Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 24/11

Jes 51, 1 Pet 2:11-3:7

Jes 51

Herren ska rädda sitt folk
1Lyssna på mig,
    ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
    ni som söker (studerar för att få mer kunskap om) Herren (Jahveh).
Se på klippan [som] ni är huggna ur,
    på dagbrottet (graven; "brunnen" – hebr. bor) som ni grävts ut (plockats ut) från.
2Se på Abraham, er far,
    och Sarah, som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
    men jag välsignade honom och förökade honom.

3Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
    hennes ödemark som Herrens (Jahvehs) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
    tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
4Var uppmärksam på mig, mitt folk (hebr. am),
    lyssna till mig, mitt stamfolk (hebr. leom) [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
    jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
5Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
    mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
    och sätter sitt hopp till min arm.
6Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder! [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
7Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
    folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
    bli inte heller nedslagna av deras smädande.
8För mal ska äta dem som en klädnad
    och mott ska äta dem som ylle [mal och mott är fjärilar vars larver angriper textilier],
men min rättfärdighet ska vara för evigt
    och min frälsning för alla generationer.
    [Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]

9[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
    Ikläd dig din styrka, Herrens (Jahvehs) arm!
Vakna upp som i gamla dagar [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
    forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
    som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
    [Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
10Är du inte den som torkade upp havet,
    de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
    för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21-22]
11Herrens förlossade ska återvända
    och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
    och sorger och suckande ska fly bort.

12Jag, ja, jag är han som tröstar er.
    Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
    och för människobarn som ska bli som gräs?
13Och har glömt Herren (Jahveh) din skapare,
    som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se 2 Pet 3:10, här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även 1 Mos 1:1; 2 Sam 22:10]
    och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
    när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
     14Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri,
och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup,
    inte heller ska bröd fattas honom.
15För jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
    som rör upp havet så att dess vågor ryter,
    Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
16Jag har lagt mitt ord i din mun
    och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
    och lägga jordens grundvalar
    och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!

Jerusalem ska bli räddat
17[Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.]

Vakna upp! Vakna upp!
    Res dig upp Jerusalem,
som har druckit vid Herrens (Jahvehs) hand,
    bägaren med hans raseri.
Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare,
    ja, druckit ur den till botten.
    [Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även vers 22.]
18Det finns ingen som leder (guidar) henne, av alla söner som hon fött,
    inte heller är där någon som tar henne vid handen, av alla de söner som hon har uppfostrat.
19Dessa två ting drabbade dig,
    vem ska begråta dig?
Förödelsen och ödeläggelsen och hungersnöden och svärdet,
    vem ska trösta dig?
20Dina söner är avsvimmade,
    de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
    som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahvehs) raseri,
    av Guds tillrättavisning.

21Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
    och druckna, fast inte av vin,
22Så säger Herren din Herre (Adonai Jahveh) och din Gud (Elohim)
    som hävdar sitt folks sak [Jer 50:34]:
"Se, jag har tagit ut ur din hand
    skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
    för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
23Jag ska sätta den [straffets bägare] i deras hand som plågat dig [Jer 25:17, 26, 28],
    som har sagt till dig (din själ):
'Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)'
    och du har gjort din rygg till mark,
    en gata för dem att gå över (trampa på) [Jos 10:24]."

1 Pet 2:11-3:7

Var heliga
11Mina älskade [brevets mottagare i nuvarande norra Turkiet, se 1 Pet 1:1, men också troende i alla tider], jag uppmanar er som främlingar och gäster [i en värld influerad av hedniska ideal] att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen.

[Begreppet "avhålla er" har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Även verbformen har betydelse. Ordet är här i formen medium, se kommentar till vers 3. Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]

12Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.

Att leva som kristen i samhället
13[Det är värt att notera att Petrus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Petrus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom. Detta måste ses i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös. I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19.]

Underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både konungen (kejsaren) som högste härskare 14och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa (hämnas) dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
     15Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.

[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen ha varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan på en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se Rom 6:15-23; Matt 11:29-30.]

17Ära (respektera) alla [människor, eftersom de är skapade till Guds ära, se 1 Mos 1:26-27].
    Älska (osjälviskt, utgivande) era syskon (bröder och systrar i tron).
    Frukta (i vördnadsfull tillbedjan) Gud.
Ära (respektera) konungen (kejsaren).

Att leva som kristen underställd andra
18Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era härskare och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. 19För det är en nåd när någon genom sin medvetenhet om Gud (sin gudsmedvetenhet; på grund av sitt gudsmedvetande) håller ut när han lider oskyldigt [när han i ett underläge bär och uthärdar orättvisa sorger, bedrövelser, förtret, plågor och svårigheter av olika slag]. 20Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda [det är oväntat], det är något berömvärt (välbehagligt, ordagrant: "nåd") i Guds ögon. 21Till detta är ni kallade. Den Smorde (Messias, Kristus) led i ert ställe och efterlämnade ett exempel (att kopiera) åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.

[Ett speciellt ord för "exempel" används här. Det är ett sammansatt ord av orden "skriva" och "under". Det användes för hur en elev lärde sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit, på en rad under lärarens text.]

Jesu exempel
22Han [Jesus] begick ingen synd,
    och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun. [Jes 53:9]

23När han blev förolämpad, svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar. När han fick lida, hotade han inte [att hämnas], utan överlämnade sig [sin sak, domen] till honom som dömer rättvist. 24Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [Jes 53:4, 12] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade. 25Ni var som
får som gått vilse [Jes 53:6],
men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.

Att leva som kristen i äktenskapet
1[Petrus riktar sig nu främst till hustrur med icke-troende män, men principerna gäller alla äktenskap. Inledningen i både vers 1 och 7, "på samma sätt", gör att råden till hustrur och män bygger på och syftar tillbaka på föregående kapitel och stycket som började i 1 Pet 2:13, där Jesus själv är vårt exempel, se 1 Pet 2:22-25. Sex verser handlar om kvinnan och en vers om mannen. Anledningen kan vara att det under denna tid var mycket svårare för en kvinna som blivit troende att lämna hemmet ensam för att gå på gudstjänst.
    Det är också viktigt att underordnande aldrig innebär att en kvinna ska vara kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad eller barnen blir skadade. Hela stycket började med att samhället har lagar och regler som ska följas, och våld inom hemmet är straffbart, se 1 Pet 2:13.]

På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6så som Sarah lydde Abraham och kallade honom herre [1 Mos 18:12]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.

[Sarah kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se 1 Mos 12:17; 20:2.]

7På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.

[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
    Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)