Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 15/2

4 Mos 19, Mark 1:1-28


4 Mos 19

Ritualer
1Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:

Röda kvigan

Kravet enligt den judiska rabbinska tolkningen av denna text är att den röda kvigan inte får ha ett enda svart eller vitt hårstrå, alla måste vara röda.

2Detta är undervisningens (hebr. Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahveh) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok.

[Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden adar (infaller oftast i mars), just före pesach. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se Heb 13:12.]

3Och ni ska ge henne till prästen Elazar och hon ska föras utanför lägret och hon ska slaktas framför hans ansikte. 4Och prästen Elazar [Arons son, se 4 Mos 3:2] ska ta av hennes blod med sitt finger och stänka hennes blod mot mötestältets öppning (bokstavligt: ansikte) sju gånger.

[Så från det östra området skulle prästen stänka i västlig riktning, mot altaret, där blodet i normala fall hälldes ut eller stänktes. Upprepningen sju gånger talar om fulländning. Flera andra offer, t.ex. försoningsdagen, har samma upprepning, se 3 Mos 16:14-19.]

5Och kvigan ska brännas framför hans ögon (i hans åsyn). Hennes skinn och hennes kött och hennes blod med hennes avskräde (slaktrester) ska brännas [allt ska brännas]. 6Och prästen ska ta cederträ [som är rödaktigt] och isop [som användes för att stänka blod] och karmosinrött [material – troligtvis garn färgat rött] och kasta det på den brinnande kvigan. [Här finns en koppling till Jesu död, se Ps 22:8.] 7Sedan ska prästen tvätta sina kläder och han ska bada sin kropp i vatten och efteråt ska han komma in i lägret och prästen ska vara [ceremoniellt] oren till kvällen. 8Och den som bränner henne ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och ska vara oren till kvällen.
     9Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [3 Mos 4:3]. 10Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").

Rening från orenhet – vid kontakt med död
11Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se 3 Mos 12:2; 14:9; 15:13.] 12Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren. 13Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahvehs) tabernakel. Den själen (människan) ska bli utrotad (avhuggen från) Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
     14Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar. 15Och varje öppet kärl, som inte har något lock som sluter tätt över det (ordagrant: täckelse snörad tråd), är orent.
     16Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
     17Och för den orene ska de ta av stoftet (hebr. afar) som är bränt för rening från synd [3 Mos 4:3] och friskt (rinnande) vatten ska hällas över den i ett kärl.

[Här används inte ordet för aska (hebr. efer). Både aska och damm (hebr. avak) var slutresultatet av eld och att något krossades och kunde inte ge liv. Ordet afar knyter an till formandet av människan i 1 Mos 2:7 (från stoft). Den röda kvigans stoft (vers 2) kommer kunna ge nytt liv.]

18Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det döda eller graven. 19Och den rena personen ska stänka över den orena på den tredje dagen, och på den sjunde dagen ska han rena honom och han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och ska bli ren vid kvällen. 20Men den man som är oren och inte renar sig själv, den personen (själen) ska utrotas (huggas av) från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahvehs) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
     21Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen. 22Och allt som en oren vidrör ska vara orent, och den själ (människa) som vidrör honom ska vara oren till kvällen.

Mark 1:1-28

MARKUSEVANGELIET

Markus är det kortaste evangeliet med sina sexton kapitel. Det är skrivet till romare och har få referenser till Gamla testamentet. Berättelsen rör sig snabbt framåt likt ett actiondrama. Det grekiska ordet euthys som översätts "på en gång", "strax" eller "genast" används hela 47 gånger och kännetecknar detta evangelium. Ett annat särdrag är att alla episoder hör samman och binds ihop med ordet "och". Av alla 678 verser börjar 410 med det grekiska kai som ofta översätts till "och", "nu" eller "då".

Struktur:
Det grekiska ordet schizo – "dela sig" och "öppnas", används två gånger. I inledningen vid Jesu dop "delade sig himlen" och i slutet av evangeliet vid hans död "delades förlåten" i templet i två delar, se Mark 1:10; 15:38. Frasen "Guds Son" nämns tre gånger Mark 1:1; 3:11; 15:39. En enkel struktur baserad på geografin skulle kunna vara:

1. Introduktion, 1:1-13.
2. Jesus verkar i Galileen, 1:14-7:23.
3. Jesus verkar i vidare kretsar, 7:24-10:52.
4. I Jerusalem – sista veckan, 11-16.

Genre: Evangelium.

Skrivet: Omkring år 60 e.Kr.

Författare: Enligt tidig tradition Markus. Innehållet är troligen mycket av Petrus ögonvittnesskildring nedskrivet under deras gemensamma vistelse i Rom, se 1 Pet 5:13. Några exempel där Petrus perspektiv framträder tydligt är: Mark 1:35-37; 2:1-5; 11:20-21; 13:1-4. Markus mor hörde också till den första kretsen av kristna och i Markus barndomshem i Jerusalem möttes de troende ofta, se Apg 12:12.



Jesu förberedelse

Johannes Döparen banar väg

Jordanfloden rinner från norr till söder genom Israel. Det var vid den här floden Johannes döpte och även Jesus blev döpt.

1Detta är begynnelsen [utgångspunkten för min redogörelse] av evangeliet (det glada budskapet, segerbudskapet) om Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son.

[De fyra evangelierna har alla olika utgångspunkter – begynnelser. Matteus utgår från Jesu släkttavla från Abraham. Johannes går tillbaka till det eviga Ordet som fanns i begynnelsen. Markus och Lukas börjar med Johannes Döparen. Lukas startar med hans födelse medan Markus utgår från hans tjänst.]

2Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se vers 4]:
Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig. [Mal 3:1]

3En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
    gör stigarna raka för honom!

[Det sista citatet kommer från Jes 40:3. Som brukligt var på den här tiden nämns endast den störste profeten Jesaja som huvudkälla, även om också Malaki refereras först.]
4Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse. 5Hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom (i en ständig ström), och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet [vilket ger associationer till tidigare profeter som t.ex. Elia, se 2 Kung 1:8]. Han levde av gräshoppor och vildhonung.

[Johannes Döparens livsstil stod i stark kontrast till många av de religiösa ledarna som levde i lyx. Gräshoppor och vildhonung var vanlig mat i ökenmarken.]

7Han predikade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar [som var en slavs syssla]. 8Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande."

Jesus döps

Jordandalen nära Betania. I bakgrunden syns de judeiska bergen.

9Nu, vid den tiden, kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i [floden] Jordan av Johannes. 10På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlarna dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom]. 11Då kom en röst från himlen: "Du är min Son – min Älskade, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende)." [Jes 42:1]

Jesus prövas av Satan
12På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter). 13Han var i öknen under 40 dagar och prövades (frestades, testades, utvärderades ständigt, gång på gång) av Satan (motståndaren). Han levde bland de vilda djuren [schakaler, vargar, hyenor, leoparder], och änglarna betjänade honom (ständigt, gång på gång).

[Det hebreiska ordet för öken är midbar och det betyder bokstavligt översatt "ordets plats". I Matt 4:1-11 och Luk 4:1-13 beskrivs hur Jesus frestas att förvandla stenar till bröd, kasta sig ner från templet och tillbe djävulen. Vid varje tillfälle svarar Jesus med det skrivna ordet.]

Jesus till Galileen
14Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för Galileen och Pereen], kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike 15och sa:
"Tiden är inne (fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!
    [En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.]

Omvänd er (förändra ert sätt att tänka och agera)
    och tro (lita på, ha förtröstan på) evangeliet (de glada nyheterna, segerbudskapet)!"

[Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]
Lärjungarna kallas

Än i dag är det vanligt att fiska med kastnät.

16När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon [som senare kallas Petrus, se Mark 3:16] och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.

[Ordet "kasta sina nät" beskriver hur de i full aktivitet kastar näten först på ena sidan och sedan på andra. I Lukas mer detaljerade skildring beskrivs också hur de fiskat hela natten utan något resultat, se Luk 5:5. Kanske försökte de få någon fångst genom att fiska längs med stranden efter den misslyckade natten.]

17Jesus sa till dem: "Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!" 18Genast lämnade de sina nät och följde honom. 19Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. 20Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans anställda fiskare i båten och följde efter honom.

[Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:40-42. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. De två brödraparen var kompanjoner. Lukas beskriver också hur Simon lånat ut sin båt till Jesus som fick använda den som en predikstol. På Jesu uppmaning lägger sedan Simon ut näten på djupt vatten, se Luk 5:1-10. Den stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer som får tid på sig att anställa nya fiskare som kan ersätta sönernas plats.]

Jesus undervisar och helar i synagogan

Ruinerna av staden Kapernaum är ett välbesökt turistmål. Bilden är tagen inifrån återstoden av en synagoga från 300-talet som antas vara byggd ovanpå den synagoga som fanns på Jesu tid.

21De gick in till Kapernaum, och så fort (ordagrant "genast när") det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa. 22De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
     23Just då i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och på en gång började han skrika: 24"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!" 25Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!" 26Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop.

[Detta är den första av fyra andeutdrivningar som skildras i Markusevangeliet, se Mark 5:1-20; 7:25-30; 9:17-29.]

27De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." 28Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)