Halvbibel - tisdag 25/11
Jes 52
Den lidande tjänaren ska rädda sitt folk1Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder, Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron, Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
3Så säger Herren (Jahveh):
"Ni blev sålda för inget
och utan silver (pengar) ska ni bli återlösta (hebr. gaal)."
4Ja, så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Först gick mitt folk ner till Egypten och bodde där tillfälligt som främlingar. Sedan förtryckte Assyrien (Ashor) dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
[Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: "Här är jag!"
[Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se Matt 27:54. Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på, då alla judar ska se vem de har stungit, se Sak 12:10.]
7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är på hebreiska gaal och den som återlöser är en goel. Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25; Rut 2:20; 3:9; 4:8-10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15; Job 19:25; Joh 1:29; Apg 20:28; Upp 5:1-5.
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna, utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
10Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahvehs) tillhörigheter.
[Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahveh) vandrar framför er
och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll].
[Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde dem också genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
Den lidande tjänaren ska bära vår synd (52:13-53:12)
13
Följande stycke är strukturerat som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4-6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13-15
B Förklaring – ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1-3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4-6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7-9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10-12
Upphöjd, men ändå förödmjukad
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
14Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har "dig" istället för "honom", i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
15Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.]
[Det hebreiska ordet nazah återfinns 24 ggr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
1 Pet 3:8-4:6
Att lida för det som är gott8Och till sist [som en avslutande uppmaning]:
Var alla
av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra],9Löna inte ont med ont
medkännande [dela glädje och sorg],
kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek],
ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade),
ödmjuka.
[Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.]
eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se 1 Thess 5:15; 1 Pet 2:23],
utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. [Rom 12:21] 10För:
Den som vill [kunna] älska livet13Och vem kan göra er något ont (vem är den som kommer att skada er) om ni brinner (skulle ivra – ordagrant: skulle bli seloter) för det goda [vill imitera honom som är god]? 14Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). [Matt 5:10]
och se goda dagar,
ska avhålla (tygla; hålla tillbaka) sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek. [Jak 1:26; 3:5-10]
11Han ska också undvika (sky; vika av från) det onda och [istället] göra det goda,
söka friden och [ivrigt] sträva (följa, jaga) efter den. [Heb 12:14]
12För Herrens ögon vakar över [vilar på; följer] de rättfärdiga
och hans öron är vända till deras bön (vädjan).
Men Herrens ansikte är emot dem
som gör det onda.
[I vers 10-12 både citerar och refererar Petrus till Ps 34:13-17 (ur den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta). I vers 10b och 11 använder han tredje person singular istället för psalmens direkta uppmaning i andra person singular. Septuaginta följer hebreiskan och har inget verb utan lyder översatt: "Herrens ögon över/på" och "hans öron till/mot".]
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)15Men Herren den Smorde ska ni hålla helig (helga Messias/Kristus som Herre) i era hjärtan. Var ständigt beredda att [välgrundat och logiskt] svara var och en som ber er förklara (begär en redogörelse kring) hoppet inom er. [Grundtexten har: var alltid redo till försvar (gr. apologia), dvs. för ett välgrundat och logiskt resonemang och försvarstal, se även Fil 1:16.] 16Men gör det med ödmjukhet (mildhet, saktmod) [Gal 5:23] och respekt (fruktan, vördnad), med ett gott samvete, så att de som talar illa om (baktalar, hånar) er i detta får skämmas, de som förtalar ert goda levnadssätt (uppförande) i den Smorde (Messias, Kristus). 17Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.
och låt er inte skrämmas. [Jes 8:12-13]
En lovsång om Jesu lidande
18För den Smorde (Messias, Kristus) led (pinades) för [era] synder,
en gång för alla,
en rättfärdig (oskyldig)
för orättfärdiga (skyldiga),
för att föra er till Gud –
[Jesus blev] dödad till kroppen,
men gjord levande genom Anden.
19I denna form [genom den helige Ande] gick han [Jesus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap. 20Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt: åtta personer, räddades i arken genom vatten.
[Ämnet i vers 19-21 skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns någonstans i Bibeln.]
21Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts, utan är ett rent samvetes bekännelse (en garanti om tillhörighet) till Gud genom uppståndelsen av Jesus den Smorde (Messias, Kristus), 22han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.
Ha samma sinne som Jesus
1När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. sarx) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd], 2så att han resten av tiden [den återstående tid som är kvar här] i kroppen (köttet) inte längre lever efter människors begär [som är fokuserade på lust och stark längtan] utan efter Guds vilja [gr. thelema – det som Gud längtar efter, har tänkt ut och mest av allt vill]. 3För länge nog har ni levt som hedningarna vill (ordagrant: den tid som förflutit har varit tillräcklig för hedningarnas vilja att bli helt utförd när de vandrat) i:
orgier (gr. aselgeiais – trotsiga, fräcka, lustfyllda, lättsinniga och ohämmade utsvävningar) [i total frånvaro av avhållsamhet],4De blir förvånade angående detta (tycker det är konstigt) när ni inte [längre] följer (rusar, springer) med [och kastar er ut] i samma ström av utsvävande liv (gr. asotia – "ofrälsthet"; i samma utgjutande flöde av oförbätterlighet/slösaktighet) [destruktiva leverne utan räddning och beskydd, se Luk 15:13]. De hånar (hädar) [talar illa om er], 5de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. 6Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].
begär [gr. epithymiais – som bygger på känslor av lust och passionerad längtan, ofta efter det förbjudna],
fyllerier (gr. oinophlygiais – "vinöverflöd") [som gör att man "bubblar över" och pratar för mycket],
supkalas [gr. komois där frossare vid vinskörden levde om i brutalt festande och omoraliskt ursinne – i antikens Grekland syftar dessa på sena och vilda utomhusprocessioner där man med musik och facklor ärade Bacchus och andra avgudar],
vilda fester [gr. potois – dryckesfester, fylleskivor; drickande (i plural) från gr. potos (dryck) – har troligen en koppling till grekiska eller romerska dryckeslag (gr. symposion) som hölls i de rika hemmen för bildade män och där man ofta hyrde in ogifta kvinnliga intellektuella underhållare],
och förbjudna avgudakulter (gr. athemitois eidololatriais – otillåtna, lagstridiga, skamliga, avskyvärda, opassande).
[De ofrälsta hedningarnas vilja, uppsåt och beslutsamhet uttrycks här med det grekiska ordet boulema som även förekommer i Apg 27:43 och Rom 9:19.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
