Jona är den femte av de tolv mindre profeterna. Berättelsen om den motvillige profeten Jona är välkänd. Namnet Jona betyder duva på hebreiska. Han var från Gat Chefer (2 Kung 14:25), nuvarande El-Meshhed, en liten by bara några kilometer nordost om Nasaret, se Jos 19:13. I El-Meshhed kan man än idag besöka en plats som sägs vara hans grav. Byn Gat Chefer ligger inom Sebulons stams område (Jos 19:10, 13) vilket gör att det är troligt att hans familj tillhörde den stammen. En annan tradition placerade hans grav i moskén Nebi Yunis i Mosul, den finns dock inte längre kvar då terrororganisationen IS 2014 sprängde och jämnade den med marken.
    Jona levde på 700-talet f.Kr. då Assyrien med huvudstaden Nineve (nuvarande Mosul i Irak) var stormakten i Mellanöstern. Assyrien var också Israels fiende, vilket förklarar hans ovilja att gå dit med ett budskap från Gud. Arkeologiska fynd och inskriptioner från den här tiden beskriver hur man flådde sina fiender levande. Att Gud skulle visa nåd mot dessa grymma assyrier, en av Israels värsta fiender genom alla tider, verkade helt fel och något ont i hans ögon, se Jona 4:1.

Typologi – Jesu försoningsoffer
I Jonas bok framträder två viktiga sanningar. Även om Herren är Israels Gud, så bryr han sig om övriga nationer och alla människor på jorden. Det är som Paulus uttrycker det juden först, men även greken, se Rom 1:16, vilket Nineves befolkning är ett exempel på i denna bok. För det andra citerar Jesus från Jona när det gäller hans död och uppståndelse. Jesus säger att detta är det enda tecknet de skriftlärda och fariséerna ska få, se Matt 12:39-41; 16:4. Det syftar på Jona i den stora fiskens buk som är en typologi för Jesu död, begravning och uppståndelse. På samma sätt som Jona tillbringade tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk, tillbringar även Jesus tre dagar och tre nätter i dödsriket innan han uppstår i gryningen den tredje dagen.
    Inom judendomen läser man hela Jona på eftermiddagsgudstjänsten på jom kippur. Anledningen till läsningen är bokens tydliga tema om Guds nåd, fasta, omvändelse och kontroll av naturen (vinden, fisken, trädet, masken). Traditionen med denna läsning på den heligaste dagen i den hebreiska kalendern visar ytterligare på hur Jesu försoningsoffer uppfyller skuggbilden av försoningsoffret på jom kippur (det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant "försoningarnas dag").

Struktur
Frasen "Herrens ord" förekommer sju gånger. Det går att se två parallella kallelser och ett avslutande klimax med en Guds lärdom för Jona.

A Den första kallelsen att gå till Nineve (Jona 1:1-3)
  B Jona och de hedniska sjömännen (Jona 1:4-16)
    C Den första bönen (Jona 2:1-11)

A Den andra kallelsen att gå till Nineve (Jona 3:1-3a)
  B Jona och de hedniska invånarna i Nineve (Jona 3:3b-10)
    C Den andra bönen (Jona 4:1-4)

D Herrens budskap till Jona (Jona 4:5-11) .

Skrivet: Troligen på 700-talet f.Kr., före Nineves fall 612 f.Kr.

Berör tidsperioden: Jona verkade under Jerobeam den andres styre 792-753 f.Kr., se 2 Kung 14:25. Händelserna kan sammanfalla med solförmörkelsen 15 juni 763 f.Kr.

Författare: Jona

Relaterade böcker:
Hosea
Amos
Nahum
Habackuk

Jaffa, i bakgrunden syns Tel Aviv.

¹Och Herrens (Jahvehs) ord [profetiska budskap] kom nu till Jona (hebr. Jonah), Amittajs son: ²"Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och ropa (hebr. qara) [predika] mot den, för dess ondska har kommit upp inför mitt ansikte."

[Namnet Jona betyder "duva" (se även 1 Mos 9:8-9) och Amittaj betyder "sanning". Ordagrant är den första meningen: "Och Jahvehs ord kom till Jona, Amittajs son – sägande." Att boken inleds med ordet "och" (hebr. vav) förstärker hur berättelsen hör samman med hela Bibelns budskap. Detta skrivsätt är inte ovanligt, se även t.ex. 2 Mos 1:1; 3 Mos 1:1; 4 Mos 1:1; Jos 1:1 osv., dock är Jona den enda av de tolv profetböckerna som börjar med vav.]

³Jona reste sig för att fly till Tarshish, bort från Herrens (Jahvehs) ansikte (Guds närvaro).

Han gick ner till Jaffa,

han fann ett skepp som skulle till Tarshish,

betalade för resan och steg ner [i båten]

för att följa med till Tarshish, bort från Herrens (Jahvehs) ansikte (Guds närvaro).

[Jaffa (hebr. Jafo, gr. Joppe) är en hamnstad strax söder om nuvarande Tel Aviv. I denna vers nämns den avlägsna västra staden Tarshish tre gånger. Versen är strukturerad som en kiasm i tre nivåer som förstärker hur Jona flyr bort från Guds närvaro och reser mot Tarshish, i motsatt riktning från Nineve. I kiasmens andra nivå används samma verb "ner" till Jaffa som "ner" i båten vilket också förstärker hur Jona går längre ner, bort från Guds vilja.]

Jona bland hedniska sjömän
⁴Men Herren (Jahveh) slungade (kastade – hebr. tol) en stark vind till havet och det blev ett mäktigt oväder på havet så att skeppet höll på att brytas sönder. [Ett ovanligt ord används för att slunga/kasta, det används ofta om att kasta ett spjut (1 Sam 18:11). Det är helt tydligt att det är Herren som hindrar Jona att fly från sitt uppdrag.] ⁵Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud, och de kastade (hebr. tol) lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner [samma ord "ner" som i vers 3] i de nedersta delarna av båten och han låg och sov en djup sömn.
     ⁶Båtens kapten kom till honom och sa: "Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud (Elohim)! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under."
     ⁷De sa till varandra: "Låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull denna ondska har drabbat oss." Så de kastade lott och lotten föll på Jona. ⁸Sedan sa de till honom: "Berätta, jag ber dig, för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?"
     ⁹Han [Jona] sa till dem: "Jag är en hebré och jag fruktar (vördar) Herren, himmelens Gud (Jahveh Elohim) som har skapat havet och det torra (marken)." [Mitt i stormen bekänner Jona att Gud har makt över hav och land!]
     ¹⁰Då blev männen mycket rädda och frågade honom: "Vad har du gjort?" För männen visste att han hade flytt från Herrens (Jahvehs) ansikte, eftersom han hade berättat det för dem. ¹¹Så de sa till honom: "Vad ska vi göra med dig så att havet stillar sig för oss?" Stormen fortsatte nämligen att ligga på.
     ¹²Då svarade han [Jona] dem: "Ta mig och kasta (hebr. tol) mig i havet, då ska havet bli lugnt för er. Jag vet att det är på grund av mig som denna våldsamma storm har drabbat er." ¹³Trots det försökte männen i alla fall att ro mot land, men det gick inte för havet fortsatte att storma mot dem. ¹⁴Så de ropade till Herren (Jahveh) och sa: "Vi bönfaller dig Herre (Jahveh), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahveh) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
     ¹⁵Så tog de Jona och kastade (slungade – hebr. tol) honom i havet och havet blev lugnt (stormen upphörde lika hastigt som den börjat). ¹⁶Männen fruktade Herren (Jahveh) med stor fruktan, och de offrade med offer och lovade med löften.

[Versen är uppbyggd av tre par verb/substantiv med samma rot (hebr. jare/jirah, zavach/zevach och nadar/neder). Att offra och ge löften var ett vanligt sätt att visa sin tacksamhet när man räddats ur en fara.]

Tillbaka upp

---

Upp 3:7-22

Brev 6 (av 7) Filadelfia – den levande församlingen

Vy över den moderna staden Alasehir som är byggd på samma plats som den antika staden Filadelfia.

⁷[Betyder: "vänskap med bröderna", syskonkärlek.

I dag: Nuvarande Alasehir, fyra mil öster om Sardes i slutet av dalgången.

Området är jordbävningsdrabbat och staden förstördes helt 17 e.Kr. På samma sätt som staden var känd för sin lojalitet, var församlingen där trogen mot Jesus, se vers 8 och 10.]

Skriv följande till församlingen Filadelfias budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger han som är Amen (den sanne), han [den Helige, den Sanne] som har Davids nyckel [Jes 22:22],
    han som öppnar
        så att ingen kan stänga
        och stänger
    så att ingen kan öppna:

Uppmuntran
⁸Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar. Se, jag har gett dig en öppnad dörr som ingen kan stänga. [Ofta används detta uttryck som en bild på framgångsrik evangelisation. Nästa vers ger ett löfte om att de mest hatiska motståndarna i staden kommer att bli frälsta!] Jag vet att din [egen] styrka är liten, och att du har hållit mitt ord och inte förnekat mitt namn. ⁹Se, jag ger dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag ska få dem att komma och falla ner vid dina fötter, och de ska förstå att jag har älskat dig. ¹⁰Eftersom du [församlingen i Filadelfia, och främst riktat till församlingsledaren] har bevarat (skyddat, varit trogen och följt) ordet, vilket kräver uthållighet (ståndaktighet), ska jag [Jesus] också bevara (skydda) dig från prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. [Uttrycket "bevara dig från" kan betyda "bevara dig från prövning" eller "bevara dig även under prövning".]

Kritik
¹¹[ingen]

Uppmaning
Jag kommer snart (plötsligt, så fort det är möjligt). Fortsätt att hålla fast vid det du har så att ingen [djävulen] tar ifrån dig segerkransen.

Löfte
¹²Den som segrar ska jag göra till en pelare (vara fast och vara viktig) i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva:
    min Guds namn,
    och namnet på Guds stad,
        det nya (bättre) Jerusalem som kommer ner ur himlen,
        från min Gud,
    och mitt nya namn.

¹³Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Brev 7 (av 7) Laodikeia – den ljumma församlingen

Resterna av antikens Laodikeia.

©Panoramio

¹⁴[Betyder: "människors åsikter", folkvälde, "dom över människorna". Ordet laos betyder folk och dicea betyder styre eller välde.

I dag: Nuvarande Eski Hissar, den östligaste staden av de sju, belägen i landskapet Frygien.

Laodikeia var en rik stad, berömd för sin svarta glansiga ull och ett medicinskt forskningscenter som tillverkade en ögonsalva. Stadens vatten kom genom långa rörsystem från närbelägna källor i bergen. Staden förstördes 60 e.Kr. av en jordbävning. Kejsaren i Rom erbjöd hjälp, men staden var så rik att man avböjde hjälp och byggde upp den med egna resurser, något Jesus anspelar på i Upp 3:17.

I de två församlingarna som får kritik och ingen uppmuntran (Sardes och Laodikeia) nämns inget om yttre motståndare eller inre stridigheter. Samtidigt som församlingen i Laodikeia får Jesu skarpaste tillrättavisning är det också här de största löftena ges, att den som segrar över apati och likgiltighet ska få regera tillsammans med Jesus.]

Skriv följande till församlingen Laodikeias budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger han som är Amen (den sanne) [Jes 65:16],
    det trovärdiga och sanna (äkta) vittnet,
    början till Guds skapelse:

Uppmuntran
¹⁵[ingen]

Kritik
Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar, du är varken kall eller varm (­brinnande, kokande; har stor entusiasm – gr. zestos) [Rom 12:11], jag önskar att du var antingen kall eller varm.

[Laodikeia hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten genom ett kanalsystem från de två närbelägna städerna, Kolossai i öster, som hade friskt kallt vatten, och Hierapolis i norr, som hade varma källor. Problemet var att då vattnet nådde Laodikeia var det varken kallt eller varmt utan ljummet. Metaforen är att församlingen inte påverkade sin omgivning. De gav inte någon uppfriskande svalka eller någon helande värme. I stället hade omgivningen påverkat församlingen så att den var ljum.]

¹⁶Men eftersom du är ljum, och varken kall eller varm, måste jag (kan jag inte göra något annat än att) spy ut dig ur min mun. ¹⁷Eftersom du säger: 'Jag är rik [materiellt, men även andligt sett] och har överflöd och behöver inget mer', men du förstår inte att du [i mina ögon] är:

eländig (patetisk)
och bedrövlig (sorglig)
och fattig (helt oförmögen att arbeta, tvingad till att tigga)
och blind
och naken.

Uppmaning
¹⁸Jag råder dig:

Köp guld renat i eld från mig,
    så att du kan bli rik [med sann verklig rikedom].

[Laodikeia var en rik handelsstad, men i stället för att handla med varor, är rådet att "köpa" Guds guld. Rättfärdighet kommer genom tro på Jesus, och tro som prövats i eld ärar Jesus, se Jes 55:1; 1 Pet 1:7.]

Köp vita kläder från mig,
    så att du kan bli klädd, och din skamliga nakenhet inte exponeras.

[Laodikeia var känd för sin textilindustri. De tillverkade lyxiga glänsande kläder av svart ylle från sina får. I stället för dessa mörka kläder råder Jesus dem att klä sig i hans vita kläder!]

Köp ögonsalva för att smörja dina ögon,
    så att du kan se.

[I Laodikeia fanns även ett medicinskt forskningscenter som tillverkade ögonsalva. Salvan kallades frygiskt pulver. Nu råder Jesus att i stället låta honom smörja dem så att de kan se!]

¹⁹Jag tillrättavisar (överbevisar, förfinar) och tuktar (uppfostrar, vägleder, korrigerar, tränar) [kontinuerligt] alla dem som jag älskar (håller av; så många som jag skulle vara vän och umgås med – gr. phileo) [fritt citerat från Ords 3:12]. Så var [ständigt] ivriga (varma, hängivna; ordagrant: 'koka därför över'), och omvänd er (förändra ert tänkesätt)! [Apg 2:38; 2 Pet 3:9] ²⁰Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig.

[Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även Sak 1:3; Höga V 5:2; Matt 7:7; Luk 12:36. Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den helige Ande, se Joh 6:44. En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se 1 Joh 1:3; 2 Kor 13:13; Luk 24:29-30; Apg 2:42.]

Löfte
²¹Den som vinner seger [över ljumheten och likgiltigheten, problemet i Laodikeia, se vers 15] ska jag låta sitta hos mig på min tron, på samma sätt som jag segrade [över alla ondskans makter] och satt ned hos min Fader på hans tron. [Där han sitter i dag, se Kol 3:1. Guds nåd är så stor, de som Jesus nyss hotat att spy ut ur sin mun, se vers 16, inbjuds nu att dela hans tron om de tar varning och omvänder sig!]
     ²²Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

[Den sista frasen "Du som har ett öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna." återkommer i alla sju breven och ger en individuell uppmaning till varje kristen att ta till sig varningarna och löftena i alla de sju breven. I de tre första kommer frasen före Jesu löfte och i de fyra sista efter löftet. Jesus använde ofta uttrycket "den som har öron" i sin undervisning när han verkligen ville fånga sina åhörares uppmärksamhet inför stora sanningar eller löften, se Matt 11:15; Mark 4:9. En detalj som skiljer användandet här i Uppenbarelseboken jämfört med evangelierna är att ordet "öra" är i singular. Det kan vara ett sätt att ännu mer förtydliga att det är det andliga örat, och förmågan att lyssna till Andens röst som betonas.]

Tillbaka upp