Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 1/2

4 Mos 5, Matt 21:23-46

4 Mos 5

Renheten i lägret
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. tsara, se 3 Mos 13-14) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död, 3både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor." 4Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahveh) hade talat till Mose, så gjorde Israels söner.

Upprättelse
5Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

6"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahveh) och denna själ är skyldig, 7då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till. 8Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahvehs), ja, prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom. 9Och varje offer av Israels söners alla heliga ting, som bärs fram till prästen ska vara hans. 10Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."

Test för otrohet
11Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

12"Tala till Israels söner och säg till dem: Om en mans hustru går åt sidan och agerar otroget mot honom, 13och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten. 14Men om han drabbas av avundsjukans ande, och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han misstänker sin hustru, fastän hon inte blivit orenad, 15då ska mannen ta sin hustru till prästen och bära fram ett offer för henne [eftersom hon är misstänkt för synd kan hon inte bära fram det själv, se 4 Mos 15:30], tiondelen av en efa [22 liter] av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för misstanke (avundsjuka) [misstankeoffer], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen. [Olja och rökelse förknippas ofta med fest, och detta var inte ett festligt tillfälle. Det är troligen anledningen att de inte ska med i detta offer, jfr 3 Mos 2:1.]

16Och prästen ska föra henne nära och sätta henne inför Herren (Jahveh). 17Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet. 18Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahveh) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se 3 Mos 13:45] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [3 Mos 2:1], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand. 19Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse, 20men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man' 21– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan – 'Herren (Jahveh) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahveh) låter din höft falla [inte kunna bli gravid; höften kan vara en omskrivning (eufemism) för livmodern, kanske beskrivs ett livmoderframfall eller missfall av ett utomäktenskapligt barn] och din mage svälla upp, 22och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och din höft att falla [inte kunna bli gravid]',
    och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]

23Och prästen ska skriva denna förbannelse i en bok (bokrulle), och han ska tvätta den i bitterhetens vatten. 24Och han ska låta kvinnan dricka bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen, och vattnet som orsakar förbannelsen ska gå in i henne och bli bittert. 25Och prästen ska ta misstankens (avundsjukans) matoffer [misstankeoffret] ur kvinnans hand och ska vifta matoffret inför Herren (Jahveh) och ta det till altaret. 26Och prästen ska ta en handfull av matoffret, som påminnelse (minnesdelen) av det, och göra det till rök på altaret, och därefter ska han låta kvinnan dricka av vattnet. 27Och när han har låtit henne dricka vattnet, då ska det visa sig om hon är orenad och har agerat otroget mot sin man, genom att vattnet som orsakar förbannelsen kommer in i henne och blir bittert och hennes mage sväller upp och hennes höft faller [hon kan inte bli gravid; kanske beskrivs livmoderframfall eller missfall av ett utomäktenskapligt barn, se vers 21], och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]
     29Detta är undervisningen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad, 30eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahveh) och prästen ska verkställa denna instruktion (undervisning, Torah) över henne. 31Mannen ska vara ren från sin synd och den kvinnan ska bära sin egen synd."

Matt 21:23-46

Jesus i templet – hans auktoritet ifrågasätts
23När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]

24Jesus svarade: "Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
    De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?' 26Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet." 27Därför svarade de: "Vi vet inte."

[De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7-10. Jesus vägrar spela med i deras spel.]

Jesus sa till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra detta."

1 (av 3) Liknelsen om de två sönerna
28[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sa: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
     29Pojken svarade: 'Jag vill inte', men efteråt ångrade han sig och gick.
     30Fadern vände sig till den andra sonen som svarade: 'Ja, herre' [Ja, jag ska gå], men han gick inte.
     31Vem av dessa två gjorde faderns vilja?"

[Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]
De svarade: "Den första."
    Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er. 32För Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom."

2 (av 3) Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

33[Jesus fortsätter att tala till översteprästerna och folkets äldste och ger ännu en liknelse följd av en fråga:] "Lyssna till en annan liknelse:
En husbonde (en välbärgad landägare, familjefar) planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Han byggde en mur kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut vingården till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort. 34När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare [tre stycken, se vers 35] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Vinodlarna som arrenderade marken förväntades ge en viss del av skörden till ägaren som hyra.]

En uthuggen vinpress. Denna flera tusen år gamla vinpress tros ha tillhört Nabot, se 1 Kung 21. Den hittades vid utgrävningar 2013 i Jisreel och är en av de största man hittills funnit i Israel.

35Men arrendatorerna grep tjänarna och misshandlade en, dödade en annan [med svärd] och stenade en.

[Kan syfta på Jer 37:15; Jer 26:20-23; 2 Krön 24:21 där Guds profeter just misshandlades, dödades med svärd och stenades. Se även Matt 23:37.]

36Igen skickade han dit andra tjänare, fler än första gången, och de behandlade dem likadant. [Gud hade sänt profeter till sitt folk, bl.a. Johannes Döparen, se Matt 17:12-13.] 37Till sist skickade han sin egen son. Han sa: 'De kommer att ha respekt för min son.'
     38Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.' 39De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.

40[Jesus avslutar nu liknelsen med en fråga:] När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa vinodlare (arrendatorer)?"
41De [översteprästerna och de äldste] svarade honom: "Dessa ondskefulla män får möta en ondskefull död. Vingården arrenderar han sedan ut till andra vinodlare som ger honom hans del av skörden i rätt tid."

42Jesus sa: "Har ni aldrig läst vad som står i Skrifterna [Ps 118:22-23]:
Stenen som husbyggarna förkastade
    har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
    och underbar är den i våra ögon.

[Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter.]
43Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. 44Den som faller på denna sten blir krossad, men den som stenen faller på blir söndersmulad."

[Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.]

45När översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. 46De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)