Halvbibel - söndag 7/12
Jes 64
1Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner,så att bergen kan skälva och skaka i din närvaro.
2Som när eld antänder snåret
och elden får vattnet att koka,
gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare,
så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.
3När du gör fantastiska ting, som vi inte ens sökt (tittat efter),
åh, att du ville komma ner, så att bergen må skälva i din närvaro!
4Från evighet har ingen hört,
har inget öra tagit emot,
inte heller har något öga sett en gud bredvid dig,
som agerar för dem som väntar på honom.
5Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
6Vi är alla orena (nedsmutsade) människor,
våra så kallade rättfärdiga handlingar är som en nedsmutsad klädnad (använd dambinda),
och vi vissnar alla som löv,
våra synder för oss bort som vinden.
[Den hebreiska frasen som används här är beged ida, vilket ordagrant översatt är "tyg/klädnad menstruation". Bibeln liknar alltså våra egna rättfärdiga handlingar med en använd dambinda – så illa är det med vår egen rättfärdighet. Denna osmakliga liknelse visar hur detta verkligen inte är någonting vi ska skryta med inför Gud.]
7Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss,
och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
8Och ändå, Herre (Jahveh), [trots vår synd, se vers 6-7] är du [ju] vår Fader.
Vi är leran och du är vår krukmakare,
vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.
[Jes 29:16; 45:9; Jer 18:2-6]
9Var inte gränslöst arg, Herre (Jahveh),
kom inte ihåg vår synd för evigt.
Se noga på oss, vi ber dig,
vi är alla ditt folk.
10Din heliga stad har blivit en vildmark,
Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit en vildmark, Jerusalem en ödemark.
11Vårt heliga och underbara hus [tempel], där våra fäder prisade dig,
har brunnit med eld
och alla våra glädjefyllda ting har blivit förspillda.
12Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting, Herre (Jahveh)?
Ska du tiga stilla och plåga oss ännu mer?
3 Joh 1:1-15
TREDJE JOHANNESBREVETDetta är ett personligt brev riktat till Gaius. Johannes var verksam i Efesos under den sista delen av sitt liv, så det är troligt att Gaius var en församlingsledare någonstans i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.
Här liksom i det andra brevet (2 Joh) behandlas temat gästfrihet. Breven tar upp två sidor av samma mynt. I det förra varnar Johannes för att välkomna falska lärare till sitt hem, medan han här kritiserar en man som inte visar den gästfrihet han borde. I Andra Johannesbrevet handlar det alltså om missriktad gästfrihet, och här i hans sista brev om avsaknad av sann gästfrihet. I det föregående brevet behövdes sanning för att balansera kärlek, och här behövs kärlek för att balansera sanning.
Struktur: Med bara 219 grekiska ord är detta den kortaste boken i hela Bibeln. Brevet rymdes på ett papyrusark. Det har flera kiastiska mönster.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Till: Gaius, se 3 Joh 1:1. Eftersom Johannes hoppas att snart se honom (vers 14) bor han i närheten av Efesos, någonstans i Mindre Asien.
Från: Troligtvis Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Budbärare: Troligtvis Demetrius, se 3 Joh 1:12.
Inledning
1[Från:] Den gamle (äldste – gr. presbyteros),
[Ordet kan syfta på någon i hög ålder eller en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.]till Gaius,
den älskade,
som jag älskar [osjälviskt och utgivande] i sanning.
[Gaius står Johannes nära. Älskade, grekiska adjektivet agapetos, används här och i vers 2, 5 och 11.]2Älskade [broder Gaius], i allting (vad gäller allt) så ber (önskar) jag att det ska gå dig väl (att du ska lyckas, blomstra; gr. euodoo betyder: "ha en lyckosam resa", se Rom 1:10) och att du ska vara vid god hälsa, precis som det står väl till med din själ [se vers 3 och 4].
[Johannes inte bara ber för sin broder utan önskar också innerligt av hela sitt hjärta att Gaius på alla sätt ska få "blomstra och bära frukt" i sin fortsatta vandring på vägen med Herren.]
3För jag blev mycket glad när syskonen (bröderna och systrarna i tron) kom och vittnade om den sanning som finns hos dig (som du äger; ordagrant: "om din sanning"), precis som du [också] vandrar (lever) i sanning. 4Inget gläder mig mer än att få höra att mina barn [församlingsmedlemmar som Johannes var som en andlig far för] vandrar (lever) i sanningen.
Visa gästfrihet
Gaius – ett gott exempel
5Älskade [broder Gaius], du visar dig trofast i allt som du gör för syskonen (bröderna och systrarna i tron), också för dem som kommer som främlingar. 6De har vittnat inför församlingen om din kärlek [som är osjälvisk och utgivande], och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud. 7Det är ju för Namnets skull [för att tjäna Jesus som] de har gått ut, och de tar inte emot något [understöd] från hedningarna. 8Därför är vi skyldiga (det är vår plikt) att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen.
Diotrefes – ett varnande exempel
9Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot (välkomnar inte) oss. 10Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot (välkomnar inte) syskonen (bröderna och systrarna i tron), och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
[Diotrefes drevs av sitt ego och maktbegär. Han:
• var egenkär, se vers 9,
• talade illa om andra, se vers 10,
• välkomnade inte goda resande predikanter och missionärer, bland annat Johannes utsända lärjungar, se vers 10,
• hindrade andra från att välkomna dem, se vers 10,
• uteslöt människor ur församlingsgemenskapen för att de hade välkomnat missionärerna, se vers 10.]
11Älskade [broder Gaius]:
följ (imitera/efterlikna) inte det onda
utan det goda (det som är gott).
Den som gör det goda kommer från (är av) [tillhör] Gud,
den som gör det onda har inte sett Gud [urskilt Gud tydligt].
[Johannes uppmanar Gaius att inte följa dåliga exempel (som Diotrefes som nyss nämnts, se vers 9–10), utan goda, som Demetrius som nämns i nästa vers.]
Demetrius – ett gott exempel
12Alla har talat väl (vittnar) om Demetrius [som troligtvis är den som kommer med detta brev till Gaius].
Även sanningen instämmer i detta vittnesbörd.Också vi kan intyga (vittna om) detta,
[Han levde som han lärde, hans liv överensstämde med trons sanning.]
och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
[Tre vittnen bekräftar Demetrius karaktär, se 5 Mos 17:6. Verbet i uttrycket "alla talar väl om" är i perfektform och indikerar att vittnesbördet om Demetrius hade getts under en längre tid, och att det gällde fortfarande. Han är i övrigt okänd. Det är inte troligt att silversmeden som var en motståndare till evangeliet är samma person, se Apg 19:24. Demetrius var ett vanligt namn vid den här tiden.]
Sluthälsning
13[Slutet påminner mycket om föregående brevs avslutning, men det är inte en ordagrann upprepning, se 2 Joh 1:12. I grekiskan är meningarna än mer olikt formade än vad som syns i svenskan. Ordet "snart" i vers 14 är en skillnad och visar att problemet med Diotrefes är brådskande.]
Vännerna [här] hälsar till dig.
Hälsa vännerna [Joh 15:13-15],
var och en personligen.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
