Halvbibel - lördag 28/11
Hes 18
Liknelse – individuellt ansvar för synd1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:
Fäderna har ätit sura (omogna) druvor3Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel. 4Se, allt människoliv (själar – hebr. nefesh) tillhör mig – faderns liv (själ), likaväl som sonens liv (själ) tillhör mig. Den som syndar (den själ som syndar), ska själv dö. [Rom 6:23]
och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?
[Jeremia har använt samma ordspråk tidigare (Jer 31:29-30 och även i liknande form i Klag 5:7). Ordspråket har troligtvis sitt ursprung i hur Adam åt av den förbjudna frukten, se 1 Mos 3:12. Även Jeremia visar att detta ordspråk inte gäller (smaken i någons mun kan inte gå i arv). Det är fel att skylla på tidigare generationer för sin synd. Ordspråket visar på människans fallenhet att vilja vara ett oskyldigt offer inför en orättvis Gud och inte ta ansvar för sin egen synd, se vers 25.]
[Nu följer tre exempel: En rättfärdig person som gör det som är rätt (vers 5-9), en orättfärdig son till en rättfärdig far (vers 10-13) och en rättfärdig son till en orättfärdig far (vers 14-20). Det går att se tre generationer här, där den andra vänder sig bort från Gud men den tredje vänder om!]
En rättfärdig person
5[Det första exemplet tar upp en rättfärdig man. Han gör det som är rätt (vers 5 och 9), tillber Herren (inte avgudar, se vers 6a), är trogen i sitt äktenskap (vers 6b), behandlar sin medmänniska väl (vers 7-8). Uppräkningen börjar och slutar med generella uttalanden (vers 5 och 9), däremellan kommer tolv punkter (vers 6-8), tio av dem är negationer. Här finns en koppling till tio Guds ord, se 2 Mos 20.]
och gör det som är rätt och rättfärdigt,
69Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut)och inte [offrar och] äter [kött till avgudar] på bergen [en del av köttet offrades till avgudar på dessa höga platser, resten åts av tillbedjaren eller prästen, se Jes 57:7; Hes 16:20; Hos 4:13; 1 Kor 8:4]
och inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar
och inte orenar sin grannes hustru [3 Mos 18:20]
och inte kommer nära en kvinna i hennes orenhet [3 Mos 18:19],
7och den man som inte gör fel mot någon
utan betalar sina skulder [2 Mos 22:25]
och inte rövar (tar med våld; rånar och skapar skräck) [5 Mos 5:21, 22; Jes 3:14; 10:2; Mika 2:2; 3:2],
han ger sitt bröd till den hungrige
och täcker den nakne med en mantel.
8Han tar inte ut ockerräntor
på det han lånar ut. [2 Mos 22:25; 3 Mos 25:36; Ps 15:5]
Han som håller tillbaka sin hand från det som är orätt,
fäller sanna domar mellan människor.
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) dem till att göra dem,
han är sann, han är rättfärdig,
han får verkligen leva (ordagrant: "leva i liv"),
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
En orättfärdig son till en rättfärdig far
10Men om han föder en son som är en våldsverkare (rånare; ordagrant: "sönderbrytare" – hebr. paris) som utgjuter blod. Ve över en sådan [son]!
[Detta "ve" (hebr. ach) finns bara i Hesekiel, se Hes 6:11; 21:15. Denna våldsverkare är någon som bryter både Guds och människors bud; här främst i betydelsen någon som öppet rånar och vandaliserar och även dräper människor för att ta vad han vill ha. Hebreiskan är inte helt lätt här och en del översättningar tolkar ach som ”även om” och kopplar ihop meningen med vers 11.]
11Om han [fadern] har inte gjort alla dessa ting,
men han [sonen] har [offrat till avgudar och] ätit på bergenSka han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.
och orenat sin grannes hustru,
12har gjort fel mot den fattige och behövande,
har stulit och inte betalat tillbaka sin skuld
och har lyft upp sina ögon till avgudarna
och gjort styggelser,
13tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder].
En rättfärdig son till en orättfärdig man
14Och se, han föder en son som ser alla de synder som hans far gör och överväger att inte göra likadant,
15Han ska inte dö för sin fars synder, han ska med säkerhet leva. 18Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se, han ska dö för sin synd.inte [offrar kött till avgudar och] äter på bergen, inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar,
inte orenar sin grannes hustru,
16inte gör fel mot någon
och inte tar ränta på ett lån
och inte stjäl
utan ger sitt bröd till den hungrige
och täcker den nakne med en mantel,
17och inte drar undan sin hand från den fattige
och inte tar emot mutor,
han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant "saker inristat").
19Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva. 20Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin sons synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [5 Mos 24:16]
21Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö. 22Ingen av hans överträdelser som han har begått ska kommas ihåg mot honom, för hans rättfärdighet som han har gjort ska han leva. 23Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]
24Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.
25Och ni säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Hör (lyssna, lyd) nu, Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa? 26När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han dö av den, för den synd han begår ska han dö. 27Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande. 28Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte dö. 29Men Israels hus säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
30Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 31Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus? 32Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), så vänd om och lev!
2 Pet 1:1-21
ANDRA PETRUSBREVETPetrus visste att hans utträde ur den här världen var nära, se 2 Pet 1:14-15. Detta är Petrus andliga testamente. Ordet kunskap används ofta i detta brev, och syftar inte bara på en rent intellektuell kunskap utan också på en personlig relation med Jesus. Petrus uppmanar till att låta tron bli synlig i den troendes liv. Han varnar för falska lärare som argumenterar för ett liv i lössläppthet (2 Pet 2:1-3). Han förutsäger också att hånfulla människor kommer ifrågasätta Jesu återkomst (2 Pet 3:3-4). Botemedlet mot falska läror är sanningen i Guds ord, se 2 Pet 1:4, 19-21; 3:1-2, 14-16. Brevet betonar hela Bibeln, både Gamla och Nya testamentet. Det är intressant att Petrus också refererar till Paulus brev, se 2 Pet 3:15-16.
Struktur:
1. Att känna Jesus personligen, kapitel 1.
2. Falska lärare, kapitel 2.
3. Jesu återkomst, kapitel 3.
Skrivet: Omkring år 64-65 e.Kr.
Till: Alla troende, se 2 Pet 2:1. Att detta är "det andra brevet", se 2 Pet 3:1, indikerar att det kan ha skickats till samma mottagare som det första brevet: kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.
Från: Troligtvis Rom.
Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.
Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse. Den första referensen till hans död finns redan i Joh 21:18. Biskop Clemens av Rom nämner om Petrus martyrdöd i sitt brev till Korint (95 e.Kr.). I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" från 180-190 e.Kr. beskrivs Petrus önskan om att bli korsfäst upp och ner.
Hälsning
1[Från] Simeon [Simon] Petrus, Jesu den Smordes (Messias, Kristi)
tjänare (slav, livegen – gr. doulos) och apostel (sändebud, ambassadör).
[Petrus använder inte den vanliga grekiska formen "Simon" för att presentera sig, utan "Simeon", som ligger närmare namnets hebreiska ursprung. I sitt första brev skriver han bara Petrus, se 1 Pet 1:1, som var namnet Jesus gav honom, se Joh 1:42. Genom att ta med båda dessa namn (och även kalla sig tjänare) visar han på den förvandling som skett i hans liv.]
Till dem som genom (i) vår Guds och Frälsares – Jesu den Smordes (Messias, Kristi) –
rättfärdighet har tagit emot en [precis] lika dyrbar tro som vi.
2Må nåd (favör) och frid (fullständig harmoni)
vara över er i överflöd (multipliceras, förökas),
genom (i) kunskapen [som är specifik och baserad på personlig erfarenhet] om Gud och Jesus, vår Herre.
Var uthålliga och väx i tron
Gud har gett oss allt vi behöver
3[Efter inledningen följer ofta en tacksägelsebön i de nytestamentliga breven. Så är dock inte fallet här (eller i Judas brev). Vers 3-11 innehåller ändå flera liknande element som tacksägelsen i 2 Tim 1:3-7. Det första ordet i vers 3 (gr. hos) markerar samband och översätts "alltså". Nu beskrivs fördelarna med denna dyrbara tro som vi fått ta emot genom Jesu rättfärdighet, se vers 1. Den grammatiska konstruktionen pekar även fram mot vers 5-7.]
Lev ut tron
5Men också av just denna anledning [tack vare löftena och relationen med Jesus som ger ära och helighet, se vers 3-4], då ni [samtidigt] gjort allt ni kan [med all iver ansträngt er till det yttersta]:
Förse er tro med (ge riklig näring till er förtröstan genom; klä er trofasthet i)8För när ni har (redan äger) [alla] dessa [sju kvaliteter – dvs. godhet, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek och kärlek] och de [ständigt] växer (förökas), så gör (ställer) det er varken [förhindrar det er att ni blir] overksamma eller utan frukt i kunskapen om [i strävan att personligen lära känna] vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 9För den som saknar dessa [vem det än är som inte alltid har dessa kvaliteter närvarande] är blind, han är [ständigt andligt] närsynt [han ser bara det jordiska som är nära honom, inte det himmelska perspektivet] då han har glömt att han blev renad (ordagrant: fick tag på glömskan om reningen) från sina tidigare (gamla) synder.
godhet (dygd) [hög moral vars karaktär visar sig i praktisk handling] –
genom (i) godheten [utvecklas ju]
kunskap [den personliga erfarenheten av Jesus],
6genom (i) kunskapen [som kommer i en levande relation med Jesus utvecklas sedan]
självbehärskning (självkontroll),
genom (i) självbehärskningen [utvecklas]
uthållighet (ståndaktighet) [så att ni kan stå fasta och stanna kvar även under prövningar],
genom (i) [utövandet av] uthålligheten [utvecklas]
gudsfruktan (fromhet) [ett liv i helgelse som behagar Gud],
7genom gudsfruktan [i den levande relationen med Gud utvecklas]
syskonkärlek [gr. philadelphia – broderskärleken som består av tillgiven vänskap, se Rom 12:10; 1 Pet 3:8],
genom (i) syskonkärleken [utvecklas till sist osjälvisk och utgivande]
kärlek (gr. agape) [till alla människor].
10Därför, mina syskon (bröder och systrar i tron), gör ert yttersta för att befästa er kallelse och utkorelse. [Kallelsen äger rum när vi tar emot Jesus, medan utkorelsen skedde innan världen skapades. Båda två utgår från Gud och har sin källa i honom, men den troende bekräftar dem genom att växa, och Andens frukt (Gal 5:22-23) ger påtagliga bevis för det nya livet.] För om ni gör det ska ni aldrig, nej aldrig någonsin, falla. 11På det sättet ska ni rikligen få allt ni behöver för ert intåg (er ankomst) till vår Herre och Frälsare Jesu den Smordes (Messias, Kristi) eviga rike.
En påminnelse
12[Tre gånger i följande verser talar Petrus om att komma ihåg andliga sanningar. Drygt 30 år tidigare hade Jesus förutsagt att Petrus skulle dö martyrdöden, se Joh 21:18-19. Petrus visste att stunden för hans uppbrott var nära, se vers 14.]
Guds ord är sant och trovärdigt
Apostlarnas ögonvittnesskildring
16När vi berättade om vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kraft och personliga ankomst [Jesu förvandling och närvaro på förklaringsberget, se Mark 9:1-13], byggde vår berättelse inte på några listigt hopdiktade sagor. [Det var inga fantasiberättelser som många gnostiker använde sig av för att dra åhörare och väcka intresse, se 2 Pet 2:3.] Nej tvärtom, vi såg med egna ögon hans majestät (gudomliga, konungsliga auktoritet och storslagna kraft).
17För [vi var med när] han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet [i det ljus som strålade över Jesus]: "Detta är min Son – min Älskade. I honom har jag min glädje (behag; honom är jag belåten med)." [Matt 3:17] 18Vi [Petrus, Jakob och Johannes] hörde den rösten som kom från himlen [Guds tron], för vi var med honom på det heliga berget. [Matt 17:1-9; Mark 9:2; Luk 9:35]
Det profetiska ordet är trovärdigt
19Och vi har också profeternas mycket pålitliga ord. [Förutom Petrus ögonvittnesberättelse på förklaringsberget har vi alla profetiorna i Gamla testamentet som vittnar om att Jesus skulle komma.] Ni gör helt rätt i att ständigt undersöka (ta fasta på, ge akt på) profetiorna, de lyser som en lampa på en mörk (moraliskt förmörkad) plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan [Jesus, se Upp 22:16] går upp i era hjärtan.
20Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung i någons egen fantasi (inbillning). 21Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
