Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 3/12

Jes 60, 1 Joh 3:7-24

Jes 60

Sions härlighet
1

Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum:

A Guds ljus (vers 1-3)
 B Nationer kommer med gåvor (vers 4-7)
  C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8-9)
   D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10-13)
  C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14-16)
 B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17-18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19-22)

Guds ljus och härlighet

Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
    Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
    Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
2För se, mörkret ska täcka jorden,
    och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahveh) gå upp (stråla ut, resa sig),
    och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
3Och hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus).

[Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2-5.]

Nationer kommer med gåvor
4Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
5Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
6Mängder av kameler ska övertäcka dig [vandra på dina vägar, Jerusalem],
    unga kameler från Midjan och Efa [nuvarande Saudiarabien].
Alla köpmän från Saba [som en gång kom för att göra affärer]
    ska komma med guld och rökelse och förkunna Herrens lov (ära).
7Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
    Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
    när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel.

[Både Nevajot och Kedar var söner till Ismael, se 1 Mos 25:13. De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. I assyriska uppteckningar om krigståg omnämns Kedar (som där kallas Qidri/Qadri). I en berättelse om ett fälttåg skryter Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) om de får, åsnor och kameler som han tagit som byte från Kedar, se även Jes 21:16.]

Dina barn kommer från fjärran
8Vilka är dessa som flyger som ett moln,
    som flyger som duvor till sina nästen?
9Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.

Jerusalem ska upprättas
10[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
11Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
12Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
    dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.
13Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.

Barn ska komma
14[Vers 14-16 hör tematiskt ihop med vers 8-9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahvehs) stad,
    Sion – Israels Helige.
15Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
16Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogen med) att jag, Herren (Jahveh), är din Frälsare och din Återlösare, den Mäktige i Jakob. [Jes 49:26]

Nationernas guld
17[Vers 17-18 hör tematiskt ihop med vers 4-7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra frid (fred, framgång, välgång – hebr. shalom) till din övervakare
    och rättfärdighet till din herre ("slavdrivare").
18Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång.

[Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]

Guds ljus
19[Vers 19-22 hör tematiskt ihop med vers 1-3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [Upp 21:23; 22:5].
20Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
21Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
    och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
    mina händers verk, för att förhärliga mig.
22Av den minste ska det bli tusen [en egen stam],
    den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt,
    när tiden är inne.

1 Joh 3:7-24

7Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], sluta att bli förförda (ledda från vägen).
Den som praktiserar rättfärdighet (vanemässigt gör det rätta, ikläder sig, lever i den)
    är rättfärdig, på samma sätt som han [Jesus] är rättfärdig.
[Att praktisera rättfärdighet handlar om att vara på "rätt färd". Att ha riktningen inställd mot målet. Att vilja ha gemenskap med Gud. Rättfärdighet handlar om att synderna är förlåtna och att ha det rätt ställt med Gud. Det är en gåva av Fadern genom Jesus.]

8[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 1 Joh 3:7; 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I vers 8-10 upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket "praktiserar synd" återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Jesus "uppenbarade sig" för att ta bort synd, se vers 5, och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.]

Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
    är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
    för djävulen har syndat [vanemässigt brutit mot Guds ordningar – missat målet] alltsedan begynnelsen.

Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra dem som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
9Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
    praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
        för Guds säd (natur – "DNA") förblir (är kvar; lever) i honom,
    och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
10Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn
    och vilka som är djävulens barn:
Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig den, lever i den)
    är inte av Gud.

Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska, utgivande kärlek)
    är inte heller från Gud.

[Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se 1 Joh 2:28-3:10, leds nu diskussionen in på kärlek som är nästa stora tema. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]

GUD ÄR KÄRLEK

Älska varandra
11[Det andra av de två "detta är budskapet", gr. angelia, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1 Joh 1:5 där det beskrev att "Gud är ljus och inget mörker finns i honom". Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 1 Joh 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek är i vers 16-18.]

För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början:
Att vi ska älska varandra [osjälviskt och utgivande].
    [Detta lärde Jesus, se Joh 13:34-35; 15:12.]

12Vi ska inte likna Kain som var från [hade sin natur och drivkraft från] den onde och mördade (brutalt slaktade) sin bror [Abel, se 1 Mos 4].
Varför mördade han sin bror?
Därför att hans egna handlingar (gärningar) var onda,
    och hans brors handlingar (gärningar) var rättfärdiga.

13Mina syskon (bröder och systrar i tron) [det är på samma sätt med er],
    bli inte förvånade (överraskade) om världen hatar (avskyr) er.
14Vi vet att vi har gått ut ur döden in i livet (har övergått från döden till livet) [fått ta del av Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] eftersom vi älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]

15Den som hatar (vanemässigt avskyr) sin broder [en annan kristen] är en mördare,
    och ni vet att ingen mördare bär (har kvar) evigt liv inom sig.

[Hat och oförsonlighet jämställs med mord i vers 12. Jesus likställer också vrede och oförsonlighet med mord, se Matt 5:21-26. Hat dödar mänskliga relationer. Guds liv kan inte bo hos den som härbärgerar hat i stället för Guds kärlek inom sig.]

16Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:
att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss.
Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].

17Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom? 18Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.

[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]

Frimodighet inför Gud
19[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) att vi är av sanningen [att vi tillhör Gud och är av honom, se Joh 14:6; 18:37]:
I hans närvaro kan vi övertyga (förvissa, stilla) våra hjärtan,
20för om våra hjärtan [vårt samvete] fördömer oss,
    så är Gud större än våra hjärtan [samveten]
    och han känner till allt [ingenting är dolt för honom].
21Mina älskade, om vårt hjärta inte fördömer (inte skulle anklaga) oss har vi frimodighet inför (gentemot – gr. pros) Gud [en öppen kommunikation med honom, se även 1 Joh 4:17; 5:14; Heb 10:19], 22och vad vi då än skulle fråga efter, det får vi [tar vi villigt och aktivt emot] av honom, eftersom vi [hela tiden] håller fast vid (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och [alltid] gör det som är välbehagligt inför honom (i hans åsyn/ögon – gr. enopion autou).
23Och detta är hans bud:
    att vi ska (skulle) tro (förtrösta, lita) på hans Sons,
        Jesu den Smordes (Messias, Kristi), namn [auktoriteten i det namnet],
    och [alltid välja att] älska varandra,
enligt det bud han har gett oss.
24Och den som [kontinuerligt] håller hans bud (instruktioner), förblir (är kvar) [lever] i honom [Gud], och han [Gud] i honom. [När någon sätter sin tilltro till Jesu namn leder det till en iver att vilja följa Guds bud.] Så (genom/i detta) vet vi [erfar vi personligen] att han förblir (är kvar) [lever] i oss: nämligen utifrån (gr. ek) Anden som han gett oss. [Den helige Ande ger personlig frälsningsvisshet.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)