Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 22/11

Jes 49, 1 Pet 1:1-12

Jes 49

Den lidande tjänaren (kap 49-54)
1

Tjänaren som introducerades i Jes 42:1 talar nu här själv. I vers 5-6 beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen till Israel i vers 3b inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!



Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn
Hör på mig, ni kustländer,
    lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
    han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
2Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd,
    och gömde mig under sin hands skugga (han skyddade mig).
Han gjorde mig till en vass pil,
    och gömde mig i sitt koger.

3Och han sa till mig: "Du är min tjänare, Israel [idealbilden av Israel; hebr. jisrael – Gud triumferar],
    i vilken jag ska bli ärad (förhärligad)."
4Men jag svarade: "Jag har ansträngt mig (arbetat) förgäves,
    jag har använt min styrka till tomhet och fåfänglighet,
men likväl (med säkerhet) är min rätt hos Herren (Jahveh)
    och min lön (belöning) hos min Gud (Elohim)."

5Nu säger Herren (Jahveh), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet,
    för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom.
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. Judarna skulle föras tillbaka från den babyloniska fångenskapen, men profetian har även en uppfyllelse som vi ser i vår tid när judarna är tillbaka i landet Israel. Här finns också en profetia att bli förd tillbaka från den största fångenskapen av dem alla – synden.]
Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka.
    [Även om tjänaren skulle bli missförstådd, föraktad och avvisad av folket, har han sin ära och styrka i Herren (Jahveh).]
6Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
    att bara upprätta Jakobs stammar
    och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
    så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
7Detta säger Herren (Jahveh),
    Israels Återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
    som folken avskyr,
    en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
    furstar ska böja sig,
på grund av Herren (Jahveh) som är trofast,
    Israels Helige som har utvalt dig."
8Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]:

"I en tid av nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) svarar jag dig,
    på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag skyddar dig och ska göra dig
    till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se Jes 42:6].
Landet ska bli upprättat (återuppbyggt),
    och de övergivna jordlotterna ska fördelas.
9Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut',
    till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram'.

De ska finna bete längs vägarna,
    kala höjder [berg med liten eller ingen vegetation – hebr. shefi] ska bli deras betesmarker.
10De ska varken hungra eller törsta,
    ökenhettan och solen ska inte skada dem.
Han som förbarmar sig över dem ska leda (hebr. nahag) dem,
    till friska vattenkällor ska han föra dem varsamt (hebr. nahal).
11Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech)
    och mina huvudvägar (hebr. mesilah) ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda."

12Se, dessa ska komma från långt bort
    och dessa från norr och från väster
    och dessa från landet Sinim [Kina].

13Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
    Gläd dig, du jord!
    Brist ut i jubelsång, ni berg!
För Herren (Jahveh) har tröstat sitt folk,
    och förbarmar sig över sina betryckta.

14Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger:
    "Herren (Jahveh) har övergivit mig, min Herre (Adonai) har glömt mig."

15[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt spädbarn som hon ammar?
    Skulle hon inte ha förbarmande över det barn hon burit (sin livsfrukt; ordagrant: ´son från sin livmoder´)?
Även om en mor skulle glömma sina barn [2 Kung 6:28, 29],
    så skulle jag aldrig glömma dig.
16Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
    [Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]
    Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
17Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
    och de som ödelägger ska dra bort från dig.
18Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
    alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
    och omgjorda dig med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
19För dina fördärvade och ödelagda platser
    och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
    och de som slukade dig ska vara långt borta.
20Sönerna från din smärtsamma förlust
    ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
    ge mig utrymme så att jag kan bo här."
21Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
    "Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
    barnlös och flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
    Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
    dessa, var fanns de?"

22Så säger Herren Gud (Adonai Jahveh):

Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
    och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
    och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
23Och kungar ska vara deras uppfostrare
    och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
    och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahveh),
    för de ska inte skämmas som väntar på mig.
24Ska bytet tas från den mäktige
    eller de tillfångatagna bli befriade från segraren?

25Men så säger Herren (Jahveh):

Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
    och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
    och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
26Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött [alla människor] ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogna med)
    att jag, Herren (Jahveh), är din Frälsare
    och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.

1 Pet 1:1-12

FÖRSTA PETRUSBREVET

Petrus har ibland kallats hoppets apostel. I tredje versen introduceras bokens tema – ett "levande hopp", eftersom den troendes tro och hopp är i Gud, se 1 Pet 1:21. Ett ämne som återkommer är förföljelsen på grund av tron, men också hoppet i Jesus.

Struktur:
1. Ett nytt liv i Jesus, kapitel 1.
2. Uppmaning att leva heligt, kapitel 2-4.
3. Sammanfattning, kapitel 5.

Skrivet: Omkring år 63-64 e.Kr.

Till: Kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.

Från: Babylon, som troligen är ett täcknamn för Rom, se 1 Pet 5:13.

Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.

Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon, men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder flintsten/småsten, se Matt 16:18; Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionell kyrkohistorisk uppfattning dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse. Den första referensen till hans död finns redan i Joh 21:18. Biskop Clemens av Rom nämner om Petrus martyrdöd i sitt brev till Korint (95 e.Kr.). I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" från 180-190 e.Kr. beskrivs Petrus önskan om att bli korsfäst upp och ner.



Introduktion

Petrus skriver till de kristna i nuvarande Turkiet från Rom.

1[Från] Petrus,
    Jesu den Smordes (Messias, Kristi) apostel (sändebud, ambassadör).

Till de utvalda främlingar (gäster, pilgrimer) som är kringspridda (sådda som säd; ordagrant: "av diasporan") [mitt i en hednisk kultur] i
Pontus,
Galatien,
Kappadokien [östra Turkiet],
Asien och
Bithynien,

[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i Apg 2:8-10. Bland brevets mottagare fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.]
2utvalda av Gud, Fadern,
    förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
    för att lyda Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
        och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på 2 Mos 24:6-8].

Låt nåd (favör) [kraft] och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).

Nytt liv i Jesus
3Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se Joh 3:5-8] till (in i) ett levande hopp, genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) uppståndelse från de döda, 4till (in i) ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller blekna och som finns förvarat (reserverat) åt er i himlarna. 5I Guds kraft (styrka, förmåga) blir ni beskyddade genom tro (tillit, trofasthet) fram till den befrielse (frälsning, räddning) som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden [när den yttersta tiden är inne].
     6Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid. 7Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin, äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras.

8Ni har inte sett honom,
    men älskar honom ändå (med en osjälvisk, utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
    men tror på (litar på, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
     9eftersom ni är på väg mot målet med er tro – [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).

10Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Messias, Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa. 12Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förmedlats (återberättats) för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar även änglar ivrigt efter att få se (blicka in i, stå på tå och kika in).

[Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Jesus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)