Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 2/12

Hes 22, 1 Joh 2:1-17

Hes 22

Budskap – Jerusalem åtalas
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Och du människobarn [Hesekiel], vill du döma, vill du döma blodstaden [nu]? [Den upprepade frågan blir till ett otåligt imperativ, se även Hes 20:4.] Låt henne lära känna alla sina styggelser. 3Och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Stad, som utgjuter blod i din mitt så att din tid kommer, och som gör avgudar åt dig för att orena dig. 4Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder. 5De som är nära och de som är långt borta från dig ska håna dig, du skändade bland namn och full av förvirring (oreda, tumult). 6Se, Israels furstar, varje man efter sin makt (arm) [sin egen godtyckliga auktoritet], har varit hos dig [Jerusalem] och utgjutit blod.
     7Far och mor har de tagit lätt på (vanärat) hos dig, i din mitt har de handlat med förtryck mot främlingen, hos dig har de gjort fel mot de faderlösa och änkan. [2 Mos 22:22; 5 Mos 10:18; 16:14; 24:17, 19, 21] 8Du har föraktat mina heliga ting och vanhelgat mina sabbater. 9Män som förtalar (sprider lögner) har utgjutit [oskyldigt] blod hos dig och i dig har de ätit [offerkött] på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter). 10I dig har de blottat sina fäders nakenhet. I dig har de förödmjukat henne som var oren i sin orenhet (under sin menstruation). 11Och varje man har begått äktenskapsbrott med sin grannes hustru, och varje man har vanärat sin svärdotter, och i dig har varje man förödmjukat sin syster, sin fars dotter. [3 Mos 18:9, 15, 20] 12I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod [5 Mos 27:25]. Du har tagit mutor och oskälig ränta [Hes 18:13, 17; 3 Mos 25:36] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     13Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt. 14Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag, Herren (Jahveh), har talat och jag ska göra det. 15Och jag ska förskingra dig bland folken och sprida dig bland länderna, och jag ska rensa bort all din orenhet. 16Och du ska bli vanhelgad i dig själv i folkslagens ögon och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     17Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

18"Människobarn, Israels hus har blivit till slagg för mig, alla är koppar och tenn och järn och bly mitt i smältugnen. De är alla slagg av silver. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er till Jerusalems mitt. 20Som man samlar silver och koppar och järn och bly och tenn till mitten av smältugnen för att blåsa eld över det till att smälta det, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri och jag ska kasta in er och smälta er. 21Och jag ska samla dig och blåsa på dig med min vredes eld och ni ska smälta i dess mitt. 22Som silver smälter mitt i smältugnen så ska ni smälta i dess mitt, och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag, Herren (Jahveh), har hällt ut mitt raseri över er."

23Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

24Människobarn, säg till henne: Du är ett land som inte är renat, inte sköljts av regn (hebr. goshem) på vredens dag. 25Profeterna konspirerar i hennes mitt, som ett rytande lejon ryter över bytet, så har de slukat själar, de tar (stjäl) skatter och dyrbara ting, de har gjort änkorna många i hennes mitt. 26Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (hebr. Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har stängt sina ögon för mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem. 27Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning. 28Och hennes profeter har vitmenat (kladdat över dem med vit färg) [försöker dölja sina handlingar, se Hes 13:10-15], ser falskhet och lögnaktiga spådomar åt dem och säger: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), men Herren (Jahveh) har inte talat. 29Landets folk har använt förtryck och utövat röveri och har handlat fel mot de fattiga och behövande och har förtryckt främlingen utan rätt.
     30Och jag sökte efter en man ibland dem som kunde återställa skyddet [Hes 13:5] och stå i gapet för dem inför mitt ansikte för landet, så att jag inte skulle fördärva det, men jag fann ingen. 31Och jag utgjuter över dem mitt raseri i eld, jag krossar dem i min vrede, deras vägar låter jag komma över deras huvuden, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

1 Joh 2:1-17

1Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
    jag skriver detta för att ni inte ska synda.

[Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10. Gr. teknion är en diminutiv form av det vanliga ordet för barn (gr. teknon). Ordagrant skriver Johannes "barn av mig", vilket förstärker att det är hans älskade/kära barn. Ordet används sju gånger i detta brev, se 1 Joh 2:1, 12, 28; 3:7, 18; 4:4; 5:21. Den enda användningen utanför detta brev är i Joh 13:33 där Jesus tilltalar lärjungarna med det kärleksfulla ordet.]
Men om någon [ändå] skulle synda har vi en hjälpare (en advokat; en som för vår talan) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 2Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder].
[Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1 Joh 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att "alla har ju syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1 Joh 1:9.]

Tre äkthetsprov för en sann tro
3[I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med "Den som säger", se vers 4, 6, 9.]

Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom:
Att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan].

4Den som [gång på gång] säger: "Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom",
    men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare,
    och sanningen finns (är) inte i honom.
5Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap),
    i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk).
Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom.

6Den som [gång på gång] säger sig förbli [Joh 15:4-10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

7Mina älskade!

Jag skriver inte ett nytt bud till er,
utan ett gammalt bud som ni haft från början.
Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hörde från början.
8Ändå (å andra sidan) skriver jag ett nytt bud (ett annat slags bud) till er – ett som är verkligt [dess sanning kan ses] i honom och i er,
    eftersom mörkret [okunnigheten om de andliga tingen] skingras (försvinner)
    och det sanna ljuset [som inte kan döljas] redan lyser.

9Den som [gång på gång] säger sig vara i ljuset [vilket de falska lärarna gjorde, se 1 Joh 2:18-19]
    men [går omkring och] hatar sin broder [i tron],
är fortfarande (ännu i denna stund) kvar i mörkret [i andlig okunskap].
10Den som älskar sin broder [och fortsätter att älska osjälviskt och utgivande] förblir (blir/stannar kvar; lever) i ljuset
– i honom finns ingenting som leder till fall (inget som kan utlösa/förorsaka en skandal).
11Men den som [går omkring och] hatar sin broder är i mörkret [i andlig okunskap]
och vandrar (lever) i mörkret och han vet inte (har inte insett/förstått) vart han går,
för mörkret har förblindat [lagt ut dimridåer för] hans ögon.
Ord av uppmuntran
12[Följande stycke, vers 12-14, har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, vers 12a och 14a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras: barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen – barn – syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper: fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på den andliga mognad och styrka som bör finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.]

Jag skriver till er kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
    för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
13Jag skriver till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag skriver till er unga män
    för ni har segrat över den onde.

14Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion],
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män,
    för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
    och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er
    och ni har segrat över den onde.

[Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34 och visar på kontinuiteten mellan Gamla och Nya testamentet.]

Älska Gud mer än den här onda världen
15Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [Rom 12:2; Jak 4:4; 1 Pet 1:14-17] 16För allt det [som är] i världen –
köttets begär [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning],
och ögonens begär [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se Ords 27:20],
och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; "kvacksalveri") [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] –
[det] är inte från Fadern, utan från världen. [Ef 2:1-3]

17Världen förgås (går under; upphör, försvinner) och (även, likaså) dess begär (starka passion) [efter det som är ont], men den som gör Guds vilja [och fortsätter utföra Guds önskan och längtan med dess bestämda syften] förblir i evighet [ordagrant: består in i tidsåldern – dvs. fram tills evigheten kommer].

[Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer världen och dess resurser – i sitt evangelium beskriver han själv Faderns kärlek till världen (gr. kosmos), se Joh 3:16. Allt som Gud har skapat är gott, se 1 Mos 1:4, 10, 12, 18, 21, 25, 31; Joh 1:1-18. Kosmos kan syfta på flera saker, vilket Johannes här också förtydligar genom att beskriva vad som driver ogudaktiga människor på jorden i deras världsliga angelägenheter. Köttets och ögonens begär inkluderar allt som kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begränsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda – och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna – den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer detta mönster. Frukten mättade en hunger som inte ville underordna sig Gud, se 1 Mos 3:6.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)