Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 7/2

1 Mos 38, Matt 25:1-30

1 Mos 38

Juda och Tamar
1[Huvudpersonen i den sista sektionen (kap 37-50) av Första Moseboken är Josef. Här i kapitel 38 sker dock ett abrupt avbrott som handlar om Juda och Tamar. Till en början kan det vara svårt att förstå hur detta kapitel, som är en enda härva av felaktiga sexuella relationer, passar in i berättelsen. Juda vägrar att gifta bort sin yngsta son till Tamar, hon tar saken i egna händer och förför sin svärfar, han går villigt till henne som är förklädd till en prostituerad. Genom att placera berättelsen om Juda mitt i berättelsen om Josef skapas en litterär poäng. Två olika vägar framträder. Josef flyr från sexuell omoral (1 Mos 39:12) medan Juda villigt går in i den med öppna ögon.]

Vid den tiden gick Juda ner [rent höjdmässigt, men även moraliskt] från sina bröder [i Hebron, se 1 Mos 37:14] och vände sig till (slog ner sitt tält vid) en viss adullamit som hette Chira [som betyder "ädel"]. [Ner till Adullam, som ligger 2 mil nordväst om Hebron, är det en höjdskillnad på över 500 meter.]

2Där fick Juda se dottern till en kanaaneisk man som hette Shoa [betyder "rikedom"], han tog henne och gick in till (hade sexuellt umgänge med) henne. [På liknande sätt som Esau (1 Mos 26:34) lämnade Juda föreskrifterna och tog en hustru från en kanaaneisk familj, se 5 Mos 7:3-4; 1 Kung 11:1-2.] 3Hon blev gravid och födde en son och han gav honom namnet Er. [Er betyder "vaken", antagligen var det ett barn som inte sov så mycket!] 4Hon blev gravid igen och födde en son och hon gav honom namnet Onan [Uttalas "Ånan" och betyder "stark"]. 5Ännu en gång födde hon en son och gav honom namnet Shela [kan anspela på att sonen var efterfrågad i bön]. Han [Juda] var i Cheziv när hon födde honom.

[Cheziv, kommer från verbet kazav (ljuga, tala osanning), det var en stad i Judeen, troligen ett annat namn för Achzib/Chezeva, se Jos 15:44; Mika 1:14-15; 1 Krön 4:22. Staden ligger 1 timmes vandring norr om Adullam, se vers 1. Intressant att Juda är borta i en stad som heter "falsk", när den tredje sonen föds. Läsaren anar att familjeförhållandena inte är de bästa, de två äldsta sönerna växer upp och blir onda i Herrens ögon, se vers 6, 10.]

6Juda tog en hustru till Er, sin förstfödde, och hennes namn var Tamar. 7Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens (Jahvehs) ögon och Herren (Jahveh) dödade honom. 8Då sa Juda till Onan (hebr. Ónan): "Gå in till din brors hustru och utför din plikt som hennes äkta mans bror och se till att din bror får avkomlingar (barn; ordagrant säd)." 9Men Onan (hebr. Ónan) visste att säden (barnet) inte skulle bli hans, när han därför gick in till sin brors hustru spillde han sädesvätskan på marken, så att han inte skulle ge avkomma till sin bror. 10Detta som han gjorde var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och han dödade honom också. [Här ser vi Bibelns första exempel på leviratäktenskap, se 5 Mos 25:5-10; Rut 2:20; 4:7-12; Matt 22:24.]

11Efter detta sa Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sa (tänkte för sig själv): Annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.

Timnah har identifierats med Tell Batash, där man gjort utgrävningar 1977-1989.

12Efter en tid (många dagar) dog Shoas dotter, Judas hustru. Juda blev tröstad och gick upp till sina fårskötare i Timnah, han och hans vän adullamiten Chira. 13Detta berättades för Tamar: "Se din svärfar går upp till Timnah för att klippa sina får."

[Timnah, nuvarande Tell Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Beit-Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se Dom 14:1.]

14Och hon tog av sig sina änkekläder. Och hon täckte sig med en slöja. Ja, hon svepte in sig [gjorde så att hon inte kunde bli igenkänd]. Och hon satte sig invid porten till Einaim som ligger längs vägen till Timnah, eftersom [anledningen att Tamar gjorde detta var att] hon hade insett att Shela hade vuxit upp, men hon hade inte blivit given till honom som hustru. [Einaim betyder källorna. Kanske samma stad som benämns Enam i Jos 15:34]

15När Juda såg henne tänkte han att hon var en tempelsköka eftersom hon hade täckt sitt ansikte. 16Han vände sig till henne vid vägen och sa: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
    Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
     17Han sa: "Jag ska skicka en killing från flocken".
    Hon svarade: "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
     18Han sa: "Vilken pant ska jag ge dig?"
    Hon svarade: "Ditt sigill [med Judas personliga stämpel] och din snodd [det flätade lädersnöret sigillet hängde i] och staven som du håller i din hand." Han gav dem till henne och kom in till (hade sexuellt umgänge med) henne och hon blev gravid genom honom. 19Hon steg upp och gick sin väg och tog av sig sin slöja och satte på sig sina änkekläder.

20Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten från kvinnans hand, men han fann henne inte. 21Då frågade han männen efter hennes plats och sa: "Var är tempelskökan som satt vid vägkanten i Einaim [stad i Låglandet (hebr. Shefelah), mellan Hebron och Timnah]?"
    De svarade: "Det har inte funnits någon tempelsköka här."
     22Han återvände till Juda och sa: "Jag har inte hittat henne och även männen på platsen säger att det inte har varit någon tempelsköka där."
     23Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne." 24Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sa: "Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution."
    Juda sa: "Ta hit henne och låt henne brännas."
     25När hon fördes fram lät hon säga till sin svärfar: "Genom den man som dessa ting tillhör är jag gravid." Hon sa vidare: "Avgör vem som är ägare till sigillet och snodden [plural – de flätade läderremmarna som sigillet var fäst i] och staven." [1 Mos 38:18]
     26Juda kände igen dem och sa: "Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela." Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne).

Med 49 bokstävers intervall finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David kodade i just Första Moseboken kapitel 38!

27När tiden var inne för förlossning visade det sig att det fanns tvillingar i hennes livmoder. 28Och det kom sig att den ene stack ut sin hand och barnmorskan tog en röd tråd och band om handleden och sa: "Denne kom ut först." 29Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sa: "Varför har du brutit dig fram (hebr. parats)?" Därför fick han namnet Perets. [Namnet betyder brytning eller att rämna och det är samma ord som används i frågan "Varför har du brutit dig fram?"] 30Efter kom hans bror som hade den röda tråden runt sin handled. Han fick namnet Zerach (Sera).

[I detta kapitel finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David inkodade i vers 11-28 med 49 bokstävers mellanrum. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se Rut 4:21-22, återfinns alltså i exakt rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall i just detta stycke som handlar om Perets, fem släktled före Boaz. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]

Matt 25:1-30

2 (av 3) Liknelsen om jungfrurna – var vakna!
1[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3. Detta är den andra av tre liknelser som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.]

"Då, vid den tiden [före Jesu andra tillkommelse, vid tidsålderns slut], kan himmelriket (himlarnas kungarike) liknas vid tio jungfrur som tog sina facklor (gr. lampas) och gick ut för att möta brudgummen. 2Fem av dem var dåraktiga (tanklösa, ogudaktiga) och fem var visa (förståndiga, andligt klarsynta). 3De dåraktiga tog sina facklor men utan att ta med någon [extra] olja. 4De visa tog med sig flaskor med olja tillsammans med sina facklor. 5När brudgummen dröjde, blev alla sömniga (dåsiga) och somnade.
     6Vid midnatt hördes ett rop: 'Nu kommer brudgummen, gå ut och möt honom.' 7Då ställde sig alla jungfrur upp och gjorde i ordning sina facklor.
     8De dåraktiga sa till de visa: 'Ge oss av er olja för våra facklor håller på att slockna.' 9De visa svarade: 'Nej, det skulle inte räcka för både oss och er, gå i stället och köp hos dem som säljer olja.' 10Medan de var borta för att köpa [olja] kom brudgummen. De som var förberedda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
     11Senare kom de andra jungfrurna och sa: 'Herre, herre, öppna genast [dörren] för oss.' 12Han svarade och sa: 'Jag säger er sanningen (amen), jag känner er inte (har ingen personlig relation med er).'
     13Var därför på er vakt (redo, stå upp), för ni vet varken dagen eller timmen när Människosonen ska komma."

[Vid ett bröllop på Jesu tid sker först en juridisk del hemma hos brudens familj. Någon gång under kvällen kommer brudparet och alla inbjudna går till festlokalen. Det är mörkt och man behöver lampor. Några av brudtärnorna är inte förberedda och har inte tillräckligt med olja för hela vägen. På festkvällar som dessa hade affärerna öppet längre, så man kunde köpa mer olja. Liknelsen handlar om att vara andligt förberedd. Det går inte att leva på någon annans förberedelse, var och en är ansvarig för sitt eget andliga liv. Många olika förslag har kommit vad oljan står för: goda gärningar, tro, nåd, helig Ande. Inget av detta kan köpas, så det är vanskligt att allegorisera oljan, och det behövs inte heller för förståelsen.]

3 (av 3) Liknelsen om talenterna – bra och dåligt förvaltarskap
14[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3. Detta är den tredje och sista liknelsen som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.]

"På samma sätt [som liknelsen innan med de tio jungfrurna handlar den om att vara vaken, redo och bedjande när Jesus kommer tillbaka] kan det [kungariket från himlen] också liknas vid en man som skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och överlämnade sina ägodelar till dem (för att de skulle förvalta dem).
15Åt en gav han fem talenter [motsvarar 82 årslöner],
åt en annan två talenter [motsvarar 33 årslöner]
och åt en annan en talent [motsvarar 16 årslöner].

[På Gamla testamentets tid var en talent en viktenhet på omkring 30 kilo. På Jesu tid blev en talent också en valutaenhet. En silvertalent var värd 6 000 denarer, och en guldtalent 30 gånger mer. En denar var en arbetares dagslön, så en talent motsvarade en stor summa pengar – lågt räknat omkring 5 miljoner svenska kronor.]

Han gav var och en efter deras egen (unika) förmåga, sedan begav han sig i väg och lämnade landet.
16Den som fått fem talenter började genast förvalta pengarna (investera, köpa och sälja)
    och de genererade en vinst på fem talenter till.
17Den som hade fått två talenter gjorde likadant
    och de genererade en vinst på två.
18Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop i jorden
    och gömde sin herres pengar.
19Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och ville hålla räkenskap [påbörja den gemensamma redovisningen – gr. sunairo, se Matt 18:23-24] med sina tjänare (slavar, livegna – gr. doulon).
20Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sa: 'Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig. Här är fem till som jag har tjänat.'
     21Hans herre sa till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

22Den som hade fått två talenter kom fram och sa: 'Herre, du anförtrodde två talenter åt mig. Här är två till som jag har tjänat.'
     23Hans herre sa till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

24Den som hade fått en talent kom fram och sa: 'Herre, jag har lärt känna dig som en hård (grym, oresonlig) man, som skördar där du inte sått, och samlar in där du inte strött ut. 25Jag var rädd och gick och gömde (hemlighöll) din talent i jorden.'
     26Då svarade hans herre honom: 'Du onde och late tjänare. Om du visste att jag skördar där jag inte sått, och samlar in där jag inte strött ut, 27då skulle du satt in mina pengar på en bank [vågat lämna ifrån dig dem, inte försökt behålla dem själv, i alla fall gjort det minsta som krävs], så att jag fått igen det som är mitt med ränta när jag kom hem. [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
     28Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt den som har de tio talenterna [som har den bästa förmågan att förvalta den].
29För till var och en som har ska ges mer, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom. 30Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant att rent fysiskt skaka av skräck)."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)