"Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahvehs) påsk ¹¹den andra månaden [ijar – april/maj] på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [2 Mos 12:8], ¹²de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1-27]. ¹³Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och försummar (upphör) att fira påsken, den personen (själen) ska bli utrotat från (avhuggen från) sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahvehs) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
     ¹⁴Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahvehs) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."

¹⁵Och på den dagen som tabernaklet (hebr. mishkan) restes, täckte ett moln [Guds närvaro] tabernaklet – vittnesbördets tält – och från kvällen [ända] till morgonen var det över tabernaklet något som såg ut som eld. ¹⁶Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden), molnet täckte det [tabernaklet] och det som såg ut som eld på natten.

[Molnet och elden kan vara en referens till molnstoden och eldstoden som ledde israeliterna i ökenvandringen, se 2 Mos 14:20; 40:34-38. Det var en synlig bekräftelse på Guds närvaro och ledning.]

¹⁷[Följande sektion har en rytmisk karaktär med en återkommande refräng.]

Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då begav sig Israels söner iväg efter det, och på den plats där molnet stannade (bosatte sig – hebr. shachan), där slog Israels söner läger (hebr. chanah).

¹⁸[Refräng:]
På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) begav sig Israels söner iväg
och på Herrens (Jahvehs) tilltal slog de läger.

Så länge molnet stannade (bosatte sig) över tabernaklet slog de läger. ¹⁹Och när molnet dröjde över tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahvehs) åläggande [bud att inte vandra vidare] och bröt inte upp. ²⁰Ibland stannade molnet några dagar över tabernaklet.

[Refräng:] På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) stannade de i lägret
och enligt Herrens (Jahvehs) tilltal begav de sig iväg.

²¹Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp begav de sig iväg. ²²Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över tabernaklet och stannade (bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte, men när det togs upp bröt de upp.

²³[Refräng:]
På Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) slog de läger
och på Herrens (Jahvehs) tilltal begav de sig iväg.

De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahvehs) åläggande på Herrens (Jahvehs) tilltal genom Moses hand.

Tillbaka upp

---

Matt 24:1-28

JESUS TALAR OM FRAMTIDEN (kap 24-25)


Templets förstörelse förutsägs
¹[Detta är det femte och sista av de fem tal som Matteus har med i sitt evangelium, se Matt 5-7; 10; 13; 18.]

När Jesus lämnade templet [tempelområdet] och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och pekade på (ville få honom att beundra) tempelbyggnaderna [arkitekturen och storheten i byggnaderna]. ²Han svarade: "Ja, ni ser allt detta, eller hur? Men jag säger er sanningen, här ska inte en sten lämnas kvar på den andra, allt ska bli nedrivet." [Jesus förutsäger templets förstörelse, som inträffar 70 e.Kr.]

Lärjungarnas frågor om sista tiden

Vy över Jerusalem från Olivberget.

³Jesus satt sedan på Olivberget [en och en halv kilometer öster om Jerusalem, varifrån man ser ut över hela staden och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna [brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se Mark 13:3] fram till honom enskilt (för att samtala privat med honom) och frågade:

1. När ska allt detta ske [templets förstörelse, se vers 2]?
2. Vilket tecken ska markera
           din återkomst
           och tidsålderns slut?

[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.]

Tecken för tidens slut
⁴Jesus svarade dem:

"Var ständigt på vakt (var försiktiga) så att ingen förleder er. ⁵Många ska komma i mitt namn och säga: 'Jag är den Smorde (Messias, Kristus)', och de ska förleda många (föra in många på fel väg). [Många religioner och falska messiasgestalter är det första tecknet.]

⁶[Det kommer att bli politisk oro:]
Ni kommer att höra (gr. akouo) om krig och rapporter (rykten, nyheter, hot; ordagrant: hörande – gr. akoe) om krig. Se till att ni inte blir skrämda (överraskade, oroade; blir förskräckta vid ett plötsligt ljud eller händelse – gr. throeo),
    för detta måste ske, men det är inte slutet.
⁷Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig mot folk,
    och kungarike mot kungarike.

[Även tecken i naturen:]
Det ska bli:
    hungersnöd (matkris; skördar som slår fel)
    och jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser.
    [Vissa manuskript har även med ordet epidemier här, ordet finns i Luk 21:11.]
⁸Allt detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).

⁹[Förföljelse av kristna:]
Då ska man utlämna (förråda) er åt lidande (förföljelse; till att bli misshandlade) och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. ¹⁰Då ska många [som har följt mig och sagt sig älska mig] ta anstöt (komma på fall, överge den som de borde lyda och lita på), och de ska utlämna (förråda) varandra och hata varandra.

¹¹[Många falska profeter:]
Många falska profeter ska träda fram och förleda många (föra in många på fel väg).

¹²[Kärlekslöshet:]
På grund av den ökande laglösheten (motståndet mot lagen, relativism där det inte finns rätt eller fel), ska den osjälviska, utgivande kärleken kallna (gradvis kylas ned, blåsas ut) hos de flesta (ordagrant 'de många', majoriteten).

[Ordet för att 'kallna' har betydelsen att andas och blåsa och gradvis kyla ner något. Kärleken gäller troligtvis kärleken till Gud, men innefattar även en tilltagande kärlekslöshet i världen. Paulus beskriver hur människor blir mer och mer hjärtlösa, egenkära och pengakära i 2 Tim 3:1-3. Uttrycket 'de många' kan syfta på 'alla folk' i vers 9 eller 'många' som tidigare trott, se vers 10.]

¹³Men den som står fast fram till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).

¹⁴[Evangeliet sprids till hela världen:]
Detta evangelium (det glada budskapet) om riket (kungaväldet) ska bli predikat (proklamerat, sprida sig) till hela den bebodda delen av jorden som ett vittnesbörd för alla folk (folkslag, nationer), sedan ska slutet komma."

Vedermödan
¹⁵"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse', stå (ställa sig, träda fram) på den heliga platsen [templet i Jerusalem] – profeten Daniel talade om detta [i Dan 9:27], den som läser det förstår – ¹⁶då måste de som bor i Judeen fly till bergen. ¹⁷Den som är på taket ska inte gå ner och hämta något från sitt hus [trappan till taket var på utsidan av huset], ¹⁸och den som är på åkern ska inte gå tillbaka för att hämta sin mantel.

[Daniels profetia i Dan 9:27, syftade primärt på en händelse som uppfylldes 168 f.Kr. då Antiochos IV Epifanes byggde ett hedniskt altare till Zeus i templet. Eftersom Jesus tar upp denna profetia så kommer något liknande att ske igen, och många bibelforskare pekar på följande två händelser:

• Romarnas förstörelse av templet som inträffade år 70 e.Kr.
• En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se 2 Thess 2:4; Upp 13:14-15.

Den grekiska frasen i vers 15 som ofta översätts 'vanhelgande skändlighet' är ordagrant 'en fruktansvärd händelse' eller 'en avskyvärd person, som skändar det heliga templet och ödelägger'.]

¹⁹Det blir hemskt för dem som väntar barn eller ammar i de dagarna. ²⁰Be att er flykt inte sker på vintern eller på sabbaten. ²¹För då ska det bli en stor nöd (gr. thlipsis megale – ett stort betryck) [en stor vedermöda, ett väldigt lidande och press], vars like aldrig (inte) har förekommit från världens början till denna dag, och verkligen inte heller ska förekomma (aldrig heller skulle ske) [igen]. ²²Om inte de dagarna förkortades skulle inget kött (gr. sarx) [ingen människa; inget levande] stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] kommer de dagarna att förkortas.

²³Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus)' eller: 'Där är han', så tro det inte. ²⁴För falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och utföra stora tecken och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda. ²⁵Kom då ihåg att (var uppmärksamma för) jag har sagt er detta i förväg. ²⁶ Om man säger till er: 'Han är i öknen', så gå inte dit, eller: 'Han är i de inre rummen', så tro det inte. ²⁷För liksom blixten går ut från öster och syns i väster, så ska Människosonens ankomst vara. [Lika plötslig och synlig för alla över hela jorden kommer Jesu andra tillkommelse att vara.] ²⁸Där det är en död kropp, där samlas örnarna (gamarna)."

[Detta ordspråk är baserat på Job 39:29-33, poängen är att man på långt håll kan se örnar (eller gamar som ordet också kan betyda) cirkla runt sitt byte. När Jesus kommer tillbaka kommer man att se det på långt håll och det blir uppenbart. Versen innan använder liknelsen med en blixt som är synlig för alla, se vers 27. Bilden av ett kadaver talar också om död och svåra tider, vilket kännetecknar vedermödans slut. Den döda kroppen kan också vara en bild på Jesus, och örnarna hans efterföljare som samlas kring honom. Jesus själv använder liknande bildspråk tidigare, se Joh 6:49.]

Tillbaka upp