Psalm 140 är den tredje av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En bön om beskydd.

Författare: David

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i både kiasmer och andra mönster. Herrens namn Jahveh förekommer sju gånger, se vers 2, 5, 7-9, 13. Det kiastiska mönstret är:

A Våldsamma människor, vers 2-3
  B Läppar, vers 4
    C Ondskefulla planer, vers 5-6
      D Guds suveränitet, vers 7-8
    C´ Ondskefulla planer, vers 9
  B´ Läppar, vers 10-11
A´ Våldsamma människor, vers 12
Guds vägar, vers 13-14

Vers 2-4 innehåller 23 hebreiska ord och avslutas med Selah.
Vers 5-6 innehåller också 23 ord och avslutas med Selah.
Vers 7-9 innehåller 24 ord och avslutas med Selah.
Vers 10-12 innehåller 23 ord.

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David.

²Befria mig, Herre (Jahveh), från onda människor,
    bevara mig från våldsmännen,
     ³som bär på ondska i sina hjärtan.

Dagligen uppviglar de till krig.
     ⁴De har skärpt (vässat) sina tungor likt ormar,
    ormyngels gift är under deras läppar.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁵Håll mig borta, Herre (Jahveh), från den ondes hand,
    bevara mig från våldsamma människor,
    som försöker göra mina steg hala (vill få mig att halka).
    [Vers 5 har samma tema som vers 2 och är snarlik.]

⁶De stolta har gömt en fälla och rep för mig,
    de har lagt ut ett nät vid vägkanten (längs med stora rutter),
    de har lagt en snara för mig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁷Jag har sagt till Herren (Jahveh): "Du är min Gud (El)."
    Lyssna (vänd ditt öra), Herre (Jahveh), till mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
⁸Herre Herre (Jahveh Adonai), min frälsnings styrka,
    som har hållit en skärm över mitt huvud (skyddat mitt huvud som med en hjälm) under stridens dagar,
⁹Herre (Jahveh), låt inte de ondas önskningar gå i uppfyllelse,
    befrämja inte deras onda uppsåt, så att de kan upphöja sig själva.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

¹⁰På deras huvud (över ledaren), som omringar mig,
    låt elakheterna från deras egna läppar komma över dem själva,
¹¹låt brinnande kol falla över dem,
    låt dem bli kastade i elden,
    i avgrundsdjupet, så att de aldrig mer kan resa sig.
¹²En baktalare [ordagrant: ´tungans man´; någon som skvallrar eller sprider falska rykten] ska inte upprättas på jorden (ska inte förbli i landet),
    våldsamma och onda människor ska bli jagade med olycka på olycka.

¹³Jag vet att Herren (Jahveh) ska försvara (ordagrant: utföra/göra) de fattigas (ödmjukas) sak
    och rätten för de behövande. [2 Mos 3:7]
¹⁴Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
    de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).

Tillbaka upp

---

Ords 30:18-20

Fyra ting som går mig över huvudet
¹⁸Det finns tre ting som går mig över huvudet,
    ja, fyra, som jag inte kan förstå:

• ¹⁹Örnens väg (bana) i luften.
• Ormens väg över klippan.
• Skeppets väg mitt i havet.
• En mans (kavaljers, hjältes; en man i sina bästa år – hebr. gever) väg till (hos) en ung kvinna (hebr. almah).

[En gemensam nämnare för alla dessa fyra är att de inte lämnar något synligt yttre spår, man kan inte se var en örn har flugit, en orm har slingrat fram på klippan eller ett skepp (en flotta) har passerat. Inte heller syns kärleken mellan en man och en kvinna.]

²⁰På samma sätt är det med kvinnan som begår äktenskapsbrott,
    hon äter, torkar sig om munnen
    och säger: "Jag har inte gjort något fel."

[Författaren förundras över hur två personer kan vara förenade i något så intimt som en sexuell relation och tro att det inte lämnar några som helst spår.]

Tillbaka upp

---

Upp 13:1-18

En ohelig treenighet

Vilddjuret från havet
¹[Johannes ser nu ett vilddjur komma upp ur havet. Kapitel 13 fortsätter att beskriva tecken som symboler. Havet definieras i Upp 17:15 som "folk, människomassor, länder och språk." Draken, djävulen, väntar på en världsledare som ska resa sig bland de hedniska folken. Det antyds att detta vilddjur rider på en våg av popularitet bland folket.]

Jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor (kungliga diadem) på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. [Detta monster är en avspegling av sin mästare, draken. Vilddjuret har nu tio kronor, jämfört med draken som hade sju, se Upp 12:3.]

²Vilddjuret som jag såg
    liknade en leopard,
    hade fötter som en björn
    och ett gap som ett lejon.
Draken gav det sin makt, sin tron och stor auktoritet.

[Daniel såg samma djur i sin dröm, se Dan 7:1-8. Han såg:

• Ett lejon – motsvarar det babyloniska riket.
• En björn – motsvarar det medo-persiska riket.
• En leopard – motsvarar det grekisk-makedoniska riket.
• Ett fruktansvärt odjur – motsvarar det romerska riket.

Johannes såg dessa tre djur i omvänd ordning, eftersom han blickade tillbaka på tidigare historiska händelser, medan Daniel blickade framåt. Det sista världsriket kommer att ha sina rötter i alla tidigare stora världsvälden.]

³Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts.

[En ondskefull imitation av Guds Lamm som var slaktat men som uppstått, se Upp 5:6. Den läkta skadan på huvudet antyder att det skett en tidigare strid mellan vilddjuret och Lammet. På nytt finns koppling till den uråldriga profetian mot ormen från 1 Mos 3:15 "han ska attackera ditt huvud." Troligtvis skedde detta när Jesus uppstod.]

Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det. ⁴De tillbad draken för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret och sa: "Vem är som vilddjuret? Vem kan strida mot det?"

⁵Vilddjuret [från havet] fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader (3,5 år). ⁶Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans boning, dem som bor i himlen. ⁷Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar, folk, språk och länder. [Vilddjuret får politisk och militär makt över hela jorden.] ⁸Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades] har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som är slaktat.

⁹[I slutet av vart och ett av de sju breven hade den uppståndne Jesus varnat församlingen, se Upp 2:7, 11, 17, 29; 3:6, 13, 22. Nu kommer en sista varning, den liknar Jer 15:2 och visar på att det är ofrånkomligt att detta monstervälde kommer att orsaka lidande.]

Du som har ett [andligt] öra, lyssna:

¹⁰Om någon blir ledd in i fångenskap,
    då går han i fångenskap.
Om någon ska dödas med svärd,
    då dödas han med svärd.

Här visar sig de heligas uthållighet (ståndaktighet) och tro.

[Det första vilddjuret ska inte bemötas med väpnat uppror utan med uthållighet och tro, se Matt 26:52; Upp 6:9-10; 12:11; 1 Pet 4:12-16; Rom 12:19-21. Det andra vilddjuret ska bekämpas med vishet, se vers 18.

Antikrist nämns inte i Uppenbarelseboken. Johannes nämner däremot Antikrist/antikrister fem gånger i sina brev, se 1 Joh 2:18, 22; 4:3; 2 Joh 1:7. Det grekiska ordet anti betyder "mot", "motståndare" eller "i stället för". Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han sagt går emot Kristus, är "anti-Kristus". Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för "anti-Krister" och är fiender till Kristus. Eftersom Johannes i 1 Joh 2:18 skriver att redan nu finns många antikrister i världen, men också nämner en Antikrist som ska komma, har många identifierat vilddjuret med denna kommande Antikrist. Vilddjuret från havet förknippas ofta med Antikrist. Dock verkar både vilddjuret från havet och vilddjuret från jorden ha Antikrists egenskaper. I Upp 11:7 nämns vilddjuret som en enhet. De båda döms tillsammans, se Upp 19:20.]

Vilddjuret från jorden – den falske profeten
¹¹[Den oheliga treenigheten blir nu fulltalig. I Upp 16:3 nämns uttryckligen:

• Draken, som är Satan, se Upp 12:9.
• Vilddjuret från havet – ett politiskt system och dess ledare.
• Vilddjuret från jorden – den falske profeten.

Draken står troligen kvar vid havet och kallar upp ännu ett vilddjur, men denna gång från jorden, se Upp 12:18. Det kan vara en anspelning på de judiska legenderna om ett havsodjur (Leviatan) och ett landodjur (Behemot), se Job 7:12; 40:10. I den falska treenigheten agerar Satan fader, det första vilddjuret son och den falske profeten ande.

Det första vilddjuret symboliserar riken och härskare som regerar med militär makt, se vers 4 och 7. Det andra vilddjuret har att göra med ekonomiskt inflytande, se vers 17. Båda dessa vilddjur får sin makt från draken. Genom alla tider har troende lockats att kompromissa och överge troheten till Gud genom att sätta sin tillit till världsliga riken, kungar och system för beskydd och ekonomisk välgång.]

Jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.

[Till det yttre liknade denna varelse ett lamm, men dess tal avslöjade dess sanna herre – draken som är Satan. I Bergspredikan hade Jesus just varnat för falska profeter som kommer klädda som lamm, i fromma yttre uttryckssätt, men i sitt inre är de rovlystna vargar som är hungriga efter att plundra och förgöra, se Matt 7:15. Detta vilddjur för drakens talan och är hans profet. Johannes blir så ivrig att han börjar berätta i presens om allt som det nya landmonstret gör.]

¹²Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det [i det första havsodjurets åsyn] och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. ¹³Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. ¹⁴Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret som har ett sår från ett svärd men lever igen. ¹⁵Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.

¹⁶Det [den falske profeten] gör så att alla – [både] små och stora, rika och fattiga, fria och slavar [dessa sex grupper beskriver hela mänskligheten] – att de tar emot ett märke (avtryck, något stämplat) på högra handen eller pannan, ¹⁷så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.

Hebreiska och grekiska bokstäver har också ett talvärde. Genom att summera bokstäverna i ord och namn kan man räkna ut deras talvärden.

¹⁸Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. [Ett nummer på en människa.] Hans tal är 666 (sexhundra-sextio-sex).

[Ordet för att "räkna ut" är samma ord som i Luk 14:28 där det används för att "beräkna" kostnaden av ett bygge. Räknesättet som används är addition. De hebreiska och grekiska bokstäverna representerar också ett talvärde. De nio första bokstäverna i alfabetet motsvarar talen 1-9. Den tionde bokstaven talet 10, den nittonde talet 100, osv. Genom att summera siffervärdet på ett namn eller ord blir det ett talvärde. Denna form av talmystik var välkänd på den här tiden och kallas gematri. Inför affärsuppgörelser och giftermål jämförde man t.ex. talvärdet på sina namn och var det samma bringade det lycka. I den italienska staden Pompeji, som ödelades vid ett vulkanutbrott 79 e.Kr., hade någon skrivit på muren: "Jag älskar den vars nummer är 545." Talvärdet på namnet Jesus, på grekiska Iesous är: 10 + 8 + 200 + 70 + 400 + 200 = 888.

Många har spekulerat i vad talet 666 står för. Talvärdet för "kejsar Nero", som på hebreiska är Neron Kesar, blir 666. Att detta var en tidig tolkning styrks av att översatt till latin blir talvärdet 616, en sifferkombination som också återfinns som en textvariant i ett tidigt manuskript.
    Nummer 6 står symboliskt för människans tal, eftersom människan skapades på den sjätte dagen, se 1 Mos 1:26-31. Man kan också se Guds heliga treenighet som 777 i jämförelse med denna oheliga treenighet med draken och de två vilddjuren, symboliserad i talet 666.
    Vissa har dragit kopplingen att www skulle motsvaras av 666 (eftersom siffervärdet för den hebreiska bokstaven vav är 6), men detta följer inte den normala gematriska metodiken att summera bokstäverna eftersom talvärdet för www är 18.

Språkbruket "hand och panna" har också en tydlig igenkänning från 5 Mos 6:8 där Mose uppmanar folket att binda de ord han nyss sagt på sin hand och panna. Bönen som Mose ber börjar i vers 4 med orden "Hör, Israel". På hebreiska är ordet för "hör" shema, och därför kallas bönen Shema. Varje morgon och kväll har judar genom alla tider bett denna bön. Shema är den judiska trosbekännelsen:

"Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Du ska älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som ett band till påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar."

Ortodoxa judar tolkar Moses bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem och den andra ovanför pannan. Oavsett om 5 Mos 6:8 tolkas bokstavligt eller metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.

Här i Uppenbarelseboken tvingar vilddjuret människorna att ge sin lojalitet till honom i en trosbekännelse som kan sägas vara en "anti-shema".]

Tillbaka upp