Helbibel - onsdag 16/12
Mik 5:1-7:20, Ps 134:1-3, Ords 30:5-6, Upp 7:1-17
Mik 5:1-7:20
1Rista (församla – hebr. gadad) nu dig,du skarornas dotter [Jerusalem].
[Betydelsen är inte helt klar. Ordet gadad betyder oftast att rista sig och åkalla avgudar (1 Kung 18:28). Eftersom israeliterna var förbjudna att hänge sig åt sådana ockulta seder (5 Mos 14:1) kan uppmaningen vara ironi. Ordet kan också användas för att "församla härar", se Ps 94:21, och blir då en uppmaning att göra sig redo för strid.]
De har belägrat oss,
de har slagit Jerusalems domare med en stav över kinden.
Det finns två Betlehem i Israel.
du är så liten (oansenlig) bland Juda släkter (tusenden)
[grupper på tusen personer som Israel var indelat i],
från dig ska det [trots det] komma
en som ska härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.
[Det finns två Betlehem i Israel, ett i Sebulons land i norr, och ett i söder strax utanför Jerusalem i regionen Efratah. Det profetiska ordet är så fullkomligt att det 700 år innan det inträffar förutsäger att Jesus ska födas i den södra byn Betlehem som var så obetydlig att den inte fanns med i Josuas uppräkning av städer, se Jos 15:33-60.]
3Sedan ska Herren överge dem [överlämna Israels folk åt deras fiender]
tills det är dags för kvinnan att föda,
då ska resten av hans landsmän återvända
och bli förenade med Israels folk.
4Han [Messias] ska träda fram och vara en herde för (leda, föda) sin hjord
i Herrens (Jahvehs) kraft,
med Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) auktoritet (höga namn).
De [Israels folk som återvänder] ska vara bofasta,
för då ska han vara stor ända till jordens ändar (över hela världen).
5Och detta ska vara frid (shalom):
När Ashur kommer in i vårt land
och när han trampar in i våra palats,
då ska vi resa upp mot honom sju herdar
och åtta furstar bland människor.
6Och de ska ödelägga Ashurs land med svärd
och Nimrods land med draget svärd,
och han ska befria oss från Ashur
när han kommer in i vårt land
och när han trampar innanför våra gränser.
7Och kvarlevan av Jakob
ska vara i folkens mitt,
som dagg från Herren (Jahveh),
som regnskurar över gräset,
som inte förväntats av någon man
eller efterlängtats av människors söner.
8Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland hednafolken
med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
och där är ingen som kan rädda.
9Låt din hand vara upplyft över dina motståndare
och låt alla dina fiender bli utrotade (avhuggna).
10Och det ska ske på den dagen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
att jag ska utplåna (hugga av) dina hästar från din mitt
och ska fördärva dina vagnar,
11och jag ska utplåna (hugga av) städerna från ditt land
och ska kasta ner alla dina starka fästen,
12jag ska utplåna (hugga av) häxkraft ut ur din hand
och du ska inte ha några spåmän,
13och jag ska utplåna (hugga av) dina skurna avgudar
och dina pelare ut ur din mitt,
och du ska inte längre tillbe
dina händers verk.
14Och jag ska plocka bort dina aseror [pålar för avgudadyrkan], ut ur din mitt,
och jag ska fördärva dina fiender.
15Och i vrede och raseri ska jag verkställa hämnd över hednafolken (nationerna),
eftersom de inte lyssnade.
Ledarna fördärvade
1Snälla, lyssna nu på vad Herren (Jahveh) säger:
Stå upp, klaga (åberopa, lägg fram din sak) inför bergen
och låt kullarna höra din röst.
2Hör, ni berg, Herrens (Jahvehs) rättegång (resonemang, sak),
och ni eviga klippor, jordens grundvalar,
för Herren (Jahveh) håller rättegång med sitt folk
och han ska gå till rätta med (korrigera, med mål att träna och hjälpa) Israel.
3Mitt folk, vad har jag gjort mot er?
Och vari har jag tröttat ut er? Vittna mot mig!
4För jag förde dig upp och ut ur Egyptens land
och återlöste dig, ut ur slavhuset (slaveriet)
och jag sände Mose,
Aron och Mirjam framför dig.
5Mitt folk, kom nu ihåg
vad Moabs kung Balak tänkte ut och
Bileam, Beors son, svarade honom,
från Shittim till Gilgal
för att du ska förstå (ha intim kunskap om) Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar.
6Med vad (hur) ska jag komma inför Herren (Jahveh)
och böja mig inför Gud i höjden?
[Nu följer tre exempel:]
Ska jag träda fram inför honom med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7Glädjer sig Herren (Jahveh) åt baggar i tusental,
åt tiotusen strömmar av olja [som användes vid matoffret då man hällde olivolja över mjölet, se 3 Mos 2:1]?
Ska jag ge honom mitt förstfödda barn som ett offer för min överträdelse,
min livsfrukt för mitt livs synd?
[Nej, varken kalvar, baggar eller något så avskyvärt som att offra sitt barn skulle Gud kräva. I nästa vers följer Herrens vilja och påminnelse.]
8Han har berättat för dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se Heb 9:23; 10:1], du människa,
vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).
Och vad begär Herren (Jahveh) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]
göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),[Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se vers 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se Jak 1:27. Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se 2 Mos 34:7; Klag 3:22. Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i Ords 11:2 och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Moseböckernas undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se Matt 23:23. Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se Luk 11:42.]
älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)
och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)?
9Herrens (Jahvehs) röst ropar till (kallar på) staden [Jerusalem]
och det är vishet att se [visa respekt för] ditt namn,
lyssna på (uppmärksamma) staven (härskarstaven) och den som har utsett den.
10Är fortfarande ondskans skatter i den ondes hus
och det falska efa-måttet som är en styggelse? [En efa var ett volymmått på 22 liter.]
11Ska jag bli ren med en ond (manipulerad) våg
och med en väska med falska vikter?
12Den rike mannen är därigenom full av våld,
och invånarna där har talat lögner
och deras tunga är förrädisk i deras mun.
13Därför slår jag dig också med djupa sår,
jag gör dig öde på grund av din synd.
14Du ska äta men inte bli mätt,
och din sjukdom ska vara i dina inälvor [alternativ översättning: "din mage ska vara tom"],
och du ska bli gravid men inte föda fram (det blir missfall),
och vemhelst som du skickar fram ska jag överlämna till svärdet.
15Du ska så men du ska inte skörda,
du ska trampa oliverna men inte smörja dig med olja,
och vindruvorna men du ska inte dricka vin.
16[Den onda kungen] Omris förordningar (ordagrant "saker inristat") efterlevs
och alla sedvänjor i [han sons] Ahabs hus
och ni vandrar efter deras råd,
så att jag måste göra dig till något som väcker förundran
och dina invånare till ett väsande,
och ni ska bära mitt folks förebråelser.
[Omri och hans son Ahab (gift med Isebel) regerade i det norra riket i början på 800-talet f.Kr. Omri och Ahab gjorde mer ont än alla kungar före dem, se 1 Kung 16:25-26, 30-33; 2 Kung 8:18. Uttrycket "Omris förordningar" fungerar som en titel för rikets avfall och avgudadyrkan. Omris dynasti rådde ända fram till någon generation före Mika då Sakarja dog, se 2 Kung 15:8.]
Folket fördärvat
1Ve mig (uttryck för intensiv förtvivlan och vemod)!
För det är som när sommarens skörd har plockats,
och den sista vinskörden är över.
Det finns inga druvklasar att äta,
inga färska fikon (tidiga, förstlingsfrukter) som jag längtar så mycket efter.
2De trofasta är borta ur landet,
det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar.
Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda),
de jagar sin egen bror med nät.
3Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga på (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
Härskare (ledare i landet) och domare frågar efter mutor [och styr och dömer beroende på vem som betalar mest],
den mäktige behöver bara diktera (tala) vad han önskar (yttra sina onda begär),
så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen.
[Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället, sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen.]
4Den bäste är [smärtsam] som en törnbuske [som river den som kommer nära],
de mest rättfärdiga (ärliga) bland dem är som en törnhäck [omöjlig att ta sig igenom].
Den dag som dina väktare väntar på – dagen för ditt straff – är på väg,
då ska de drabbas av förvirring (vandra mållöst).
5Lita inte på en vän,
sätt inte ditt hopp till en rådgivare,
vakta tungan inför kvinnan som vilar i din famn.
6För sonen föraktar (förkastar) sin far,
dottern reser sig upp mot sin mor
sonhustrun mot sin svärmor,
en mans fiender är hans egna familjemedlemmar.
[Jesus citerar denna vers, se Matt 10:35-36; Luk 12:53.]
7Men jag, jag ska skåda (hålla utkik) efter Herren (Jahveh),
jag sätter mitt hopp till (förtröstar; väntar på) min frälsnings Gud (Elohim),
min Gud (Elohim) ska höra mig.
Kommande upprättelse
8Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
När jag har fallit,
har jag rest mig upp igen.
[Ordagrant "när jag har fallit, har jag rest mig" – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.]
När jag sitter i mörker,
är Herren (Jahveh) mitt ljus.
9Jag ska bära Herrens (Jahvehs) raseri
eftersom jag har syndat mot honom,
till dess han tar sig an min sak
och verkställer min dom.
Han ska föra mig fram i ljuset
och jag ska se hans rättfärdighet.
10Sedan ska min fiende se det
och skam ska täcka henne.
Vem sa till mig.
"Var är Herren din Gud (Jahveh Elohim)?"
Mina ögon ska skåda på henne,
nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.
11En dag till att bygga upp dina murar,
den dagen är förordnad att vara långt borta.
12Det ska komma en dag när de ska komma till dig
från Ashur, också till Egyptens städer
och från Egypten ända till floden
och från hav till hav och från berg till berg.
13Landet ska bli ödelagt för dem som bor där
på grund av frukten av deras gärningar.
14Vakta ditt folk med din stav,
ditt arvs flock
som bor för sig själv
som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
som i forna tider.
15Som i de dagar då du kom ut ur Egyptens land,
ska jag visa honom förunderliga ting.
16Hednafolken ska se [dessa mirakler Gud gör, se vers 15] och komma på skam
för (i, med) all sin mäktighet (stolthet) [som bleknar i jämförelse med Guds makt],
de ska lägga sina händer på sina munnar,
deras öron ska bli döva.
17De ska slicka stoftet som en orm,
som krälande ting på marken
ska de komma darrande från sina stängda platser,
de ska komma med fruktan inför Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim)
och ska bli rädda för din skull.
[Vers 16 och 17 ramas in av den snarlika frasen ”de ska se” (hebr. jireo) och ”de ska bli rädda” (hebr. ve´jireo).]
Guds trofasta kärlek
18[Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se 2 Mos 34:6-7. Den retoriska frågan "Vem är som Gud?" (2 Mos 15:11; Ps 35:10; 71:19; 77:14; 113:5) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: "Vem är som Herren?"]
Vem är en Gud (El) som du [nej, det finns ingen],
som förlåter (bär; tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)
hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?
Han är inte vred för evigt,
för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). [Ps 103:8-10]
19Han ska på nytt förbarma sig (visa nåd) över oss.
Han ska segra över (trampa på) våra missgärningar,
ja, du ska kasta alla våra synder i havets djup.
20Du ska visa trofasthet (fasthet, sanning, trovärdighet, pålitlighet) mot Jakob
och nåd (omsorgsfull kärlek) mot Abraham –
så som du med ed har lovat våra förfäder
i forna dagar.
[I liturgin för synagogsgudstjänsten på försoningsdagen (jom kippur; det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant "försoningarnas dag") ingår vers 18-20, efter att hela Jonas bok har lästs.]
Ps 134:1-3
Psalm 134 – Prisa Gud hela natten långDetta är den sista av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. De fjorton föregående psalmerna som leder upp till Psalm 134 ger anledningar och bakgrunden för uppmaningen här att prisa Gud. Psalmen har likheter med Psalm 150 som avslutar hela Psaltaren.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uppmaning att prisa, vers 1-2
2. Välsignelse, vers 3
som står hela natten i Herrens (Jahvehs) hus.
2Lyft upp era händer till helgedomen
och välsigna Herren (Jahveh).
3Må Herren (Jahveh) välsigna er från Sion [tempelberget i Jerusalem],
han som gjort (format, skapat) himlar och jord [1 Mos 1:1].
Ords 30:5-6
5Varje löftesord från Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] är prövat och renat;Han är en sköld för dem som tar sin tillflykt (sätter sitt hopp) till honom.
6Lägg inte till något till hans ord, då tillrättavisar (dömer) han dig,
och det visar sig att du är en lögnare.
Upp 7:1-17
1[Mellan det sjätte och sjunde sigillet kommer nu ett avbrott. Samma struktur med en parallellhandling finns även mellan den sjätte och sjunde basunen, se kapitel 10-11. Frågan som ställdes i förra kapitlet om vem som kan bestå får nu sitt svar. Två grupper beskrivs, de 144 000 och en oräknelig skara. Den första gruppen är judar från de tolv stammarna, den andra hedningar från alla nationer. Den första gruppen är räknade, den andra en oräknelig skara. Den första gruppen blir märkta här med Guds sigill, den andra gruppen står i himlen inför Guds tron. Läser man Jesu tal om den sista tiden från Matteus parallellt med detta kapitel kan de 144 000 vara Guds speciella vittnen under vedermödan, se Matt 24:14.]De 144 000
2Jag såg en annan ängel som kom upp från öster (där solen går upp) med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: 3"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"
[Ännu en gång lånas en bild från Hesekiels vision där en man klädd i linne får uppdraget att gå igenom staden och rita ett tecken i pannan på alla dem som gråter och suckar över synden de ser omkring sig, se Hes 9:4. Längre fram i Uppenbarelseboken tvingas Guds motståndare att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, se Upp 13:16.]
4Jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, 144 000 från Israels söners alla stammar:
5[De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se Upp 5:5; Matt 1:2; Luk 3:33. Jakobs äldste son, Ruben, kommer som nummer två och sist kommer den yngste, Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning.av Juda stam 12 000 [Jesu släkt, se Upp 5:5; 1 Mos 29:35] som fått sigillet,
av Rubens stam 12 000 [1 Mos 29:32],
av Gads stam 12 000 [1 Mos 30:11],
6av Ashers stam 12 000 [1 Mos 30:13],
av Naftalis stam 12 000 [1 Mos 30:8],
av Manasses stam 12 000 [Josefs ena son, se Jos 14:4; 1 Mos 41:51],
7av Simeons stam 12 000 [1 Mos 29:33],
av Levis stam 12 000 [prästerna, som normalt inte räknades upp, se 1 Mos 29:34],
av Isaskars stam 12 000 [1 Mos 30:18],
8av Sebulons stam 12 000 [1 Mos 30:20],
av Josefs stam 12 000 [1 Mos 30:24]
och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se 1 Mos 35:18] som fått sigillet.
Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef. På det sättet behålls antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Anledningen till att Dan och Efraim inte nämns, var kanske att det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se 5 Mos 29:18-21; 1 Kung 12:25. En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se 1 Mos 49:16. I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6.
I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35.
Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se 4 Mos 1. I några kapitel tidigare hörde Johannes om Lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se Upp 5:5-6. På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes "hör" om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9.
Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns:
- Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar.
- Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt.
- Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt till 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder.
Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg.
Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig.
Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son!
I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10.
Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]
En enorm folkskara inför tronen
9Efter [allt] detta såg jag, och se (ja, lägg märke till): en stor (väldig, enorm) folkskara som ingen kunde räkna, från alla folk (folkslag, etniciteter) och stammar och länder (folk, folkgrupper) och språk stående inför tronen och inför Lammet [i diminutiv form som gör att betydelsen mer blir "det älskade Lammet"], iklädda vita kläder (vita fotsida dräkter) [renhet och värdighet] och med palmblad i händerna [redo att fira segern]. 10Med hög (stark, väldig) röst ropade de [om och om igen] och sa:
"Frälsningen (räddningen, befrielsen) [hör] till [kommer från; finns hos]11Alla änglarna stod i en cirkel omkring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12och sa:
vår Gud – han som sitter på tronen –
och [det älskade] Lammet."
"Amen (detta är sanningen, låt det ske):13En av de [tjugofyra] äldste tilltalade mig sedan och frågade: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14Jag svarade honom: "Min Herre, du vet det."
Lovsången (priset) och
härligheten och
visheten och
tacksägelsen och
äran och
makten och
kraften
tillhör vår Gud i evigheters evighet.
Amen (det är sant, låt det ske)."
[Denna doxologi (lovprisning av Gud) är sjufaldig (sju substantiv), vilket pekar på fulländning och helhet. Detta förstärks också av inramningen med det hebreiska ordet amen både först och sist!]
[Detta är andra och sista gången som en av de tjugofyra äldste talar direkt till Johannes. Den första gången var för att trösta honom då det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen, se Upp 5:5. Den äldste ger både en förklaring om varifrån de har kommit och vad som väntar dem.]
Då sa han till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15Därför står de inför Guds tron, och tjänar honom dag och natt i hans tempel [den inre allra heligaste delen, där Guds närvaro bor], och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält (bo, tälta, tabernakla) över dem. 16De ska inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta ska träffa dem [Jes 49:10] 17för Lammet som står mitt för tronen ska vara deras herde [Ps 23; Joh 10]. Han ska leda dem till livets vattenkällor [levande vatten, Joh 4:14]. Gud ska torka varje tår från deras ögon." [Jes 25:8]
[Det är viktigt att komma ihåg att Johannes inte alltid får se exakt hur den framtida härligheten ser ut. Här återger han svaret han "hör". Tidigare i vers 4 "hörde" han vilka de tolv stammarna var. Johannes skriver mer av vad han sett i sina syner än vad Paulus gör, se 2 Kor 12:1-6. Trots det är det tydligt att han följer den bibliska principen att "vi lever här i tro, utan att se", se 2 Kor 5:7. Johannes skriver även i ett av sina brev att det ännu inte är uppenbart vad vi som Guds barn ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är, se 1 Joh 3:2.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
