¹¹Se, alla som var arga på dig
    ska komma på skam och bli förvirrade.

De som argumenterade mot dig
    ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).

¹²Du ska leta efter dem men inte finna dem,
    de som var fientliga mot dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
    de som krigade mot dig.

[En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11-12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9-10 och 13-14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.]

För jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
    som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
    jag hjälper dig".
¹⁴Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask, Jakob,
    och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    din Återlösare – Israels Helige.
¹⁵Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
    med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
    och låta kullarna bli som agnar.
¹⁶Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
    och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
men du ska glädja dig i Herren (Jahveh).
    I Israels Helige ska du ha din ära.

¹⁷De fattiga och behövande söker efter vatten
    men där finns inget
    och deras tunga förgås av törst.
Jag, Herren (Jahveh), ska svara dem.
    Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.
¹⁸Jag ska öppna floder på de kala höjderna
    och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
    och det torra landet till vattenkällor.
¹⁹I öknen ska jag plantera
    cedrar och akaciaträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja).
I ödemarken ska jag plantera
    cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans.
²⁰För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
    och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahvehs) hand
    som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.

Kan avgudarna förutse framtiden?
²¹Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahveh),
    för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung.
²²Låt dem föra fram dem [avgudarna]
    och berätta för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
    Berätta för oss, så att vi kan överväga (ordagrant: sätta vårt hjärta till) dem
    och veta hur de har uppfyllts.
Eller låt oss höra vad som ska komma.
     ²³Berätta om de ting som ska ske härefter,
    så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
    så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
²⁴Se, ni är ingenting
    och ert arbete är ingenting,
    en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).

²⁵Jag har rest upp en från norr och han kommer,
    från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
    som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
²⁶Vem har berättat från början för att vi ska veta (ha djup, intim kunskap),
    och från före tiden (innan tiden startade),
    för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som berättar,
    inte heller någon som hör,
    och ingen som lyssnar till dina ord.
²⁷Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem",
    och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.
²⁸Jag ser mig omkring [bland avgudarna], men där finns ingen människa [ingen som kan tala profetiskt]
    – ingen ibland dem som kan ge råd,
    ingen som jag skulle kunna fråga och få svar av.
²⁹Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting),
    deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring.

Tillbaka upp

---

Heb 11:32-12:13

³²Vad ska jag säga mer?

Jag skulle inte hinna med att berätta om
    Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se Dom 6-8],
    Barak [som lydde domaren Deborahs profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se Dom 4-5],
    Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se Dom 13-16],
    Jefta (Jiftach) [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se Dom 10:6-12:15],
    David [Israels mest berömda kung, se 1 Sam 16-31; 1 Kung 1-2],
    Samuel [Israels stora profet, se 1 Sam 1-16]
    och profeterna,

³³som i tro

besegrade kungariken,
utövade rättfärdighet (styrde landet på ett rättfärdigt sätt),
fick se [Guds] löften gå i uppfyllelse,

stängde lejons gap [Dan 6],
³⁴släckte rasande eld,
undkom svärdets egg,

var svaga men fick kraft,
blev starka i strid,
drev främmande härar på flykten.

³⁵Kvinnor fick [i tro] sina döda tillbaka
    genom uppståndelse,
andra blev torterade och accepterade inte befrielsen [som erbjöds om de förnekade tron],
    för de ville nå en bättre uppståndelse.

[Gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se 1 Kung 17:17-24, och Elisha uppväckte en kvinnas son i Shunem, se 2 Kung 4:17-37. Grekiska ordet för tortyr är tumpanizo som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.]

Exempel på människor som dött i tro
³⁶[På samma sätt som Abel dödades av sin bror på grund av sin tro, följer nu en rad exempel på kvinnor och män utan namn som fått lida och dö för sin tro. Ibland krävs det mer tro att stå fast i sin övertygelse än att bli befriad från besvärande omständigheter, på samma sätt som de tre unga hebréerna vägrade släppa sin tro även om Gud inte skulle befria dem från ugnen, se Dan 3:16-18.
    Ordet för "andra" i föregående vers är allos medan denna vers börjar med hetros.]

Andra (en annan kategori av människor) fick utstå
    hån och piskrapp,
    ja, även bojor och fängelse.
³⁷De blev stenade,
    söndersågade [enligt judisk tradition blev Jesaja dödad på det sättet],
    dödade med svärd.
De gick runt i fårskinn och gethudar,
    nödlidande,
    plågade
    och misshandlade.

³⁸Världen (mänskliga samhällssystemet och dess rådande kultur och normer – gr. kosmos) var inte värdig att ta emot dem.

De irrade omkring i
    öknar och bergstrakter,
    i grottor och jordhålor.

Alla dessa vittnar om tron
³⁹[Nu sammanfattas resonemanget som startade i kapitel 11. Ordet vittnesbörd som används i vers 2 återkommer här och ramar in hela stycket.]

Även om alla dessa [exempel på personer från Gamla testamentet som nämnts] hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. [De fick inte se Messias, hans rike och den slutgiltiga upprättelsen och frälsningen som sker när Jesus kommer igen, se Heb 9:28.] ⁴⁰Gud har nämligen förberett något bättre för oss [Heb 8:6]: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.

[En dag ska de som förlorat familjemedlemmar för tidigt återse dem, se Heb 11:35. Alla rättfärdiga ska stå upp på den yttersta dagen, se Dan 12:2, 13.]

Uthållighet

Löp loppet

Tävlande löpare avbildade på ett antikt lerkärl. Amforor fyllda med olja (ofta med en avbildning på respektive idrottsgren på utsidan) utgjorde segerpriset vid de panatenska spelen i Aten.

¹[Följande kapitel handlar om uthållighet och inleds med en liknelse från de grekiska löpartävlingarna. Spelen i Olympia var de största och mest prestigefyllda, men liknande tävlingar anordnades även i andra städer såsom Korint, Delfi och Nemea. I de olympiska spelen, som under nära 1 300 år hölls på samma plats, fick endast fria grekiska män tävla, vilket år 146 f. Kr. även kom att innefatta de män som hade romerskt medborgarskap. Det finns en koppling till den himmelska staden som Abraham och Sarah såg fram emot i föregående kapitel, se Heb 11:10, 16. En troende har himmelskt medborgarskap, se Fil 3:20.]

Just därför, eftersom vi [nu] är omgivna (har omgärdats) av en så stor sky av vittnen [några exempel gavs i förra kapitlet, se Heb 11] och har lagt av (kastat bort) varje [onödig och hindrande] vikt – även synden som så lätt tynger ner oss [författaren inkluderar sig själv] – borde vi uthålligt [i jämn takt] löpa det lopp som ligger framför oss, ²samtidigt som vi fixerar blicken på trons upphovsman (pionjär) och fullkomnare, Jesus, som för (alt. översättning: som i stället för) [att möta] den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron: ³Tänk därför [analyserande och reflekterande] på honom som har uthärdat (stannat kvar uthålligt under) sådan rebelliskhet (motsägelse – gr. antilogia) [fiendskap som opponerar sig och avsiktligt kommer fram till motsatt slutsats] mot (in i) sig själv från (under) syndare, [begrunda detta] så att ni inte tröttnar [skulle slita ut er och blir helt utmattade] och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade).

[Bilden som målas upp är inte ett sprinterlopp utan ett längre distanslopp som kräver uthållighet. Författaren kan också ha ett stafettlopp i åtanke, där vi nu löper vår delsträcka med stafettpinnen som var en brinnande fackla. Åskådarna är de som gått före och redan löpt sina lopp. Dessa har vittnat om vad de hört och sett, ofta med livet som insats och de sitter nu på idrottsarenan, som är fullsatt från nedersta läktaren ända upp till översta balkongerna (som man på den tiden just benämnde "skyn"). Under den förberedande träningen användes vikter för att öka belastningen, men ingen atlet skulle komma på tanken att tävla med dessa vikter på sig – dessa lade man av sig. Innan deltagarna klev in på stadion klädde de av sig eftersom man tävlade helt naken.]

Guds fostran

Antik skola i Mellanöstern där unga pojkar skriver på lertavlor. Målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

⁴[I följande stycke fortsätter brevskrivaren undervisa med hjälp av termer från sportens värld. För att kunna löpa uthålligt krävs förberedelse och träning. I vers 11 används det grekiska verbet gymnazo för att tränas och i vers 5, 7, 8 och 11 talas det om paideia – fostran. Här görs associationer till antikens gymnasium. Gymnastik härstammar från gymnazo, som i sin tur kommer från ordet för naken (gr. gymnos). Ett gymnasium var antikens institution för kroppslig träning, men även för utbildning och litterär skolning. Brevets mottagare hade fått lida för sin tro.]

Än har ni inte gjort motstånd ända till blods [de hade förlöjligats, misshandlats och deras tillgångar hade konfiskerats, se Heb 10:32-34, dock hade de ännu inte lidit martyrdöden] när ni kämpar mot synden, ⁵och ni har helt (fullständigt) glömt den uppmaning (uppmuntran) som riktas till er som söner [som kommer till er på samma sätt som en far argumenterar, resonerar och för en dialog – gr. dialegomai – med sina söner/barn]:

Min son, förakta inte (ta inte lätt på) Herrens fostran (disciplinering, tuktan),
    tappa inte heller modet (duka inte under) när han tillrättavisar dig,
⁶för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,
    han pryglar (straffar, agar) ju var (varje) son som han tar emot [välkomnar nära sitt hjärta och har kär].
[Citat från Ords 3:11-12, se även Job 5:17; Ps 89:31-33; Ps 118:18; Ords 15:10; Jak 1:2.]

⁷När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far? ⁸Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. ⁹Dessutom hade vi våra jordiska (köttsliga) fäder som uppfostrare, och vi respekterade (vördade) dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? ¹⁰För det var verkligen så att de [våra fäder här på jorden] fostrade oss en kort tid (ordagrant: några korta dagar) så som de ansåg lämpligt (efter det som enligt dem verkade bra).

[Mänsklig fostran baseras på ofullständiga bedömningar och tillfälligt temperament. Ibland orättvist, ibland för hårt, andra gånger för släpphänt.]

Han [Gud], däremot [som vår himmelske Fader som känner allas hjärtan, se Matt 6:9; 1 Kung 8:39; 1 Sam 16:7], gör det för vårt bästa [på ett kombinerat sätt som ger oss fördelar på alla områden], för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹För stunden (gr. paron) verkar ju ingen fostran (disciplinering, tuktan) vara till glädje utan [snarare] till sorg (bedrövelse, smärta), men efteråt ger den – för dem som har tränats (gr. gymnazo) genom den – [avkastning i form av] rättfärdighetens fridsamma (rofyllda, välgörande) frukt. [Frukt står liksom i Gal 5:22 och Jak 3:18 i singular.] ¹²Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän [Jes 35:3].

¹³Gör stigarna raka för era fötter [Ords 4:26], så att det som haltar inte går (skulle gå) ur led, utan istället (ännu hellre) blir (skulle bli) botat (helat).

[I många beskrivningar av antikens tävlingar, särskilt i pankration som var en kombination av brottning och boxning – beskrivs hur fötter vrids ur led.]

Tillbaka upp