Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Dagens text (13/11)

Ps 131-133

Psalm 131 – Som ett avvant barn

Detta är den tolfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm uttrycker förtröstan och tacksamhet till Gud på ett enkelt och okomplicerat sätt. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 124. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.

Författare: David

Struktur:
1. Ödmjukhet, vers 1
2. Förtröstan på Gud, vers 2
3. Uppmaning till Israel att lita på Herren, vers 3

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Herre (Jahveh) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).
    [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.]

Jag ägnar mig inte åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting,
    åt det som är för svårt [komplexa mysterier].
    [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]

2Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre),
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

3Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahveh),
    nu och för evigt!

Psalm 132 – Kom ihåg Herre, för Davids skull

Detta är den trettonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön
 a. Davids löfte till Gud, vers 1-5
   b. Berättelsen om Guds ark, vers 6-8
     c. En bön för präst och folk, vers 9
       d. En bön för David, vers 10

2. Svar på bön
 a. Guds löfte till David, vers 11-12
   b. Guds svar på berättelsen om arken, vers 13-15
     c. En bön för präst och folk, vers 16
       d. Svaret på Davids bön, vers 17-18

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-


Bön
Herre (Jahveh), kom ihåg David,
    allt hans lidande,
2och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahveh)
    och sina löften till den Mäktige i Jakob.

3"Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. óhel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. óhel móed), se 2 Mos 33:7 och vers 5],
    inte vila på min bädd,
4inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn,
    eller sluta mina ögonlock,
5förrän jag finner en plats till Herren (Jahveh),
    en viloplats för den Mäktige i Jakob."

6Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
    vi fann det på Jaars fält.

[Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21-7:2.]
7Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan),
    låt oss tillbe vid hans fotpall.
8Stå upp (res dig), Herre (Jahveh), till din viloplats,
    du och förbundsarken med din styrka.

9Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
    och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).

10För din tjänare Davids skull,
    vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.

Guds svar
11Herren (Jahveh) har gett sin ed (svurit) till David,
    ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka.
Från frukten av din kropp
    ska jag sätta en på din tron,
12om dina barn håller mitt förbund
    och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
    sitta på din tron.

13Herren (Jahveh) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Hans önskan är att ha det som sin boning.
14"Detta är min viloplats för alltid,
    här vill jag bo för jag har utvalt den.
15Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
    Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.

16Jag ska klä hennes präster med frälsning
    och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).

17Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
    jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20-21; 1 Kung 11:36]
18Hans fiender ska jag klä med skam,
    men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken)."

[Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

Detta är den fjortonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm (som är en sats i hebreiskan) är både enkel och tydlig, men samtidigt väldigt komplex. Den första versen säger allt, sedan följer jämförelser som uttrycks i fraserna "som den dyrbara oljan" och "som daggen på Hermon". Man kan säga att psalmen börjar, men slutar aldrig. Vi anar hur denna psalm finns som bakgrund för Jesu bön om enhet, se Joh 17:20-23.

Författare: David

Struktur: Psalmen är en enda mening i hebreiskan. Bara det talar om en enhet och hur det är välsignat med goda vänskapsband.

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
    för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
    i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]
2 Som den dyrbara oljan [2 Mos 30:22-33] över huvudet
    – kommer (rinner) ner över
        skägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),
        Arons skägg,
    den som kommer ner
på hans färgade mantel.

[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se 3 Mos 19:27) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se Ps 23:5; 141:5. Oljan användes även när en präst eller kung kröntes, se 2 Mos 29:7; 3 Mos 8:12.]

3Som daggen på Hermon [i norra Israel]
    – kommer ner över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].

[I ett regnfattigt land är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.]
För därifrån befaller Herren (Jahveh) sin välsignelse – evigt liv!

[En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14-15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avslutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]





Igår

Planer

Stäng  


Sommarplan 25