Halvbibel - måndag 14/12
Hes 34
Fåraherdar och får1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2"Människobarn, profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren? 3Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren. 4De svaga har ni inte styrkt, inte heller har ni botat det som varit sjukt, och ni har inte bundit upp det som varit brutet. Ni har inte fört tillbaka det som varit vilse och ni har inte letat efter det som varit förlorat [Matt 18:12; Luk 15:4], utan med våld har ni regerat över dem och med stränghet. 5De är förskingrade därför att det inte finns någon herde och de har blivit mat åt alla fältets vilda djur och är förskingrade. 6Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja, över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.
7Därför, ni herdar (hebr. roim) [ledare, kungar, präster, så kallade profeter], hör Herrens (Jahvehs) ord (hebr. et dabar – Ordet):
8Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, så letar inte heller mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat.
9[Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas "Ordet" och i vers 9 "herdarna" som står i bestämd form.]
Därför ni herdar (hebr. ha roim – herdarna), hör Herrens (Jahvehs) ord (hebr. dabar):
10Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.
11Detta är vad Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem). 12Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag. 13Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet.
14Jag ska låta dem få äta på goda betesplatser. Israels höga berg ska bli deras betesmark (hem). Där ska de lägga sig i lummiga betesmarker, och de ska äta saftigt bete på Israels berg. 15Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [Ps 23; Jes 40:11]
16Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka dem som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).
17Vad gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [Matt 25:32-33] 18Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter? 19Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter?
20Det är därför som Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka]. 21Eftersom ni armbågar er fram och knuffar undan alla svaga, och stångar de svaga fåren och stöter bort dem, 22därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.
23Jag ska resa upp en herde (en enskild, unik herde – hebr. raah echad) över dem [mina får], och han ska föda dem, nämligen min tjänare David [en förebild för Jesus, se Jes 11:1; Jer 30:9; Hos 3:5; Mika 5:2; Joh 10:14]. Han ska föda (mata, leda och skydda) dem och vara deras herde.
[Den hebreiska texten är: et avi David, ordagrant översatt: "min tjänare alef-tav David." Bokstäverna alef-tav (uttalas "et") är den första och sista bokstaven i hebreiska alfabetet. Detta lilla ord är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är David, är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista, se även 1 Mos 1:1.]
24Jag, Herren (Jahveh), ska vara deras Gud (Elohim) och min tjänare David ska vara furste bland dem. Jag, Herren (Jahveh), har talat.
25Jag ska sluta ett fredsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet, så man kan bo tryggt i öknen och till och med sova i skogarna. 26Jag ska göra dem och området runt mitt berg till en välsignelse. Jag ska låta regn komma i rätt tid, regnskurar som ger välsignelse. 27Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahveh).
28Nej, de ska aldrig mer vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se Jes 60:21; 61:3.] 29Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem.
30De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren (Jahveh), deras Gud (Elohim), är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
31Ja, ni är min flock (mina får),
flocken (fåren) i min hjord.
Ni är människor (en mänsklig flock) [Ps 95:7; 100:3],
och jag är er Gud,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)."
Upp 4:1-11
DEN ANDRA SYNEN – Tronhimlen och de sju sigillen (kap 4-7)En öppen dörr till himlen
I sin syn får Johannes nu se en dörr till himlen som står öppen.
Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom:
- Sju sigill som öppnas – kap 6-8.
- Sju basuner som ljuder – kap 8-11.
- Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16.
Efter [allt] detta såg jag – och se [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se, lägg märke till; observera" ger uttryck för en kontrast, en ny dimension och panoramavy i synen, se även Upp 7:9], där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till mig som en basun (militärtrumpet, med en tydlig signal) sa: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta." [Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se Upp 1:10, 17-18.]
Tronen i himlen
I Johannes syn ser han den sista och första ädelstenen i översteprästens bröstsköld. Hebreiska skrivs och läses från höger till vänster så den första ädelstenen var placerad längst upp till höger och den sista längst ner till vänster på skölden.
[Det första Johannes ser är Guds tron, det är det centrala och mest iögonfallande. Beskrivningen liknar även andra syner från himlen, se Jes 6:1-8; Hes 1. En tron har att göra med makt. I en ateistisk och materiell världsbild finns det ingen tron i himlen. Det finns ingen högre auktoritet som människan behöver stå till svars inför. Inom humanismen finns det dock en tron, men där sitter inte Gud utan människan själv.]
3Han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis [troligtvis genomskinlig och grönaktig] och karneol [vanligtvis rödaktig].
[Dessa två ädelstenar var den sista och den första stenen på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17-20. De totalt tolv stenarna som prästen bar representerade de tolv stammarna som också nämns i Upp 7:5-8. Jaspis omnämns på nytt när det nya Jerusalem från himlen beskrivs och kallas då "en dyrbar ädelsten", se Upp 21:11. Jaspis är också den första grundstenen i muren till det nya Jerusalem, se Upp 21:18-19.]
Runt omkring (på alla sidor, som en obruten cirkel runt) tronen fanns en regnbåge [som påminner om Guds löften, se 1 Mos 9:11-17] som liknade smaragd [en genomskinlig ljus grönaktig ädelsten].
[En tron symboliserar makt och säger – "jag kan göra som jag vill". Ett löfte säger – "jag uppfyller mitt löfte till dig". Att en regnbåge (som har sju huvudfärger) omsluter hela Guds tron är uppseendeväckande och visar hur Guds beslut grundar sig i trofasthet och på de löften han har gett.]
De tjugofyra äldste
Guds tron är det som fångar Johannes uppmärksamhet. Med hjälp av liknelser försöker Johannes beskriva vad han ser, illustration av Ted Larson.
[Den prästerliga tjänsten i templet var indelad i 24 avdelningar, se 1 Krön 24. Det jordiska templet är en bild på det himmelska templet. Talet tolv representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. De tjugofyra äldste, tolv plus tolv, betecknar troligtvis här Guds folk från både Gamla och Nya testamentet. När det nya Jerusalem beskrivs har staden tolv portar och tolv grundstenar. På portarna står de tolv stammarnas namn och grundstenarna har de tolv apostlarnas namn, se Upp 21:12, 14.]
5Från tronen kom blixtar och dån och åska. [En liknande syn mötte Mose vid Sinai berg, se 2 Mos 19:16.]
Framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. [De sju andarna syftar troligtvis inte på sju olika andar, utan på den helige Ande som är fulländad och fullkomlig, se Upp 1:4. Ett liknande exempel finns i Jes 11:2, där profeten tar med sju aspekter om den kommande Messias.]
6Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
[Ännu en gång räcker inte orden till. Johannes ser något som liknar ett hav. I tabernaklet fanns ett runt mindre bronskärl där prästerna tvättade sina händer och fötter innan de gjorde tjänst, se 2 Mos 30:17-18. Det var gjort av brons som använts som speglar, se 2 Mos 38:8. Vattnet måste ha glittrat och reflekterats i materialet så att det såg ut som ett hav. När Salomo byggde templet utvidgades karet så att det blev en större cirkulär bassäng. Diametern var 4,5 meter och djupet var drygt två meter och den kallas just "havet", se 1 Kung 7:23. Nästa gång Johannes ser glashavet är det blandat med eld, se Upp 15:2.]
De fyra varelserna
Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser (levande väsen, djur) som hade fullt med ögon framtill och baktill. [De många ögonen symboliserar intelligens och att de vakar över tronen.]
7Den första varelsen liknade ett lejon.
Den andra varelsen liknade en ung tjur.
Den tredje varelsen hade ett ansikte som en människa.
Den fjärde varelsen liknade en flygande örn.
[Det är inte helt klart vad dessa fyra varelser är eller symboliserar. Eftersom de tillber vid Guds tron är de skapade. De verkar vara en kombination av keruberna i Hes 10 och seraferna i Jes 6, som också sjöng "helig, helig, helig". Dessa fyra varelser finns också med när de första sigillen i bokrullen öppnas, och säger då "kom", se kapitel 6. De fyra varelserna representerar också de fyra stora grupper som Gud skapade på jorden – fåglar, vilda djur, boskap och människor, se 1 Mos 1:20-28. Örnen är den främsta av fåglarna, lejonet de vilda djurens konung, osv. En tolkning är att allt skapat på jorden är tänkt att tillbe Gud.
Det finns även en koppling till de fyra evangelierna och hur Jesus presenteras, en tolkning som var vanlig bland kyrkofäderna. Matteus presenterar Jesus som kung – lejonet från Juda stam. Markus presenterar Jesus som Herrens tjänare – oxen som drar. Lukas fokuserar på Jesu mänsklighet, vilket då kan representera den tredje varelsen som hade det mänskliga ansiktet. Till sist visar Johannes på Jesu gudomlighet som då representeras av örnen. Det finns även en koppling till fyra av de tolv stammarna (Juda, Ruben, Efraim och Dan) som var placerade närmast intill tabernaklet, se 4 Mos 2.]
8De fyra varelserna (levande väsendena, djuren) hade vardera sex vingar. Varje vinge var täckt med ögon runt omkring (på alla sidor), både på insidan och på utsidan. Dag och natt sa de [sjöng de] utan uppehåll:
"Helig, helig, helig9När (varje gång som) dessa varelser prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina segerkransar inför tronen [i respekt och vördnad] och säger:
är Herren Gud, den Allsmäktige (Allhärskaren),
han som var och som är och som kommer."
11"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot
härligheten (lovprisningen, äran)
och äran (priset, aktningen, respekten)
och makten (styrkan, kraften, förmågan),
för du skapade allt detta (dem alla; alla dessa),
genom din vilja (önskan) kom de till
och blev skapade."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
