta. Det grekiska ordet för salig, makarios, beskriver en inre glädje och tillfredsställelse som är oberoende av yttre omständigheter. Från början betydde ordet "rik", men kom sedan att beteckna lycka, glädje och välsignelse. De åtta saligprisningarna ramas in av frasen "för dem tillhör himmelriket" (vers 3 och 10). De delas in i två grupper. De fyra första saligprisningarna har grekiska ord som alla börjar på bokstaven p (fattig, sörjer, milda, hungrar). Både vers 3-6 och vers 7-10 består av 36 grekiska ord. Strukturen förstärks även av ett kiastiskt mönster med verbformer.]
3
– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike).
[Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se Ps 40:18. Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
4Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer (gr. pentheo) [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd]
– för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [Jes 25:8; 61:2-3; Ps 119:136; Upp 21:4]
5Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka – gr. praus) [de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet]
– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se Ps 37:11].
6Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som hungrar (gr. peinao) och törstar efter rättfärdighet [längtar desperat efter att ha det rätt ställt med Gud]
– för de ska bli [fullständigt] mättade. [Ps 42:2-3]
7Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de barmhärtiga [de som agerar godhjärtat och medkännande]
– för de ska möta barmhärtighet (visas nåd). [Ps 41:2]
[Jesus lovar dem som är barmhärtiga just det som de själva redan lever efter, nämligen barmhärtighet. Jesus lyfter fram samma princip fast med än mer skärpa i Matt 6:14-15. Se även 2 Mos 34:6; Mika 6:8.]
8Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de renhjärtade
– för de ska se (erfara; få uppleva) Gud. [Ps 24:4-5; 73:1]
9Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet]
– för de ska kallas Guds barn (söner). [Ps 34:15; 37:37; 133:1]
10Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon]
– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike). [Ps 37:39-40]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
förolämpar (skulle håna, skymfa) er
och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
12Gläd er [hela tiden] och jubla,
för er lön är stor i himlarna,
för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er."
["Gläd er och jubla" är slutsatsen av vers 11, men den gäller även för hela detta stycke som började i vers 3. I de första nio verserna (som alla börjar med "saliga") används inte ordet "och" mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]
Var salt
Vy från Kapernaum där man ser dagens Tiberias lysa upp himlen.
[Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i Rom 1:22 och 1 Kor 1:20. Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se Kol 4:6. Salt användes också som näringstillskott för att öka skörden, se Luk 14:34-35. En kristen med "sälta" ger också växtkraft! Natriumklorid är den enda mineral som kristalliseras som kuber. I GT var mötesplatsen med Gud i det allraheligaste en kub (2 Mos 26; 1 Kung 6). Det nya Jerusalem som ska komma är också en kub (Upp 21:3, 16). Däremellan bor Gud i människor som är jordens salt.]
En stad på ett berg
14Ni är världens ljus. Inte kan [väl] en stad döljas (gömmas, hemlighållas) som ligger uppe på ett berg? [Kanske syftade Jesus på Safed, Galileens högst belägna stad, vars ljus kunde ses från stora delar av regionen.] 15Inte heller tänder man (ordagrant: de) en lampa (gr. luchnos; en oljelykta eller ett ljus) och sätter den under sädesmåttet [gr. modios; som rymde knappt 9 liter och som användes för att mäta upp torra varor], men på ljushållaren – och den lyser för alla i huset. [Matt 6:22] 16På samma (detta) sätt ska ert ljus lysa (så sprid/utstråla ert ljus) inför människorna, så att de kan se era goda gärningar (handlingar, verk, åtaganden, insatser) och prisa (ära) er Fader i himlarna!"
[Det grekiska ordet för ljus (phos) beskriver en ljuskälla som sprider sitt sken. Ordet används om eld och eldsken (Mark 14:54; Luk 22:56) och om himmelskt ljus (Jak 1:17), men även om förståelse och ett upplyst sinne, se Matt 6:23; Luk 11:35. I 1 Joh 1:5 står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Redan i 1 Mos 1:3 (innan solen och månen skapades) beskrivs hur ljuset "gjorde entré". I Joh 8:12 berättar Jesus själv att han är världens ljus. Se även Matt 4:16; Joh 1:5; Joh 3:19-21; 1 Joh 2:8; Ef 5:8-14.]
Buden – mer än bara yttre handlingar!
[Den minsta bokstaven på grekiska är iota. Motsvarigheten i hebreiska är bokstaven jod, som liknar vårt kommatecken (י). Jod i sin tur består av tre delar där det minsta strecket som går ner kallas kotz på hebreiska. Det är troligt att gr. keraia syftar på det strecket. Inom rabbinsk litteratur nämns dessa två hebreiska ord (kotz och jod) tillsammans. Det som avses är att inte ens den minsta detalj i Skriften ska ändras, inte ens så lite som den minsta delen av det minsta skrivtecknet.]
19Den som upphäver (tar bort) även det minsta av dessa bud (instruktioner) och lär människor att göra likadant, ska räknas som den minste i himmelriket (himlarnas kungarike). Men den som håller dessa bud och lär andra att också göra det, ska kallas stor i himmelriket. 20Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket (himlarnas kungarike)."
[Följande stycke, vers 21-48, innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som hade skrivits, utan det som hade sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se vers 48.]
1 (av 7) Vrede och oförsonlighet jämställs med mord
Vy från södra gamla staden i Jerusalem över Gehenna, eller Hinnoms dal, som på senare år är upplyst med strålkastare som skiftar i olika färger. Dalen förknippas med de avskyvärda barnoffer till avguden Molok som skedde där, se Jer 32:35.
'Du ska inte mörda.22Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]:
Den som begår mord undgår inte sin dom.'
Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta),23Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er), 24lägg då ner din gåva vid altaret och gå först och försona dig med din broder; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
kan inte undgå sin dom.
[Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se Ef 4:26.]
Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös' (hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet).
[Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se 2 Krön 28:3; 33:6. Platsen är också en domens plats där onda kungar ska dömas, se Jes 30:33. På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se Jer 7:32-33; 32:35.]
25Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är på väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. 26Jag säger sanningen till dig, du ska inte bli frigiven förrän du betalt det sista öret [det minsta romerska myntet, en skärv]."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
