Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 20/11

Hes 10, Jak 2:18-3:18

Hes 10

Del 3 – Jerusalem bränns
1Sedan såg jag och se, på fästet (expansionen) [Hes 1:22] som var över kerubernas huvuden visade sig ovanför dem som om det var en safir, en sten visade sig som liknade en tron i sin framtoning. 2Och han talade till mannen klädd i linne och sa: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick inför mina ögon.
     3Och keruberna stod på den högra sidan av huset när mannen gick in, och molnet fyllde den inre gården. 4Och Herrens (Jahvehs) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [2 Mos 40:34-38] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahvehs) härlighet. 5Och ljudet från kerubernas vingar hördes till den yttre gården, som Gud den Allsmäktiges (El Shaddajs) röst när han talar.
     6Och det skedde när han [Herren] befallde mannen i linnekläder och sa: "Ta eld [Hes 1:13] från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna", att han [mannen klädd i linne] gick och stod bredvid ett av hjulen. 7Och keruben sträckte fram sin hand från mellan keruberna till elden som var mellan keruberna och tog av den och lade den i händerna på honom som var klädd i linne, som tog det och gick ut. 8Och där visade sig i keruberna formen av en manshand under deras vingar.
     9Och jag såg och se, fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul vid sidan om en kerub och ett hjul vid sidan om en annan kerub, och hjulens utseende var som färgen på krysolit [troligtvis gul/guldfärgad – hebr. tarsis]. 10Vad gäller utseendet såg alla fyra ut på samma sätt, som om ett hjul var inuti ett hjul. 11När de gick [keruberna rörde sig], gick de i vilken som helst av de fyra riktningarna [mot vilka deras fyra ansikten var vända], de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de, de vände inte när de gick. 12Och hela deras [kerubernas] kropp – deras ryggar och deras händer och deras vingar – och hjulen var fulla av ögon runt om, även de fyra hjulen [hade ögon, se även Hes 1:18; Upp 4:6]. 13Angående hjulen, hörde jag att de kallades (i mina öron kallades de) "rullande virvelvindar" (hebr. galgal). 14Och var och en hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs ansikte, och det andra ansiktet var en människas ansikte och det tredje var ett lejons ansikte och det fjärde var en örns ansikte.
     15Och keruberna höjde sig, detta är de levande varelserna som jag såg vid floden Kevar. 16Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida. 17När de stod (stilla), stod dessa (hjulen), och när de höjde sig, höjde de sig upp med dem, för de levande varelsernas ande var i dem (hjulen).
     18Och Herrens (Jahvehs) härlighet gick fram från husets tröskel och stod över keruberna. 19Och keruberna lyfte upp sina vingar och höjde sig från jorden inför mina ögon, och de gick framåt och hjulen bredvid dem, och de stod i den östra portens öppning till Herrens (Jahvehs) hus, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanför.
     20Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber. 21Var och en hade fyra ansikten vardera och var och en fyra vingar, och det som liknade en människas hand var under deras vingar. 22Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram.

Jak 2:18-3:18


     18Men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: "Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar]."
    Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar. 19Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Så tror även demoner och de är skräckslagna [ordagrant: håret reser sig på armarna].
     20Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan.

Två exempel – Abraham och Rahab
21[Två exempel på hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.]

Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se 1 Mos 12:1-3. Han var villig att offra sin ende son, Isak, se 1 Mos 22.]

22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23Så uppfylldes Skriften som säger:
Abraham trodde Gud,
    och det tillräknades honom som rättfärdighet. [1 Mos 15:6]

Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8] 24Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

25[Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab (gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden (spejarna) och släppte ut dem en annan väg?

[Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i Jos 2. Hon finns även med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5, och är en av troshjältarna i Heb 11:31.]

26Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Tungans makt
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom.

Vad vi säger spelar roll.

2Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.

Två exempel när något litet styr något stort
3När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
    för att den ska lyda oss
    styr vi också hela dess kropp.
4Se (tänk) också på fartygen,
    som är så stora och drivs av hårda vindar,
    ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.

5På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]

Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort
Se (tänk) på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är [som] en eld,
    en värld av ondska bland våra lemmar.
        Den smutsar ner hela vår kropp
    och sätter hela livet i brand
och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
    låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja,
    den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.

Ormens tunga är tvådelad. Jakob använder den bilden för en otyglad människas tunga som både kan prisa Gud och spy ut förbannelser.

9Med den välsignar vi Herren och Fadern,
    och med den förbannar vi människor
    som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse
    och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

11En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
    ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för "bitter" är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]
12Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
    kan väl inte ge (producera) oliver
    eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]

Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

Vishet
13[Följande två stycken (Jak 3:13-18 och Jak 4:1-10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17-18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]

Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: ´vishetens mildhet/saktmod´) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].

[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]

Falsk vishet
14Men om ni nu har
    bitter avund
    och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
        i ert hjärta
ska ni inte
    skryta [ha en överlägsen attityd]
    och ljuga mot sanningen.

15Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
    utan är jordisk,
    själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
    ja, rent utav demonisk (djävulsk).

16För där det finns avund och själviskhet,
där finns det [också]
    oordning (där råder det förvirring, anarki, tumult)
    och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.

Sann vishet
17[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten till världslig vishet (som är demonisk och orsakar oordning, se vers 16) är stor och detta tydliggörs genom struktur och grekiska ordval. Visheten från ovan beskrivs i fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon (ε), omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa (α).]

Men visheten från ovan är först och främst
    ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):
    fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),
    mild (försonlig, överseende)
    tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),
fylld av
    barmhärtighet
    och goda frukter,

opartisk
och uppriktig.
18Rättfärdighetens frukt sås (sprids/strös) ju [ut] i frid (fullständig harmoni) av (för, åt) dem som skapar (producerar, åstadkommer) [aktivt verkar för] frid (fullständig harmoni).

[Uttrycket "rättfärdighetens frukt" är hämtat från GT, se Ords 11:30; Amos 6:12 och återkommer även i Fil 1:11. Rättfärdighet och frid hör ihop, se Jes 32:17; Heb 12:11. Grekiskan kan här tolkas som att rättfärdighetens frukt (i singular) kan sås både av och för fredsmäklare, se även Matt 5:9. Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att sås i frid av/åt dem som aktivt verkar för frid – den frid som ger fullständig harmoni, se Joh 14:27.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)