Halvbibel - tisdag 29/12
Joel 1
JOELJoel är den andra av de tolv mindre profeterna. Namnet Joel betyder "Herren är Gud". Boken innehåller flera korta profetior som är skrivna som poesi. Boken är unik på flera sätt. För det första nämns templet och Jerusalem, men ingen kung. Detta har fått en del att tro att han är en senare profet, samtida med Esra och Nehemja, på andra templets tid. För det andra citeras eller associeras till många andra bibelböcker som Jesaja, Amos, Sefanja, Nahum, Obadja, Hesekiel, Malaki och Andra Moseboken. För det tredje nämns ingen specifik synd, men läsaren antas känna till tidigare profeter som mer ingående tagit upp avgudadyrkan, orättvisor och andra samhällsproblem.
Joel tar avstamp i en nutida katastrof – en gräshoppsinvasion som påverkade hela ekonomin, hela livet och även tempeltjänsten. Förutom gräshopporna verkar landet också ha drabbats av torka, se Joel 1:11-12, 17. Joel visar att Gud står bakom allt och Gud har makt att förändra situationen så att landet får välsignelse igen, men att folket behöver rannsaka sig och omvända sig.
Joel visar att allt som sker, Guds dom likaväl som Guds välsignelse, hänger ihop med folkets andliga hälsa. Gud har makt att ge regn i rätt tid för att skördarna inte ska slå fel, och därmed kan folket få välgång och även templet uppehålla sin funktion.
Armén från norr liknas vid gräshoppor. Profetian handlar även om det som ska ske långt senare i framtiden vid tidens slut. Gud som ger landet välsignelser i form av regn i rätt tid ska även hälla ut ett annat slags "regn" över sitt folk, nämligen sin egen Ande. En andlig klarsyn som hittills bara givits till några få utvalda, ska bli tillgänglig för hela folket.
Ett återkommande nyckelord är "Herrens dag". I boken finns perspektivet av dåtid, nutid och framtid.
Struktur:
1. En tidigare Herrens dag, kap 1
2. En nära förestående Herrens dag, kap 2
3. Omvändelse och Guds svar, kap 2
4. En framtida Herrens dag, kap 3
Skrivet: 700-talet
(en del daterar boken efter exilen 530-400 f.Kr.)
Berör tidsperioden: Det är oklart när Joel var verksam, men troligtvis levde och verkade han i Sydriket någon gång före templets förstörelse. Många räknar honom till 700-talets profeter.
Författare: Joel
Citeras: Joel 2:28-32 får sitt första uppfyllande i Apostlagärningarna, se Apg 2:17-21.
Introduktion
1Herrens (Jahvehs) ord som kom till Joel [som betyder: "Herren är Gud"], Petuels son.
[Petuel betyder "Guds mun" och har att göra med att tala profetiskt. Om det är samma person som kallas Petachja i 1 Krön 24:16, var Joel en prästson.]
Klagan – landet är öde
2[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se 2 Mos 10.]
Hör detta, alla ni gamla män,
och lyssna (ge ert öra), alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
3Återberätta för era söner (barn) om det,
och era söner (barn) till sina söner (barn)
och deras söner (barn) för nästa generation.
4Vad den bitande gräshoppan [hebr. gazam från ordet "att bita"] har lämnat
har den svärmande gräshoppan ätit [hebr. arbeh, vanligaste ordet för en fullvuxen gräshoppa som kan flyga och svärma],
och vad den svärmande gräshoppan har lämnat
har den unga gräshoppan ätit [hebr. jeleq, kanske från ordet att "slicka", kan syfta på det första larvstadiet av gräshopporna],
och det som den unga gräshoppan har lämnat
har den förtärande gräshoppan ätit [hebr. chasil, från ordet att "förtära", de unga gräshopporna som kan hoppa men ännu inte flyga].
[Verbet "ätit" upprepas tre gånger i denna vers för att förstärka förstörelsen. Fyra olika typer av gräshoppor nämns, troligtvis är det olika stadier i gräshoppans utveckling. Poängen är att frukten, stjälken, bladen – ja, allt äts upp och förgörs.]
Vakna upp
5Vakna upp, ni drinkare, och gråt!
Jämra er, alla vindrinkare,
för [det färska nya] vinet har ryckts undan (huggits av) från era munnar.
6För ett främmande folk har kommit upp över (hedningar har invaderat) mitt land.
Mäktiga, ja, utan tal (oräkneligt många).
Deras tänder är som lejons tänder
med huggtänder som en lejoninna.
7Han [den främmande hären] har fördärvat mitt vin [som är en symbol på Guds folk]
och har gjort stickor av mitt fikonträd.
Han har barkat av hela trädet och kastat ner det,
dess grenar har lämnats vita.
[Alla slags träd med ätlig frukt är totalt fördärvade.]
Jämra er
8Jämra er som en jungfru som sitter i säcktyg
för sin ungdoms make.
[En kvinna som blivit änka under trolovningstiden mellan förlovning och bröllop.]
9Matoffer och dryckesoffer
är borta (har huggits av) från Herrens (Jahvehs) hus.
Prästerna [som] tjänar Herren (Jahveh) sörjer.
10Fälten är öde,
landet sörjer,
för grödan har blivit förstörd,
det nya vinet är uttorkat,
oljan sinar (olivträdets frukt slår fel).
Jämra er, jordbrukare
11Känn skam, ni jordbrukare,
jämra er, ni vingårdsmän,
över vetet och kornet,
för skörden på fälten har gått förlorad.
12Vinet vissnar,
fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
från människors söner (barn).
Jämra er, präster
13[Nöden är så stor i landet att det inte finns något att offra.]
Omgjorda er med säcktyg och gråt, ni präster.
Gråt hejdlöst (yla och tjut), ni som gör tjänst vid altaret.
Kom och lägg er i säcktyg hela natten,
ni Herrens (Elohims) tjänare,
för matoffer och dryckesoffer
nekas (hålls tillbaka från) Herrens (Elohims) hus. [Ingen kommer till templet med offer längre.]
Herrens dag kommer
14Utlys en helig fasta,
kalla samman en högtidsförsamling,
de gamla
och alla landets invånare,
till Herrens er Guds (Jahvehs Elohims) hus
och ropa till Herren (Jahveh).
15Ack (åh nej), vilken dag!
För Herrens (Jahvehs) dag är nära.
Och som ett kaos (en förstörelse, ett fördärv) från den Allsmäktige (Shaddaj) ska den komma.
16Har inte maten ryckts bort (blivit avhuggen) inför våra ögon,
och glädje och fröjd från Guds (Elohims) hus?
17Grödan skrumpnar ihop
under sina smutsiga jordkokor,
ladorna är öde,
spannmålsmagasinen är nedrivna,
eftersom skörden har vittrat bort.
18Hur stönar inte djuren!
[Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3]
eftersom de inte har något bete;
även fårhjordarna lider.
19Till dig, Herre (Jahveh), ropar jag,
eftersom eld har slukat vildmarkens betesängar
och flammor har satt fältens träd i brand.
20Även fältens vilda djur flämtar till dig,
för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat
och eld har slukat vildmarkens betesängar.
Upp 19:1-21
Tre hallelujarop1[De tre veropen från kungar, köpmän och handelsmän får en parallell i tre lovprisningar. Ordet halleluja är ett låneord från hebreiskan som betyder "prisa Jahveh" där Jahveh är Guds personliga namn. Ordet används bara fyra gånger i NT. Alla fyra tillfällen är här i det nittonde kapitlet, se vers 1, 3, 4 och 6. Nu sker ett skifte. Den stora vedermödan som har dominerat kapitel 4-18 kommer till sitt slut. Kapitel 19 börjar med frasen "Efter detta". Det indikerar nästa kronologiska händelse.]
"Halleluja (prisa Gud)!3Än en gång sa de:
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2för hans domar är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan [det stora Babylon, se Upp 14:8]
som fördärvade jorden med sin otukt
och straffat henne för sina tjänares blod."
[Det är inte Babylons fall som är orsaken till glädjen. Sången betonar i stället Guds attribut – han är sann och rättfärdig, se även Upp 15:3; 16:7. Gud finner inte glädje i den ogudaktiges död, i stället vill han se omvändelse, se Hes 18:23. Händels Hallelujakör från 1741 har inspirerats av detta avsnitt.]
"Halleluja (prisa Gud)!"Röken från henne [Babylons förstörelse] stiger i evigheters evighet. 4De tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sa:
"Amen (det är sant, låt det ske).5Från tronen kom sedan en röst [från en ängel] som sa:
Halleluja (prisa Gud)!"
"Prisa (upphöj, lovsjung) vår Gud,
alla ni hans tjänare,
ni som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
både små och stora."
[Alla ska tillbe oavsett ställning, de med låg status tillsammans med de inflytelserika.]
Festmåltiden i himlen
6Sedan hörde jag något som lät som en enorm folkskara, som dånet av många stora vatten och mullrande åska, och de ropade:
"Halleluja (prisa Gud)!9Sedan sa han [ängeln] till mig [Johannes]: "Skriv: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som är inbjudna till Lammets bröllopsmåltid." Han sa också till mig: "Dessa Guds ord är sanna (trovärdiga)."
För Herren vår Gud,
den allsmäktige (som har all kraft och vet allt),
har nu intagit sin kungliga position.
[Jesus har alltid varit kung, men nu träder han in i den positionen.]
7Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran.
För Lammets bröllop har kommit och hans brud [de troende] har gjort sig redo.
8Hon har fått rätt att klä sig i finaste linne, skinande vitt och rent."
Det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar.
[Till skillnad från skökan, se vers 2, som ger sig hän åt många älskare ger bruden sig själv helt och fullt till Jesus. Lite längre fram benämns bruden Lammets hustru, då är hon gift och bröllopsfesten är över, se Upp 21:9. Paulus kallar de troende för trolovade med Jesus, se 2 Kor 11:2. Församlingen liknas vid hans brud, se Ef 5:27. I Höga Visan beskrivs denna kärlek mellan Gud och hans folk. I Hosea beskrivs Israel som en otrogen hustru som Gud ska upprätta i framtiden.
Ett dåtida judiskt bröllop hade flera steg:
1. Trolovning – en officiell ceremoni som var mycket mer bindande än dagens förlovning, se Matt 1:18. Brudgummen reste från sin fars hus till brudens hem och betalade ett brudpris, se 1 Mos 24:53; 29:15-30.
2. Brudgummen förbereder det nya hemmet, se Joh 14:1-4.
3. Brudgummen kommer till brudens hus för att hämta henne. Inget exakt datum ges, men det sker omkring ett år efter trolovningen. Seden illustreras i Jesu liknelse med de tio brudtärnorna, se Matt 25:1-13.
4. Bröllopsfesten – varade flera dagar, ofta sju dagar, se Joh 2:1-11.
Det finns olika tolkningar av vad dessa bilder beskriver. Vad som är helt klart är att brudgummen är Jesus, se Joh 3:29. Bruden beskriver alltid troende i plural, medan gäster, brudgummens vänner och tärnor används mer individuellt om enskilda troende, se vers 9.]
10Då föll jag ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sa till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
[Ordagrant "Jesu vittnesbörd". Det kan i grekiskan betyda både "vittnesbördet från Jesus", det som han talar, men också "vittnesbördet om Jesus" – hans liv, död och uppståndelse. Profetian är inspirerad av Anden, och Anden vittnar om Jesus, se Joh 15:26.]
DEN TREDJE SYNEN (19:11-21:8)
Kungarnas Kung på en vit häst!
11[En ny serie med åtta "och jag såg" börjar här, se Upp 19:11; 19:17; 19:19; 20:1; 20:4; 20:11; 20:12; 21:1. Detta är den tredje stora synen av Jesus. I den första visionen vandrade Jesus bland lamphållarna, en fin bild på Jesu närvaro i församlingarna, se Upp 1:9-20. I den andra synen såg Johannes honom i himlen, vid tronen. Jesus var Lejonet av Juda som såg ut som ett slaktat lamm, se Upp 5:1-14. Nu i denna tredje syn får han se Jesus som en segrande kung. Enda gången Jesus tidigare ridit på ett djur, var när han fredligt kom in i Jerusalem på en åsna, se Joh 12:12-15.]
Sedan såg jag (och jag såg) himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann [samma titel som i Upp 3:14], och han dömer och strider i rättfärdighet. [Till skillnad från den falska messiasfiguren i Upp 6:2.] 12Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13och han var klädd i en mantel som var doppad i blod [hans eget, eller fiendernas, se Jes 63:2-4], och hans namn är Guds Ord.
[Det är bara Johannes som använder titeln "Ordet" om Jesus i NT. Titeln återfinns här, i hans evangelium och i hans första brev, se Joh 1:1, 14; 1 Joh 1:1. På samma sätt som allt är skapat av Jesus i begynnelsen, se Kol 1:16, är Ordet verksamt i tidsålderns slut.]
14De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15Och ur hans mun kommer det ut (utgår det) ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra (valla) [övervaka] dem med järnspira (en käpp av järn) [Ps 2:9], och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. [Svärdet hålls inte i handen, utan kommer ur munnen, se Jes 11:4; 49:2. Gr. rhabdos (spira, käpp) används även i den grekiska översättningen Septuaginta om käppen i Ps 23:4.] 16På sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
[Jesus beskrivs i vers 11-16 med fyra namn:
1. Trofast och Sann – han gör som han har lovat och det blir som han har sagt.
2. Ett okänt namn – Sonens djupaste väsen är en hemlighet som ingen utom Fadern känner, se även Upp 3:12.
3. Guds Ord – han har funnits sedan begynnelsen.
4. Kungarnas Kung och herrarnas Herre – den korsfäste och av världen förkastade är verkligen alla herrars Herre.]
Kungens seger
17[I detta kapitel beskrivs två festmåltider. Den första är bröllopsfesten med Lammet, se vers 9. Som kontrast kommer nu en fasansfull inbjudan till jordens fåglar. Vers 17-21 bildar en kiasm där första och sista versen talar om fåglar och kött. Centralt beskrivs den s.k. "striden". Hela syftet med kiasmen är att dramatisera det oundvikliga slutet för ondskan.]
Sedan såg jag (och jag såg) en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen:
"Kom och samlas till Guds stora måltid, 18så ska ni få äta
kött av kungar,
kött av befälhavare,
kött av mäktiga män,
kött av hästar och deras ryttare
och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
[Ordet kött förekommer fem gånger i denna mening. Även om det refererar till kroppen som gamarna äter, så finns även en djupare mening här. Människan kommer till korta på grund av sin fallna natur, köttet, se 1 Mos 6:3; Joh 3:6; Rom 7:18; 1 Pet 1:24.]
19och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.Sedan såg jag (och jag såg) vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid
mot ryttaren på hästen och mot hans här.
[Mellan vers 19 och 20 hade man kunnat förvänta sig en beskrivning av striden, men det verkar inte ens bli en strid. Svärdet "ur ryttarens mun" (vers 21) handlar antagligen om ord, se Heb 4:12.]2021De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun,Vilddjuret [från havet, se Upp 13:1-10] greps tillsammans med den falske profeten [vilddjuret från jorden, se Upp 13:11-18],
som hade gjort tecken inför vilddjuret
och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke
och tillbett dess bild.
Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
