Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 12/11

Jes 39, Heb 11:1-16

Jes 39

Hiskias fall
1Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat. 2Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela sitt vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
     3Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
    Och Hiskia sa: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel."
     4Då sa han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem."
     5Då sa Jesaja till Hiskia: "Hör Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord: 6Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahveh). 7Och dina söner som ska komma från dig, som du ska föda, ska de föra bort och de ska bli betjänter i palatset hos Babels kung."
     8Då sa Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahvehs) ord, som du har talat, är gott." Vidare sa han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."

Heb 11:1-16

Vad är tro?

©Anders Wester

1[I detta kapitel, som ofta kallas trons kapitel, används det grekiska ordet pistis tjugofyra gånger. Det kan översättas med tro, trohet och trofasthet och har även innebörden förtröstan, tillit, övertygelse, visshet och förvissning.]

Men tron (ordagrant: tro) är en övertygelse (en fast och verklig grund; en garanti och försäkran) om sådant man hoppas, en visshet om (förvissning om; ett bevis för/på) ting man inte ser [det som inte kan uppfattas eller förnimmas med fysiska ögon]. 2Genom den [tron] har fäderna [patriarkerna och andra ledare i Gamla testamentet] fått sina [goda] vittnesbörd.

3I tro [med trons ögon] förstår vi hur olika tidsperioder (generationer, epoker) har blivit förändrade (återuppbyggda, helt förvandlade till något bättre) genom ett ord från Gud. Det vi nu ser med våra fysiska ögon blev till genom det som inte kunde ses.

Abel dog i tro
4[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se vers 36-38.]

I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv tog emot (intygade) hans offergåvor [1 Mos 4:4-8]. Trots att han [Abel] nu är död talar hans tro ännu.

[Abels exempel på tro och offer som inte kom från egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se 1 Mos 4:10.]

Henok fick leva i tro
5[Detta stycke balanseras med exemplet på de människor som segrat i tron, se vers 32-35. Henok (hebr. Chanoch) var den sjunde generationen i Sets släktled. Han vandrade i gemenskap med Gud, se 1 Mos 5:21-24.]

I tro [som behagade Gud] blev Henok förflyttad (gr. metatithemi) [från jorden till himlen] utan att se döden.
Man hittade honom inte, för Gud hade förflyttat honom. [Citat från 1 Mos 5:24.]
Redan innan förflyttningen (gr. metathesis) fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud.

[Henok och Elia är de två personer som förts till himlen på detta sätt, se 2 Kung 2:11. Ordet förflytta/förflyttning beskriver en förändrad position. I Apg 7:16 förflyttas Jakobs och hans söners kvarlevor till Sikem. I Gal 1:6 används ordet för att beskriva hur galaterna hastigt ändrar ståndpunkt.]

6Utan tro är det omöjligt (kraftlöst, fruktlöst – gr. adunatos) att behaga [honom], för den som närmar sig Gud måste (behöver) tro att han existerar (är, finns) och att han belönar (ordagrant: blir en belönare åt) dem som hängivet söker (uthålligt och innerligt frågar efter) honom. [Jak 4:8]

[Om tro saknas, dvs. om vi inte är trofasta mot Gud och förtröstar på honom, uppstår problem – det grekiska ordet för omöjligt kan även översättas kraftlöst eller oförmöget. Det går alltså över huvud taget inte alls att glädja eller behaga honom. Gud vill att vi ska söka honom med en ivrig förväntan på hans godhet, se Jak 1:6-8.]

Noas familj räddas i tro
7[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]

I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda sin familj, sedan han fått en gudomlig varning om det som ännu inte kunde ses [1 Mos 6:13-22]. Genom denna tro dömde han världen [för dess otro] och fick själv ta del av (ärva) rättfärdigheten som kommer från tro (att vara trofast).
Abraham drog ut i tro
8[Abraham lämnade staden Ur i Mesopotamien. Stycket balanseras av hans ättlingars uttåg ur Egypten, se vers 20-28.]

I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle gå [1 Mos 12:1-4].

9I tro bosatte han sig i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Sarahs tro – Isaks födelse
11[Sarahs tro gjorde att hon blev mor till Isak trots sin höga ålder. Både Abram och Saraj får nya namn av Gud, se 1 Mos 17:5, 15. I båda namnen läggs bokstaven h (hebr. he), som uttalas som en utandning till. Gud blåser in sitt liv i namnen Abraham och Sarah. Styckets tema är löftessonen Isak, som är en förebild till Jesus, och balanseras med stycket om hur Abraham i tro var villig att offra sin son, se vers 17-19.]

I tro fick också Sarah, som var ofruktsam, kraft att bli mor [gr. katabole sperma lambano – ordagrant: "ta emot ett utkastat frö"] till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast (trogen – gr. pistos). 12Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
Främlingar på vandring till Guds stad
13[Vers 13-16 är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se vers 1. Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. kata pistis), samma uttryck som i vers 7.]

Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sarah, Isak och Jakob, se vers 8-12, men kan även inkludera dem som nämns i vers 17-40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.]

Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.

14De som talar på detta sätt visar helt uppenbart att de söker ett hemland (fädernesland). 15Om de med ständig hemlängtan hade tänkt på det land som de gått ut ifrån, hade de haft otaliga tillfällen att vända tillbaka dit. [Abraham och Sarah lämnade staden Ur i Mesopotamien.] 16Men nu längtade de efter (sökte, sträckte de sig efter) ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud [som kallas "Abrahams, Isaks och Jakobs Gud"] för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)