Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Moseboken. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster:

A Brödernas hat mot Josef (1 Mos 37:3-11)
 B Josef tros vara död, Jakob sörjer (1 Mos 37:12-36)
  C Mellanakt: Juda och Tamar (1 Mos 38:1-26)
   D Oväntade omvända roller – Perets och Zerach (1 Mos 38:27-39:23)
    E Josefs vishet (1 Mos 40:1-42:38)
     F Bröderna till Egypten (1 Mos 43:1-46:7)
      X Israels släkttavla (1 Mos 46:8-27)
     F´ Flytten till Egypten (1 Mos 46:28-47:12)
    E´ Josefs vishet (1 Mos 47:13-26)
   D´ Oväntade omvända roller – Efraim och Manasse (1 Mos 48:1-22)
  C´ Mellanakt: Jakob profeterar över sina söner (1 Mos 49:1-28)
 B´ Jakobs död, Josef begraver honom (1 Mos 49:29-50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (1 Mos 50:15-26)

Israel älskade Josef mer än sina andra söner eftersom han var den son som han fått på sin ålderdom [91 år, med Rakel som han älskade mer än Leah, se 1 Mos 29:30], och han lät göra en speciell mantel åt honom. [Ordet för "speciell mantel" (hebr. ketonet passim) kan betyda långärmad eller mångfärgad. Troligvis hade den invävda trådar med andra färger eller mönster. Det var en vacker utsirad mantel som väckte uppmärksamhet.] ⁴När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste:

1. Ruben (Leah)
2. Simeon (Leah)
3. Levi (Leah)
4. Juda (Leah)
5. Dan (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
6. Naftali (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
7. Gad (Zilpah, Leahs tjänstekvinna)
8. Asher (Zilpah, Leahs tjänstekvinna)
9. Isaskar (Leah)
10. Sebulon (Leah)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)

Josefs två drömmar
⁵Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
     ⁶Han sa till dem: "Lyssna, detta är en dröm som jag har drömt. ⁷Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
     ⁸Hans bröder sa till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.

⁹Han drömde en annan dröm och återberättade (räknade upp alla detaljer i den – hebr. safar) den för sina bröder och sa: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig." ¹⁰Han återberättade den för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sa till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?" ¹¹Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg (lade på minnet) vad han hade sagt.

Bröderna vallar fåren norrut

¹²Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem).

[Shechem, nuvarande Nablus, ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. Rut 1:1), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]

¹³Israel sa till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
     ¹⁴Han sa till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
     ¹⁵En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?" ¹⁶"Mina bröder letar jag efter", sa han, "Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.] ¹⁷Mannen [i Shechem] sa: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga: Låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.

[Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i söder, via Damaskus till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha bodde senare i Dotan, se 2 Kung 6:13. Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se 1 Mos 34) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se 1 Mos 32:24-32.]

Josef såld som slav

En av alla de brunnar som finns vid Tell Dotan.

¹⁸De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att döda honom. ¹⁹De sa till varandra: "Se, där kommer den där 'drömmästaren'. ²⁰Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
     ²¹Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sa: "Låt oss inte ta hans liv." ²²Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte)." Han sa så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra honom tillbaka till hans far. ²³När Josef kom till sina bröder, ryckte de av honom manteln han hade på sig, den speciella manteln [den vackra mångfärgade eller långärmade manteln som Jakob gett honom, se vers 3]. ²⁴Och de grep honom och kastade honom i en brunn, brunnen var tom, det var inget vatten i den.
     ²⁵Sedan satte de sig ner och åt.

[En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se 1 Mos 42:21. Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt 20 år senare kommer dock situationen bli omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se 1 Mos 42:3, 6.]

När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle gå med till Egypten. ²⁶Juda sa till sina bröder: "Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod? ²⁷Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött." Hans bröder lyssnade på honom.

Övre delen av stelen med Hammurabis lagar. Hammurabi var kung i Babylon 1792-1750 f.Kr. Den hittades i Susa och finns numera på Louvren i Paris.

²⁸När de midjanitiska köpmännen [vers 25] gick förbi, drog de [bröderna] upp Josef från brunnen och sålde Josef till ismaeliterna för 20 shekel silver. [Priset för en ung manlig slav var 20 shekel silver, se 3 Mos 27:5. Priset finns även dokumenterat i Hammurabis lagar, se §116, §214 och §252.] Och de tog Josef till Egypten.

[Den ovanliga trefaldiga upprepningen av Josefs namn i denna vers "drog upp Josef ... sålde Josef ... tog Josef" betonar och indikerar att händelsen är viktig för fortsättningen av berättelsen. Karavanen bestod troligtvis av både ismaeliter och midjaniter, se 1 Mos 17:20; 37:25, 27, 36; 39:1; Dom 8:24. Här finns också en historisk konflikt som går flera generationer tillbaka. Ismaeliterna var ättlingar till Ismael, som Abraham fick med den egyptiska Hagar omkring 180 år tidigare, se 1 Mos 21:21. Midjaniterna var också ättlingar till Abraham från hans äktenskap med Keturah och deras son Midjan, se 1 Mos 25:1-4]

²⁹Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet]. ³⁰Han återvände till sina bröder och sa: "Barnet finns inte mer... och jag... vart ska jag ta vägen?"

[Det hebreiska ordet för barn är jeled som beskriver ett litet barn. Även om Josef var 17 år (1 Mos 37:2), så ser Ruben honom som sin skyddsling. Vi anar desperationen och villrådigheten hos Ruben, vad ska han ta sig till, ska han försöka leta efter Josef eller fly från sin far.]

³¹De tog Josefs mantel och dödade en bock och doppade manteln i blodet. ³²De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sa: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
     ³³Han kände igen den och sa: "Det är min sons mantel, ett vilddjur har slukat honom. Josef är utan tvekan sliten i stycken." ³⁴Jakob rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sina höfter och sörjde Josef i många dagar. ³⁵Alla hans söner och hans döttrar steg upp för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas och han sa: "Jag ska gå ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), till min son och sörja." Och hans far grät över honom.

³⁶[Samtidigt var Josef vid liv.] Midjaniterna sålde honom i Egypten till Potifar, en av faraos generaler, chefen över livvakten.

Tillbaka upp

---

Matt 24:29-51

Människosonens ankomst
²⁹[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.]

"Direkt efter den sista tidens vedermöda:

'Ska solen förmörkas
    och månen inte längre lysa.
    [Citat från Jes 13:10; 24:23; Hes 32:7-8; Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.]
Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4; Upp 6:13],
    och himlens krafter ska skakas.'

³⁰Då [direkt efter den sista tidens vedermöda] ska Människosonens tecken synas på himlen. [Tecknet kan vara solen och stjärnorna i vers 29, eller något annat. Oavsett exakt innebörd är det något som alla kommer att se.] Alla jordens stammar ska sörja (höja klagorop, i förtvivlan slå handen mot bröstet för att visa sorg).

De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.
[Delvis citat från Dan 7:13-14.]

³¹Han ska sända ut sina änglar vid ett starkt ljud av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra [från hela världen]."

När kommer Jesus tillbaka? – Ni kan veta ungefär
³²"Från fikonträdet kan ni lära er följande liknelse (jämförelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära. ³³När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i Matt 24:1-26] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörrarna [redo att komma]. [Här är dörrar i plural. Det kan syfta på en dubbeldörr eller att hans ankomst är ett skeende i flera steg.] ³⁴Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker. ³⁵Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se Jer 31:35-37.]

När kommer Jesus tillbaka? – Ingen vet exakt, så var vakna! (24:36-25:30)
³⁶"Men vad gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det. ³⁷Som det var i Noas dagar, så ska det vara vid Människosonens återkomst. ³⁸Dagarna före floden levde människorna precis som vanligt [fullt upptagna med sina liv], de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara.

⁴⁰Då ska två män vara ute på fältet (åkern) [sysselsatta med arbete utomhus – vakta boskap, plöja, så eller skörda],
    en tas med och en lämnas kvar.
⁴¹Två kvinnor ska mala på en handkvarn,
    en tas med och en lämnas kvar.

⁴²Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer.

[Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket 'en tas med och en lämnas kvar' kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se vers 37-39. Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se vers 39. Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se vers 27 och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se vers 31. I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se vers 43-44. Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.]

⁴³Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁴Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en stund (timme) då ni inte väntar det." [1 Thess 5:2; 2 Pet 3:10]

1 (av 3) Liknelsen om en god och en ond tjänare – var sysselsatt med uppdraget!
⁴⁵[Nu följer tre liknelser som alla handlar om tjänare som väntar på sin herres ankomst. De riktas till troende som väntar på Jesu återkomst. Budskapet är att vara sysselsatt med uppdraget, vara brinnande och vara en trogen förvaltare.]

"Vem är den trogne och kloke (förståndige, andligt klarsynte) tjänare som hans herre har utsett att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid? ⁴⁶Salig (lycklig, välsignad) är den tjänaren som [är trogen och] gör vad han ska när hans herre kommer. ⁴⁷Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
     ⁴⁸Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹och börjar slå de andra medtjänarna och äter och dricker med de druckna, ⁵⁰då ska hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om ⁵¹och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna (som bara spelar ett skådespel). Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'rent fysiskt skaka av skräck')."

Tillbaka upp