"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss, ¹⁵hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egyptierna handlade illa mot oss och våra fäder. ¹⁶Och när vi ropade till Herren (Jahveh) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
    Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns. ¹⁷Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."

Och Edom sa till honom: "Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er."
     ¹⁹Och Israels söner sa till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
     ²⁰Och han svarade: "Du ska inte gå igenom." Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand. ²¹Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom sina gränser, därför vände Israel bort från honom.

Arons död
²²Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen, kom till berget Hor. ²³Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sa: ²⁴Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten. ²⁵Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor. ²⁶Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
     ²⁷Och Mose gjorde som Herren (Jahveh) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn). ²⁸Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget. ²⁹När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.

[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (hebr. shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]

Tillbaka upp

---

Mark 1:29-2:12

Petrus svärmor och andra sjuka botas

Fortfarande finns ruinerna kvar av det som antas vara Petrus hus. Det var en enkel bostad som så många andra i Kapernaum. Här har pilgrimer genom århundraden lämnat inskriptioner på väggarna, och flera kapell och kyrkor har byggts på platsen där huset stod. Den senaste är en åttakantig kyrka byggd på pelare från 1990.

²⁹[I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5.]

På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simons och Andreas hus, tillsammans med [bröderna] Jakob och Johannes. [Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.] ³⁰Simons svärmor hade insjuknat och låg ned i feber [troligtvis malaria, se Luk 4:38], och på en gång berättade de det för Jesus. ³¹Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Genast lämnade febern henne, och hon började att betjäna dem [servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].

³²[Veckosabbaten börjar vid solnedgången på fredagen och slutar vid solnedgången på lördagen. Enligt traditionell judisk uppfattning fick inget arbete utföras på sabbaten. Det var inte tillåtet att göra upp eld, att resa eller bära saker utomhus. Ryktet om vad Jesus gjort spred sig snabbt, men det var först när sabbaten var över man kom med de sjuka till Jesus.]

På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta, ³³tills hela staden [Kapernaum] hade samlats utanför dörren. ³⁴Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se Luk 4:40.]

Jesus drar sig undan för att be

Soluppgång över Galileiska sjön.

³⁵[Detta stycke, vers 35-39, är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även Mark 2:1-5; 11:20-21; 13:1-4. Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se vers 36. Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med på plats, så är det ju vanligare i talspråk att man berättar om vad "han" gjorde, än att berätta om vad "Jesus" gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!]

Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se Mark 6:46; 14:32-41.] ³⁶Simon och de som var med honom [vaknade senare och] letade efter honom (jagade honom som ett villebråd), ³⁷och när de hade funnit honom sa de till honom: "Alla söker efter dig."
     ³⁸Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [på västra sidan av Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut."

[Jesus var sänd av Fadern till alla Israels barn, se Matt 15:24. Att Jesus rör sig i detta område uppfyllde profetian i Jes 9:1-2 där Sebulons och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, se Matt 4:12-16.]

³⁹Han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut demonerna.

[Enligt den judiske historikern Josefus (37-100 e.Kr.) fanns det 204 byar och 15 städer i Galileen. Han beskriver även hur invånarna i Galileen "varit vana vid krig från sin ungdom, och krigen har alltid varit många." Han beskriver också hur terrängen är varierad med träd och slätter och använder formuleringen: "Området lockar den mest late att ägna sig åt jordbruk, eftersom det är så lätt att odla!"]

En spetälsk man botas

Vy från berget Arbel över norra delen av Galileiska sjön.

⁴⁰En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." ⁴¹Djupt rörd av medömkan, sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: "Jag vill. Bli ren!" ⁴²På en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
     ⁴³Jesus förmanade honom, och skickade bort honom på en gång, ⁴⁴och sa: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [3 Mos 14:1-32]
     ⁴⁵Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll.

[Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också Mark 1:34; 3:12; 5:43; 7:36; 8:26, 30; 9:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]

En lam man i Kapernaum blir förlåten och helad

Ett tak byggs på traditionellt sätt i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.

©Nasareth Village

¹Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig att han var hemma igen, ²och det samlades så mycket folk att det inte ens fanns plats utanför dörren [det var trängsel ända ut till gatan]. Mitt under det att han samtalade (förde en konversation) om Ordet med dem, ³kom de dit med en förlamad man. Det var fyra män som bar honom. ⁴När de inte kunde komma nära Jesus på grund av allt folket, började de ta bort taket ovanför honom.

[Hus i Mellanöstern hade oftast platta tak med en trappa på utsidan. På så sätt kunde man komma upp på taket utan att gå in i huset. Takets översta lager bestod av grus och jord som de fyra männen nu först grävde sig igenom.]

När de sedan brutit upp en öppning hissade de ner bädden som den förlamade låg på. ⁵När Jesus såg deras tro [den lame mannens och hans vänners tro], sa han till den förlamade: "Mitt barn (gr. teknon) [med fokus på att han tillhör familjen], dina synder är förlåtna (borttagna)."
     ⁶Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte (hade en inre dialog) i sina hjärtan: ⁷"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
     ⁸I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sa till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan? ⁹Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'? ¹⁰Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sa han till den förlamade: ¹¹"Stå upp, ta din bädd och gå hem." ¹²Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sa: "Vi har aldrig sett något liknande förut!"

Tillbaka upp