Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 17/11

Jes 44, Jak 1:1-18

Jes 44

1Men lyssna nu [trots att du har syndat, se Jes 43], du Jakob, min tjänare,
    du Israel, som jag har utvalt.
2Så säger Herren (Jahveh),
    han som skapade dig,
    han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,
    du Jesurun, som jag har utvalt. [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen "den rättfärdige".]

3[Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
    och strömmar över torrt land.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
    min välsignelse över dina avkomlingar.
4De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
    som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.
5Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren (Jahveh)",
    en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn,
    en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
    och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel.

[Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.]

6Så säger Herren (Jahveh), Israels Konung,
    och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],
    förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud (Elohim).
7Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
Ropa och berätta (ordagrant: ´Ropa och låt det berättas för henne´),
    ja, lägg fram (redogör för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det eviga (urgamla) folket. [Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se 1 Mos 12:1.]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
    och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
8Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
    [Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
    Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
    Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
9De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
    och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
    och vet ingenting (saknar kunskap) så de får skämmas.
10Vem har formgett en gud,
    eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
11Se, alla som följer dem ska skämmas,
    och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
    de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.

12Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
    och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
    han dricker inget vatten och blir svag.
13Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
    och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
    och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
    enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
14Han hugger ner cedrar åt sig
    och tar en cypress och en ek
och låter dem växa sig starka bland skogens träd.
    Han planterar en pinje och regnet ger den näring (bokstavligt: regnet gör den stor).
15Sedan använder en människa det som bränsle
    och han tar av det och värmer sig,
    ja, han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
    han gör en skuren avbild och faller ner för den.
16Han bränner hälften av det i eld,
    med den halvan äter han kött,
    han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
    "Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".
17Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
    Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
    "Befria mig, för du är min gud (hebr. el)."
18De vet inte, inte heller förstår de,
    för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
    och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
19Och ingen tar det till sitt hjärta (tänker på detta; ordagrant: ´låter det återvända till hjärtat´),
    inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
"Jag har bränt upp hälften av det i eld
    och jag har även bakat bröd på dess kol,
    jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
    Ska jag falla ner inför stocken av trä?"
20Han betar (föder, vallar – följer efter) aska [tomhet, det som är bränt, som inte kan ge någon näring], hans bedragna hjärta leder honom vilse,
    så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
    "Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: min högra)?"

21Kom ihåg dessa ting, du Jakob,
    och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
    du är min egen tjänare Israel,
    du ska inte glömma bort mig.
22Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
    och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
    för jag har återlöst dig.

23Sjung, ni himlar, för Herren (Jahveh) har gjort det,
    ropa, ni jordens djup (jordens lägsta platser),
brist ut i sång, ni berg
    och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahveh) har återlöst Jakob
    och förhärligar sig själv i Israel.

24Så säger Herren (Jahveh)
    din Återlösare och han som formade dig redan i moderlivet:

Jag är Herren (Jahveh)
    som har skapat allting,
    som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
    som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv.

[Här används det hebreiska ordet nata (expandera, spänna ut) om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även 2 Sam 22:10.]

25Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
    och gör siarna ilskna,
det vänder bak och fram på de visa
    och gör deras kunskap till dårskap.
26Det bekräftar hans tjänares ord
    och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
    och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
    och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
27Som säger till djupen: "Torka upp, och jag ska torka upp dina floder."
28Som säger om Kyros: "Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar"
    och säger till Jerusalem: "Hon ska bli uppbyggd"
    och till templet: "Min grund ska bli lagd."

Jak 1:1-18

JAKOBS BREV

I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som t.ex. att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.

Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:

Jak 1:2 – Matt 5:10-12
Jak 1:4 – Matt 5:48
Jak 1:5 – Matt 7:7-12
Jak 1:22 – Matt 7:21-27
Jak 4:11-12 – Matt 7:1-5
Jak 5:1-3 – Matt 6:19-21

Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.

Till: Tolv stammar i förskingringen (Jak 1:1), judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.

Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.

Författare: Jakob, Jesu äldste halvbror, se Gal 1:19.

Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1-2. Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se Matt 13:55-56. Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se Luk 1:35; Matt 1:18-20. Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se Matt 1:24-25. Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus uppenbarade sig uppstånden för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.



Hälsning
1[Från:] Jakob,
    Guds och Herren Jesu den Smordes (Messias, Kristi) tjänare (slav, livegen – gr. doulos),
Till de tolv stammarna i förskingringen (diasporan).
[De första kristna församlingarna utgjordes till största delen av judar som flytt från Jerusalem. Några av de platser som brevet skickades till och lästes upp i var troligen Fenikien, Cypern och Antiokia i Syrien norr om Jerusalem dit många flytt, se Apg 11:19. Brevet var skrivet till messiastroende judar bosatta utanför sitt hemland, kringspridda över hela Romarriket, men är minst lika aktuellt för kristna i dag.]
Hälsningar (var glada)!

[Jakob var Jesu halvbror som kom till tro först efter Jesu uppståndelse. Jakob hade en ledande roll i församlingen i Jerusalem, se Gal 1:18-19; Apg 15:13. Hälsningen är snarlik den i brevet som skickades ut från just Jerusalem, se Apg 15:23, och som Jakob var initiativtagare till, se Apg 15:13-20. Detta styrker att det är samme Jakob som skriver detta brev. I jämförelse med andra nytestamentliga brev är inledningen och hälsningen kort. I t.ex. Paulus brev till Rom är hälsningen sju verser lång.]

Låt er inte ledas bort från tron

Gläd er när ni prövas

Prövningar och frestelser kan dyka upp från flera håll och på många olika sätt, men här uppmanar Jakob att möta dem med rätt attityd eftersom prövningen av tron ger uthållighet!

2Se det som den största (all; ren) glädje, mina syskon (bröder och systrar i tron), när ni råkar hamna i (skulle falla in i och omges av – gr. peripipto) olika slags prövningar (frestelser – gr. peirasmois) [problem, svårigheter]. [Primärt syftar Jakob på förföljelse på grund av tron, se Jak 2:6; 1 Pet 4:12-16. Här låg en frestelse att tröttna och ge upp sin tro.] 3Ni vet [ju] att prövningen (gr. dokimion) av er tro producerar (ger) uthållighet. [Ni vet av egen personlig erfarenhet att när er tro testas och visar sig vara äkta kan ni stå kvar fullständigt fasta.] 4Men låt uthålligheten (ståndaktigheten, tålamodet) utföra sitt fulländade verk så att ni blir fulländade [mogna] och hela (fyllda; kompletta i alla delar) – utan att sakna något.

Be om vishet
5Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3-6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24] 6Men han ska fråga [fortsätta att be] i tro, utan att tvivla (utan att vara osäker och splittrad i sin bedömning), för den som tvivlar [kastas fram och tillbaka mellan tro och otro] är (ordagrant: har varit) som havets våg, som drivs omkring av vinden och kastas hit och dit.

[Jakob liknar ett tvivlande sinne vid en våg som rullar in i tro mot fastlandet och som i nästa ögonblick, utav otro och rädsla, kastas ut i havet igen. Vinden kan här tolkas som de yttre omständigheterna.]

7En sådan människa ska inte förvänta (föreställa, tänka) sig att få (att hon kommer att ta emot) något från Herren [av det som kommer från hans sida/närhet], 8eftersom hon är delad i två (ordagrant: "två-själad"), vacklande (ostadig, opålitlig) på alla sina vägar (i allt hon tar sig för).

Frestelser för fattiga och rika
9[Följande verser ger exempel på olika gruppers frestelser. En fattig troende frestas att fastna i att klaga över sin situation. I stället ska han glädja sig över allt Gud ger. Den rike ska inte berömma sig av sin rikedom.]

Vidare, den broder [eller syster] som lever under enkla förhållanden ska berömma sig av att ha blivit upphöjd [ansetts värdig att prövas] 10och den rike [borde berömma sig] av sin svaghet (litenhet), eftersom han kommer att försvinna som blomman i gräset. 11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, dess blommor faller av, dess skönhet förgår. Så ska även den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

Välsignad är den som består provet
12Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den man som uthärdar [håller ut och inte vacklar under] prövningen (frestelsen), för när han har bestått provet [visat sig vara genuin och äkta] ska han få livets segerkrans [det eviga livet] som han [Herren] har lovat dem som älskar honom.

[Även Bergspredikan börjar med välsignelser, se Matt 5:3-12. Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Bönen har en viktig roll både före ("för oss inte in i frestelse", se Matt 6:13) och under prövningen/frestelsen, se Jak 1:2.]

13Låt ingen säga när han blir frestad (prövad): "Det är Gud som frestar mig", för Gud kan inte bli frestad av ondska, och han själv frestar aldrig någon. 14Var och en är i stället frestad när han dras i väg [lockas bort från Gud och den kristna gemenskapen] och snärjs (som en fisk fastnar på en krok) av sitt eget begär. 15När begäret sedan blir havande (gr. sullambano), föder (frambringar – gr. tikto) det synd, och när synden blivit fullt utvecklad (fullvuxen) leder den till död [Rom 6:23]. 16Mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), bli inte vilseledda (sluta att vandra bort från sanningen).

Bedra inte hjärtat
17Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande).

[Allt gott har sitt ursprung i Gud. Grekiskans dosis refererar mer till givandet och gåvans syfte medan dorema pekar på själva gåvan som en frikostig välsignelse. Med hjälp av termer inom astronomi illustrerar Jakob Guds oföränderlighet och orubblighet. Universums Skapare förändras inte i intensitet som solen och månen, vars sken varierar under dygnet. Inte heller går han likt planeter (som skymmer varandra i sin omloppsbana) omväxlande in i och ut ur mörker.]

18Enligt sitt eget beslut födde han oss till livet genom sanningens ord (gr. logos aletheia), för att vi skulle bli som en förstlingsfrukt (den första skörden) han får från dem han har skapat. [3 Mos 23:10; 5 Mos 26:2; Jer 2:3; 1 Kor 15:20, 23; 1 Pet 1:3; Rom 11:16]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)