Därför ska jag sprida ut mitt nät över dig,
    med en skara av många folk, och de ska föra dig upp i mitt nät.
⁴Och jag ska kasta dig upp på land,
    jag ska slunga dig över det öppna fältet
och låta alla himlarnas fåglar bygga bo över dig
    och jag ska fylla (tillfredsställa, göra mätt) hela jorden med ditt kött.
⁵Och jag ska lägga ditt kött på bergen
    och fylla dalarna med din orenhet.
⁶Och jag ska vattna landet i flödet av ditt blod ända till bergen [2 Mos 7:19, 20; Upp 8:8],
    och kanalerna ska bli fyllda av dig.
⁷Och när jag utrotar dig ska jag täcka himlarna
    och göra deras stjärnor svarta (mörka).
Jag ska täcka solen med moln
    och månen ska inte ge sitt ljus.
⁸Alla ljusbärare i himlarna ska jag fördunkla (göra svarta) över dig
    och låta mörker komma över ditt land [jfr med den nionde plågan, se 2 Mos 10:21-23],

⁹Jag ska oroa hjärtat hos många folk
    när jag för ut ditt fördärv bland folkslagen till länder som du inte känner till.
¹⁰Jag ska göra många folk förskräckta för dig
    och deras kungar ska bli skräckslagna för dig
när jag svingar mitt svärd framför dem,
    och de ska darra (vara fyllda av skräck) hela tiden (i varje ögonblick),
varje man för sitt eget liv på fallets dag.

Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Babels kungs svärd
    ska komma över dig.
¹²Genom de mäktigas svärd ska jag låta dina skaror falla,
    de är alla folkslagens fruktade,
de ska tillspilloge Egyptens stolthet
    och alla dess skaror ska bli fördärvade.
¹³Jag ska fördärva alla dess vilddjur
    [som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
    något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
¹⁴Därefter ska jag låta deras vatten komma till ro
    och låta deras floder rinna som olja (flyta fram makligt),

förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

¹⁵När jag gör Egyptens land öde
    och gör det utblottat på allt som det var fullt av,
när jag ska slå alla dem som bodde där,
    då ska de veta att jag är Herren (Jahveh).

¹⁶Detta är klagosången (hebr. qina) som de ska mässa (klaga med; sjunga entonigt och utdraget – hebr. qinen), folkens döttrar ska klaga med den för Egypten, och hennes skaror ska klaga med den, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Egypten ner i Sheol
¹⁷Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: ¹⁸Människobarn, jämra dig för Egyptens skaror och kasta ner dem, henne med de mäktiga folkslagens döttrar, till den nedre delen av jorden, med dem som går ner till avgrunden. ¹⁹Vem överträffar du i skönhet? Gå ner och bli lagd bland de oomskurna. ²⁰De ska falla mitt ibland dem som blir slagna med svärd, hon är given till svärd, dra ner henne och alla hennes skaror. ²¹Den starke bland de mäktiga ska tala om honom från mitten av Sheol (underjorden, de dödas plats) med dem som hjälpte honom, de har gått ned, de ligger stilla, de oomskurna slagna med svärd.
     ²²Assyrien är där och hela hennes skara, deras gravar är runt om dem, alla de slagna som har fallit för svärd, ²³vars gravar är placerade ytterst i avgrunden och hennes skaror är runt om hennes grav, alla av dem slagna, fallna för svärd som orsakade terror i de levandes land.
     ²⁴Där är Elam och alla hennes skaror runt om hennes grav, alla de slagna, fallna för svärd, som har gått ner oomskurna till den nedre delen av jorden, som orsakade terror i de levandes land, de har burit sin skam med sig som går ner i avgrunden. ²⁵De har gett henne en säng i mitten av de slagna med alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla oomskurna slagna med svärd, eftersom deras terror orsakades i de levandes land och de bar sin skam med sig som går ner i avgrunden, de läggs mitt ibland dem som är slagna.
     ²⁶Där är Meshech och Tubal (hebr. Toval) och alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla de oomskurna slagna med svärd, eftersom de orsakade terror i de levandes land. ²⁷Och de som är underlägsna (sämre än) de oomskurna ska inte ligga bland de mäktiga som har gått ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) med sina stridsvapen, vars svärd ligger under deras huvuden och vars synder är på deras ben, eftersom de mäktigas terror var i de levandes land.
     ²⁸Och du, mitt ibland de oomskurna ska du bli sönderbruten och ligga ibland dem som är slagna med svärd.
     ²⁹Där är Edom, hennes kungar och alla hennes furstar som trots all sin makt har lagts med dem som är slagna med svärd, de ska ligga med de oomskurna och med dem som går ner i avgrunden.
     ³⁰Där är furstarna från norr, allesamman, och alla sidonier som har gått ner med de slagna, som skäms för all terror som de har förorsakat genom sina mäktiga och de ligger oomskurna med dem som är slagna av svärd och bär sin skam med dem som går ner i avgrunden.
     ³¹Detta ska farao se och bli tröstad över alla sina skaror slagna med svärd, farao och hela hans armé, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). ³²Jag har gett min terror i de levandes land, och han ska läggas mitt ibland de oomskurna med dem som är slagna med svärd, farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Tillbaka upp

---

Upp 2:18-3:6

Brev 4 (av 7) Thyatira – den hedniska församlingen

I den bördiga dalen låg Thyatira, känd för sin ull och framställning av tyger i olika färger. Här fanns också en stor militärförläggning.

©Panoramio

¹⁸[Betyder: offer, lidandets doft.

I dag: Akhisar, tio mil öster om Pergamon längs med vägen mot Sardes.

Den minsta staden av de sju, men den längsta hälsningen med fyrtio grekiska ord. Det var en rik stad känd för sin tillverkning av lerkärl och bronsrustningar, men kanske främst för sin textilindustri med väverier och färgerier för purpur. Från denna stad kom Lydia, som var en affärskvinna som handlade med tyger. Hon blev omvänd i Filippi, se Apg 16:14. Hon har troligen släkt och vänner som är med i församlingen och besökte förmodligen sin hemstad ibland.]

Skriv följande till församlingen Thyatiras budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger Guds Son,
    han som har ögon som eldslågor [Upp 1:14] [som ser in i hjärtan och rannsakar och dömer, se vers 23],
    han vars fötter är som glänsande brons [Upp 1:15] [som krossar hednafolk som lerkärl, se vers 27]:

[Bildspråket är detsamma som i Dan 10:6.]

Uppmuntran
¹⁹Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar,
    och din kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    och din tro (trofasthet, uthållighet),
    och ditt tjänande (praktiska tjänst – gr. diakonia),
    och din uthållighet (ståndaktighet) [att du står fast även under prövningar],
    och att dina sista gärningar
        är fler än dina första.

Kritik
²⁰Men detta har jag emot dig [singular – församlingen/ledarskapet som helhet, eller pastorn]: Du tolererar (gör inget åt) kvinnan Isebel, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt (olovlig sex – gr. porneia) och äta offerkött.

[Denna kvinna som antagligen hette något annat, syftar på Ahabs ökända hustru Isebel som listigt och aktivt förde bort israeliterna från Gud och införde baalsdyrkan, se 1 Kung 16:31; 18:4; 21:25. Här i Thyatira fanns alltså en fru (till en inflytelserik man) som tilläts härja fritt i församlingen och förledde dem att tänka att det inte var fel att besöka tempelprostituerade och äta offerkött, vilket gick emot vad man lärde, se Apg 15:29.]

²¹Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. ²²Se, jag ska lägga henne på sjukbädden, och de som begår [andligt] äktenskapsbrott med henne ska jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. ²³Hennes barn [efterföljare] ska jag döda med pest. Och alla församlingarna ska förstå att jag är den som ständigt rannsakar njurar och hjärtan [en gammaltestamentlig bild på "människans inre"], och som ska ge var och en av er [belöning] efter hans gärningar.

Uppmaning
²⁴Men till er andra i Thyatira som inte har denna [Isebels] lära, alla ni som inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon ny tung börda. ²⁵Håll fast vid det ni har, tills jag kommer.

Löfte
²⁶Den som segrar och ger akt på mina gärningar [håller mina bud och gör det som behagar mig] ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken, ²⁷och han ska styra dem med järnspira, som man krossar lerkärl [Ps 2:8-9] – ²⁸[samma makt] som jag också har fått av [aktivt och villigt har tagit emot nära intill] min Fader. Och jag ska ge honom morgonstjärnan [som är Jesus själv, se Upp 22:16].

²⁹Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Brev 5 (av 7) Sardes – den döda församlingen

Pelargata från det antika Sardes.

©Panoramio

¹[Betyder: röd sten, staden fick sitt namn från den eldröda stenen karneol, gr. sardios, som utvinns i området. Karneol var den första stenen i översteprästens bröstsköld, se Upp 4:3.

I dag: I ruiner, intill den lilla byn Sart, 6 mil söder om Thyatira.

Sardes var den gamla huvudstaden i landskapet Lydien i Mindre Asien. Den låg på en slätt genomströmmad av floden Paktolus som hade stora guldfyndigheter. Det var en knutpunkt mellan flera handelsleder och en rik stad berömd för sitt guld. I det lydiska riket präglades världens första guld- och silvermynt på 600-talet f.Kr. Den siste kungen i det lydiska riket var Krösus som regerade 560-547 f.Kr. Han var ofantligt rik och högmodig och har gett upphov till ordspråket "rik som en krösus". Staden låg på en 450 meter hög bergsplatå med tre branta sidor och ansågs ointaglig, vilket ledde till att dessa sidor inte bevakades så noga. Både Kyros och Epifanes överraskade staden med soldater som klättrade upp för en brant stig bland klipporna och intog deras befästning under nattetid. Uttrycket "vakna" i vers 2 och "som en tjuv om natten" i vers 3, klingade igenkännande för sardesborna. Staden var även känd för sina färgerier och ylleväverier. Man berömde sig av att vara först i världen med att färga ull. Deras svarta ylletyger var en eftertraktad vara över hela Romarriket.]

Skriv följande till församlingen Sardes budbärare:

[Budbärare är gr. aggelos. Det kan syfta på en ängel, men troligare är att det syftar på församlingens ledarskap som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen.]

Inledning
"Så säger han som har Guds sju andar [den helige Ande som är fullkomligt utgiven, se Upp 1:4]
    och de sju stjärnorna [de sju församlingarnas budbärare, se Upp 1:16, 20]:

Uppmuntran
[ingen]

Kritik
Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död.

[Jesu ord om att de lever men är döda var träffande. Folket i Sardes var allmänt kända för sin lösaktighet och kärlek till lyx och nöjen. Herodotos skrev på 400-talet f.Kr. om invånarna i staden: "De lättfotade lydierna vill bara spela cittra och harpa och ägna sig åt detaljhandel."]

Uppmaning

Guldmynt från Krösus tid.

²Vakna upp (håll dig vaken; var alert) och stärk det (de ting/saker) som återstår och som var nära (höll på) att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga (fulländade, uppfyllda) inför min Gud [att de håller måttet i hans ögon]. [Det är inte mer gärningar som krävs för att uppnå Guds standard, däremot saknades den rätta källan och det rätta motivet i dessa gärningar, se 1 Kor 3:12-15.] ³Kom därför ihåg hur du tagit emot [i tro fått ta emot evangeliet] och hört [Guds ord]. Lyd (håll fast vid sanningen) och vänd om (förändra ert tänkesätt på en gång)! För om du inte vaknar ska jag komma som en tjuv [plötsligt, oväntat] och du ska inte veta vilken timme jag kommer över dig.

Löfte
⁴Men du har några i Sardes som inte har fläckat sina kläder. [Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra [i gemenskap] med mig i vita kläder [i renhet] eftersom de är värdiga (förtjänar) det.
     ⁵Alltså ska den som segrar [vinner över synden] kläs i vita kläder. Och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok. Jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.

[Böcker och livets bok öppnas då alla som dött ska dömas inför den stora vita tronen, se Upp 20:12. Talet om vita kläder hade stor relevans i vävarstaden Sardes, känd för sitt svarta ylletyg. Att ha sitt namn i livets bok är en biblisk bild på frälsningen och evigt liv, se 2 Mos 32:32. Men även för de icke-judiska kristna i Sardes var det en talande bild. Städer i den grekiska världen hade ett register över sina medborgare. Kriminella ströks från denna lista och förlorade sitt medborgarskap. Den som lämnat sitt liv till Jesus, som tog all synd på sig, kan vara säker på sin frälsning.]

⁶Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Tillbaka upp