Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 13/11

Hes 3, Heb 11:1-16

Hes 3

1Och han sa till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." [Hes 2:8-9] 2Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen.
     3Och han sa till mig: "Människobarn, låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [Jer 15:16; Upp 10:9, 10]
     4Och han sa till mig: "Människobarn, gå till Israels hus och tala med mina ord till dem, 5för du är inte sänd till ett folk med obegripligt språk och långsam tunga, utan till Israels hus, 6inte till många folk med obegripligt språk och långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig. 7Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta. 8Se, jag har gjort ditt ansikte hårt (fast – hebr. chazaq) mot deras ansikten och din panna hård mot deras pannor. 9Som en diamant som är hårdare än flinta, har jag gjort din panna. Frukta inte (var inte förfärad, modfälld) för dem och bli inte missmodig av deras uppsyn (deras ansikten), för de är ett upproriskt hus (släkte)." [Tre gånger upprepas hebr. chazaq (hård). Ordet anspelar på Hesekiels namn (hebr. Jechezqel) som betyder "Herren gör hård/stärker".]
     10Och han sa till mig: "Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron. 11Och gå du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)', om de vill lyssna eller om de vill avstå."

Andra synen
12Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: "Välsignad är Herrens (Jahvehs) härlighet från hans plats" 13och ljudet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet av hjulen bredvid dem och ljudet av en stor rörelse (skakning, jordbävning – raas). 14Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahvehs) hand var stark över mig. 15Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Job 2:13; även tiden för prästinvigningen, se 3 Mos 8:33].

[Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se Hes 1:3. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra från en gammal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se 2 Mos 13:4; 23:15. I vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]

16Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 17"Människobarn, jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord från min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se 1 Sam 14:16; 2 Sam 18:24; 2 Kung 9:17-20. Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även Hes 33:7; Jer 6:17; Hab 2:1.] 18När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand. 19Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
     20Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 21Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ)."

Tredje synen
22Och Herrens (Jahvehs) hand kom över mig där och han sa till mig: "Stig upp och gå ut på slätten och där ska jag tala med dig. 23Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahvehs) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [Hes 1:1], och jag föll ner på mitt ansikte.
     24Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sa till mig: Gå och stäng in dig i ditt hus. 25Men du människobarn, se, bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem, 26och jag ska låta din tunga klistra sig i gommen i din mun så att du blir stum och inte är en tillrättavisare för dem, för de är ett upproriskt hus. [Hesekiel blev stum i omkring 7 års tid ända till Jerusalems fall 586 f.Kr., se Hes 33:22, förutom de tillfällen då Herren öppnade hans mun för att tala, se vers 27.] 27Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Han som lyssnar, låt honom höra och han som förkastar, låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."

Heb 11:1-16

Vad är tro?

©Anders Wester

1[I detta kapitel, som ofta kallas trons kapitel, används det grekiska ordet pistis tjugofyra gånger. Det kan översättas med tro, trohet och trofasthet och har även innebörden förtröstan, tillit, övertygelse, visshet och förvissning.]

Men tron (ordagrant: tro) är en övertygelse (en fast och verklig grund; en garanti och försäkran) om sådant man hoppas, en visshet om (förvissning om; ett bevis för/på) ting man inte ser [det som inte kan uppfattas eller förnimmas med fysiska ögon]. 2Genom den [tron] har fäderna [patriarkerna och andra ledare i Gamla testamentet] fått sina [goda] vittnesbörd.

3I tro [med trons ögon] förstår vi hur olika tidsperioder (generationer, epoker) har blivit förändrade (återuppbyggda, helt förvandlade till något bättre) genom ett ord från Gud. Det vi nu ser med våra fysiska ögon blev till genom det som inte kunde ses.

Abel dog i tro
4[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se vers 36-38.]

I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv tog emot (intygade) hans offergåvor [1 Mos 4:4-8]. Trots att han [Abel] nu är död talar hans tro ännu.

[Abels exempel på tro och offer som inte kom från egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se 1 Mos 4:10.]

Henok fick leva i tro
5[Detta stycke balanseras med exemplet på de människor som segrat i tron, se vers 32-35. Henok (hebr. Chanoch) var den sjunde generationen i Sets släktled. Han vandrade i gemenskap med Gud, se 1 Mos 5:21-24.]

I tro [som behagade Gud] blev Henok förflyttad (gr. metatithemi) [från jorden till himlen] utan att se döden.
Man hittade honom inte, för Gud hade förflyttat honom. [Citat från 1 Mos 5:24.]
Redan innan förflyttningen (gr. metathesis) fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud.

[Henok och Elia är de två personer som förts till himlen på detta sätt, se 2 Kung 2:11. Ordet förflytta/förflyttning beskriver en förändrad position. I Apg 7:16 förflyttas Jakobs och hans söners kvarlevor till Sikem. I Gal 1:6 används ordet för att beskriva hur galaterna hastigt ändrar ståndpunkt.]

6Utan tro är det omöjligt (kraftlöst, fruktlöst – gr. adunatos) att behaga [honom], för den som närmar sig Gud måste (behöver) tro att han existerar (är, finns) och att han belönar (ordagrant: blir en belönare åt) dem som hängivet söker (uthålligt och innerligt frågar efter) honom. [Jak 4:8]

[Om tro saknas, dvs. om vi inte är trofasta mot Gud och förtröstar på honom, uppstår problem – det grekiska ordet för omöjligt kan även översättas kraftlöst eller oförmöget. Det går alltså över huvud taget inte alls att glädja eller behaga honom. Gud vill att vi ska söka honom med en ivrig förväntan på hans godhet, se Jak 1:6-8.]

Noas familj räddas i tro
7[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]

I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda sin familj, sedan han fått en gudomlig varning om det som ännu inte kunde ses [1 Mos 6:13-22]. Genom denna tro dömde han världen [för dess otro] och fick själv ta del av (ärva) rättfärdigheten som kommer från tro (att vara trofast).
Abraham drog ut i tro
8[Abraham lämnade staden Ur i Mesopotamien. Stycket balanseras av hans ättlingars uttåg ur Egypten, se vers 20-28.]

I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle gå [1 Mos 12:1-4].

9I tro bosatte han sig i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Sarahs tro – Isaks födelse
11[Sarahs tro gjorde att hon blev mor till Isak trots sin höga ålder. Både Abram och Saraj får nya namn av Gud, se 1 Mos 17:5, 15. I båda namnen läggs bokstaven h (hebr. he), som uttalas som en utandning till. Gud blåser in sitt liv i namnen Abraham och Sarah. Styckets tema är löftessonen Isak, som är en förebild till Jesus, och balanseras med stycket om hur Abraham i tro var villig att offra sin son, se vers 17-19.]

I tro fick också Sarah, som var ofruktsam, kraft att bli mor [gr. katabole sperma lambano – ordagrant: "ta emot ett utkastat frö"] till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast (trogen – gr. pistos). 12Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
Främlingar på vandring till Guds stad
13[Vers 13-16 är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se vers 1. Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. kata pistis), samma uttryck som i vers 7.]

Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sarah, Isak och Jakob, se vers 8-12, men kan även inkludera dem som nämns i vers 17-40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.]

Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.

14De som talar på detta sätt visar helt uppenbart att de söker ett hemland (fädernesland). 15Om de med ständig hemlängtan hade tänkt på det land som de gått ut ifrån, hade de haft otaliga tillfällen att vända tillbaka dit. [Abraham och Sarah lämnade staden Ur i Mesopotamien.] 16Men nu längtade de efter (sökte, sträckte de sig efter) ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud [som kallas "Abrahams, Isaks och Jakobs Gud"] för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)