Nahum är den sjunde av de tolv mindre profeterna. Boken är en fortsättning på berättelsen som började omkring 150 år tidigare då Gud sände Jona till Nineve (nuvarande Mosul i Irak) för att predika omvändelse och hopp för assyrierna. Det var ett budskap som folket tog till sig, i alla fall till en början. Nu hade de fallit tillbaka i sina gamla vanor, intagit Nordriket 722 f.Kr. och attackerade Sydriket, se 2 Kung 17:1-6; 18:13-19:37. Frasen att Gud är sen till vrede, se Nah 1:3, blir ännu starkare när man också ser att Guds nåd har sträckts ut flera generationer. Boken beskriver domen över Assyriens huvudstad Nineve, men också räddningen för Juda.
    Namnet Nahum (hebr. Nachom) betyder tröst. Nahum levde i en politiskt turbulent tid med stora skiften mellan stormakter. Assyrien hade varit en stormakt i närmare 500 år och assyrierna var kända för sin grymhet och sina plundringar. se Nah 3:1. Boken ger hopp och tröst – dessa orättvisor har inte undgått Guds ögon! Nahum benämns som elkoshiten. Elkosh är inte identifierad som geografisk plats. Utifrån namnet ser en del likheter med Elkush längs med Tigris i nuvarande Irak, men troligare är det en stad/by i Galileen eller södra Juda, flera olika förslag finns. Intressant är att Kapernaum heter Kfar Nachum på hebreiska, översatt "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".
    Nahum levde efter att Nordriket erövrats av Assyrien (722 f.Kr.) och han profeterar om Assyriens och dess huvudstad Nineves fall som inträffar 612 f.Kr. I Nah 3:8 nämns hur No-Amon i Egypten nyligen har fallit, vilket skedde 663 f.Kr. Detta gör att boken är skriven någon gång 663-612 f.Kr. Är det i senare delen är Nahum då samtida med Jeremia, Habackuk och Sefanja.

Berör tidsperioden: Omkring 626-612 f.Kr.

Författare: Nahum

Relaterade böcker:
Jona
Jeremia
Habackuk
Sefanja

¹Budskap (profetord, börda) om Nineve [Assyriens huvudstad]. Skriften med en syn av Nahum (hebr. Nachom) – elkoshiten. [Elkosh är en okänd stad, kanske Kapernaum.]

Alef-kaf om Guds vrede över Nineve
²[Det inledande stycket (vers 1-10) är väl strukturerat på många plan. Stycket formar en kiasm i sju steg med centrum kring vers 5. Den sista bokstaven i vers 1, 2a, 2b och 3c är JHVH – Herrens personliga namn. Det numeriska värdet för dessa fyra bokstäver är 10 (jod), 5 (he), 6 (vav) och 5 (he). Summan ger talvärdet 26, vilket är samma nummer som antal ord för dessa fyra rader (vers 1-3)! Totalt nämns JHVH sju gånger, och med denna bibelkod blir det totalt åtta gånger.
    Det finns även ett alfabetiskt mönster av halva alfabetet, från den första bokstaven alef i vers 2 till den elfte bokstaven kaf i vers 8. Dock bryts mönstret i vers 4b (zajin) och 6a (jod). I vers 7 återfinns jod efter prefixet vav (och). Följande stycken i GT har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31.]

א – alef

Gud (El)
    är nitälskande [låter inte dela sin plats med avgudar, se 2 Mos 20:5; 34:14]
    och en hämnare
är Herren (Jahveh).

En hämnare är Herren (Jahveh)
    och full av vrede.
En hämnare är Herren (Jahveh) mot sina ovänner,
    och han har sparat sin vrede till sina motståndare.

³Herren (Jahveh) är tålmodig (sen till vrede) [2 Mos 34:6] och stor i kraft
    och ska förvisso rensa ut de skyldiga.

ב – bet

I virvelvinden och i stormen har han sin väg,
    molnen är dammet runt hans fötter.
    [Ps 68:5; 104:3; Dan 7:13; Matt 24:30; 26:64; Upp 1:7]


ג – gimel
⁴Han tillrättavisar havet och gör det torrt [Ps 106:9; Matt 8:26; Luk 8:24]
    och torkar upp alla floder.

ד – dalet

Han tynar bort (hebr. daev). Bashan [Golanhöjderna] och [bergskedjan] Karmel
    och Libanons blommor torkar bort.

[Vissa manuskript har vissnar (hebr. umelal) i båda raderna, medan några har "tynar bort" (hebr. daev) som börjar på dalet.]


ה – he
⁵Bergen skakar för honom
    och kullarna smälter bort.

ו – vav

Lyfter sig gör jorden i hans närvaro,
    världen och allt som bor därpå.


[ז – zajin]
⁶Vem kan stå (bestå) inför hans harm (vredesord)?
    Vem kan stå ut med (uthärda) hans brinnande vrede?

[Här bryts det alfabetiska mönstret. Det första ordet "inför" börjar på lamed, och det andra ordet är zaam som börjar på bokstaven zajin.]

ח – chet

Hans raseri är som en eld som kommit lös
    och klipporna rämnar (bryts sönder) inför honom.


ט – tet
⁷God är Herren (Jahveh),
    ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].

[י – jod]

Och han känner (hebr. jada)
    dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.

[כ – kaf]
⁸Men med en störtflod [som flödar över],
    ska han göra ett fullständigt slut (hebr. kalah) på hennes [stadens] plats [helt förinta Nineve],
    och mörker ska förfölja (jaga) hans [Guds] fiender.

[Här i vers 8 slutar det alfabetiska mönstret. Den tionde bokstaven jod återfinns i vers 7b i huvudordet "känner", men prefixet vav (används). Den elfte bokstaven kaf återfinns i ordet "fullständig förödelse" i vers 8b. Placeringen gör att den inledande frasen "med en störtflod" skulle kunna kopplas till föregående vers. De två orden är ordagrant "och-med-flod överflöda" och då formar det en parallell till "känna" och att Herren fullständigt omsluter dem som tar sin tillflykt till honom.]

Fullständig förgörelse – mem, lamed och alef
⁹Vad [hebr. ma] tänker ni ut mot Herren (Jahveh)?
    Till fullbordan (ett slut – hebr. kalah) ska han göra [Nineve].

Den ska inte resa (hebr. lo-taqom) sig (återkomma) en andra gång
    – olyckan (nöden) [lidandet och nöden orsakat av Assyrien].
     ¹⁰För även om de är som en taggig risbuske
    som i ett drucket tillstånd fyllda med starka drycker,

uppslukade (hebr. achal) är de [fienderna]
    som kruttorrt fnöske – fullständigt (hebr. male)!

[Här ger texten uttryck för en så total förstörelse redan från första tillfället, att det inte finns något kvar att fördärva, och därför behöver inte olyckan drabba en andra gång, då allt redan är borta. Dryckenskap används bildligt för nederlag i strid, se Jes 49:26; Jer 25:27; 51:21, och återkommer i Nah 3:11.
    Versens sista ord (hebr. male) består av tre bokstäver: mem, lamed och alef. Exakt dessa bokstäver återfinns i begynnelsebokstäverna i de inledande orden i denna sektion (vers 9-10; ma, lo och achal). Sista ordet – fullständigt – tillsammans med mönstret förstärker en fullständig förgörelse.]

Profetiska ord till Assyrien och Juda

Nineve på väg mot sin undergång
¹¹[I resten av kapitel 1 följer nu profetiska ord om dom för Assyrien och räddning för Juda. Nineve plundrades och brändes 612 f.Kr. av allierade styrkor från Persien, Medien och Babylon.]

Från dig [Nineve] kommer han fram som ger onda råd mot Herren (Jahveh),
    som är en rådgivare i ondska.

¹²Så säger Herren (Jahveh):

"Fastän de är vid full styrka, ja, de är många,
    så ska de bli nedslagna och försvinna bort,
och även om jag har plågat dig
    ska jag inte plåga dig mer.
¹³Nu ska jag bryta sönder oket från dig
    och jag ska slita dina band (som bundit dig) i bitar."

Dom mot Nineves kung
¹⁴Herren (Jahveh) har gett befallning om dig [kungen i Nineve]:
    "Ditt namn ska inte spridas vidare (sås ut som säd).
Från dina avgudars hus [tempel]
    ska jag utplåna (hugga av) dina snidade och metallpläterade avgudabilder.
Jag ska ställa i ordning din grav
    för du har blivit värdelös (förbannad)."

Befrielse för Juda
¹⁵På bergen syns hans fötter,
    han som kommer med goda nyheter och låter frid (shalom, all slags välgång) höras!

"Fira dina fester, Juda,
    fullborda (infria – hebr. shalem) dina löften,
för aldrig någonsin ska Belijaal [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på Satan] korsa [din väg],
    hans ondska ska utplånas (huggas av)."

[Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se Jes 52:7. I den grekiska översättningen Septuaginta används grekiska ordet euangelizo, från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid (shalom) till alla folk i alla tider!]

Nineves fall
¹[Murens väktare i Nineve ropar:]
Förgörare (splittrare, de som krossar och skingrar) har kommit emot dig!
    [Ordagrant: inför eller framför ditt ansikte.]
Bemanna fästningsvallarna,
    bevaka vägarna,
spänn fast bältet (omgjorda dina länder med kraft) [gör dig redo för strid, se även Hes 29:7; 1 Pet 1:13]
    och samla stor styrka (så mycket du kan).
²Herren (Jahveh) tar bort Jakobs stolthet
    liksom Israels stolthet,
för plundrarna har plundrat dem på allt
    och fördärvat deras vinstockar.

Profetisk vision
³Stridsmännens sköldar är färgade röda [rödfärgade eller nedstänkta av blod],
    de tappra männen är scharlakansröda.
Det flammar som eld i vagnarnas stål [de gnistrar i solen eller är som flammande facklor] dagen då de är redo [att attackera]
    och spjuten av cypress darrar.
    [Den grekiska översättningen har "hästar" istället för cypresser, dvs. hästarna är uppjagade.]
⁴Vagnarna far vilt fram (som galningar) på gatorna,
    de jagar fram på öppna fält [i rader].
Det är som att beskåda facklor,
    de far hit och dit som klotblixtar.

⁵Han [syftar troligtvis på assyriernas kung] betänker för sig själv om sina mäktiga,
    de snubblar i sin marsch,
de skyndar till hennes mur
    och belägringsvallen är förberedd.


Plundringen
⁶Flodernas portar har blivit öppnade
    och palatset är upplöst (har smält bort, är förtärt, fördärvat).
⁷Drottningen [Nineves drottning] är blottad – hon förs bort [i exil]
    och hennes tjänarinnor jämrar sig med en röst som duvor som slår sig för bröstet.
⁸Men Nineve har sedan urminnes tider varit som en vattendamm,
    likväl flyr de iväg.
[Hon ropar:] "Stanna, stanna",
    men ingen ser sig om (tittar bakåt).
⁹[Hennes plundrare ropar:]
Ta bytet av silver, ta bytet av guld,
    för det är inget slut på de samlade rikedomarna
    med alla dyrbara kärl.
¹⁰Hon är öde, tom och som en skräphög.
    Hjärtat smälter och knäna slås ihop,
    det är krampryckningar i höfterna och deras ansikten har blivit svärtade.

Relief från Nineve som visar assyrier i strid med ett lejon. Daterad till 645-635 f.Kr.

¹¹Var är lejonens lya
    som var matplats för de unga lejonen [ledare],
där lejon och lejoninnor vandrade
    och lejonungarna inte hade något som gjorde dem rädda?
¹²Lejonet [Nineve personifierat] slet i stycken, tillräckligt för [att mätta] sina ungar [hela den assyriska kungliga familjen]
    och kvävde [byte] åt sina lejonhonor [mäktiga kvinnor]
och fyllde sin grotta med byte
    och sin lya med sönderrivet kött.
¹³Se, jag är emot dig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
och jag ska bränna dina vagnar i röken
    och svärdet ska sluka dina unga lejon [ledare, stridsmän].
Jag ska utplåna (hugga av) ditt byte (rov) från jorden
    och rösterna av dina budbärare ska aldrig mer höras.


Orsaken till domen

Den assyriske kungen Sanherib attackerade Lachish i Judéen 701 f.Kr. Attacken finns dokumenterad på en stor relief som också visar hur judiska fångar spetsas på träpålar. Väggpanelen finns på Brittiska Museet i London.

¹Ve över den blodiga staden [Nineve]!
Hon [staden] är helt fylld av lögn
    och plundring (våld),
    släpper aldrig bytet (slutar aldrig föra in rov).

[Assyrierna var kända för att luras vid uppgörelser. Deras grymhet bekräftas också av monument med inskriptioner som beskriver hur fångar spetsades levande på pålar, flåddes, halshöggs, släpades efter hästar och hängdes upp. De kungliga krönikorna beskriver också hur assyrierna var ute på krigståg. Man dödade eller förde bort folk i exil, jämnade städer med marken, plundrade, brände träd och förstörde jordbruksmark.]

²Piskor smäller [från hästarna med stridsekipage],
    vagnshjul dånar (som åska),
hästar galopperar
    och vagnar studsar fram,
     ³ryttare gör sig redo,
svärd som lågor [som glimmar]
    och blixtrande spjut;
mängder av slagna
    och högvis med döda kroppar,
det är ingen ände på kropparna,
    man snavar över lik (deras kroppar).

⁴[Detta är anledningen:]
På grund av den stora otukten bland de lyxprostituerade [ordagrant: "horande vacker nåd/charm" – hebr. zanah tov chen],
    trollkarlarnas älskarinnor (hebr. baalah)
som säljer länder genom sin otukt
    och familjer genom sin häxkraft.

⁵Se, därför är jag emot dig, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
    och jag ska lyfta upp ditt mantelsläp (fåll) över ditt ansikte
och jag ska visa nationerna din nakenhet
    och kungarikena din skam.
⁶Jag ska kasta vidrigheter (avskyvärda ting) över dig
    och göra dig värdelös
    och göra dig till en avskrädesplats.
⁷Det ska ske att alla som ser på dig ska fly från dig och säga:
"Nineve är ödelagt,
    vem ska begråta henne?
Var ska jag leta efter dem
    som kan trösta dig?"

⁸Är du bättre än [den egyptiska staden] No-Amon som fanns bland floderna [Nildeltat],
som hade vatten runt omkring sig,
vars befästningsvall var havet
    och hennes mur var havet?

[No-Amon betyder Guden Amons stad, också känd som Thebe (nuvarande Luxor), och var huvudstad i det övre Egypten. Staden förgjordes av assyrierna 663 f.Kr.]

⁹Kush [nuvarande Sudan och delar av Etiopien] och Egypten var din styrka
    och den var obegränsad.
Put [nuvarande Libyen] och libyerna
    var dina hjälpare.
¹⁰Likväl fördes hon bort,
    hon gick i fångenskap.
Hennes unga barn slogs i stycken mitt på alla gator
    och de kastade lott om hennes ärbara män
    och alla hennes stora män blev bundna i kedjor.

¹¹Du [Nineve] ska bli drucken, du ska svimma [bild för nederlag i strid, se Jes 49:26; Jer 25:27; 51:21],
    även du ska söka ett värn (starkt skydd, en tillflykt) mot dina fiender.
¹²Alla dina fästningar ska bli som fikonträd med den första skördens fikon,
    om de skakas faller de i munnen på dem som äter.
    [Ett fikonträd brukar ge tre skördar per år.]
¹³Se, ditt folk i din mitt är som kvinnor [fysiskt svagare än starka soldater],
    ditt lands portar står vidöppna för dina fiender,
    elden har slukat dina grindar.
¹⁴Dra upp vatten åt dig för belägringen,
    stärk dina fästningar.
Gå till leran och gör dig murbruk,
    lägg beslag på formarna för att göra tegel.
¹⁵Där ska elden sluka dig,
    svärdet ska utrota (hugga av) dig,
det ska sluka dig
    som skadliga larver.

Föröka dig som larverna,
    föröka dig som gräshopporna (se till att ni blir många).
¹⁶Du har förökat dina köpmän över himlens stjärnor (så att de har blivit fler än stjärnorna),
    larverna sprider ut sig och flyr sin väg.
¹⁷Dina krönta (upphöjda individer) är som gräshoppor
    och dina ceremonimästare är som gräshoppssvärmar
som håller till i muren de kalla dagarna,
    men när solen går upp flyr de sin väg
    och ingen vet var de håller till (deras tillhåll är okänt).

¹⁸Dina herdar [ledarskapet] slumrar, du Assyriens kung,
    dina ärbara vilar,
ditt folk är utspritt över bergen
    och det finns ingen som samlar ihop dem.
¹⁹Det finns ingen som lindrar din smärta,
    dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
    slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
    [Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]

Tillbaka upp

---

Ps 135:1-21

PSALM 135-150


Psalm 135 – Prisa Herrens namn

Psalmisten uppmanar Guds folk att prisa Herren (Jahveh). Gud är ojämförbar med den här världens gudar och har gjort stora under för Israel.

Författare: Okänd

Struktur:
A Halleluja, vers 1a
  B Uppmaning att prisa Gud, vers 1b-4
  C Gud är över alla andra gudar, vers 5-7
   D Guds gärningar för Israel, vers 8-14
  C´ Andra nationers gudar jämfört med Gud, vers 15-18
 B´ Uppmaning att välsigna Gud, vers 19-21a
A´ Halleluja, vers 21b

¹Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Prisa Herrens (Jahvehs) namn,
    lovprisa, ni Herrens (Jahvehs) tjänare.
²Ja, ni som står i Herrens (Jahvehs) hus,
    i gårdarna till vår Guds (Elohims) hus.
³Prisa Herren (Jah) för Herren (Jahveh) är god,
    sjung lovsång till hans namn, för det är välbehagligt.
⁴Herren (Jah) har utvalt Jakob [och hans släktled] till sig själv,
    och Israel som sin egen dyrbara skatt.

⁵För jag vet att Herren (Jahveh) är stor,
    och att vår Herre (Adonai) är över alla gudar.
⁶Allt som Herren (Jahveh) har lust med, det har han gjort,
    i himlarna och på jorden
    och i haven och i alla dess djup.
⁷Vem får dimman att stiga från jordens yttersta gräns?
    Han gör blixtar till regnet,
    Han för fram vindarna ur sina förråd.

⁸Vem slog de förstfödda i Egypten,
    både människor och djur? [2 Mos 11]
⁹Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
    över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7-12]
¹⁰Vem slog många hednafolk (nationer)
    och slog ner mäktiga kungar?
¹¹Sichon, amoréernas kung
    och Og, Bashans kung [4 Mos 21:21-35]
    och alla Kanaans kungariken [4 Mos 21:1-3; Jos 1-12],
¹²och gav deras land som arv,
    ett arv till Israel, hans folk.

¹³O, Herre (Jahveh), ditt namn varar för evigt,
    din ryktbarhet, Herre (Jahveh), genom alla generationer.
¹⁴För Herren (Jahveh) ska döma sitt folk,
    och ha barmhärtighet och trösta sin tjänare.

¹⁵Hednafolkens avgudar är silver och guld,
    gjorda av människors händer.
¹⁶De har munnar men talar inte,
    de har ögon men ser inte,
¹⁷de har öron men lyssnar inte,
    inte heller finns det någon andedräkt i deras munnar.
¹⁸De som har gjort dem ska bli dem lika,
    ja, alla som förtröstar (litar) på dem.
    [Ps 115:4-8; Jes 44:9-20; 46:6-7; Jer 10:1-9; Hab 2:18-19]

¹⁹Israels hus, välsigna Herren (Jahveh),
    Arons hus [prästerna], välsigna Herren (Jahveh),
²⁰Levi hus [alla tempeltjänare], välsigna Herren (Jahveh),
    ni som fruktar (vördar) Herren (Jahveh), välsigna Herren (Jahveh).
²¹Välsignad är Herren (Jahveh) från Sion [tempelberget i Jerusalem], han som bor i Jerusalem.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Ords 30:7-9

⁷Två saker frågar (önskar, ber) jag [dig Gud],
    vägra mig dem inte innan jag dör.
⁸Låt fåfänglighet (tomhet, tomt prat, lögn) vara långt borta från mig.
    Ge mig varken fattigdom eller rikedom;
    Låt mig få den mat jag behöver.
⁹Om jag hade överflöd kanske jag skulle förneka dig och säga "Vem är Herren (Jahveh)?",
    eller om jag var fattig kanske jag skulle stjäla och på så sätt vanära Guds (Elohims) namn.

Tillbaka upp

---

Upp 8:1-13

Sjunde sigillet – inleds med tystnad

Sju sigill öppnas där det sista innefattar sju basuner. Den sista basunen består i sin tur av sju skålar.

¹[Efter en parallellhandling i kapitel 7 återgår nu berättelsen till de sju sigillen. Det sjunde och sista sigillet ska nu öppnas. Det är först när det sista sigillet bryts som bokrullen kan öppnas.]

När Lammet [den uppståndne Jesus] bröt det sjunde [sista] sigillet, blev det tyst [stilla, alla bävade] i himlen i omkring en halvtimme.

[Tystnaden markerar att något stort är på väg att hända. Det står i kontrast till den höga volym som beskrivits i föregående kapitel, se Upp 7:10-12. Hela himlen med alla änglar inväntar nu Guds dom över synden och ondskan. Sången som pågått kring tronen dag och natt, se Upp 4:8, stillas för en stund och det verkar som om alla håller andan inför vad som ska ske. Ingen specifik dom nämns när det sjunde sigillet öppnas, i stället fortsätter berättelsen med de sju basunerna på en gång. Det är troligt att det sjunde sigillet består av och också innehåller de sju basunerna.]

DE SJU BASUNERNA (kap 8-11)

Förberedelse inför de sju basundomarna
²Jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner (militärtrumpeter).

[Basunen som användes i militärt syfte, för tankarna till hur Gud träder in i historien med både dom och seger. När israeliterna intog Jeriko bar sju präster sju basuner och de tågade sju varv runt staden, se Jos 6:1-4. Basunen användes också för att varna inför en kommande fara. Guds dom är nära förestående. Målet är omvändelse, se Upp 9:21.
    Nu introduceras sju änglar som står inför Gud. En av dem kan vara Gabriel. När han blir sänd till jorden för att förmedla budskapet att Sakarias ska bli far till Johannes Döparen säger han: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud", se Luk 1:19. I de apokryfiska böckerna Tobit och Henok nämns sju ärkeänglar: Uriel, Rafael, Raguel, Mikael, Sarakael, Gabriel och Remiel. Eftersom talet sju ofta förekommer som en symbol för fulländning och fullkomlighet kan de sju änglarna symbolisera alla Guds änglar.]

³En annan ängel [Heb 1:14] kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Åt honom gavs mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. [Samma beskrivning som i Upp 5:8. Böner beskrivs som rökelse, se Ps 141:2.] ⁴Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud [i hans närvaro]. ⁵Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade.

⁶De sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

[Efter det sjätte sigillet hölls jordens vindar tillbaka, se Upp 7:1. Nu när Guds folk blivit märkta med Guds sigill i pannan fortsätter serien med basunstötarna. De första fyra är "naturliga" i det att de påverkar jorden, haven, sötvattnet och himlakropparna. De tre sista drabbar mänskligheten mer direkt.
    Det finns en parallell till skapelsen i Första Moseboken. Då skapades himlar, hav och jord. Nu upplöses skapelsen. Intressant är att det sker i omvänd ordning. Först påverkas en tredjedel av jordens växtlighet, sedan haven och sötvattnen och sist himlarna:
Basun 1 – 1/3 av växtligheten brinner upp, se Upp 8:7; 1 Mos 1:29.
Basun 2 & 3 – 1/3 av haven och floderna påverkas, se Upp 8:8-11; 1 Mos 1:20.
Basun 4 – 1/3 av himlakropparna förmörkas, se Upp 8:12; 1 Mos 1:14-15.

Samma motsatta mönster till skapelsen återfinns även i de sju vredesskålarna:
Vredesskål 1 – bölder på människor, se Upp 16:2; 1 Mos 1:27.
Vredesskål 2 & 3 – hav och sötvatten till blod, se Upp 16:3-4; 1 Mos 1:20.
Vredesskål 4 – solen sveder, se Upp 16:8; 1 Mos 1:14.]

De fyra första basunstötarna

Den första basunen – en tredjedel av jorden påverkas
⁷Den första ängeln [av de sju] blåste [i sin basun].

Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden.

En tredjedel av jorden brann upp,
en tredjedel av träden (fruktträden) brann upp,
och allt grönt gräs brann upp.

[Hagel och eld motsvarar den sjunde plågan mot Egypten, se 2 Mos 9:13-35. Profeten Joel talar om "blod och eld" i de sista dagarna, se Joel 2:30-31. Den första domen påverkar vegetationen och rubbar balansen i naturen, vilket i sin tur påverkar livsmedelsförsörjningen.]

Den andra basunen – en tredjedel av haven påverkas
⁸Den andra ängeln blåste [i sin basun].

Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. [Det är något som liknar ett berg, kanske refererar det till ett vulkanutbrott eller en meteor som i sitt släptåg har giftiga gaser. Andra förslag är att det är ett symboliskt uttryck för miljöförstöringen i havet eller en atombomb. Världshaven täcker två tredjedelar av jordens yta. Babylon liknas vid ett berg, se Upp 18:21; Jer 51:25.]

En tredjedel av havet förvandlades till blod,
⁹en tredjedel av allt liv i havet dog,
och en tredjedel av alla fartyg gick under.

[Vattnet som förvandlas till blod liknar den första plågan mot Egypten, se 2 Mos 7:14-21.]

Den tredje basunen – en tredjedel av sötvattnet blir otjänligt
¹⁰Den tredje ängeln blåste [i sin basun].

Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna.

¹¹Stjärnans namn är Malört (gr. apsinthos).

[Malört är en växt med en grönaktig bitter olja. Den är ofta en symbol på sorg, se Ords 5:4; Jer 9:15.]

En tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.

[På samma sätt som med den andra basunen finns det likheter med den första plågan i Egypten som förstörde dricksvattnet. Det finns även likheter med ökenvandringen där vattnet blev bittert i Mara, se 2 Mos 15:23-25.]

Den fjärde basunen – en tredjedel av himlakropparna förmörkas
¹²Den fjärde ängeln blåste [i sin basun].
Då träffades en tredjedel av solen
    och en tredjedel av månen
    och en tredjedel av stjärnorna,
så att en tredjedel av dem förmörkades
    och dagen förlorade en tredjedel av sitt ljus,
    och natten likaså.

[Att solen förmörkas liknar den nionde plågan då Egypten drabbas av tre dagars mörker, se 2 Mos 10:21-23.]

Mellanakt – de tre återstående domarna introduceras
¹³[En varning ges nu att de tre sista basunstötarna kommer att få ännu större konsekvenser för jordens invånare än de fyra första.]

Och jag såg, och hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst:

"Ve [uttryck för intensiv förtvivlan],
ve [uttryck för intensiv förtvivlan],
ve [uttryck för intensiv förtvivlan]
    över jordens invånare [de ogudaktiga, se Upp 6:10]
        för de basunstötar som är kvar,
    när de tre andra änglarna blåser [i sina basuner]!"

[De tre veropen beskriver de tre avslutande basunstötarna:
    Första veropet – 5:e basunen, Upp 9:1-12
    Andra veropet – 6:e basunen, Upp 9:13-21
    Tredje veropet – 7:e basunen, Upp 11:14-13:18.
Detta är den andra av tre örnar som nämns i Uppenbarelseboken. En av de fyra varelserna kring tronen liknade en örn, se Upp 4:7-8. Varelsernas trefaldiga "helig, helig, helig" står i kontrast till de trefaldiga veropen här. Den tredje och sista referensen till en örn är i Upp 12:14 där den ger beskydd.]

Tillbaka upp