Parallell - torsdag 5/2
2 Mos 19-21
Förbundet vid Sinai (kap 19-24)1I den tredje månaden, efter att Israels barn (söner) hade gått ut från Egyptens land – just på den dagen [vid nymåne, den 1:a sivan] – kom de till Sinais öken. [Israeliterna lämnade Egypten vid midnatt den 15:e nisan (2 Mos 12:31) och vandrade under månaden ijar (april/maj) och kom fram till Sinai öken 6 veckor senare den 1:a sivan.] 2De lämnade nämligen Refidim och kom till Sinais öken och slog läger i öknen. De slog läger framför berget [Sinai/Horeb].
[Exakt var Sinaiberget (också kallat berget Horeb) ligger är inte klargjort. Enligt tidig kristen tradition är det Jebel Musa på Sinaihalvön (här finns Katarinaklostret, enligt tradition grundat 337 e.Kr. av kejsarinnan Helena). Ett annat förslag är Jabal al-lawz på arabiska halvön. Ett tredje är Hashem el-Tarif inte så långt från Eilat. Fler förslag är Jebel Sinn Bishr (norra Sinai), Helal, Jebel Serbal (södra Sinai), Karkom (Israel). De kriterier som Bibeln anger är:
• 11 dagsresor från Kadesh Barnea (5 Mos 1:2), om man går 15 km per dag motsvarar det 16 mil.
• 14 dagsturer från Elim, eftersom de kom till Sinai 50 dagar efter uttåget, se 2 Mos 16:1.
• Inte längre än att man kan föra en fårhjord från Midjan dit, se 2 Mos 3:1-22.]
Guds mäktiga närvaro vid Sinai
3Mose gick upp till Gud (Elohim), och Herren (Jahveh) talade till honom från berget:
"Så ska du säga till Jakobs hus (släkt) och berätta för israeliterna:7När Mose kom tillbaka sammankallade han folkets äldste. Han lade fram för dem alla dessa ord som Herren (Jahveh) hade befallt honom att säga, 8och hela folket svarade tillsammans: "Allt som Herren (Jahveh) har talat ska vi göra." Mose gick tillbaka till Herren (Jahveh) med folkets svar.
4'Ni har själva sett vad jag gjort med egyptierna och hur jag lyfte er på örnvingar och förde er till mig själv. 5Och nu, om ni noggrant lyssnar till mig och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom [med speciellt privilegium, men också väldigt ansvar] framför (ordagrant: ´ut från´) alla andra folk, för hela jorden är min. 6Och ni ska vara ett rike av präster (hebr. kohanim) för mig och ett heligt folk [avskilt för ett uppdrag].' [2 Mos 12:1-3]
Detta är vad du ska tala till israeliterna."
[Uttrycket "rike av präster" är unikt här för hela GT (även om språket är snarlikt i Jes 61:6). Ordet rike förutsätter en kung, vilket är Herren själv. En präst (hebr. kohen; plural kohanim) har i sin betydelse att vara en som tjänar en överordnad. Israeliterna har ett uppdrag att vara Guds representanter för världen, se 2 Mos 19:5. Den tolkningen stöds även i hur frasen används i NT, se 1 Pet 2:9; Upp 1:6. Den första prästen (kohen) som nämns i GT är Melkisedek, se 1 Mos 14:18. Ordet används även om präster, se 1 Mos 41:45; 2 Mos 3:1; 1 Kung 4:5.]
9Herren (Jahveh) sa till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan berättade Mose folkets ord för Herren (Jahveh). 10Herren (Jahveh) sa till Mose: "Gå till folket och helga dem idag och i morgon. Låt dem tvätta sina kläder. 11Var redo på den tredje dagen. För på den tredje dagen ska Herren (Jahveh) komma ner på berget Sinai i folkets åsyn. 12Du ska sätta upp gränser för folket runtom och säga: 'Var noggranna med att inte gå upp på berget eller beröra dess gräns. Den som rör berget ska med säkerhet dödas. 13Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva.' När jubelhornet (vädurshornet) [för jubelåret, se Jos 6:4-5] ljuder, ska de komma till berget."
14Sedan gick Mose ned från berget till folket och helgade dem och sedan tvättade de sina kläder. 15Han sa till folket: "Var redo på den tredje dagen. Kom inte nära era fruar (ha inget sexuellt umgänge)." [3 Mos 15:16-18]
16På morgonen på den tredje dagen var det åska (röster) och blixtar (ljungeldar), ett tjockt moln på berget och tonen (ljudet) av en extraordinärt skarp (hög, ljudlig) shofar. Allt folket i lägret bävade.
[Det finns några intressanta kommentarer till detta avsnitt i den judiska traditionen. Rabbi Johanan skriver: "Guds röst delades i 70 röster som talade på 70 språk så att alla länder kunde förstå. När varje land hörde rösten på sitt eget modersmål ingav det dem fruktan." Här finns likheter till vad som skedde på pingsten, se Apg 2:1-13.]
17Då förde Mose ut folket ur lägret för att möta Gud (Elohim), och de stod på den lägsta delen av berget. 18Nu var hela Sinai berg höljt i rök, eftersom Herren (Jahveh) hade stigit ned på det i eld. Röken steg upp som röken från en ugn. Hela berget skakade kraftigt. 19När ljudet av shofaren blev starkare och starkare talade Mose och Gud (Elohim) svarade honom med ett åskmullrande ljud.
20Sedan kom Herren (Jahveh) ner till berget Sinai, till toppen på berget. Herren kallade upp Mose till toppen på berget, så Mose gick upp. 21Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte bryter igenom (gränsen) och ser Herren (Jahveh) och många av dem dör. 22Även prästerna som kommer nära Herren (Jahveh) måste helga sig så att Herren (Jahveh) inte far ut (blir vred) mot dem."
23Mose sa till Herren (Jahveh): "Folket kan inte komma upp på berget Sinai för du är den (den ende) [syftar på att Herren är en, som det står i 5 Mos 6:4] som har varnat oss och sagt: Sätt gränser runt berget och håll det helgat."
24Sedan sa Herren (Jahveh) till honom: "Gå ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahveh), annars ska han fara ut mot dem."
25Så Mose gick ner till folket och berättade för dem.
De tio orden
1[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i 5 Mos 5:6-12 då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken "tio Guds bud" står det ordagrant ord (hebr. davar) och inte bud (hebr. mitsvah) i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är dekalogen, en term av grekiskt ursprung som också betyder "tio ord". Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se Matt 5:17-48; 19:18-19; 22:35-40. Se även Rom 13:9; Ef 6:2-3; Upp 9:20-21. Lite längre fram i Andra Moseboken är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se 2 Mos 34:1, 28. Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela undervisningen, se Matt 22:36-40. Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort (vers 2). Det är ett Guds kärleksord om hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. Andra person singular används (dig, din), inte plural (jfr 2 Mos 19:15 där pluralformen används). Gud riktar sig också personligt till var och en av oss.]
Sedan talade Gud dessa ord:
1) Jag är Herren
2Jag är Herren din [personliga] Gud (Jahveh Elohim), som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset (slaveriet).
[Det hebreiska namnet för Egypten är Mitsrajim. Det ordet användes inte av egyptierna själva, de hade namnet Tavi som betyder "två länder" och troligtvis syftar på övre och nedre Egypten. Det hebreiska ordet Mitsrajim härstammar från namnet på Chams (Hams) andra son Mitsrajim (1 Mos 10:6). Mitsrajim står i formen dual, vilket kan ha att göra med kopplingen till det övre och nedre Egypten. Betydelsen är inte helt känd, men ordet liknar ord som belägring, inträngd osv. Genom att använda detta ord, följt av "ur slaveriet", blir Guds befrielseverk bredare och handlar inte bara om israeliternas fångenskap i Egypten, utan kan appliceras på alla möjliga situationer och områden som kan förslava och tränga in från den plan Gud har för en människa. Genomgående används andra person singular (din, dig) – Gud är en personlig frälsare.]
2) Ha inga andra gudar
3Du ska inte ha några andra (främmande) [plural] gudar (elohim) vid sidan av mig (ordagrant: "över mitt ansikte"; som konkurrerar med min plats).
4Du ska inte göra dig någon bildstod [staty i trä eller sten] eller någon avbild av något
uppe i himlen
eller nere på jorden
eller i vattnet under jorden.
5Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem.
[Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder både att tjäna något gudomligt och att arbeta. Samma ord används i vers 9 om att "arbeta" sex dagar, se även 1 Mos 2:5; 15. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop och är inte åtskilda som i grekiskt tänkande där det heliga och det profana skiljs åt.]
Jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud [hebr. El qana; en avundsjuk Gud (i fråga om avgudadyrkan och falsk tillbedjan) som kräver odelad lojalitet]. Jag låter fädernas synd drabba (besöka, konsekvensen av denna synd drabba) barnen fram till tredje och fjärde släktled när man hatar mig, 6men visar min trofasta kärlek mot tusenden [i tusen generationer] när man älskar mig och håller mina budord.
3) Missbruka inte Herrens namn
7Du ska inte representera (använda; ordagrant: "lyfta upp", "bära") Herrens (Jahvehs) namn (hans karaktär) på ett felaktigt sätt (tanklöst, i tomhet).
Herren ska inte låta den som missbrukar hans namn vara ostraffad.
[Ofta har detta bud förringats till att inte nämna Guds namn på ett lättsinnigt sätt, att inte svära eller att vittna falskt under ed. Att "bära" Herrens namn har innebörden att inte häda hans namn, men tyngdpunkten finns i att inte representera honom och hans karaktär på ett felaktigt sätt. Detta skulle kunna beskrivas som "religiös ondska" som sker i Guds namn. Om en ogudaktig begår onda handlingar är det illa. När någon som säger sig tro på Gud gör samma onda handling och säger att det är i Guds namn, begår denne inte bara ondska utan skadar även människors syn på Gud. Man behöver inte ha en kristen tro för att begå detta brott. En islamist som i Guds namn ropar Allahu akbar ("Gud är större" på arabiska) och mördar, gör att det är svårare för människor att tro att det kan finnas en god Gud. Ett av de vanligaste argumenten mot den kristna tron är just brott mot detta bud begångna av korsfarare förr i tiden, eller idag av islamister.]
4) Kom ihåg vilodagen
8[Följande gäller dig och din familj:] Kom ihåg sabbatsdagen och håll den helgad [avsätt den som en speciell dag dedikerad till Gud]. 9Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor (vardagliga arbetsuppgifter), 10men den sjunde är Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din tjänare eller din tjänarinna, din boskap eller invandraren inom dina portar (i dina städer).
11För [under] sex dagar färdigställde (gjorde; – hebr. asah) Herren (Jahveh) himlarna och jorden, havet – ja, allt som finns inom dem. Men han vilade under den sjunde dagen. Det är därför Herren (Jahveh) har välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helgad dag (avsatt den som en speciell dag). [1 Mos 2:2-3]
[Det inledande "för" är det hebreiska ki. Det anger motiveringen till sabbaten. Hebr. asah har en vid betydelse av att göra, avskilja, ordna, arrangera, tillförordna och färdigställa. I det här fallet inkluderas allt Gud gjorde de sex skapelsedagarna. Med himlarna avses, när det specifikt kombineras med jorden och havet, allt som finns ovanför jorden.]
Sabbaten – rabbinska tolkningar
Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll en timma efter solnedgången. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag "39 melachot". Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter före solnedgången. Även att trycka på en strömbrytare räknas av rabbiner som att göra upp en eld (eftersom analoga brytare historiskt sett alstrade en gnista). Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot de ortodoxa judarnas tolkning av sabbatsbudet att trycka på en knapp.
Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte behöver följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet (eller i GT för den delen) står det att man ska hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se Apg 15:19-20. Sabbatsbudet är ett "tecken" mellan Herren och israeliterna, se 2 Mos 31:12-13. Jesus säger att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se Mark 2:27. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Se även Kol 2:17; Rom 14:5; 1 Kor 8:9.
5) Hedra din far och din mor
12Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.
[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]
6) Mörda inte
13Du ska inte mörda (hebr. lo ratsach).
[Det finns olika hebreiska ord för att döda. Hebreiska ratsach som används här syftar på en överlagd viljemässig handling att mörda en annan människa, men inkluderar även vållande till annans död. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång som prövade fallet, se 4 Mos 35. Eftersom brottet är allvarligt krävdes inte bara ett vittne utan två. Om det var mord var påföljden dödsstraff. Allt detta beskrivs i 4 Mos 35 där det även ges olika exempel på hur lagen ska tolkas. Västvärldens rättssystem bygger på dessa principer och i Sverige finns tre grader av brott mot liv och hälsa: mord, dråp och vållande till annans död.
Anledningen till att mord är fel ges i 1 Mos 9:6: Människan är Guds avbild, och den som tar någon annans liv gör ett angrepp på Gud själv och hans avbild. Den inflytelserika King James Bible använde det engelska ordet "kill" istället för "murder", vilket lett till att detta bud ibland tolkats som ett förbud att döda något levande. Eftersom plantor ska ätas och djur kan offras kan det inte betyda att inget liv får tas. Nästa kapitel föreskriver också att en skyldig mördare ska dömas till döden efter en rättvis dom (se t.ex. 2 Mos 21:12, 14, 15) och då används ett annat hebreiskt ord för att "döda" (hebr. mot) gärningsmannen, vilket gör att detta bud inte kan användas för att tala mot dödsstraff. Även i krig används andra hebreiska ord för att döda. Eftersom summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160, måste vi se vad andra stycken i Bibeln säger om dödsstraff och krig. Två passager som ger vägledning finns i Rom 13:1-5 och Matt 5:44. Medicinska framsteg har också lett till nya moraliska dilemman vad gäller dödshjälp, abort, livsuppehållande behandling osv.]
7) Begå inte äktenskapsbrott
14Du ska inte begå äktenskapsbrott.
[Lagen skiljer mellan äktenskapsbrott (som handlar om sexuell otrohet mellan gifta) och otukt (som handlar om annan sexuell synd). Båda är synder, men konsekvenserna av dem är olika. Ofta benämndes äktenskapsbrott som "den stora synden", för den splittrar familjer och upplöser samhällen.]
8) Stjäl inte
15Du ska inte stjäla.
9) Vittna inte falskt
16Du ska inte bära falskt (hebr. sheqer) vittnesbörd mot din nästa (hebr. rea).
[Även om det är moraliskt fel att ljuga (Ords 12:22; 15:5; Ps 101:7), så är det falskt vittnesbörd i domstolen som är huvudbetydelsen här.]
10) Ha inte begär
17Du ska inte ha begär till (avundas, åtrå)
din nästas hus (familj och ägodelar).
Du ska inte ha begär till
hans fru,
hans tjänare,
hans tjänarinna,
hans oxe,
hans åsna,
eller något annat som tillhör din granne (bekante, vän, landsman).
[Detta bud går djupare än tidigare bud eftersom det berör tanken och inte den fysiska handlingen. Men varför ett förbud mot att fantisera om att vilja ha grannens oxe? Anledningen är att det är begäret som kan leda till handlingar som förbjudits i de föregående fyra buden, se vers 13-16. Att åtrå andra människor och ägodelar kan leda till äktenskapsbrott, mord, stöld och falska vittnesmål. Ett exempel på det sistnämnda finns i 1 Kung 21 där Ahab tar över Navots vingård. Jesu halvbror skriver att där det finns avund och själviskhet, där finns det också oordning och alla slags onda handlingar, se Jak 3:16.
Ordet begär förekommer två gånger i denna vers, vilket har lett till att budet ibland har delats upp i två olika bud. Det är dock tydligt att uppräkningen efter det andra ordet bara är ett förtydligande när det beskriver vad som finns i huset. Ett begär är en brinnande ohälsosam längtan efter något förbjudet. Samtidigt finns det också en positiv längtan och känsla av att vilja ha mer som Bibeln uppmanar till. Paulus längtar efter att känna Herren bättre, se Fil 3:7-14, söka de andliga gåvorna, se 1 Kor 12:31 osv.]
Olika indelningar
Det finns olika indelningar. I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den lutherska, katolska eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av budet att vörda sina föräldrar, beroende på om det anses höra till den första eller den andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet (4:e budet i Luthers katekes).
Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för detta, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text "Herren din Gud" i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot av kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring.
Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet, har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen och det leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.
Guds mäktiga närvaro vid Sinai
18Allt folket blev vittne till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte) på berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort. 19De sa till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö."
20Mose sa till folket: "Frukta inte, var inte rädda, för Gud (Elohim) ska pröva er, för att vördnad för honom ska finnas i er så att ni inte syndar."
21Folket stod på behörigt avstånd när Mose gick närmare det tjocka mörkret (ett tjockt mörkt moln) där Gud (Elohim) var.
Civila lagar
22Herren (Jahveh) sa till Mose: Detta ska du säga till Israels barn (söner); ni har själva sett att jag har talat med er från himlen.
23Ni ska inte göra – vid sidan av mig –
gudar av silver
eller gudar av guld,
det ska ni inte göra åt er.
[I ett kiastiskt mönster repeteras det inledande budordet att inte ha andra gudar vid Guds sida, se 2 Mos 20:3-5. Det är inte bara detta budord som åsyftas, utan det blir som en titel för hela undervisningen ovan med de tio budorden. Bibeln visar att det finns saker som inte ska göras och saker som ska göras när det gäller offer. Nu i vers 24 följer de positiva buden med vad som ska offras.]
24Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3-16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11-21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er. 25Och om du gör ett altare till mig av sten, ska du inte bygga det av huggna stenar, för om du rör det med ett verktyg har du förorenat det. 26Inte heller ska du gå upp på trappsteg till mitt altare, för att din nakenhet inte ska bli avslöjad därpå.
Bestämmelser
1[Kapitel 21-22 beskriver olika juridiska scenarion kring slaveri, personskador och stöld. Här ges riktlinjer för hur domare ska kunna döma rättvisa domar. Texten är skriven enligt mönstret: om detta sker, då ska det göras upp så här.]
Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].
Hebreiska slavar/tjänare
2[Israeliterna hade själva varit slavar i Egypten. Det är denna utsatta grupp som är först att få rättsligt skydd. Det sätt en hebré kunde bli en slav var betalning för stöld (2 Mos 22:3) och skuldsättning (3 Mos 25:39). Lagar kring utländska slavar behandlas i 3 Mos 25:45. Vid många tillfällen behandlades arbetare och slavar likvärdigt, se 2 Mos 20:10; 23:12; 3 Mos 25:6, 39, 43, 53; 5 Mos 12:18; 16:11.]
Om du köper en hebreisk slav (tjänare – hebr. eved), ska han tjäna (hebr. avad) dig i 6 år och det 7:e året ska han bli fri utan att ersätta dig [utan att behöva betala för sin frihet]. 3Om han kom ensam [ogift] ska han gå (lämna) ensam [efter sex år]; om han var gift [när han kom] ska hans hustru gå med honom.
[Hebr. gaf används bara här och i vers 4. Ordet kan översättas ´ryggen fri´ eller ´bara med sin klädnad´. Han kom med kläderna han hade på sig, dvs. utan fru och barn.]
4Om hans herre ger honom en hustru och hon föder söner eller döttrar till honom, ska hustrun och hennes barn vara hennes herres, och han ska gå (lämna) ensam (hebr. gaf). [Det skulle dock vara väldigt smärtsamt att lämna sin familj.] 5Så om tjänaren tydligt säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte gå (lämna) fri", 6då ska hans herre föra fram honom till Gud (Elohim) och föra honom till dörren eller till dörrposten [en formell ceremoni krävdes] och hans herre ska genomborra hans öra med en syl, och han ska tjäna honom för alltid.
Slaveri
På den här tiden var slaveriet utbrett i världen. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats i länder som bygger på judeo-kristna värderingar. Gud förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.
Rättigheter för kvinnlig tjänare
7[I omkringliggande kulturer var det inte ovanligt att barn såldes som slavar/tjänare. I hopp om en bättre framtid kunde en fattig dotter säljas till ett rikt hushåll. Bland hebréerna var sådana försäljningar jämförelsevis sällsynta, men de ägde ändå rum ibland, till följd av extrem fattigdom (Neh 5:5). Kvinnor som såldes på detta sätt kunde kräva sin frihet efter sex år om de så önskade (5 Mos 15:17), men om de köptes för att bli hustrur fick de ytterligare ett skydd. Reglerna här skyddar flickan från att säljas vidare till andra och bli sexuellt utnyttjad.]
Och om en man säljer sin dotter till att bli en tjänarinna (hebr. amah) ska hon inte lämna som de manliga tjänarna gör. 8Om hon inte behagar sin herre som har tagit henne till hustru [eller konkubin] åt sig själv, då ska han låta henne bli återlöst [av hennes far eller en släkting]. Det står inte i hans makt att sälja henne till en främling, eftersom han [då] har agerat svekfullt mot henne. 9Och om han tar henne till hustru åt sin son, ska han handla med henne som med en dotter. 10Om han tar sig en annan hustru ska hennes mat, hennes kläder och hennes äktenskapliga rättigheter inte förminskas. 11Och om dessa tre [åtaganden] inte erbjuds (görs för) henne, då ska hon gå ut utan ersättning och utan betalning.
[De tre åtagandena var att erbjuda återlösning (vers 8), giftermål med någon av familjens söner (vers 9) eller giftermål med en annan hebré (vers 10).]
Dödsstraff
För vissa grova brott som bl.a. mord föreskrivs dödsstraff. Såväl utdömandet som verkställandet av dödsstraffet bör ha varit ytterst ovanligt. Då två vittnen var nödvändiga blev det svårt att skaffa fram bevis. För domstolen gällde principen att hellre fria än fälla. I Talmud diskuteras de rättsliga kraven för dödsstraff mycket ingående och man fastställde betydande hinder som gjorde en sådan dom extremt svår att verkställa. Enligt Mishnah måste dödsfall avgöras av en Sanhedrin bestående av 23 domare.
Personskada – mord
12Den som slår en man så att han dör ska dödas.
13Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand,
då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly.
14Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan dö. [Jfr 1 Kung 1:50-51]
[Vers 12-14 formar en kiasm som ramas in av mord som måste straffas hårt. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång, se 4 Mos 35.]
Personskada – våld i hemmet
15Och den som slår sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.
16Och den som stjäl [kidnappar, samma ord ganav som i 2 Mos 20:15] en människa (hebr. ish) och säljer honom,
eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet dödas.
17Och den som förbannar sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.
[Vers 15 och 17 ramar in detta stycke och handlar om att vörda sina föräldrar, se 2 Mos 20:12. Att kidnappa någon är att stjäla från familjen. Att kidnappa någon i syfte att sälja till slaveri är också ett allvarligt brott som leder till dödsstraff.]
Personskador – slagsmål
18Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande, 19om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.
20Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp [ger en kroppslig bestraffning], och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad. [En herre kan inte behandla sina slavar hur som helst, människovärdet står högt, skulle en slav dö hade slavägaren begått mord.] 21Om han överlever en dag eller två dagar ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom). [Straffet i vers 20 var då inte tänkt att döda utan bara korrigera.]
Personskada – permanent
22Om män bråkar med varandra och skadar en gravid kvinna så att hon får missfall och inga andra skador uppstår, då ska han med säkerhet bli skadeståndsskyldig, i enlighet med det som kvinnans make ålägger honom, och han ska betala som domarna fastställer. 23Men om någon skada uppstår,
då ska liv ges för liv,26Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull. 27Och om han slår ut sin tjänares tand eller sin tjänarinnas tand, ska han låta honom gå fri för tandens skull.
24öga för öga,
tand för tand [Matt 5:38],
hand för hand,
fot för fot,
25brännskada för brännskada,
sår för sår,
blåmärke för blåmärke.
[Dessa lagar begränsar straffet så det är en rimlig nivå som motsvarar den skada som skett. Denna princip, som inom juridiken kallas vedergällningsrätt (talionprincipen), begränsar hämndens utsträckning.]
Personskador – orsakade av djur
28Och om en oxe (tjur – hebr. shor) stångar en man eller en kvinna så att de dör, då ska oxen med säkerhet stenas och dess kött ska inte ätas, och oxens ägare ska förbli tyst.
[Hebr. shor kan syfta på en tjur eller oxe (som är en kastrerad tjur). Eftersom en oxe normalt sett är lugnare än en tjur, så verkar texten här syfta på en oxe. Oxen som dödat en människa ska dödas och ägaren varnas. Han får inte klaga över det som drabbat honom. Han måste finna sig i att förlora sin tjur/oxe som var en dyrbar och viktig tillgång på den här tiden i ett samhälle där jordbruket var centralt och oxen gjorde mycket av det tunga arbetet. En antik lertavla från Nuzi (moderna Irak, daterad till 1500 f.Kr.) omnämner ett rättsfall där en oxe dödat en människa.]
29Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dödar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också dödas. 30Om en lösensumma läggs på honom, då ska han för sin återlösning ge allt som läggs på honom. 31Oavsett om den har stångat en son eller har stångat en dotter, efter detta påbud (bindande juridiska beslut) ska det göras mot honom. 32Om oxen stångar en tjänare eller tjänarinna, ska han ge deras herre 30 shekel [345 gram] silver och oxen ska stenas.
33Och om en man öppnar en brunn, eller om en man gräver en brunn, och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34då ska brunnens ägare betala ersättning, han ska ge silver till deras ägare och det döda djuret ska vara hans. 35Och om en mans oxe skadar en annans så att den dör, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den döda oxen. 36Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala (fullständigt ersätta/fullborda – hebr. shalem shalem) oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans.
[Den hebreiska texten har en vers till här (37), och en vers mindre i kapitel 20 som då bara har 30 verser.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
