Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 15/11

Jes 42, Heb 12:14-29

Jes 42

1Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stödjer),
    min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsah).
Jag har gett honom min Ande,
    han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
2Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
    hans stämma hörs inte på gatorna.
3Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av,
    och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus, ska hela brustna liv].
    Han ska utbreda rätten i sanning.
4Han ska inte släckas eller brytas ner,
    förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden.
De avlägsna havsländerna (öarna)
    väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah).

5Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahveh),
    han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22],
    han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
    han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.

6[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahveh), har kallat dig i rättfärdighet (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
    och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6-8; Luk 2:32],
    som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].
7Du ska öppna de blindas ögon
    och föra ut fångar ur fängelsehålan,
    de som sitter i fängelsets mörker.

8[Herren vänder sig nu till folket:]
Jag är Herren (Jahveh), detta är mitt namn.
    Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan,
    inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.
9Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in],
    nu berättar jag nya ting.
Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat),
    låter jag er höra om det.
10Sjung till Herren (Jahveh) – en ny sång [Jes 2:2; 26:1; Upp 5:9; 14:3],
    hans lovprisning från jordens ändar,
ni som går ner till havet och allt som är däri,
    öarna och deras invånare.
11Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster,
    byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon],
    låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla,
låt dem ropa från bergens toppar.

12Låt dem ge ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod) till Herren (Jahveh)
    och berätta hans lov på öarna.
13Herren (Jahveh) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
    han ska uppväcka avund (nitälskan) som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
    han ska bevisa sig mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.

14Under lång tid har jag varit tyst,
    jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig),
nu ska jag ropa som en födande kvinna,
    flämta och flåsa samtidigt.
15Jag ska omintetgöra bergen och kullarna
    och torka upp alla deras örter
och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land)
    och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).
16Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
    på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
    och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
    och det ska inte bli ogjort.
    [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
17De ska omvända sig (bli vända tillbaka),
    och skämmas stort (mycket), de som har sin tillit till skurna avbilder,
    som säger till de gjutna avgudarna: "Ni är våra gudar."

Israel – vänd om till mig
18[Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.]
Lyssna, (hör) ni döva,
    och se, ni blinda, så att ni må se.
19Vem är blind, om inte min tjänare?
    Eller döv, som min budbärare som jag har sänt?
Vem är blind som han som är helhjärtad,
    och blind som Herrens (Jahvehs) tjänare?
20Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se 4 Mos 4:32-38; 29:2-4; Ps 78; 105],
    men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg],
öppnar öronen,
    men hör inte.
21Herren (Jahveh) var tillfreds (nöjd),
    för sin rättfärdighets skull,
    att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
22Men detta är ett rövat och plundrat folk,
    alla är fast i hålor och de är gömda i fängelser,
de är som ett byte och ingen befriar,
    tillspillogivna och ingen säger: "Upprätta".
23Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta?
    Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?
24Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
    Var det inte Herren (Jahveh)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
    inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
25Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
    och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
    honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta.

Heb 12:14-29

Sök frid med alla och helgelse
14Sträva (sök ivrigt; jaga hängivet) efter frid med alla och [efter] helgelsen
    – utan den kommer ingen (utan vilken inte någon alls kommer) att se Herren.
15Se till (gr. episkopeo, jfr 1 Tim 3:1) [vaka över ditt hjärta (Ords 4:23) så]
    att ingen går miste om Guds nåd,
    att ingen bitter rot får växa upp
        och skada och smitta många,
     16att ingen är sexuellt omoralisk [som bryter förtroende och förbund] eller oandlig som Esau [Jakobs bror, se 1 Mos 25:33-34], som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat. 17Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.

Ett rike som inte kan skakas
18[Nu följer en jämförelse mellan det ursprungliga och det förnyade förbundet. De två bergen Sinai och Sion används i liknelsen. På berget Sinai fick israeliterna lagen under fruktan, se 2 Mos 19:10-20:26. I kontrast finns nu ett himmelskt Jerusalem på berget Sion genom Jesu blod.]

Ni har inte kommit till (närmat er) något [ett fysiskt Sinai berg] som man kan röra vid [2 Mos 19:12-13],
ett berg täckt av eld [2 Mos 19:18],
töcken,
mörker,
storm (oväder, åska),
19till basunljud
    och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. [Folket fruktade Gud, se 2 Mos 19:16, och bad Mose fungera som medlare, se 2 Mos 20:19.] 20De stod inte ut med det som befalldes: "Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas." [2 Mos 19:12-13] 21Så skräckinjagande var synen att Mose sa: Jag är skräckslagen och darrar. [5 Mos 9:19]
22Nej, ni har i stället (närmat er) kommit till Sions berg,
den levande Gudens stad,
    det himmelska Jerusalem [i kontrast till Sinai berg som israeliterna kom till efter uttåget ur Egypten, se vers 18],
till myriader (ordagrant "tiotusentals", beskriver också ett oräkneligt antal)
    av änglar samlade till fest (festival, gr. panegyris – ordet användes om de olympiska spelen) [i kontrast till förskräckelsen då Gud visade sig på Sinai],
23till en samling av alla förstfödda [en förstlingsfrukt, se Jak 1:18]
    som har sitt namn i himlarna,
till Gud
    som är allas domare,
till andarna av de rättfärdiga
    som har fullkomnats [troende genom tiderna som har insomnat, och som väntar på att stå upp tillsammans med Jesus och ikläs en förhärligad uppståndelsekropp, se 1 Kor 15:35-54],
24till Jesus, förmedlaren av ett förnyat förbund [det första förbundets medlare var Mose],
    och det renande blod som talar starkare än Abels blod.

[Det första förbundets blod var det offerblod som Mose vid Sinai stänkte på Israels folk. Förbundet med de återkommande syndoffren kunde aldrig rena från synd på det sätt som Jesu blod gör, se Heb 9:24-25. Abels blod ropar från marken efter hämnd, i kontrast till Jesu blod som ropar efter nåd och förlåtelse för våra synder, se 1 Mos 4:10. Abels offer av ett djur, till skillnad från Kains offer av grödor, är också en första svag skuggbild av Jesu blodsoffer, där Jesu blod talar mycket starkare, se 1 Mos 9:12-14.]
Varning – vänd inte Jesus ryggen
25[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se Heb 2:1-4; 3-4; 5:11-6:20; 10:19-39.]

Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?

Ett rike som inte kan skakas
26Den gången fick hans röst jorden att skaka [när Gud talade med Mose på berget Sinai, se 2 Mos 19:18], men nu har han lovat och sagt:
Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.

[Citatet är från Hag 2:6 och handlar om när Herren ska komma tillbaka och uppfylla sitt hus med sin härlighet. Stycket avslutas i vers 10 med att den kommande härligheten ska bli större än den förra. Gud förbereder nya himlar och en ny jord, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13; Upp 21:1.]
27Frasen "än en gång" visar att det som skakas ska försvinna (förändras, bytas ut), eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå. 28När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss ha nåd [Guds favör och kraft]. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29för "vår Gud är en förtärande eld." [3 Mos 10:2-3; 5 Mos 4:24]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)