Helbibel - onsdag 25/11
Dan 1:1-2:23, Ps 119:49-64, Ords 28:14, 1 Pet 3:8-4:6
Dan 1:1-2:23
Temat i Daniels bok är att Gud har kontroll över världshistorien och hur en troende kan leva efter Guds vilja i en orättfärdig värld.
Daniel föddes omkring 620 f.Kr. då Josia, som var en god kung, regerade i Jerusalem, se 2 Kung 22:1. Daniel växer upp mitt i ett väckelseskeende där kung Josia avskaffar avgudadyrkan och lokala offerplatser. En utlösande faktor för det andliga uppvaknandet var att under renoveringen av templet i Jerusalem hittades 622 f.Kr. en gömd kopia av Femte Moseboken eller mer troligt alla de fem Moseböckerna, se 2 Kung 22:3-13. Samtida med Daniel är profeterna Jeremia, Joel, Habackuk och Sefanja. Det är inte otroligt att Daniel som ung grabb har varit på samlingar där Jeremia predikat.
Daniel är en av endast två personer i Bibeln som omnämns som "högt älskad", se Dan 9:23; 10:11, 19. Den andre är lärjungen Johannes som skrev Uppenbarelseboken, se Joh 20:2. Det är intressant att de två författarna som har förtroendet och privilegiet att författa Bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv benämner som "älskade" på ett sätt som ingen annan omnämns, se Amos 3:7; Joh 15:15.
Vad gäller profetia är det en stor och väsentlig kulturskillnad mellan grekiskt och hebreiskt tänkande. I den grekiska kontexten, som vi är influerade av här i väst, har en profetia bara en uppfyllelse. Däremot i den hebreiska kontexten kan samma profetia uppfyllas flera gånger och på många nivåer. Exempelvis är den babyloniska fångenskapen bara en första uppfyllelse av det som sedan blev den nästan 2000-åriga diasporan.
Enkel struktur:
1. Daniel i Babylon, kap 1-6
2. Daniels syner i Babylon, kap 7-12
Struktur – språk och tema
Boken är skriven på två språk, hebreiska och arameiska. Det första kapitlet fram till några verser in i det andra är på hebreiska. Sedan följer ett stycke från 2:4 fram till och med kapitel 7 på arameiska, det babyloniska språket. Boken avslutas med fem kapitel på hebreiska. Sektionen på arameiska har också en fin kiastisk struktur med tre par som tematiskt hör ihop. En alternativ struktur framträder om man delar in boken på språk och tema:
1. HEBREISKA, kap 1
Daniel och hans tre vänner vägrar ge upp sin judiska identitet.
2. ARAMEISKA, kap 2-7
Dröm – kungens dröm om en staty, kap 2
Vägrar tillbe riket – Daniels tre vänner i den brinnande ugnen, kap 3
Dröm – Nebukadnessars högmod, kap 4
Dröm – Belshassars högmod, kap 5
Vägrar tillbe kungen som gud – Daniel i lejongropen, kap 6
Dröm – Daniels dröm om fyra odjur, kap 7
3. HEBREISKA, kap 8-12
Tre visioner – när ska Gud återupprätta det judiska folket?
Växlingarna i språket strukturerar även innehållet i de profetiska avsnitten. I Babylon talade folken arameiska och i Israel talade israeliterna hebreiska. De arameiska kapitlen handlar om Guds planer för hedningarna och världens nationer medan de hebreiska avsnitten mer explicit berör judarna och Israel.
Struktur – kronologisk ordning av kapitlen
626 f.Kr. – Nabopolassar kung i Babylon, regerar till sin död 605 f.Kr.
612 f.Kr. – Nabopolassar plundrar och bränner assyriernas huvudstad Nineve
609 f.Kr. – Harran, assyriernas sista fäste, faller, babylonierna är nu världshärskare
605 f.Kr. – Nebukadnessar blir kung, regerar till sin död 562 f.Kr.
(Kapitel 1) 605 f.Kr. – Daniel och hans tre vänner förs till Babylon
(Kapitel 2) 602 f.Kr. – Nebukadnessars dröm
597 f.Kr. – Jerusalem erövras
586 f.Kr. – Jerusalem och templet förstörs
(Kapitel 3) – Daniels tre vänner i den brinnande ugnen
(Kapitel 4) – Nebukadnessars dröm och galenskap
562 f.Kr. – Nebukadnessar dör
562 f.Kr. – Evil-Merodak, Nebukadnessars son, blir kung, men mördas efter två år
560 f.Kr. – Neriglissar, Nebukadnessars svärson, blir kung
556 f.Kr. – Neriglissar dör en naturlig död
556 f.Kr. – Laborosashad, barnbarn till Nebukadnessar, blir kung, men mördas
556 f.Kr. – Nabonidus blir kung
553 f.Kr. – Belshassar, Nabonidus son, blir medregent
553 f.Kr. – Nabonidus är ointresserad av tronen, flyttar till oasen Teima i Arabien
(Kapitel 7) 553 f.Kr. – Daniels första syn, fyra odjur
(Kapitel 8) 551 f.Kr. – Daniels andra syn, baggen och bocken
(Kapitel 5) 539 f.Kr. – Belshassars fest
539 f.Kr. – Den persiske kungen Kyros besegrar Babylon, regerar fram till 530 f.Kr.
(Kapitel 9) 539 f.Kr. – Daniels tredje syn, de sjuttio årsveckorna
538 f.Kr. – Kyros beslutar att judarna kan återvända och bygga upp templet
537 f.Kr. – Omkring 50 000 judar ledda av Serubbabel och översteprästen Josua återvänder
(Kapitel 6) – Daniel i lejongropen
(Kapitel 10-12) 536 f.Kr. – Daniels fjärde syn
516 f.Kr. – Templet i Jerusalem återinvigs (70 år har passerat sedan 586 f.Kr.)
479 f.Kr. – Ester blir drottning i Susa
445 f.Kr. – Nehemja bygger upp Jerusalems mur
Tiden mellan Malaki och Messias födelse
Ibland används uttrycket de "400 tysta åren" om tiden från den sista profeten Malaki fram till Jesu födelse. Även om Malaki verkade på 400-talet f.Kr. och var den siste profeten i GT så är Bibeln inte tyst. Här i Daniels bok profeteras i detalj om de stora världshändelserna som påverkar det judiska folket. Det medo-persiska riket besegras år 331 f.Kr. av grekerna under Alexander den stores ledning, se Dan 8:5-8, 21. Detta rike splittras i fyra delar, se Dan 8:22-23. Under hela 200-talet förekommer spänningar mellan ptolemaierna i söder och seleukiderna i norr. Eftersom Israel ligger mellan dessa regioner, Egypten och Syrien, påverkas de av denna konflikt. Allt detta och hur Antiochos IV Epifanes vanhelgar templet 167 f.Kr. beskrivs i detalj i Dan 11. I Daniel 9 och 12 beskrivs händelser som sträcker sig ända till den sista tiden.
Arkeologiska fynd
Det finns många arkeologiska fynd som knyter an till Daniels bok. I Berlin på Pergamonmuseet finns hela Ishtarporten och delar av processionsgatan uppställd som Nebukadnessar lät bygga, se Dan 1:8. Från samma utgrävning köpte Sverige 1931 två glaserade tegelreliefer, ett lejon och en drake, från fasaden till Nebukadnessars tronsal. De går att se på Röhsska museet i Göteborg. På Brittiska museet finns mängder av fynd från Babylon: tiotusentals lertavlor, se Dan 2:2; tegelstenar stämplade med Nebukadnessars namn i kilskrift, se Dan 1:3; Nabonidusrullen, se Dan 5:1; Kyrosrullen; de babyloniska krönikorna.
Fynden av Dödahavsrullarna 1947 bekräftar också äktheten i Daniels bok. Hittills har man hittat 8 manuskript, och alla kapitel finns representerade. De äldsta rullarna från grotta 4 i Qumran dateras till omkring 165 f.Kr.
Genre: Historisk och profetisk
Skrivet: 530-540 f.Kr.
Berör tidsperioden: 605–536 f.Kr., men synerna i boken talar även om framtiden och tidens slut.
Författare: Daniel, se Dan 9:2; 10:2.
Referenser: När Jesus talar om den sista tiden citerar han från Daniels bok, se Matt 24:15. Att Jesus kallar honom "profeten Daniel" styrker att Daniels syner är profetiska.
Fångenskapen i Babylon
Daniel, Hananja, Mishael och Asarja förs bort 150 mil från Jerusalem till Babylon 605 f.Kr. i den första deportationen.
[Det var inte babyloniernas styrka som gjorde att de fick seger, det var Herren som tillät dem inta landet på grund av gudsfolkets olydnad och avgudadyrkan (2 Kung 20:16-17; 24:20). Jojakim var en ond kung i Herrens ögon (2 Kung 23:35-37). Enligt rabbinsk litteratur levde han i incestförhållande med sin mor, svärdotter och styvmor och han hade för vana att mörda män och våldföra sig på deras kvinnor. Han regerar elva år, 608-597 f.Kr. Det är en omvälvande politisk tid där Juda och Jerusalem ligger geografiskt sett mellan dåtida stormakter. Det är egyptierna och farao Necho som tillsätter Jojakim som sin lydkung sedan de tillfångatagit hans yngre bror som bara hann vara kung i tre månader. När babylonierna, tre år in i Jojakims styre, attackerar Jerusalem 605 f.Kr. sluter Jojakim en pakt med dem (2 Kung 24:1). För att försäkra sig om Jojakims lojalitet tar Nebukadnessar några ungdomar av kunglig släkt som gisslan. Detta är den första deportationen till Babylon som berör Daniel och hans vänner. Templet plundras delvis, se Esra 1:9-11.]
Nebukadnessar tog också med sig några av kärlen till Shinar [Babylon, landet mellan floderna Eufrat och Tigris]. Där ställde han in dem i skattkammaren för sina gudar [Marduk och Nebo].
[Det babyloniska riket var den nya stormakten efter assyrierna. I staden Babylon revolterar Nabopolassar mot assyrierna och utropar sig som kung i Babylon 626 f.Kr. Han och hans son Nebukadnessar formar tillsammans det nybabyloniska riket som har sin storhetstid under de kommande 100 åren. Historiska dokument, de babyloniska krönikorna, bekräftar att Nebukadnessar våren 605 f.Kr. stred i den egyptiska utposten Karkemisch i norra Syrien och senare på senvåren svepte ner mot Jerusalem. I den första räden plundras templet och personer som kan utgöra ett hot, däribland Daniel och hans vänner, tas med som fångar. Nebukadnessar fortsätter ner mot Egypten, men när han får besked om sin fars Nabopolassars död 15 augusti, skyndar han hem. Han tar vägen genom öknen och kommer fram före Daniel och fångarna som tar den vanliga längre vägen längs med floden Eufrat. En lertavla visar att Nebukadnessar blev kung 7 september. Nebukadnessar fortsätter sina fälttåg. Sju år senare, 597 f.Kr. erövras Jerusalem. Det är i denna andra deportation som profeten Hesekiel förs bort. År 586 f.Kr. förstörs templet och den tredje vågen av fångar förs bort till Babylonien.]
Nebukadnessar använde omkring 15 miljoner tegelstenar för sina byggprojekt i Babylon. Tusentals av dem var märkta med hans namn och titel med kilskrift: "Nebukadnessar, Nabopolassars äldsta son, Babylons kung, jag är." Brickan på bilden finns på Brittiska museet i London.
[Daniel och hans vänner var av kunglig släkt och hade växt upp i Jerusalem. De var i yngre tonåren när de tillfångatogs och deporterades till Babylon, en resa på 150 mil som tog 3-4 månader till fots med karavan. Historiska dokument visar att åldern för högre utbildning var 14 år i Babylon. Beskrivningen av Daniels långa liv i Babylon bekräftar att han måste ha varit ung när han fördes bort, se Dan 1:21.
Väl framme i Babylon kan Daniel och hans vänner ha blivit kastrerade. Det som talar för det är att detta var vanligt bland kungens tjänare vid den här tiden. Det nämns heller aldrig att Daniel gifte sig och fick några barn. I Jesajas profetia, som skrevs 100 år före dessa händelser, varnar han för att kärlen skulle plundras och ättlingar till kungahuset föras bort och bli eunucker i Babylon, se 2 Kung 20:12-17. I Jesaja 56, som rör återvändande judar, tas just eunucker utan barn upp som en speciell grupp, se Jes 56:3-5. Dessa bibliska referenser har gjort att denna uppfattning är vanlig inom judendomen. Det som talar emot är att det inte uttryckligen nämns att Daniel blev kastrerad. De skulle vara "utan defekt", se vers 4, vilket tvärtom kan tala för att de inte var kastrerade. Ordet för eunuck (hebr. saris) har flera betydelser. Det kan betyda kastrerad man, men också högt uppsatt ledare. Potifar i Egypten var en saris som var gift, se 1 Mos 37:36; Matt 19:12; Apg 8:27; Jes 56:3-6.]
5Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen. 6Bland dessa [vilket indikerar att det fanns andra tillfångatagna ungdomar där från andra länder – den judiske historikern Josefus nämner Fenicien, Egypten och Syrien] var följande från Juda:
Daniel [betyder "Gud är min domare"],[Alla dessa fyra ungdomar har Gud i sina namn. Det visar att trots avfallet i Israel, hade deras föräldrar antagligen gett dem en gudfruktig uppväxt, vilket gör att de inte viker av från sin gudstro, se Ords 22:6.]
Hananja [betyder "Jahveh är nådefull"],
Mishael [betyder "Vem är som Gud"] och
Asarja [betyder "Jahveh är en hjälpare"].
7Men chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] tilldelade dem nya namn. [Anledningen var att anknyta till babyloniska gudar i stället för Israels Gud.]
Daniel kallade han Belteshassar.Daniels hängivenhet till Gud
[Betyder "den som har Bels favör", Bel var ett generellt namn för "herre" och syftade troligtvis på den största babyloniska guden Marduk, så Daniel fick ett insmickrande namn.]
Hananja kallade han Shadrak.
[Betyder "belyst av solguden", vilket beskriver månguden Aku.]
Mishael kallade han Meshak.
[Han får ett liknande namn. Den sista delen byts ut från "El", som betyder Gud, till "Aku" som är babyloniernas mångud. Mishael var ordagrant: "Vem är som Gud?" Hans nya namn är: "Vem är som Aku?"]
Asarja kallade han Aved-Nego.
[Betyder "Tjänare åt den skinande Nebo, eldens gud", en babylonisk gud. I den kaldeiska översättningen av Jes 14:12 översätts Lucifer till just Nebo.]
Ishtarporten är en av åtta portar in till Babylon. Den hittades av tyska arkeologer i slutet av 1800-talet och kan ses på Pergamonmuseet i Berlin (som bara rymmer den mindre första porten). Portens väggar är utsmyckade med bilder av lejon, tjurar och drakar. Lejonen är symboler för gudinnan Ishtar. Den ormliknande draken framställer stadens och fruktbarhetens gud Marduk som sades skänka evigt liv.
[Aspenas rädsla var befogad. I Daniels bok finns flera exempel på Nebukadnessars hårdhet och nyckfullhet, se Dan 2:5, 12; 3:13. Daniel använde gott omdöme. I stället för att matvägra eller göra revolt är han kreativ och kommer med ett förslag.]
11Då sa Daniel till vakten (övervakaren, assistenten) som förste hovmarskalken [Aspenas] satt över Daniel, Hananja, Mishael och Asarja: 12"Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar. Låt oss få äta grönsaker (ordagrant 'det som växer av frön', frukt, frön, grönsaker, bröd osv.) och dricka vatten. 13Jämför sedan hur vi ser ut (vår fysiska hälsa) med de andra unga männen som har ätit av kungens mat. Tag sedan ett beslut hur du ska göra med dina tjänare." 14Han lyssnade på dem och testade dem i tio dagar. 15När tio dagar hade gått var deras utseende bättre och deras kroppar mer välnärda än alla de unga män som åt av kungens mat. 16Då tog vakten (övervakaren, assistenten) bort maten och vinet från deras diet och gav dem grönsaker (ordagrant "det som växer av frön", frukt, frön, grönsaker, bröd osv).
Gud ger dem vishet
17Gud gav dessa fyra unga män kunskap, förmågan att studera och lära sig från skrifter, och vishet. Daniel [hade även en övernaturlig gåva, han] förstod också alla slags syner och drömmar. [Varje god gåva kommer från Gud, se Jak 1:17.] 18När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas [efter tre års studier], fördes de av chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] inför Nebukadnessar. 19Kungen talade med dem, och det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. De fick därför tjänstgöra hos kungen. 20I alla frågor som krävde vishet och förstånd rådfrågade kungen [Nebukadnessar] dem och de visade sig vara tio gånger (ordagrant "tio händer") klokare än alla de spåmän (skrivare, från ordet för penna) och besvärjare som fanns i hela hans rike.
Det mest kända gravmonumentet över Daniels grav finns i staden Susa i Iran. Enligt en legend finns hans kvarlevor begravda där. Den nuvarande byggnaden är från 1870.
[Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen "som solen". På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet "Kuras". Från detta namn kommer det grekiska Kyrios, som betyder "herre". Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se Dan 10:1; Esra 1:1.
Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se Esra 1:1-3, är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]
Nebukadnessars dröm
Till vänster Daniel och hans vänners tre års utbildning och till höger Nebukadnessars regeringsår. Nebukadnessars dröm bör ha inträffat i mitten av Daniels tredje år av utbildning.
[Nebukadnessar blev kung 7 september 605 f.Kr. Det babyloniska året startar i månaden nisan, som infaller i mars/april. Det första regeringsåret räknas alltså från våren 604 f.Kr. och hans andra regeringsår avslutas 9 april 602 f.Kr. Daniel och hans tre vänner togs tillfånga sommaren 605 f.Kr. och är då troligtvis inne på utbildningens tredje och sista år, se Dan 1:5. Det kan förklara varför de inte finns bland de andra visa, se Dan 2:13.
Enligt den judiske historikern Josefus, och i rabbinsk litteratur, räknas det andra regeringsåret från en annan utgångspunkt, nämligen regenter i Jerusalem. Den sista kungen avsätts 597 f.Kr. och i så fall sker dessa händelser 10 år efter att Daniel och hans vänner har fullgjort sin utbildning. Det går att tolka det som att examinationen i Dan 1:17-20 sker före Nebukadnessars dröm, men det är mer troligt att sista delen i föregående kapitel, Dan 1:21, är en summering och inträffar efter kapitel 2. Vers 17-20 är också sammanfattande och behöver inte ha skett före händelserna i kapitel 2.
Det är intressant att det finns flera paralleller i Daniels liv med vad som hände Josef i Egypten. Farao hade drömmar "två år senare", se 1 Mos 41:1. Farao vaknade och var "orolig" och tillkallade också alla spåmän och visa, se 1 Mos 41:8.]
Drömtydarna kan inte återge drömmen
Lertavla från 1800-1900 f.Kr. (över 1200 år tidigare än händelserna i Daniels bok). En elev har ritat en kvadrat och räknat ut diagonalens längd med sex decimalers noggrannhet på en lertavla som hölls i handen! Liknande kurser i algebra ingick troligtvis i Daniels utbildning. Babyloniernas talsystem har basen 60. Det är anledningen till att ett varv än i dag delas in i 360 grader (6 x 60), att timmar har 60 minuter och minuter har 60 sekunder. (Lertavlan benämns YBC7289, och är en av 45 000 artiklar som ingår i universitetet Yales babyloniska samling.)
spåmän (skrivare, från ordet för penna),
besvärjare (exorcister, medier som talade med andar),
trollkarlar (sysslade med ockult häxkonst) och
drömtydare (kaldéer, ett folkslag men också benämningen på en välutbildad elit och prästerskap i Babylon, de spådde framtiden baserat på matematiska beräkningar och stjärnornas rörelser).
[Alla dessa fyra klasser av visa fungerade som rådgivare för kungen. De var också präster för olika avgudar. Kaldéerna var kända för att studera månen, stjärnor, planeter och kometer. Allt detta dokumenterades väl på tiotusentals lertavlor. Många av dem finns på museum runt om i världen. Naburimannu, en babylonisk astronom från den här tiden, lyckades beräkna årets längd till 365 dagar, 6 timmar, 15 minuter och 41 sekunder – bara 26 minuter och 55 sekunder för långt.]
Han ville att de skulle berätta för honom vad han hade drömt. De kom in och stod framför kungen. 3Han sa till dem: "Jag hade en dröm som oroade mig (skakade min ande), och jag vill veta vad jag drömt."
[Vid den här tiden förknippades drömmar ofta med budskap från gudarna.]
4Då talade drömtydarna (kaldéerna) till kungen på arameiska [från och med nu till och med kapitel 7 är också boken skriven på kaldéernas vardagliga språk arameiska]: "Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den."
5Kungen [Nebukadnessar] svarade dem: "Mitt beslut står fast. Ni ska berätta för mig vad jag drömt och vad det betyder. Om ni inte gör det ska ni slitas i stycken och era [familjers] hus ska [demoleras och] bli till grushögar. [Se även Dan 3:29; Esra 6:11, där samma ord används. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar av Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27.] 6Men om ni berättar drömmen och ger uttydningen, ska jag ge er gåvor, en belöning [en speciell bonus, befordran] och stor ära. Berätta nu drömmen och vad den betyder!"
[Det arameiska ordet azda, som översatts att beslutet "står fast" i vers 5, är ovanligt och används bara här och i vers 8. Ibland har det tolkats som att det kommer från roten azad och då översatts "är borta från mig", vilket lett till tolkningen att Nebukadnessar glömt vad han drömt. Dock är det inte troligt eftersom drömtydarna i vers 7 försöker få kungen att berätta drömmen.]
7De svarade för andra gången: "Konung, säg vad du drömt till dina tjänare, så ska vi ge uttydningen."
8Kungen [Nebukadnessar] svarade: "Jag förstår nog hur det ligger till, ni försöker bara vinna tid eftersom ni vet att mitt beslut står fast. 9Om ni inte berättar min dröm finns det bara en utgång för er [en dom – döden]! Ni har konspirerat tillsammans för att berätta lögner och förleda mig, i tron att situationen ska ändra sig. Berätta därför vad jag drömt, då vet jag att ni också kan ge den rätta uttydningen!"
[Varför är Nebukadnessar villig att döda alla sina visa män och rådgivare? För det första visade deras oförmåga att berätta om drömmen att de inte hade kontakt med gudarna som de utgav sig för att ha. För det andra hade drömmen gjort Nebukadnessar oroad, se vers 1. Drömmen om en människoliknande staty som krossades var olycksbådande. Nebukadnessar hade nyligen kommit till makten, kanske planerades en kupp mot honom. Detta var inte ovanligt vid den här tiden; två av de tre efterföljande regenterna blev lönnmördade direkt vid sin tronbestigning. Nebukadnessar kan ha tolkat drömmen som en varning att det fanns en förrädare bland hans närmsta rådgivare.]
10Då svarade drömtydarna (kaldéerna): "Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär. Aldrig har någon kung, hur stor han än varit, begärt något sådant av en spåman, besvärjare eller drömtydare. 11Det kungen begär är omöjligt. Bara gudarna kan uppenbara detta för kungen, men gudarna bor inte bland människorna (ordagrant: 'deras hem/boning är inte med kött')."
12När kungen hörde deras svar blev han rasande, alldeles ursinnig, och befallde att alla visa [generell term för den höga sociala och religiösa klass som fanns nära kungen, se Dan 2:2] i Babylon skulle dödas. 13Befallningen kungjordes, och alla visa var på väg att bli avrättade. [Det arameiska verbet är i particip, vilket indikerar hur händelserna är nära förestående.] Man sökte också efter Daniel och hans vänner, för att också avrätta dem [eftersom de också räknades till denna grupp].
Daniel ber
14Då talade Daniel med visa, väl valda ord till Arjoch, som ansvarade för kungens alla bödlar och som var utsänd att döda alla visa i Babel. 15Han sa till Arjoch, kungens befälhavare: "Varför är kungens befallning så brådskande (sträng)?" Arjoch förklarade då situationen för Daniel. 16Daniel gick in till kungen [Nebukadnessar] och bad om att få tid på sig, så skulle han berätta vad drömmen betydde.
17Sedan skyndade Daniel hem och berättade vad som hänt för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. 18Han uppmanade dem att bönfalla himlarnas Gud att visa dem nåd och hjälpa dem förstå hemligheten, så att inte han och hans vänner och alla andra visa i Babylon skulle mista livet. 19Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlarnas Gud. 20Daniel sa:
"Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,
för han har vishet och makt!
21Han bestämmer tider (generell tid, dagar, år) och stunder (en speciell tidsperiod, skiften – säsonger),
avsätter och tillsätter kungar.
[Vilket Nebukadnessars dröm handlar om.]
Han ger de visa deras vishet,
och de förståndiga deras förstånd.
22Han avslöjar det som är djupt och fördolt.
Han vet vad som finns i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
23[Daniel avslutar nu bönen med tacksägelse. Bönen blir också mer personlig och orden jag, min, du, vi och oss används.]
Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,
för du har gett mig vishet och kraft.
[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]
Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.
För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma]."
Ps 119:49-64
ז – zajin
Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.
Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanke på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]
eftersom du har gett mig hopp.
5055Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahveh) under natten,Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).5154Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
men jag viker inte av från din undervisning (Torah).5253Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
från forna dagar, Herre (Jahveh), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
[Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13].
[Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]
och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.] 56Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
ח – chet
Piktogrammet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).
Herren (Jahveh) är min del (arvedel, lott),
jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
58Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
59Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
60Jag har skyndat mig
och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).
61De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
62Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
63Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
64Jorden, Herre (Jahveh), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Herrens namn, Jahveh, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]
Ords 28:14
14Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som i vördnadsfull tillbedjan alltid fruktar Herren [oavsett omständigheter],men den som förhärdar sitt hjärta [mot Gud] störtar i olycka (råkar ut för svårigheter).
1 Pet 3:8-4:6
Att lida för det som är gott8Och till sist [som en avslutande uppmaning]:
Var alla
av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra],9Löna inte ont med ont
medkännande [dela glädje och sorg],
kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek],
ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade),
ödmjuka.
[Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.]
eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se 1 Thess 5:15; 1 Pet 2:23],
utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. [Rom 12:21] 10För:
Den som vill [kunna] älska livet13Och vem kan göra er något ont (vem är den som kommer att skada er) om ni brinner (skulle ivra – ordagrant: skulle bli seloter) för det goda [vill imitera honom som är god]? 14Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). [Matt 5:10]
och se goda dagar,
ska avhålla (tygla; hålla tillbaka) sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek. [Jak 1:26; 3:5-10]
11Han ska också undvika (sky; vika av från) det onda och [istället] göra det goda,
söka friden och [ivrigt] sträva (följa, jaga) efter den. [Heb 12:14]
12För Herrens ögon vakar över [vilar på; följer] de rättfärdiga
och hans öron är vända till deras bön (vädjan).
Men Herrens ansikte är emot dem
som gör det onda.
[I vers 10-12 både citerar och refererar Petrus till Ps 34:13-17 (ur den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta). I vers 10b och 11 använder han tredje person singular istället för psalmens direkta uppmaning i andra person singular. Septuaginta följer hebreiskan och har inget verb utan lyder översatt: "Herrens ögon över/på" och "hans öron till/mot".]
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)15Men Herren den Smorde ska ni hålla helig (helga Messias/Kristus som Herre) i era hjärtan. Var ständigt beredda att [välgrundat och logiskt] svara var och en som ber er förklara (begär en redogörelse kring) hoppet inom er. [Grundtexten har: var alltid redo till försvar (gr. apologia), dvs. för ett välgrundat och logiskt resonemang och försvarstal, se även Fil 1:16.] 16Men gör det med ödmjukhet (mildhet, saktmod) [Gal 5:23] och respekt (fruktan, vördnad), med ett gott samvete, så att de som talar illa om (baktalar, hånar) er i detta får skämmas, de som förtalar ert goda levnadssätt (uppförande) i den Smorde (Messias, Kristus). 17Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.
och låt er inte skrämmas. [Jes 8:12-13]
En lovsång om Jesu lidande
18För den Smorde (Messias, Kristus) led (pinades) för [era] synder,
en gång för alla,
en rättfärdig (oskyldig)
för orättfärdiga (skyldiga),
för att föra er till Gud –
[Jesus blev] dödad till kroppen,
men gjord levande genom Anden.
19I denna form [genom den helige Ande] gick han [Jesus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap. 20Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt: åtta personer, räddades i arken genom vatten.
[Ämnet i vers 19-21 skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns någonstans i Bibeln.]
21Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts, utan är ett rent samvetes bekännelse (en garanti om tillhörighet) till Gud genom uppståndelsen av Jesus den Smorde (Messias, Kristus), 22han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.
Ha samma sinne som Jesus
1När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. sarx) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd], 2så att han resten av tiden [den återstående tid som är kvar här] i kroppen (köttet) inte längre lever efter människors begär [som är fokuserade på lust och stark längtan] utan efter Guds vilja [gr. thelema – det som Gud längtar efter, har tänkt ut och mest av allt vill]. 3För länge nog har ni levt som hedningarna vill (ordagrant: den tid som förflutit har varit tillräcklig för hedningarnas vilja att bli helt utförd när de vandrat) i:
orgier (gr. aselgeiais – trotsiga, fräcka, lustfyllda, lättsinniga och ohämmade utsvävningar) [i total frånvaro av avhållsamhet],4De blir förvånade angående detta (tycker det är konstigt) när ni inte [längre] följer (rusar, springer) med [och kastar er ut] i samma ström av utsvävande liv (gr. asotia – "ofrälsthet"; i samma utgjutande flöde av oförbätterlighet/slösaktighet) [destruktiva leverne utan räddning och beskydd, se Luk 15:13]. De hånar (hädar) [talar illa om er], 5de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. 6Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].
begär [gr. epithymiais – som bygger på känslor av lust och passionerad längtan, ofta efter det förbjudna],
fyllerier (gr. oinophlygiais – "vinöverflöd") [som gör att man "bubblar över" och pratar för mycket],
supkalas [gr. komois där frossare vid vinskörden levde om i brutalt festande och omoraliskt ursinne – i antikens Grekland syftar dessa på sena och vilda utomhusprocessioner där man med musik och facklor ärade Bacchus och andra avgudar],
vilda fester [gr. potois – dryckesfester, fylleskivor; drickande (i plural) från gr. potos (dryck) – har troligen en koppling till grekiska eller romerska dryckeslag (gr. symposion) som hölls i de rika hemmen för bildade män och där man ofta hyrde in ogifta kvinnliga intellektuella underhållare],
och förbjudna avgudakulter (gr. athemitois eidololatriais – otillåtna, lagstridiga, skamliga, avskyvärda, opassande).
[De ofrälsta hedningarnas vilja, uppsåt och beslutsamhet uttrycks här med det grekiska ordet boulema som även förekommer i Apg 27:43 och Rom 9:19.]
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
