Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 22/12

Hes 42, Upp 12:1-17

Hes 42

Prästernas rum
1Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut, 2till långsidan som mätte 100 alnar [52 meter], med sin ingång i norr och bredden var 50 alnar [26 meter]. 3Ut mot den 20 alnar [10,4 meter] breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar. 4Framför tempelkamrarna gick en 10 alnar [5,2 meter] bred gång till den inre förgården, en väg om 1 aln [0,5 meter], och ingångarna låg mot norr. 5Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, för avsatserna på främre väggen tog mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. 6Kamrarna låg nämligen i tre våningar och hade inga pelare så som förgårdarna hade. Därför blev den översta våningens kamrar mer indragna än den nedersta och den mellersta våningens. 7En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var 50 alnar [26 meter] lång. 8Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var 50 alnar [26 meter], men åt templet till 100 alnar [52 meter]. 9Nedanför dessa tempelkamrar fanns ingången från öster, när man ville komma till dem från den yttre förgården.
     10Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden. 11Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och andra anordningar. 12Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.
     13Sedan sa han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården ska vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför Herren ska äta det högheliga. Där ska de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, för det är en helig plats. 14När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, eftersom dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder får de gå ut på den plats som är för folket." 15När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom.
16Han [ängeln] mätte den östra sidan med sin mätstav [som var 3,2 m lång, se Hes 40:5]:
    500 stavar, enligt stavens mått runtom. [Östra sidan var 1,6 km lång.]
17Han mätte den norra sidan:
    500 stavar, enligt stavens mått runtom. [Norra sidan var 1,6 km lång.]
18Den södra sidan mätte han:
    500 stavar, enligt stavens mått. [Södra sidan var 1,6 km lång.]
19Han vände sig mot den västra sidan och mätte den:
    500 stavar, enligt stavens mått. [Västra sidan var 1,6 km lång.]
20Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 mätstavar [1,6 km] och dess bredd 500 mätstavar [1,6 km]. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.

Upp 12:1-17

DET STORA DRAMAT GENOM ALLA TIDER (12:1-15:8)

Kvinnan
1[En ny parentes skjuts in i berättelsen. I föregående stycke ljöd den sjunde basunen, se Upp 11:15-19. Dess effekter på jorden behandlas först i kapitel 16. I följande stycke beskrivs nu ett antal olika aktörer i historiens avslutning. De beskrivs som tecken, grekiska semeion. Eftersom detta ord används indikeras att vad som följer är symboler som behöver tolkas. Det som beskrivs är kampen mellan Gud och Satan som pågått sedan världens begynnelse. De sju huvudaktörerna i detta kapitel är:

• Kvinnan – det judiska folket, se Upp 12:1.
• Draken – Satan, djävulen som motarbetar Guds syften och förleder, se Upp 12:3, 9.
• Sonen – Jesus, som nu sitter vid Guds tron, se Upp 12:5.
• Mikael – ärkeängeln som strider mot draken, se Upp 12:7.
• Kvinnans barn – förföljda troende, se Upp 12:13-17.
• Odjuret från havet – en framtida världsledare, se Upp 13:2-10.
• Odjuret från jorden – den falske profeten, se Upp 13:11-18.]

Kvinnan
Ett stort tecken [en stark och tydlig symbol som beskriver den andliga verkligheten] visade sig i himlen:
    en kvinna klädd i solen
    och med månen under sina fötter
    och en krona (segerkrans) av tolv stjärnor på sitt huvud.
[I Josefs dröm liknas solen vid hans far Jakob, månen vid hans mor Rakel och hans elva bröder vid elva stjärnor, se 1 Mos 37:9-10. Vid den här tiden, före fångenskapen i Egypten, utgjorde denna familj hela den begynnande nationen Israel. Gud liknar ofta sitt folk vid en kvinna, se Hes 16. Kvinnan symboliserar Guds folk och då främst det judiska folket genom alla tider.]
2Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar. [Kan syfta på Jesus som var jude och föddes i Betlehem i Israel, men födslovärkarna syftar troligare på det judiska folkets födelse som präglar Gamla testamentets berättelse. Allt från Abrahams kamp, fångenskapen i Egypten, intåget i landet osv.]

Draken
3[Nästa tecken är en eldröd drake. Ord och bilder förmedlar en känsla. När den helige Ande liknas vid en duva återspeglar det frid, se Joh 1:32. En drake eller ett rytande lejon ger däremot en känsla av obehag.]

Ännu ett tecken [en symbol] visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor (kungliga diadem) på sina huvuden.

[I Daniels profetia beskrivs hur det fjärde och sista odjuret har tio horn. Det slår ner tre kungar, så att det bara finns sju kvar, vilket de sju kronorna troligen refererar till, se Dan 7:7-8; 7:23-24.]

4Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. [Eftersom detta stycke tydligt talar i bilder, står "stjärt" för konsekvenser. Ett liknande uttryck är "i kölvattnet av". Stjärnor kan syfta på änglar eller människor, och då ofta ledare. Är det samma händelse som beskrivs mer i detalj i vers 7-9 syftar stjärnorna på änglar, se även Dan 8:10.]

Draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.

[Den röda draken identifieras som Satan, se vers 9. Genom historien har striden pågått. Direkt efter syndafallet talas om denna strid mellan ormen och kvinnans säd, se 1 Mos 3:15. Evas förstfödde, Kain, mördade sin bror. Kains släkt blev allt värre fram till Noas dagar och Gud var tvungen att gripa in. När Jesus föddes dödade Herodes den store alla pojkar som var två år eller yngre i Betlehem, se Matt 2:16.]

Sonen
5Hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira. [En tydlig referens till Jesus, se Ps 2:9; Upp 19:15] Hennes barn [Sonen] rycktes upp till Gud och hans tron. [Jesus uppstod och sitter i dag på Faderns högra sida.]

6Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon fick sitt uppehälle där i 1 260 dagar [motsvarar 3,5 år – 42 månader med 30 dagar i varje månad]. [Flykten beskrivs mer i detalj i vers 13-14.]

Satan kastas ut från himlen
7[I Jobs bok beskrivs hur Satan, Åklagaren, träder fram tillsammans med Guds söner inför Gud i himlen, se Job 1:6-11; 2:1-6. Även i Sak 3:1-2 beskrivs hur han anklagar översteprästen Josua. Se även Luk 10:18; Jes 14:11-17; Ef 6:12.]

Ett krig bröt ut i himlen. [Ärkeängeln] Mikael [som speciellt är satt att vaka över Israel, se Dan 12:1; Jud 1:9] och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred mot dem. 8Men draken var inte stark nog och ingen plats fanns längre för dem i himlen. 9Så den store draken – den urtida ormen [som förledde Adam och Eva i Edens lustgård, se 1 Mos 3:1, 4; Leviatan, se Jes 27:1], han som kallas djävulen (någon som söndrar och splittrar – gr. diabolos) och Satan (hebreiskt ord som betyder "motståndare" eller "åklagare"), han som vilseleder hela världen – kastades ner på jorden, och hans änglar med honom. 10Då hörde jag en stark röst i himlen som sa:
"Nu är det fullbordat:
    Frälsningen
    och kraften
    och vår Guds rike
    och auktoriteten hos hans Smorde (Messias, Kristus) har kommit.
    [Jesus har blivit smord som kung och fått all makt.]
För våra bröders åklagare,
    han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud,
    har kastats ner.
11De besegrade honom
    på grund av Lammets blod och
    på grund av budskapet i deras vittnesbörd.
De hade inte sitt liv så kärt
    att de undvek döden.
12Jubla därför, ni himlar
    och ni som bor i dem.
Men fasa ska drabba jorden och havet,
    för djävulen har kommit ner till er.
Han är ursinnig,
    då han vet att hans tid är kort."
13När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid [3,5 år].

[Flykten till öknen, som omnämndes i vers 6, beskrivs nu mer detaljerat. Bilden med örnen och öknen är bekant. När Gud samtalar med Mose, efter uttåget ur Egypten, använder han just bilden med "örnvingar" för att beskriva hur han förde dem tryggt genom öknen fram till Sinai berg, se 2 Mos 19:4. Eftersom örnen beskrivs som "den stora örnen", kan den syfta på örnen som beskrivs i Upp 8:13. Läser man Jesu tal om den sista tiden i Matteus 24-25 parallellt med Uppenbarelseboken, kan det vara nu som Jesu uppmaning i Matt 24:16 om att fly till bergen går i uppfyllelse.

Detta är enda gången uttrycket "en tid, tider och en halv tid" används i Uppenbarelseboken. Uttrycket återfinns i Daniels bok, se Dan 7:25; 12:7. Utifrån parallellstället motsvarar tiden 1 260 dagar, se Upp 12:6. Tiden 3,5 år beskrivs på tre olika sätt i ett kiastiskt mönster:
42 månader – Upp 11:2.
    1 260 dagar – Upp 11:3.
    1 260 dagar – Upp 12:6.
    En tid, tider och en halv tid – Upp 12:14.
42 månader – Upp 13:5.]

15Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. [På liknande sätt som Egyptens här, som förföljde Israel vid uttåget från Egypten, gick under genom ett naturens under, kommer även nu jorden genom ett Guds under i naturen Israel till hjälp.] 17I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot resten av hennes avkomma (gr. sperma), mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

[Draken har blivit besegrad gång på gång.
  • Först drevs han ut ur himlen, se vers 4, 7-9.
  • Sedan misslyckas han att förgöra kvinnans son, se vers 4-5.
  • När han försöker förgöra kvinnan själv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se vers 6, 13-16.
Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa "övriga barn" är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan.

Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från 1 Mos 3:15 mot ormen: "Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma." Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen – striden mellan kvinnans övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)