Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 2/12

Jes 59, 1 Joh 2:18-3:6

Jes 59

1Se, Herrens (Jahvehs) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
    inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
2På grund av era missgärningar
    har ni och er Gud (Elohim) blivit åtskilda,
och era synder har dolt hans ansikte för er,
    så att han inte kan höra.
3Eftersom era händer är befläckade med blod
    och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
    er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
4Ingen kungör i rättfärdighet
    och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
    de föder fram ondska och bär fram missgärning.
5De kläcker basiliskens (ödlans, giftormens) ägg
    och väver spindelns nät,
den som äter av deras ägg dör
    och det som krossas blir en huggorm.
6Deras nät ska inte bli kläder,
    inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
    ondskans handling är i deras händer.
7Deras fötter hastar till ondska
    och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
    ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
8Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
    och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
    och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).

9Därför är rätten fjärran från oss,
    inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
    efter klarhet men vandrar i dunkel.
10Vi famlar utefter muren som en blind,
    ja, som de som saknar ögon famlar vi.
Vi snubblar mitt på dagen som i skymningen.
    Vi är på en mörk plats precis som de döda.
11Vi brummar (jämrar oss) alla som [hungriga] björnar
    och kuttrar sorgset (muttrar muttrande – hebr. hagah hagah) som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
    efter frälsning, men den är långt borta från oss.
12Våra överträdelser är många inför dig
    och våra synder vittnar emot oss.
Våra överträdelser är närvarande för oss
    och våra missgärningar känner vi alltför väl (är vi djupt förtrogna med),
13att överträda och förneka Herren (Jahveh)
    och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
    föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
14Rättvisan trängs (drivs) tillbaka,
    gudsfruktan (rättfärdighet, vördnaden för Gud och det heliga) är avlägsen (står långt borta).
Sanningen är försvagad på torget (faller på grund av upprepade attacker),
    moral (rättvisa) kan inte ens komma in [i rättssalen].
15Sanningen saknas (har försvunnit, det finns inte längre någon ärlighet),
    den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras].

Herren såg detta,
    och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
16Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
    han chockerades (förundrades) över att ingen grep in (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
    och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
17Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
    och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
18Efter deras gärningar
    ska jag återgälda dem,
raseri till hans motståndare,
    vedergällning till hans fiender,
    till [de avlägsna] öarna (kustländerna) ska han betala lön (ge dem deras rättmätiga straff).
19Så ska de frukta (vörda) Herrens (Jahvehs) namn från väster,
    och hans härlighets tyngd från solens uppgång (öster).
Han ska komma som en smal (hebr. tsar) [forsande] flod
    som drivs fram av (flyr för) Herrens (Jahvehs) Ande.

[Beroende på hur översättare väljer att definiera subjektet på verbet "han ska komma", finns det två sätt att tolka denna vers. Det mest naturliga i texten är att det är Herren som fortsätter att vara subjektet även i andra delen av versen och det är Herren som är "han". Den grekiska översättningen av versen från 200-talet f.Kr. tolkar det så och översätter "att Guds vrede ska komma som en väldig flod". Det som gjort att en del översätter tvärtom (att det är "fienden" som väller fram) är att det hebreiska ordet tsar kan både användas som ett adjektiv som betyder "smal/trång" eller ett substantiv "fiende". Den hebreiska texten har vokaltecknet för adjektiv, men om man förbiser det skulle man kunna översätta "När en fiende väller fram ...". Det finns verser där Egypten liknas vid Nilens vatten, se Jer 46:7-8 så det skulle kunna vara en tolkning, dock finns ingen bestämd artikel så "fienden" är inte rätt utan i så fall "en fiende". Sammanhanget i kapitlet, och omnämnandet av Herren i versens inledning, gör det ändå troligt att det är Herrens namn och härlighet som väller fram som en flod och en vind och rensar bort synd. Tar man även med finalen i nästa vers som nämner Återlösaren som ska komma (vers 20), så talar det också för denna tolkning.]

20En Återlösare ska komma till Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och till dem som vänder om från sina överträdelser i Jakob,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

21För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahveh). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahveh), från nu och för evigt.

1 Joh 2:18-3:6

Vissa har lämnat sanningen
18Barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion]!
Nu är det den sista tiden (timmen).
Ni har hört
att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om laglöshetens människa, se 2 Thess 2:3-11],
    redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig).
Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det)
att det är den sista tiden.

[Uttrycket "den sista tiden" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående.
    Ordet "antikrist" betyder "motståndare till Kristus (den Smorde)", men också "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är "anti" Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus (den Smorde). Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är "Laglöshetens människa", se 2 Thess 2:3, och "Förödelsens styggelse", se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:1, 11 förknippas med Antikrist.]

19De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära],
    men de hörde aldrig till oss,
    för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss.

Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.

20Men ni [i motsats till alla som är emot den Smorde, se vers 18] har fått en smörjelse (gr. chrisma) från den Helige [Ande], och ni har alla kunskap [var och en av er har personligen erfarit sanningen, se vers 21 och Jer 31:33-34.]
21Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den, och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen. [Ordet "skrivit" återkommer i vers 26.]

22Vem är "lögnaren" om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)?
En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
23[Nu kommer kiasmens centrum och höjdpunkt:]

Den som förnekar (gång på gång förkastar) Sonen,
    har inte heller Fadern.
Den som bekänner (säger samma sak som, tänker likadant som) Sonen
    har också Fadern.
24Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er.
Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er,
så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.

25Och detta är det löfte han har lovat oss:
evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. [1 Tim 4:8; 2 Tim 1:1]
26Detta har jag skrivit till er med anledning av dem som ständigt försöker förleda er [de falska lärarna].
27Men vad gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se vers 18-19] lär (undervisar) er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom.

[Det grekiska ordet för att lära och undervisa används tre gånger i vers 27 och bara här i hela detta brev. Även ordet för att förneka används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning – bara det att han skriver detta brev, se vers 26, visar på vikten av god undervisning, se Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Den helige Ande vill också hjälpa varje troende att avgöra om det är sanningen som undervisas.]

Guds barn – delaktiga i Guds familj (2:28-3:10)
28[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 1 Joh 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, 10b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet "född". Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 1 Joh 2:28; 3:2a, 2b, 5, 8. Jesus uppenbarades när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.]

Nu, kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron]: Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan vi vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst. 29Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Jesus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja], då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv]
    är född av honom [Fadern].

1[Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara "född av honom". Meningen börjar med "Se" som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.]

Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].

2Mina älskade, vi är nu Guds barn. Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig, ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är.

[Vers 1 beskriver vad vi är nu. Vers 2 beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis på att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Jesus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna Jesus och få se honom, se 1 Kor 15:52-54; Fil 3:21; Luk 24:39. När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation till att helga och rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet. Se även Fil 2:12 där vi uppmanas att arbeta på vår frälsning.]

3Alla som vilar i detta hopp (denna förväntan) på honom
    renar (tvättar, helgar) sig ständigt [man vill efterlikna Jesus],
        eftersom han [Jesus] är
    ren (helgad, utan skuld).

4Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)
    är skyldiga till laglöshet (lagbrott),
        för det är vad synd är,
    laglöshet [att överträda Guds bud medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud].
5Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
    för att lyfta bort synderna, och att det i honom inte finns någon synd.
6Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
    syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet).

Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
    har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom.

[Synd har att göra med att missa målet med livet, som är att leva i gemenskap med Gud. När Guds bud överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se vers 4. För fler beskrivningar se Ords 24:9; Rom 14:23; Jak 4:17; 1 Joh 5:17. Synden river sönder gemenskapen mellan människor, men förstör även den enskilda människans självbild som tar sig uttryck i stolthet och skam. Även relationen till djuren och skapelsen påverkas av synden, se Rom 8:19.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)