Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 6/12

Jes 63, 2 Joh 1:1-13

Jes 63

1[Profeten öppnar med frågan om vem det är som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6. Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.]

Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
    med högröda kläder från Botsra [betyder: fårfålla/fästning; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
    ståtlig i sin storhet och styrka?
"Det är jag, som talar i rättfärdighet,
    mäktig att frälsa."
2"Varför är din dräkt röd
    och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?"

3"Jag ensam har trampat min vinpress [Joel 3:13; Klag 1:15; Upp 14:18-20]
    och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
    ja, jag trampade dem i min vrede
    och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
    så att jag sölade ner hela min dräkt.
4Hämndens dag som var i mitt hjärta
    och året för min återlösning har kommit.
5Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
    och jag förvånades över att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
    och mitt raseri har understött mig.
6Jag trampade ner folken i min vrede
    och gjorde dem druckna med mitt raseri
    och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden."

7Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet),
    Herrens lovprisning [pluralis],
    över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
    riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis].

[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]

8För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
    barn (söner) som inte ska behandlas falskt";
    så blev han deras frälsare.
9I all deras plåga var han plågad
    och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande återlöste han dem
    och han lyfte upp dem och bar dem
    alla deras dagar för evigt.

[Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som dolde hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]

10Men de gjorde uppror
    och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
    han själv stred mot dem.
11Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
    Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
    med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
    sin helige Ande i deras mitt?
12Vad fick hans härliga arm
    att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
    för att ge honom ett evigt namn?
13Som ledde dem genom djupen,
    som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
14Som boskapen som går ner till dalen,
    får Herrens (Jahvehs) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
    för att göra ditt namn ärat.

15Se ner från himlarna och skåda
    från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
    ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim)? Den undanhålls för mig.
16För du är vår Fader,
    för Abraham kände oss inte
    och Israel hyllade oss inte.
Du, Herre (Jahveh), är vår Fader,
    vår Återlösare från evighet är ditt namn.
17Herre (Jahveh), varför får du oss att ta fel på dina vägar
    och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för dina tjänares skull,
    för din arvedels stammars skull. [Kan syfta på folket eller landet.]
18För en kort tid fördrevs ditt heliga folk [alt. översättning: "För en kort tid ägde ditt heliga folk det"],
    våra vedersakare trampade ned din helgedom.
19Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
    som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.

2 Joh 1:1-13

ANDRA JOHANNESBREVET

Detta är ett kort brev som varnar för falska lärare som vill tränga sig på. Brevet kan ha varit ett försättsblad till Första Johannesbrevet. Det är intressant att notera att detta brev är adresserat till en kvinna och att nästa brev är adresserat till en man. Detta brev uppmanar församlingen att inte okritiskt i kärlek släppa in vem som helst att undervisa, eftersom det finns bedragare, se 2 Joh 1:10. Nästa brev har den motsatta uppmaningen att öppna upp och tillåta lärare utifrån, se 3 Joh 1:9.

Struktur: Brevet består av knappt trehundra grekiska ord och rymdes på ett papyrusark. Det innehåller flera kiastiska mönster. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. Centralt finns ofta huvudpunkten. Två centrala ord är kärlek och sanning.

Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.

Till: Kyria, en person eller en församling troligtvis någonstans i Mindre Asien, se vers 12.

Från: Troligtvis Efesos.

Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.



Inledning
1[Från:] Den gamle (äldste – gr. presbyteros),
[Ordet kan syfta på någon i hög ålder eller på en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna in på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.]
till den utvalda frun (härskarinnan – gr. kyria)
    och hennes barn.
[Kan syfta på en kvinna och hennes barn. Kyria som egennamn var inte helt ovanligt och det är en feminin form av kyrios som betyder herre eller huvud. Detta brev är liksom nästa brev adresserat till en person, men kyria kan här också syfta på församlingen och dess medlemmar. Johannes benämner ofta de troende "mina barn". De utvalda var ju också "ett konungsligt prästerskap", kallade att regera med den Smorde Kungen Jesus. Kyria är då Kyrios Christos brud, se 2 Kor 11:2; Upp 19:7.]
Jag älskar er alla [med Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]
i sanning,
och inte bara jag,
    utan alla som har lärt känna (personligen fått erfara) sanningen,
2på grund av sanningen som förblir i oss
    och ska vara med oss i evighet.

3Nåd (oförtjänt favör) [kraft],
    barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
    och frid,
vare (ska vara) med oss från Gud Fadern
    och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Faderns Son,
i sanning
och kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande].

[Verserna 1b-3 är symmetriskt strukturerade i en kiasm:

A älskar (gr. agapo)
  B i sanning (gr. en aletheia)
    C sanningen (gr. aletheian)
    C´ nåd, barmhärtighet, frid – kärlek
  B´ i sanning (gr. en aletheia)
A´ kärlek (gr. agape)

Verbet älskar och substantivet kärlek ramar in hela stycket. Frasen "i sanning" formar en inre ram. Centralt i vers 1b-3a beskrivs först sanningen och sedan kärleken. Här kan man ana hur sanningen – som förblir i oss – syftar på Jesus personifierad, han som är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6. Den utgivande kärleken beskrivs genom: nåd, barmhärtighet och frid.]

Det stora budet
4[Vers 4-6 är också symmetriskt strukturerade i en kiasm. Orden vandra i, bud och från början ramar in och förstärker att kärleken är det mest centrala.]

Jag gladdes mycket när jag fann sådana bland dina barn som vandrar (lever) i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern.
5Nu ber jag dig, min fru (gr. kyria, se vers 1) – det är inget nytt bud jag skriver till dig, utan [en upprepning av] det vi haft från början:
att vi ska (må) älska varandra (med Guds osjälviska, utgivande kärlek).
6Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]:
att vi vandrar (lever) efter hans budord [plural].
Detta bud är precis som det ni har hört från början,
för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning].

[Vandra i "det" kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i vers 5b och 6 eller sanningen. I vers 4 finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här "vandra i den", underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd "sanning och kärlek", brevets två nyckelord i detta lilla ord, se vers 3. Johannes inleder också brevet med frasen "jag älskar er alla i sanning", se vers 1.]

Varning för falska läror
7Det finns nämligen många bedragare [falska lärare] som har gått ut i världen [Mark 13:5-6, 22], de som inte bekänner att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus) som kommit i köttet. Sådan är Bedragaren, Antikrist.

[Ordet "antikrist" betyder både "motståndare till Kristus (den Smorde)" och "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Jesus, se 1 Joh 2:18.]

8Se till (var ständigt på er vakt) att ni inte förlorar det vi [vissa manuskript: "ni"] har arbetat för, utan får full lön.
9Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Messias, Kristi) lära,
    han har inte Gud.
Den som blir kvar i hans lära,
    han har både Fadern och Sonen.
10Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

[Gudstjänsten firades i hemmen, se Rom 16:5; Kol 4:15. Att välkomna någon i hemmen har innebörden av att ge en falsk lärare en bas för att sprida sin lära i staden. Det är inte ett förbud att bjuda in och prata med människor. Det grekiska ordet chairo, som översatts att "hälsa välkommen", är mer än ett vanligt "hej" och handlar om att be om Guds välsignelse över någons arbete.]

Sluthälsning
12Även om jag [Johannes] har så mycket mer jag vill skriva till er om, vill jag inte göra det med papper och bläck. I stället hoppas jag kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig.

13Din utvalda systers barn [systerförsamlingen där Johannes befinner sig, troligtvis i Efesos, se vers 1] hälsar till dig.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)