Halvbibel - lördag 14/2
4 Mos 18
1Och Herren (Jahveh) sa till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd. 2Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält. 3Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du. 4Och de ska vara tillsammans med dig och hålla (vakta, skydda, bevara) mötestältets åligganden, oavsett vilket arbete i tältet det kan vara, men en vanlig man (någon som inte är levit) ska inte komma nära dig.5Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner. 6Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahveh) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet. 7Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Prästernas förmåner
8Och Herren (Jahveh) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en smörjelselott, och till dina söner som en evig förordning. 9Detta ska vara ditt från de allra heligaste sakerna, undantagna från elden, alla deras offer, alla deras matoffer, alla deras syndoffer och alla deras skuldoffer som de kan ge till mig, ska vara högheliga för dig och för dina söner. 10På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
11Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
12Allt det bästa av oljan och allt det bästa av vinet och av säden, den första delen av det som de ger till Herren (Jahveh), till dig har jag gett det. 13Den första skörden av frukten av allt som är i ert land, som de för fram till Herren (Jahveh) ska vara ditt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
14Varje ting som är helgat i Israel ska vara ditt. 15Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahveh), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut.
[Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
16Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel [60 gram] silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera. [En shekel är en vikt på 11,5 gram. En gera är 1/20 shekel, vilket motsvarar 0,6 gram.] 17Men det förstfödda av ett nötboskap eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahveh). 18Och deras kött ska vara ditt, som viftoffersbringan och det högra låret. Det ska vara ditt.
19Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahveh) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahvehs) ansikte, för dig och din säd med dig."
[I alla offer användes salt, se 3 Mos 2:13. Saltets funktion att konservera och bevara anspelar på att "saltförbundet" som ingås ska vara långvarigt och hållas, se 2 Krön 13:5. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund, se 2 Mos 24:8.]
Prästernas plikter
20Och Herren (Jahveh) sa till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det förnyade förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9] 21Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet. 22Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och dö. 23Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv. 24För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahveh), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Instruktioner för leviterna
25Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
26"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahveh), en tiondel av tiondet. 27Och gåvan (offret) som ni avskiljer ska för er räknas som om det var säd från tröskgolvet och som fullheten från vinpressen. 28Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahveh) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahveh) åt prästen Aron. 29Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahveh), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
30Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen. 31Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet. 32Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.
Matt 28:1-20
Jesus är uppstånden!
Maria undersöker den tomma graven.
©3D: Mikael Sundberg / Teckenpedagogerna.
2Plötsligt blev det en stor jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen och rullade bort stenen [framför graven där Jesus var begravd] och satte sig på den. [Jordbävningen orsakades av ängeln, men upplevdes troligen som ett efterskalv till den tidigare jordbävningen, se Matt 27:51-52.] 3Hans utseende (form, yttre) var som ett ljussken (en blixt, en lysande stjärna), och hans kläder vita som snö, 4och de som vaktade [4-16 vakter, kanske fler, se Matt 27:66] blev så förskräckta av att se honom att de skakade okontrollerat och blev som döda [och blev liggande orörliga på marken].
5Men ängeln sa till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst. 6Han är inte här, för han är uppstånden precis som han har sagt! [Verbet uppstånden är i passiv form vilket pekar på att Jesus var uppstånden av Gud!] Kom hit (följ med) och se platsen där han låg (var lagd)! 7Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)."
[Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i vers 6, "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]
8De lämnade snabbt graven, och fyllda av bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [Att kvinnorna springer och visar både bävan och glädje visar att de trodde på ängelns ord om Jesus redan innan de mötte honom som uppstånden. Jämför med lärjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord på allvar, se Luk 24:1.] 9Medan de var på väg mötte plötsligt Jesus dem och sa: "Var glada (var hälsade)!" [En vardaglig hälsningsfras.] De gick fram och grep tag om hans fötter och tillbad honom (böjde sig ner i ödmjukhet, föll på knä).
10Då sa Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."
Vaktstyrkans rapport
11Medan de var på väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt. 12Efter att de samlats tillsammans med de äldste och utformat en plan, gav de en stor summa pengar åt soldaterna, 13och sa: "Säg att hans lärjungar kom på natten och förde bort kroppen medan ni sov, 14och om ståthållaren får höra om det, tar vi hand om det och ser till att ni inte råkar illa ut." 15De tog emot pengarna och gjorde som de blivit instruerade, och detta rykte är spritt bland judarna ända till i dag.
[Det var förenat med dödsstraff för en romersk soldat att sova på sitt skift. Det krävdes en stor summa pengar och en säker garanti att inte råka illa ut om vakterna skulle gå med på detta erbjudande.]
AVSLUTNING
Jesus har all makt i himlen och på jorden
Sen eftermiddag på en av höjderna vid västra sidan av Galileiska sjön.
[Vissa av lärjungarna hade trott att Jesus skulle återupprätta staten Israel och befria dem från romarnas förtryck, men eftersom det inte skett så tvivlade de på om Jesus verkligen hade makt. Detta ord för tvivla används bara här och i Matt 14:31, där Petrus ser på de yttre omständigheterna i stället för att tro och lita på Jesu ord.]
18När Jesus kommit fram till dem talade han och sa:
"All auktoritet (all makt att regera) i himlen och på jorden har getts åt mig. 19När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]:
Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
20och lär (instruerar, undervisar) dem att hålla (bevara) [noggrant lyssna på] allt som jag har befallt er.
Och se (lägg märke till) [kom ihåg], jag är med er alla dagar till tidens slut (tidsålderns fullbordan)."
[Huvudbudet att "göra lärjungar" föregås av att först ha gått ut och följs sedan av uppdraget att döpa nya lärjungar och träna de troende. I Jesu uppmaning står alla verb i aktiv form, vilket visar att detta alltid är aktuellt – ända tills Jesus kommer åter.]
Vilket år och vilken veckodag dog Jesus?
Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och vilken veckodag Jesus dog.
Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag den sista måltiden äger rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot Joh 13:1 och Matt 26:17 som indikerar att måltiden skedde före högtiden, se dock Mark 14:12; Luk 22:7-8. Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se Kol 2:17. När det kommer till traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller.
Hur högtidernas datum infaller i almanackan måste också stämma med angivelsen att graven var tom den första dagen i veckan (vilket är en söndag). De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller 14:e nisan på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag.
År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån Matt 2:1; Luk 3:1-2, 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i Mark 11, och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet klockan tre på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skuggbilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar (tor, fre och lör) och tre nätter (tor/fre, fre/lör och lör/sön) i graven.
Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
