[Nuvarande västra Turkiet där Efesos var den största staden. Talet sju står också för fulländning. Det fanns fler än sju församlingar i detta område, så de sju församlingarna representerar Guds världsvida församling genom alla tider.]

från honom [Gud Fadern]
    som är
    och som var
    och som kommer [en perifras av gudsnamnet Jahveh – evig, alltid närvarande],

och från de sju andarna [den helige Ande, som är fullkomlig]
    framför hans tron

⁵och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    det trovärdiga vittnet,
    den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod,
     ⁶och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far,
hans är äran och makten i evigheters evighet.

[Här beskrivs treenigheten på ett fint sätt. Fadern, i vers 4 och 6, och Sonen, i vers 5, är lätta att identifiera. Vad står då "de sju andarna" i vers 4 för? Talet sju används genomgående i Uppenbarelseboken för att beskriva fullhet och fulländning. Det är inte troligt att ett helt nytt begrepp med sju olika andar introduceras här, i stället är det en beskrivning av den helige Ande, den tredje personen i gudomen, se Matt 28:19. Anden är fullkomlig och närvarande överallt där människor har tagit emot Jesus som sin Frälsare. Det som stärker den tolkningen är förklaringen av ljushållarna i vers 20. Varje lamphållare liknas vid en församling. I den sjuarmade ljusstaken flödar oljan i sju kanaler och förser veken med bränsle. Det är då inte så långsökt att den helige Ande, som är utgjuten över hela jorden, liknas vid sju andar för att beskriva Andens närvaro i varje lokal församling.]

Jesu andra tillkommelse kommer att ses av alla, illustration av Ted Larson.

⁷Se, han kommer [tillbaka] med molnen (skyarna)
    och varje öga ska se honom,
    även de som genomborrat honom,
    och jordens alla stammar ska jämra sig på grund av honom.

Ja (verkligen), amen (det är sant, låt det ske).

[En dubbel bekräftelse på både grekiska och hebreiska. Frasen nai amen börjar med det grekiska ordet för "ja" följt av det translittererade hebreiska ordet amen. Ordet amen har sitt ursprung i det hebreiska verbet aman som betyder att vara trogen, stå fast och vara en pelare.]

Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven) och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven), säger Herren Gud,
    han som är [2 Mos 3:15]
    och som var
    och som kommer,
den Allsmäktige.

FÖRSTA SYNEN (kap 1-3)

Jesus och de sju församlingarna

Utsikt från toppen av ön Patmos.

©Jonathan Svennberg

⁹Jag, Johannes, er broder – som är delaktig med er i lidandet, riket och uthålligheten – i Jesus. [Både lidandet, på grund av tron, och delaktigheten i riket var en verklighet, och balanseras av ståndaktighet.] Jag var på ön Patmos på grund av Guds ord och vittnesbörden om Jesus.

[Mitt i Egeiska havet ligger Patmos som användes som en romersk straffkoloni. Johannes hade förvisats dit från Efesos. Formuleringen "på grund av Guds ord" indikerar att anledningen var att han hade vittnat om Jesus och vägrat tillbe kejsaren. Just under kejsar Domitianus styre, 81-96 e.Kr., fanns en stark kejsarkult i staden.]

¹⁰Jag kom i Anden på (i) Herrens dag (den majestätiska dagen).

[Detta är enda gången uttrycket "Herrens dag" används i NT. Ordet "Herrens" är det grekiska kyriake som är adjektivformen av kyrios – det vanliga ordet för herre i NT. Just denna beskrivande adjektivform används bara här och om "Herrens måltid", se 1 Kor 11:20. Eftersom vi inte har något adjektiv för substantivet "Herren" på svenska eller engelska används genitivformen "Herrens". En ordagrann översättning skulle egentligen vara "den herrliga dagen", eller den stora majestätiska, konungsliga dagen. Det kan vara så att Johannes förflyttas fram i tiden och får se "Herrens dag", se Joel 2:11. En annan tolkning är att det syftar på söndagen, se Luk 24:1-2; Apg 20:7; 1 Kor 16:2.]

Då hörde jag bakom mig en stark röst likt en basun (militärtrumpet), ¹¹som sa:

Skriv på en gång ner det du ser (din vision) i en bokrulle och skicka den till de sju församlingarna –
    till Efesos [Johannes hemförsamling] och
    till Smyrna och
    till Pergamon och
    till Thyatira och
    till Sardes och
    till Filadelfia och
    till Laodikeia.

[Dessa sju församlingar är välkända för Johannes. De finns i Mindre Asien, nuvarande Turkiet, tio mil öster om ön Patmos. Församlingarna ligger alla längs med den inre landsvägen som förbinder städerna, med start i kuststaden Efesos. Johannes upprepar orden "och" och "till" sju gånger. Denna retoriska stilfigur med en överdriven användning av ett bindeord kallas polysyndes och förstärker varje ord i uppräkningen – det är ett brev till sju församlingar och de är alla viktiga och betonas var och en.
    Talet sju står för fullkomlighet och helhet. Det fanns fler församlingar i detta område, t.ex. i städerna Miletos, Kolossai och Hierapolis, se Kol 4:13. De sju församlingarna talar till hela Guds församling. Breven hade ett aktuellt budskap till dessa församlingar då, men talar även till församlingen genom historien och i vår tid. Detta är det första av tolv tillfällen då Johannes uppmanas skriva ner det han ser, se Upp 1:19; 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14; 14:13; 19:9; 21:5.]

Johannes associerar troligen bilden han ser med översteprästen som tjänstgjorde i templet och tände ljusen varje kväll.

¹²Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig.

Då såg jag sju ljushållare av guld,
     ¹³och mitt ibland ljushållarna någon som liknade en Människoson,

[I vers 20 förklaras att de sju ljushållarna är de sju församlingarna. Församlingen liknas vid en ljushållare som i sig själv inte har något ljus men som ska vara bärare av Guds ljus. Människosonen är en gammaltestamentlig benämning på den som ska upprätta Guds rike, se Dan 7. Ljusen i menoran tändes varje kväll, se 2 Mos 27:21.]

iklädd en lång klädnad som nådde ner till fötterna
    och med ett guldbälte om bröstet.

[En bild från det första förbundet där översteprästen förde människans talan inför Gud, se 2 Mos 28:4. Bältet visar på Jesu makt och rättfärdighet, se Jes 22:21; 11:5. Översteprästens bälte var delvis av guld, se 2 Mos 28:8.]

¹⁴Hans huvud och hår
    var som vit ull, vitt som snö.
[Den vita färgen symboliserar vishet och renhet, se Ords 20:29; Jes 1:18. Bildspråket i vers 14-16 känns igen från Dan 7:9 och Dan 10:5-6.]

Hans ögon
    var som flammande eld.
¹⁵Hans fötter
    var som glödgat brons som renats i smältugnen [och blänker och skimrar].
Hans röst
    var som bruset av många (väldiga, dånande) vatten.
¹⁶I sin högra hand
    höll han sju stjärnor.

[De sju stjärnorna förklaras i vers 20 som församlingens budbärare, gr. aggelos. Det kan vara en ängel som förmedlar ett himmelskt budskap, eller en människa som förmedlar Guds ord. Eftersom varje brev adresseras till "församlingens budbärare" i de fysiska församlingarna är det troligt att stjärnorna symboliserar församlingens ledare. I Gamla testamentet i Josefs dröm syftar de elva stjärnorna på de elva patriarkerna, se 1 Mos 37:9-10.]

Från hans mun
    utgick ett skarpt tveeggat svärd.
Hans ansikte
    var likt solen när den lyser i all sin kraft.

Jesus rör vid Johannes.

¹⁷När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa [samma hand som upprätthåller hela världen och leder kyrkan, ger nu styrka till en enskild människa]:

Var inte rädd. Jag är den förste och den siste ¹⁸och den levande. Jag var död, men se, jag lever i evigheters evighet och har dödens och Hades (dödsrikets) nycklar. [Matt 16:18] ¹⁹Skriv nu ner

vad du har sett,
och vad som är,
och vad som ska ske efter detta.

[Denna vers ger enligt många en nyckel för att tolka Uppenbarelseboken. Vad Johannes "har sett" är visionen i kapitel 1. "Vad som är" reflekteras i de sju breven till församlingarna i kapitel 2-3. Och "det som ska komma" beskrivs i kapitel 4-21.]

²⁰Detta är mysteriet (hemligheten) med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljushållarna av guld:
    de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar,
    och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.

Tillbaka upp