"Dessa dubbla vatten (den dubbla strömmen – hebr. majim) flyter österut genom landet och kommer sedan ner i öknen (hebr. Arava) [den judeiska öknen öster om Jerusalem]. När de sedan rinner ut i havet [Döda havet] – där vattnet är stillastående – så blir det friskt (helas det).

[Idag finns inga fiskar eller andra levande varelser i Döda havet på grund av dess höga mineralhalt.]

Ein Gedi vid Döda havets västra sida.

⁹Överallt där den dubbla floden (den dubbla strömmen – hebr. nachalajim) flyter fram ska det vimla av liv [ska det finnas svärmar av insekter, se 1 Mos 1:20]. Det ska finnas ett överflöd av fisk, för när vattnet kommer dit [till Döda havet] blir det friskt. Allt får liv där floden rinner fram. ¹⁰Fiskare ska stå utmed den, från Ein-Gedi [ordagrant: 'getkällan' – en sötvattenkälla på västra Döda havets strand] till Ein-Eglajim [ordagrant: 'två kalvars källa' – antingen i nordvästliga hörnet eller på östra sidan] ska deras nät ligga på tork. De ska fånga många olika sorters fisk, samma överflöd som i Stora havet [Medelhavet]. ¹¹Men gölar och dammar [som är avskurna från det friska vattnet] kommer fortfarande att vara salta.
     ¹²Längs med flodens båda stränder ska alla sorters fruktträd växa. Deras blad ska aldrig vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de frukt, eftersom deras vattenkälla kommer från helgedomen. Deras frukt ska användas som mat och deras blad ska ge läkedom."

¹³Detta säger Herren Herren (Adonai Jahveh): Detta är de gränser (territorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef ska ha två andelar. ¹⁴Ni ska få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder ska detta land bli (tillfalla) er arvedel.

¹⁵Detta ska vara landets gräns på norra sidan [4 Mos 34:1-2]:

Från Stora havet [Medelhavet] längs Hetlonsvägen, där vägen går till Tsedad [stad i nordöstra Syrien], ¹⁶Chamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Chamats områden, det mellersta Chaser, som ligger vid Havrans gräns [regionen söder om Damaskus och öster om Galileiska sjön]. ¹⁷Så ska gränsen gå från havet till Chasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare allt längre norrut upp mot Chamats gräns. Detta är norra sidan.

¹⁸På östra sidan ska gränsen börja mellan Havran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan. Från nordgränsen neråt till det östra havet, ska ni mäta ut den. Detta är östra sidan.

¹⁹På sydsidan ska gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kadesh, längs bäckfåran [Egyptens bäck – Wadi al Arish] fram till Stora havet. Detta är den södra gränsen.

²⁰På västra sidan ska gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Chamat [i Syrien]. Detta är västra sidan. ²¹Ni ska utskifta detta land åt er efter Israels stammar.

²²Ni ska dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De ska vara för er så som infödda bland Israels barn. De ska med er få arvslott bland Israels stammar. ²³I den stam där främlingen bor ska ni ge honom hans arvedel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonai Jahveh).

Tillbaka upp

---

Upp 17:1-18

Babylon (kap 17-19)
¹[Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se Heb 11:10. Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se 1 Mos 10:10. Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se 1 Mos 11:4. Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna:

• Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se vers 3,
      medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se Upp 21:10-11.
• Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se Upp 17:3,
      medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se Upp 12:1.
• Babylon är klädd i jordisk lyx, se Upp 17:4,
      medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se Upp 12:1-2.
• Babylon är prostituerad, se Upp 17:1,
      medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se Upp 21:9.

Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se Upp 16:17-21. Nu ägnas drygt två kapitel åt att beskriva fallet.]

En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sa: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. ²Jordens kungar har bedrivit otukt med henne [avgudadyrkan], och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."

Det grekiska tvåeuromyntet från 2002 är inspirerat av grekisk mytologi. Bilden beskriver en scen där Zeus har tagit en tjurs skepnad och rövat bort jungfrun Europa. En sägen som Johannes och hans läsare kände till.

³I Anden förde han mig bort till en öken. Jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. ⁴Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. ⁵På hennes panna var skrivet ett namn, ett mysterium [en hemlighet som har en andlig symbolisk mening]:

"Det stora Babylon,
    mor till alla prostituerade [källan till all avgudadyrkan och alla falska religioner]
    och allt avskyvärt på jorden (alla skändligheter och all ondska, allt som Gud avskyr, en attityd av högmod där man medvetet går emot Guds vilja utan minsta skam)."

⁶Jag såg också att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. När jag såg henne blev jag djupt förundrad.
     ⁷Ängeln sa till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska berätta om mysteriet (hemligheten) med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen.

Ängeln förklarar synen

Vilddjuret
⁸Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se Upp 1:18; 2:18, och Guds titel, se Upp 1:4, 8; 4:8], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet.

De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens nedkastande [Upp 13:8] ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma. ⁹Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. [Rom var byggt på sju kullar, men det är inte den enda tolkningen.] De är också sju kungar. ¹⁰Fem [kungar, riken] har fallit [existerar inte nu], en är, och en har inte kommit än. När han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. [När Johannes skrev ner detta var Domitianus kejsare, han regerade i Romarriket 81-96 e.Kr.] ¹¹Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet.

¹²De tio hornen du såg [Dan 7:7-8, 20-25] är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme [en kort tid] regera som kungar. ¹³De har samma sinnelag (gemensamma syfte, åsikt) och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. ¹⁴De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."

Den prostituerade kvinnan – Babylon
¹⁵Han [ängeln] sa [ytterligare] till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. [Det antika Babylon refereras ofta till som "staden vid stora vatten", se Jer 51:13. Floden Eufrat rann genom staden som hade ett väl utvecklat kanalsystem, se också vers 1.] ¹⁶De tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, ¹⁷för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. ¹⁸Kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."

Tillbaka upp