Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 3/12

Hes 23, 1 Joh 2:18-3:6

Hes 23

Liknelse – två kvinnor
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn, det var två kvinnor, döttrar till en mor, 3och de ägnade sig åt prostitution i Egypten, de prostituerade sig i sin ungdom och där blev deras sköten genomborrade och deras jungfrubröst krossade. 4Och deras namn var Oholah [Samarien – norra riket], den äldre, och hennes syster Oholiva. Och de blev mina och de födde söner och döttrar. Och deras namn, Samarien är Oholah och Jerusalem är Oholiva. [Oholah betyder 'hennes eget tält' och Oholivah betyder 'tältets kvinna' eller 'tältet är i henne'. Benämningarna används för norra och södra riket.]
     5Och Oholah agerade som sköka när hon var min, och hon var förtjust i sina älskare, Assyriens krigare, 6klädda i blått, ledare och härskare, stiliga unga män allesammans, ryttare ridande på hästar. 7Och hon erbjöd sina skökotjänster över dem, Assyriens utvalda män allesammans, och vemhelst hon blev förtjust i, så orenade hon sig själv med deras avgudar. 8Och hon har inte lämnat sitt skökoväsende som hon förde upp från Egypten, för i hennes ungdom låg de med henne och krossade hennes jungfrubröst och de utgöt sin lust över henne.
     9Därför har jag gett henne i hennes älskares hand, i Assyriens hand, som hon var förtjust i. 10Dessa blottade hennes nakenhet [Hes 16:37], de tog hennes söner och döttrar och henne slog de med svärd, och hon blev ett talesätt bland kvinnorna, för domen verkställdes över henne. [Samarien, som representerar Nordriket (Israel) fördes i fångenskap år 722 f.Kr. Detta skedde 136 år före Sydriket, med Juda och Jerusalem, som intogs av Babylon 605 f.Kr. och folket fördes bort i exil 586 f.Kr.]
     11Och hennes syster Oholivah [Jerusalem – Sydriket, Juda] såg detta. Ändå var hon mer korrupt i sitt fördärv än hon och i sin prostitution mer än hennes syster var i sin prostitution. 12Hon upptändes av begär mot Assyriens söner – ledare och furstar, perfekt klädda ryttare ridande på hästar, var och en av dem stiliga unga män. 13Och jag såg att hon var orenad, båda tog en (och samma) väg.
     14Men hon [Jerusalem – Juda] växte i sin prostitution, för hon såg män avbildade på väggarna, bilder av kaldéerna porträtterade i rött [Jer 22:14], 15omgjordade med gördlar på sina höfter med hängande turbaner på sina huvuden, alla härförare som såg ut som Babels söner fast de var födda i kaldéernas land. 16Och så snart hon såg dem älskade hon dem och sände budbärare till dem i Kaldéen. [Beskriver Judas försök att alliera sig med Babylon, se 2 Kung 20:12-15; 23:34-24:1.] 17Och Babels söner kom nära henne, till hennes kärlekssäng och de orenade henne med sin lusta, och hon var orenad med dem men hennes själ var avskärmad från dem. 18Hon var avklädd i sin prostitution och blottade sin nakenhet, och min själ avskärmades från henne på samma sätt som min själ avskärmat sig från hennes syster. 19Men hon mångdubblade sin prostitution och kom ihåg sin ungdoms dagar då hon prostituerade sig i Egyptens land. 20Och hon var förtjust i sina älskare, vars kött [könsorgan] är som åsnors kött [könsorgan] och vars sädesvätska är som hästars sädesvätska. [Ordet kött (hebr. basar) används här eufemistiskt (som en omskrivning) för det manliga könsorganet. Se även 3 Mos 15:2; Hes 16:26. Här är hebreiskan väldigt frispråkig och nästintill vulgär.] 21Och du återupplivade din ungdoms oanständighet när de från Egypten smekte ditt sköte och dina ungdomliga bröst.
     22Därför Oholiva, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag ska resa upp dina älskare mot dig från dem som din själ fjärmat sig från och jag ska föra dem mot dig på alla sidor. 23Babels söner och alla kaldéer, pekodéer och shoéer och qoeer, alla Assyriens söner med dem, utvalda unga män, ståthållare och ledare allesammans, ryktbara hövitsmän ridande på hästar allesammans. 24Och de ska komma mot dig med härar, vagnar och hjul och med en folkhop, de ska ställa sig i slagordning mot dig med stridssköldar (hebr. tsinah) och [mindre runda] sköldar (hebr. magen) och hjälmar runt om, och jag ska överlämna domen till dem och de ska döma dig efter sina påbud. 25Och jag ska sätta min avundsjuka mot dig och de ska agera mot dig i raseri, de ska ta bort din näsa och dina öron och det som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska ta dina söner och dina döttrar och det som blir kvar ska slukas av elden. 26De ska ta av dig dina kläder och ta bort dina vackra smycken. 27Och jag ska få din oanständighet att upphöra och din prostitution att tas bort från Egyptens land så att du inte lyfter dina ögon mot dem och inte längre kommer ihåg Egypten.
     28Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag ska ge dig i deras hand som du hatar, i deras hand från vilka din själ har avskärmat sig. 29Och de ska agera med dig i hat och ska ta bort allt ditt arbete och ska lämna dig naken och bar, och din prostitutions nakenhet ska vara avtäckt, både din oanständighet och din prostitution. 30Detta ska göras mot dig därför att du har gått bort efter folkslagen och eftersom du har orenat dig med deras avgudar. 31På din systers väg har du vandrat, därför ska jag ge hennes bägare i din hand. 32Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Du ska dricka din systers bägare som är djup och stor, du ska bli till hån (skratt – hebr. tsechoq) och ett förakt (åtlöje) som är fyllt till brädden. 33Berusning och lidande ska fylla dig, bestörtningens bägare och ödeläggelse med din syster Samariens bägare. 34Du ska dricka den och tömma den och du ska knäcka den i skärvor och ska riva sönder dina bröst [med skärvorna] för jag, jag talar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

35Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom du har glömt bort mig och kastat mig bakom din rygg, därför bär du även din oanständighet och ditt skökoväsende.
     36Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Människobarn, ska du döma Oholah och Oholivah [Samarien och Juda]? Berätta för dem deras styggelser. 37För de har begått otukt och blod är på deras händer och med sina avgudar har de begått otukt, och deras söner som de födde åt mig har också avskilts till dem och slukats. 38Dessutom har de gjort detta mot mig, de har vanhelgat min helgedom på samma dag och har vanhelgat mina sabbater. 39Och de har slaktat sina söner till sina avgudar och samma dag har de kommit till min helgedom för att vanhelga den, och detta har de gjort mitt i mitt hus.
     40Och därtill har de [Oholah och Oholiva] sänt efter män som kommer fjärran ifrån, till dem blev en budbärare sänd och de kom. För dem har du [singularis feminin, syftar specifikt på Oholivah (Juda)] tvättat dig och målat dina ögon och klätt dig i smycken, 41och satt dig på en ståtlig bädd med ett bord iordningställt framför den varpå du placerat min rökelse och min olja.
     42Ljudet av en sorglös folkmassa var hos henne. Många av männen som kom från öknen var berusade, de [de båda systrarna – Oholah och Oholiva (Samarien och Juda)] satte armband på sina händer och vackra kronor på sina huvuden. 43Då sa jag om henne som är utnött av prostitution: Fortfarande begår de [nationerna] prostitution med henne – till och med henne! 44Och de gick in till henne som män går in till en sköka, så gick de in till Oholah och Oholivah, de oanständiga kvinnorna. 45Men rättfärdiga män ska döma dem som äktenskapsbrytare blir dömda och som kvinnor som utgjuter blod blir dömda, eftersom de är äktenskapsbrytare och har blod på sina händer.
     46Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): En församling ska föras upp mot dem och de ska ges till skräck och tillspilloges.
     47Och församlingen ska stena dem med stenar och döda dem med sina svärd, de ska slå deras söner och deras döttrar och bränna deras hus i eld.
     48Så ska jag få era oanständigheter att upphöra i landet och alla kvinnor ska undervisas att inte göra efter era oanständigheter. 49Och era oanständigheter ska ges tillbaka över er och ni ska bära era avgudars synder och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

1 Joh 2:18-3:6

Vissa har lämnat sanningen
18Barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion]!
Nu är det den sista tiden (timmen).
Ni har hört
att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om laglöshetens människa, se 2 Thess 2:3-11],
    redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig).
Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det)
att det är den sista tiden.

[Uttrycket "den sista tiden" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående.
    Ordet "antikrist" betyder "motståndare till Kristus (den Smorde)", men också "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är "anti" Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus (den Smorde). Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är "Laglöshetens människa", se 2 Thess 2:3, och "Förödelsens styggelse", se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:1, 11 förknippas med Antikrist.]

19De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära],
    men de hörde aldrig till oss,
    för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss.

Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.

20Men ni [i motsats till alla som är emot den Smorde, se vers 18] har fått en smörjelse (gr. chrisma) från den Helige [Ande], och ni har alla kunskap [var och en av er har personligen erfarit sanningen, se vers 21 och Jer 31:33-34.]
21Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den, och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen. [Ordet "skrivit" återkommer i vers 26.]

22Vem är "lögnaren" om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)?
En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
23[Nu kommer kiasmens centrum och höjdpunkt:]

Den som förnekar (gång på gång förkastar) Sonen,
    har inte heller Fadern.
Den som bekänner (säger samma sak som, tänker likadant som) Sonen
    har också Fadern.
24Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er.
Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er,
så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.

25Och detta är det löfte han har lovat oss:
evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. [1 Tim 4:8; 2 Tim 1:1]
26Detta har jag skrivit till er med anledning av dem som ständigt försöker förleda er [de falska lärarna].
27Men vad gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se vers 18-19] lär (undervisar) er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom.

[Det grekiska ordet för att lära och undervisa används tre gånger i vers 27 och bara här i hela detta brev. Även ordet för att förneka används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning – bara det att han skriver detta brev, se vers 26, visar på vikten av god undervisning, se Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Den helige Ande vill också hjälpa varje troende att avgöra om det är sanningen som undervisas.]

Guds barn – delaktiga i Guds familj (2:28-3:10)
28[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 1 Joh 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, 10b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet "född". Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 1 Joh 2:28; 3:2a, 2b, 5, 8. Jesus uppenbarades när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.]

Nu, kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron]: Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan vi vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst. 29Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Jesus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja], då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv]
    är född av honom [Fadern].

1[Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara "född av honom". Meningen börjar med "Se" som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.]

Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].

2Mina älskade, vi är nu Guds barn. Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig, ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är.

[Vers 1 beskriver vad vi är nu. Vers 2 beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis på att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Jesus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna Jesus och få se honom, se 1 Kor 15:52-54; Fil 3:21; Luk 24:39. När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation till att helga och rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet. Se även Fil 2:12 där vi uppmanas att arbeta på vår frälsning.]

3Alla som vilar i detta hopp (denna förväntan) på honom
    renar (tvättar, helgar) sig ständigt [man vill efterlikna Jesus],
        eftersom han [Jesus] är
    ren (helgad, utan skuld).

4Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)
    är skyldiga till laglöshet (lagbrott),
        för det är vad synd är,
    laglöshet [att överträda Guds bud medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud].
5Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
    för att lyfta bort synderna, och att det i honom inte finns någon synd.
6Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
    syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet).

Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
    har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom.

[Synd har att göra med att missa målet med livet, som är att leva i gemenskap med Gud. När Guds bud överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se vers 4. För fler beskrivningar se Ords 24:9; Rom 14:23; Jak 4:17; 1 Joh 5:17. Synden river sönder gemenskapen mellan människor, men förstör även den enskilda människans självbild som tar sig uttryck i stolthet och skam. Även relationen till djuren och skapelsen påverkas av synden, se Rom 8:19.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)