Halvbibel - söndag 30/11
Jes 57
Israels trolöshet och avgudadyrkan1De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
2Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden].
De som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila].
3Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
avkomma till äktenskapsbrytare och skökor.
4Över vem gör ni er lustiga (hånar och skrattar ni åt)?
Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
och falskhetens säd (avkomma)?
Barnoffer till avguden Molok, av Charles Foster 1897.
och under varje lövbärande träd,
som slaktar barnen i dalarna [barnoffer till Molok, se 3 Mos 18:21; 2 Kung 23:19; Jer 32:35],
under klippornas klyftor.
6I dalens lena (stenar) har du din del,
de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?
[Att det hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]
7Ovanpå (överst) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
dit går du också för att offra dina offer.
8Och bakom dörren och dörrposten
har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
vars hand du fått syn på.
9Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
ja, ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
10Du blev uttröttad av din långa väg,
ändå sa du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
därför blev du inte svag.
11För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
12Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar,
de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
13När du ropar (på hjälp)
låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.
14Han ska säga:
"Kasta (bygg) upp, kasta (bygg) upp, rensa vägen,
ta bort stötestenarna [alla hinder] från mitt folks väg." [Jes 40:3; 62:10; 1 Kor 1:23]
15Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:
Jag bor i det höga och heliga,
men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
inte ständigt vredgas,
för då [om jag förblev vred] skulle deras ande försmäkta (förgås) inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
18Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.
19Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
"Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni)",
säger Herren (Jahveh) som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom."
[Här står shalom två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck därför att det är något extra viktigt, se även Jes 26:3.]
20Men den onde är som ett upprört hav,
som inte kan vila
och dess vatten kastar upp gyttja och smuts.
21"Där finns ingen frid (shalom)", säger min Gud (Elohim), "för de onda." [Samma fras, men med Jahveh istället för Elohim, återfinns i Jes 48:22.]
1 Joh 1:1-10
FÖRSTA JOHANNESBREVETBrevet har många kontraster. Några exempel är: ljus och mörker, kärlek och hat, sanning och lögn, Gud och världen samt Guds barn och djävulens barn. Huvudanledningen till brevet är att ge frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Det har också flera praktiska tillämpningar för att validera tron, först och främst sin egen, men även för att kunna avgöra om någon är en motståndare till Jesus, eller för att använda Johannes ordval, om någon är anti-krist.
De tre huvudområdena gäller doktrin, hjärta och livsstil. En sann kristen tror att Jesus är sann Gud och sann människa, har en kärlek till andra kristna och vill följa Guds bud, se 1 Joh 5:1-5. Det finns många likheter med Johannesevangeliet. Det kan t.o.m. vara en förklaring och kommentar till Johannesevangeliet som skrivs för att bemöta falska lärare, se 1 Joh 2:26. Dessa kan ha använt hans evangelium och fört in gnostiska tankar om att allt materiellt är ont och att varje människa kan finna Gud inom sig själv. De fyra första verserna är snarlika inledningen till Johannesevangeliet, och betonar att Jesus verkligen blev en människa.
Struktur: Brevet har inte någon vanlig inledning med avsändare och mottagare. Det kan bero på att någon personlig representant för aposteln haft brevet med sig eller att det sänts tillsammans med en följeskrivelse, som kan ha sett ut ungefär som Andra eller Tredje Johannesbrevet. Det kan rent utav vara så att något av dessa korta brev följde med som ett försättsblad. Det finns en tydlig inledning och avslutning i Första Johannesbrevet. Ordet "budskap" (gr. angelia) används bara två gånger och kan dela upp brevet i två huvudsektioner – Gud är ljus och Gud är kärlek:
1. Inledning (1 Joh 1:1-4)
2. Gud är ljus (1 Joh 1:5-3:10)
3. Gud är kärlek (1 Joh 3:11-5:17)
4. Sammanfattning (1 Joh 5:18-21)
Kring dessa två teman finns flera koniska, cirkulära resonemang som hakar i varandra. Återkommande teman och nyckelord är ljus, kärlek, sanning och att förbli. Ofta upprepas orden eller en grammatisk konstruktion tre gånger. Dessa markörer bildar naturliga avsnitt på 1-3 verser. I slutet på dessa avsnitt introduceras ofta ett ord eller tema som sedan utvecklas i nästa stycke.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Till: Kommande generationer troende, Johannes skriver som en andlig far till sina barn, troende i städerna runt Efesos i Mindre Asien, se 1 Joh 2:1; 2:12-14.
Från: Troligtvis Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Inledning
1[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt.]
Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ...
Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ...
Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ...
[Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:]2Livet blev synligt (uppenbarades) ...
Ordet (gr. Logos), som ger livet!
[Jesus benämns som Ordet som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från bios och har att göra med vårt fysiska liv, se 1 Joh 2:16 där det syftar på "detta livets" goda. Ordet psykologi kommer från psuche och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, zoe, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se Joh 6:68. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ...
Vi vittnar om det ...
Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ...
Livet, det eviga!Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss.
3Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].
Vår gemenskap är med Fadern4Vi skriver nu detta [inledningen och hela brevet] så att vår [både vår och er] glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad).
och med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 1 Joh 2:1 och 1 Joh 2:26.]
GUD ÄR LJUS (1:5-3:10)
5Detta är budskapet (proklamationen; den apostoliska undervisningen – gr. angelia) som vi [själva] har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er:
Att Gud är ljus, och i honom finns inget mörker, nej, inte på något sätt.Synd, sanning och Jesu försoning
6[Nu följer tre fraser som alla börjar med "om vi skulle säga", se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites, se 1 Joh 1:7; 1:9; 2:1. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.]
Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.
78Om vi säger (skulle säga) att vi inte har [någon] synd [är av mänsklig fallen natur] då bedrar vi oss själva (går vilse; vandrar vi bort från vägen) och sanningen är inte i oss.Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd.
910Om vi säger (skulle säga) att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord [sanningen] finns (är) inte i oss.Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).
[Jesus är Ordet som är Sanningen, se Joh 1:14. Här är frasen "hans ord är inte i oss" en parallell till "sanningen är inte i oss" i vers 8. I brevet använder Johannes den rika betydelsen i gr. logos som Ordet – Jesus själv, men också i betydelsen ord, undervisning, och budskap, se 1 Joh 2:5, 7, 14; 3:18.]
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
