Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 1/2

1 Mos 32, Matt 21:23-46

1 Mos 32

Jakobs ohederliga planer


Jakob förbereder sig inför mötet med Esau
1Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel (budbärare) mötte honom. 2Och Jakob sa, när han såg dem: "Detta är Guds (Elohims) läger." Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder "två läger", en plats i Gileads bergsbygd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
     3Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau, sin bror, till Seirs land [landet öster och söder om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap). 4Och han befallde dem och sa: "Så ska ni säga till min herre Esau: 'Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu. 5Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.' "
     6Och budbärarna återvände till Jakob och sa: "Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom."
     7Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger. 8Och han sa: "Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly."
     9Och Jakob sa: "Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahveh), du som sagt till mig: 'Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.' 10Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger. 11Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand [upprepningen av hand förstärker hur han är i Esaus grepp], för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mödrar med söner. [Ordagrant: 'mor på son' – hela familjen.] 12Och du sa: 'Jag ska göra dig gott, gott (verkligen göra dig gott – hebr. jatav jatav) och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.' "

[I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Sektionen har flera upprepningar, hand i vers 11 och gott i vers 12.]

13Och han höll sig där den natten, och tog av det han hade med sig en gåva till Esau, sin bror.
14200 getter av honkön
och 20 getter av hankön,
200 får
och 20 baggar,
1530 kamelston som gav di och deras föl,
40 kor
och 10 unga tjurar,
20 åsneston och 10 åsneföl.
16Och han [Jakob] gav dem i sina tjänares hand, varje flock för sig, och han sa till sina tjänare: "Gå över före mig och se till att hålla ett avstånd mellan flockarna."
     17Och han befallde de första [de som gick längst fram] och sa: "När Esau, min bror, möter er och frågar er och säger: 'Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?' 18Då ska ni svara (säga): 'De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau, och se, han är även bakom oss.' "
     19Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sa: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom 20och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sa (tänkte): "Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig." 21Gåvan gick över före honom och själv stannade han i lägret den natten.

Jakob brottas med Gud
22Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur [Leah och Rakel], sina två tjänarinnor [Bilhah och Zilpah] och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. 23Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar.

[Jabbok har tre källor: Wadi Amman (som börjar i närheten av staden Amman i Jordanien), Wadi Suwajli och Wadi al-Dhulajl. Floden rinner från öster från bergen i Gilead och mynnar ut i Jordanfloden mitt emellan Döda havet och Galileiska sjön. Själva ordet Jabbok är väldigt snarlikt det hebreiska ordet för "kamp". Ordagrant betyder Jabbok "att tömma", "hälla ur".]

24Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp. 25När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob, rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra. 26Sedan sa mannen: "Låt mig gå, för solen har börjat gå upp." Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 27Då svarade mannen honom: "Vad heter du?" Han svarade: "Jakob." [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: "svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar", ordagrant "en som tar genom hälen". Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]

28Mannen sa: "Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit mot både Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt)."

[Namnet Israel har flera betydelser: "att kämpa mot Gud" eller "att Gud kämpar för oss", "att Gud regerar" eller "att vi regerar tillsammans med Gud". På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3-4.]

29Då frågade Jakob: "Jag ber dig, berätta ditt namn för mig". Han sa: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
     30Jakob kallade platsen Peniel [betyder: "vänd mot Gud"]. Han sa: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."

[En del ser mannen som Jakob brottas med som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt, se även 1 Mos 16:13; Dom 13:3; Hos 12:4-5; Joh 1:14.]

31När han passerat Penoel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel i vers 30] såg han solen gå upp [första gången det nämns på 20 år, se 1 Mos 28:11], men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.] 32Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag, eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.

Även om Jakob fick ett nytt namn i vers 28 används hans gamla namn i vers 29 och även framöver (1 Mos 32:1, 10; 46:2). Namnbytet innebar inte att han aldrig skulle använda det namnet igen. När Simon får ett nytt namn (Petrus, se Joh 1:42) refereras det även fortsatt till hans gamla namn. (Matt 16:17). Namnändringen har att göra med innebörden av namnet, istället för att vara en som ljuger och lurar och kämpar mot Gud blir Jakob nu Israel, en som strider tillsammans med Gud.

Matt 21:23-46

Jesus i templet – hans auktoritet ifrågasätts
23När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]

24Jesus svarade: "Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
    De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?' 26Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet." 27Därför svarade de: "Vi vet inte."

[De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7-10. Jesus vägrar spela med i deras spel.]

Jesus sa till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra detta."

1 (av 3) Liknelsen om de två sönerna
28[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sa: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
     29Pojken svarade: 'Jag vill inte', men efteråt ångrade han sig och gick.
     30Fadern vände sig till den andra sonen som svarade: 'Ja, herre' [Ja, jag ska gå], men han gick inte.
     31Vem av dessa två gjorde faderns vilja?"

[Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]

De svarade: "Den första."
    Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er. 32För Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom."

2 (av 3) Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

33[Jesus fortsätter att tala till översteprästerna och folkets äldste och ger ännu en liknelse följd av en fråga:] "Lyssna till en annan liknelse:
En husbonde (en välbärgad landägare, familjefar) planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Han byggde en mur kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut vingården till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort. 34När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare [tre stycken, se vers 35] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Vinodlarna som arrenderade marken förväntades ge en viss del av skörden till ägaren som hyra.]

En uthuggen vinpress. Denna flera tusen år gamla vinpress tros ha tillhört Nabot, se 1 Kung 21. Den hittades vid utgrävningar 2013 i Jisreel och är en av de största man hittills funnit i Israel.

35Men arrendatorerna grep tjänarna och misshandlade en, dödade en annan [med svärd] och stenade en.

[Kan syfta på Jer 37:15; Jer 26:20-23; 2 Krön 24:21 där Guds profeter just misshandlades, dödades med svärd och stenades. Se även Matt 23:37.]

36Igen skickade han dit andra tjänare, fler än första gången, och de behandlade dem likadant. [Gud hade sänt profeter till sitt folk, bl.a. Johannes Döparen, se Matt 17:12-13.] 37Till sist skickade han sin egen son. Han sa: 'De kommer att ha respekt för min son.'
     38Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.' 39De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.

40[Jesus avslutar nu liknelsen med en fråga:] När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa vinodlare (arrendatorer)?"
41De [översteprästerna och de äldste] svarade honom: "Dessa ondskefulla män får möta en ondskefull död. Vingården arrenderar han sedan ut till andra vinodlare som ger honom hans del av skörden i rätt tid."

42Jesus sa: "Har ni aldrig läst vad som står i Skrifterna [Ps 118:22-23]:
Stenen som husbyggarna förkastade
    har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
    och underbar är den i våra ögon.

[Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter.]

43Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. 44Den som faller på denna sten blir krossad, men den som stenen faller på blir söndersmulad."

[Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.]

45När översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. 46De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)