Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 16/12

Mal 1, Upp 7:1-17

Mal 1

MALAKI

Detta är den sista av böckerna som brukar kallas de tolv mindre profeterna. Namnet Malaki (hebr. Malachi) betyder min budbärare eller min ängel. Det kan också ha betydelsen Herrens budbärare (hebr. Malachijah). I den arameiska tolkningsskriften Targum, från andra tempelperioden, sägs författaren vara Esra. Malaki skulle kunna vara en pseudonym för Esra, som han använde under senare delen av livet men detta kan inte beläggas med säkerhet. Namnet Malaki är så pass ovanligt att många ändå tror att hans rätta namn är ett annat. Malaki levde och verkade ett antal år efter återkomsten från Babylon, osäkert exakt när, men glädjen hos de första återvändarna från Babylon till landet och Jerusalem har försvunnit när Malaki är verksam.

Struktur:
I en ren sekventiell struktur består boken av sex stycken tal följt av två appendix:

Tal 1 – Guds kärlek (Mal 1:2-5)
Tal 2 – Prästerskapet respekterar inte Gud (Mal 1:6-2:9)
Tal 3 – Skilsmässa (Mal 2:10-16)
Tal 4 – Guds rättvisa (Mal 2:17-3:6)
Tal 5 – Tiondegivande (Mal 3:7-12)
Tal 6 – Domens dag (Mal 3:13-4:3)
Appendix 1 – Följ Guds undervisning (Mal 4:4)
Appendix 2 – Elia som ska komma (Mal 4:5-6)

Det går också att se ett kiastiskt mönster som centrerar kring tre rubriker:

1. Prästerna ska ära Herren (Mal 1:2-2:9)
Motivation: Herrens kärlek (Mal 1:2-5)
   Problem: Herren äras inte (Mal 1:6-9)
      Bud: Stoppa de meningslösa offren (Mal 1:10)
   Problem: Herrens namn vanäras (Mal 1:11-14)
Motivation: Olydnadens konsekvenser (Mal 2:1-9)

2. Juda ska vara trofasta (Mal 2:10-3:6)
Motivation: Andlig enhet (Mal 2:10a, b)
   Problem: Trolöshet (Mal 2:10c-14)
      Bud: Sluta agera trolöst (Mal 2:15-16)
   Problem: Klagan på Herrens orättvisa (Mal 2:17)
Motivation: Kommande budbärare om dom (Mal 3:1-6)

3. Juda uppmanas återvända till Herren (Mal 3:7-4:6)
Bud: Återvänd med tionde (Mal 3:7-10a)
   Motivation: Framtida välsignelse (Mal 3:10b-12)
       Problem: Likgiltighet (Mal 3:13-15)
  Motivation: Kommande dag (Mal 3:16-4:3)
Bud: Kom ihåg undervisningen (Mal 4:4-6)

Flera fraser återkommer. "Men ni säger (ändå frågar ni)", se Mal 1:2, 6, 7, 13; 2:14, 17; 3:7, 8, 13, 14. Frasen "säger Herren Sebaot" förekommer 21 ggr, se Mal 1:4, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 14; 2:2, 4, 8, 16; 3:1, 5, 7, 10, 11, 12, 17; 4:1, 3.

Svenska och engelska biblar har fyra kapitel, medan den hebreiska texten delar in den i tre kapitel. Den sista delen som finns i Mal 4:1-6 återfinns som vers 19-24 i kapitel 3.

Skrivet: Omkring år 450 f.Kr.

Berör tidsperioden: Någon gång efter att det andra templet blivit klart (516 f.Kr.) och innan Nehemja verkade (444-432 f.Kr.)

Författare: Malaki, eventuellt Esra

Citeras:
Mal 1:2 citeras i Rom 9:13
Mal 3:1 citeras i Matt 11:10; Mark 1:2; Luk 7:27
Mal 3:17 citeras i 1 Pet 2:9
Mal 4:5 citeras i Matt 17:10; Mark 9:1



Inledning
1Detta budskap (profetord, denna börda) är Herrens (Jahvehs) ord till Israel genom Malakis hand.

[Det hebreiska ordet massa som inleder Malaki är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande.]

Prästerna ska ära Herren

Guds kärlek
2[I vers 2-5 talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. Vers 2-4 hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt (motsatta) kiastiska strukturer.]

Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
    Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?"

Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahvehs) ord att
jag älskade
    Jakob
     3men Esau
hatade jag?

[Den hebreiska ordföljden i vers 2c och 3a är ordagrant ahav Jaaqóv v´Esav sane. Verben står först och sist och förstärker kontrasten älska/hata. Uttrycket "hata" betyder inte att skoningslöst hata, utan är ett hebreiskt uttryck för jämförelse där någon blir utvald och på så vis blir mer älskad. Esau blir också välsignad, se 1 Mos 27:39, och folkslaget edomiterna som är ättlingar till Esau är ett brödrafolk till Jakob, se 5 Mos 23:7. Se även 1 Mos 25:19-34; Rom 9:13.]
Jag gjorde hans höjder ogästvänliga och gav hans arv till ödemarkens schakaler. 4Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger:
"Vi har blivit nedslagna
    men vi ska återvända och bygga upp ruinerna",
        så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
    De må bygga upp
men jag river ner.
De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahveh) fördömer för alltid (evigt).

5Så ska ni se och säga: "Må Herren (Jahveh) bli upphöjd och stor långt utanför Israels gränser."

[Vers 5 knyter an till vers 2a där Herren citerade Israels anklagande fråga till honom "Hur älskar du oss". I vers 5 används liknande ordval och ger ett förslag på vad ett mer passande svar skulle vara – lovprisning både i och utanför Israels gränser!]

Prästernas avfall
6En son hedrar sin far
    och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [er himmelske Fader],
    var är min heder?
Om jag är Herre (Adon) [Herren],
    var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn.

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"
     7Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare.

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?"
    Genom att säga att Herrens (Jahvehs) bord är föraktat. 8Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett halt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

9Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med rent uppsåt.]

Offer förgäves
10[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6-9 och 11-14 som har många liknande ord och beskriver problemet.]

Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.

Herrens namn vanäras
11Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

12Men ni orenar det [mitt namn]
    när ni säger: "Herrens (Adonais) bord är förorenat" [här används ordet goal i betydelsen blodskuld]
    och om dess frukt och dess mat, "det är föraktat (har litet värde)."
13Ni säger också: "Se så värdelöst det är", och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

[Vers 12 och 7 har många likheter. De tre orden (orenar, förorenat, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från "bröd – Guds namn, bord" till "Guds namn, bord – frukt/mat".]

Ni för fram det stulna, halta och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? säger Herren (Jahveh).

14Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonai). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.

Upp 7:1-17

1[Mellan det sjätte och sjunde sigillet kommer nu ett avbrott. Samma struktur med en parallellhandling finns även mellan den sjätte och sjunde basunen, se kapitel 10-11. Frågan som ställdes i förra kapitlet om vem som kan bestå får nu sitt svar. Två grupper beskrivs, de 144 000 och en oräknelig skara. Den första gruppen är judar från de tolv stammarna, den andra hedningar från alla nationer. Den första gruppen är räknade, den andra en oräknelig skara. Den första gruppen blir märkta här med Guds sigill, den andra gruppen står i himlen inför Guds tron. Läser man Jesu tal om den sista tiden från Matteus parallellt med detta kapitel kan de 144 000 vara Guds speciella vittnen under vedermödan, se Matt 24:14.]

De 144 000
Efter detta såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn [de fyra väderstrecken] och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. [Vind används ofta symboliskt för Guds dom, se Jer 18:17; 49:36-37; Dan 7:2.]

2Jag såg en annan ängel som kom upp från öster (där solen går upp) med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: 3"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"

[Ännu en gång lånas en bild från Hesekiels vision där en man klädd i linne får uppdraget att gå igenom staden och rita ett tecken i pannan på alla dem som gråter och suckar över synden de ser omkring sig, se Hes 9:4. Längre fram i Uppenbarelseboken tvingas Guds motståndare att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, se Upp 13:16.]

4Jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, 144 000 från Israels söners alla stammar:
5av Juda stam 12 000 [Jesu släkt, se Upp 5:5; 1 Mos 29:35] som fått sigillet,
av Rubens stam 12 000 [1 Mos 29:32],
av Gads stam 12 000 [1 Mos 30:11],

6av Ashers stam 12 000 [1 Mos 30:13],
av Naftalis stam 12 000 [1 Mos 30:8],
av Manasses stam 12 000 [Josefs ena son, se Jos 14:4; 1 Mos 41:51],

7av Simeons stam 12 000 [1 Mos 29:33],
av Levis stam 12 000 [prästerna, som normalt inte räknades upp, se 1 Mos 29:34],
av Isaskars stam 12 000 [1 Mos 30:18],

8av Sebulons stam 12 000 [1 Mos 30:20],
av Josefs stam 12 000 [1 Mos 30:24]
och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se 1 Mos 35:18] som fått sigillet.
[De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se Upp 5:5; Matt 1:2; Luk 3:33. Jakobs äldste son, Ruben, kommer som nummer två och sist kommer den yngste, Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning.
    Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef. På det sättet behålls antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Anledningen till att Dan och Efraim inte nämns, var kanske att det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se 5 Mos 29:18-21; 1 Kung 12:25. En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se 1 Mos 49:16. I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6.
    I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35.

Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se 4 Mos 1. I några kapitel tidigare hörde Johannes om Lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se Upp 5:5-6. På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes "hör" om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9.

Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns:
  • Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar.
  • Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt.
  • Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt till 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och i ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder "tacka och prisa". När Leah har fött sin fjärde son tackar hon Herren och ger honom namnet Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder "min smärtas son". Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder "min högra hands son" – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar:

Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder.
Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg.
Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig.
Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son!

I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10.
    Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]

En enorm folkskara inför tronen
9Efter [allt] detta såg jag, och se (ja, lägg märke till): en stor (väldig, enorm) folkskara som ingen kunde räkna, från alla folk (folkslag, etniciteter) och stammar och länder (folk, folkgrupper) och språk stående inför tronen och inför Lammet [i diminutiv form som gör att betydelsen mer blir "det älskade Lammet"], iklädda vita kläder (vita fotsida dräkter) [renhet och värdighet] och med palmblad i händerna [redo att fira segern]. 10Med hög (stark, väldig) röst ropade de [om och om igen] och sa:
"Frälsningen (räddningen, befrielsen) [hör] till [kommer från; finns hos]
    vår Gud – han som sitter på tronen –
    och [det älskade] Lammet."
11Alla änglarna stod i en cirkel omkring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12och sa:
"Amen (detta är sanningen, låt det ske):
    Lovsången (priset) och
    härligheten och
    visheten och
    tacksägelsen och
    äran och
    makten och
    kraften
tillhör vår Gud i evigheters evighet.
Amen (det är sant, låt det ske)."

[Denna doxologi (lovprisning av Gud) är sjufaldig (sju substantiv), vilket pekar på fulländning och helhet. Detta förstärks också av inramningen med det hebreiska ordet amen både först och sist!]
13En av de [tjugofyra] äldste tilltalade mig sedan och frågade: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14Jag svarade honom: "Min Herre, du vet det."

[Detta är andra och sista gången som en av de tjugofyra äldste talar direkt till Johannes. Den första gången var för att trösta honom då det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen, se Upp 5:5. Den äldste ger både en förklaring om varifrån de har kommit och vad som väntar dem.]

Då sa han till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15Därför står de inför Guds tron, och tjänar honom dag och natt i hans tempel [den inre allra heligaste delen, där Guds närvaro bor], och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält (bo, tälta, tabernakla) över dem. 16De ska inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta ska träffa dem [Jes 49:10] 17för Lammet som står mitt för tronen ska vara deras herde [Ps 23; Joh 10]. Han ska leda dem till livets vattenkällor [levande vatten, Joh 4:14]. Gud ska torka varje tår från deras ögon." [Jes 25:8]

[Det är viktigt att komma ihåg att Johannes inte alltid får se exakt hur den framtida härligheten ser ut. Här återger han svaret han "hör". Tidigare i vers 4 "hörde" han vilka de tolv stammarna var. Johannes skriver mer av vad han sett i sina syner än vad Paulus gör, se 2 Kor 12:1-6. Trots det är det tydligt att han följer den bibliska principen att "vi lever här i tro, utan att se", se 2 Kor 5:7. Johannes skriver även i ett av sina brev att det ännu inte är uppenbart vad vi som Guds barn ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är, se 1 Joh 3:2.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)