Halvbibel - tisdag 10/11
Klag 5
Klagosång 5 – Bön om upprättelse1[Nu upphör akrostiken som har varit i de föregående kapitlen. Det kan vara en markering av att sorgens första faser är avslutade och nu kan man börja se framåt istället. Här i nyorienteringsfasen konstaterar man fakta och beskriver det som har drabbat men utan att egentligen låta det påverka känslorna så mycket. I detta kapitel finns inga tårar. Avslutningsvis ger man uttryck för en framtidsvision med rätt relation till Gud. På samma sätt som i den fjärde klagosången i föregående kapitel används den kollektiva formen.]
Kom ihåg, Herre (Jahveh), vad som har drabbat oss,
titta och se vår skam och vanära.
2Vårt arv har getts till främlingar,
våra hus och hem till utlänningar.
3Vi har blivit föräldralösa, utan fäder,
våra mödrar är som änkor.
4Vi har druckit vårt vatten för pengar (vi har betalat för vårt dricksvatten),
vår ved kommer med ett pris (vi måste betala för veden).
[Veden var nödvändig för att kunna laga mat. Tidigare hade man kunnat samla sin ved utan kostnad och vattnet från stadens damm var gratis att hämta för alla invånare.]
5Våra förföljare flåsar oss i nacken,
vi arbetar utan att få någon vila.
6Vi har räckt ut våra händer till Egypten
och Assyrien (erbjudit våra tjänster) för att få tillräckligt med bröd.
7Våra fäder har syndat och finns inte mer
och vi bär deras överträdelser.
8Slavar regerar över oss,
det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
9Vi får vårt bröd med fara för vårt liv,
på grund av vildmarkens svärd.
10Vår hud är varm som en ugn,
eftersom svälten ger oss feber.
11Kvinnorna i Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit våldtagna,
jungfrurna i Juda städer.
12Furstarna har blivit upphängda i sina händer,
de äldres ansikten visas ingen respekt.
13De unga männen sliter med kvarnstenen.
Pojkar dignar och snubblar under bördan av ved.
14De gamla har slutat att sitta i porten [platsen där de äldste satt när viktiga beslut för staden skulle fattas],
de unga har upphört med sin musik [de roar sig inte längre på ungdomars vis].
15Glädjen har lämnat våra hjärtan,
dansen har vänts till sorg.
16Kronan har fallit av våra huvuden.
Ve oss, för vi har syndat.
17Därför är våra hjärtan svaga,
på grund av detta (våra synder) är våra ögon skumma.
ע – ajin, פ – pe
18På Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde,
vandrar rävarna omkring.
[Denna vers börjar med ordet "På" (hebr. al) där första bokstaven är ajin. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven pe. Detta pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med ajin och pe i samma ordning som i första kapitlet, se Klag 1:16-17. Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se Klag 2:16-17; 3:46-51; 4:16-17.]
Avslutande bön
19Du, Herre (Jahveh), tronar för evigt,
din tron består från generation till generation.
20Varför tycks du glömma oss för evigt?
Varför överger du oss så många dagar?
[Kapitel 5 som helhet följer inte det akrostiska mönstret, men här i vers 19-20 finns ett akrostiskt mönster med fyra bokstäver. Här återfinns den första, den sista och däremellan de två mittersta bokstäverna. Vers 19a börjar med alef, vers 19b börjar med kaf, vers 20a börjar med lamed och vers 20b börjar med tav. Hela alfabetet symboliseras här genom att använda den första, elfte, tolfte och tjugoandra bokstaven. Det kiastiska mönstret i Klagovisorna fullbordas med detta femte akrostikon i kapitel 5.]
21Vänd oss, Herre (Jahveh), till dig och vi ska bli omvända,
förnya våra dagar så att de blir som i gamla tider (öster).
22Du kan inte helt avvisa oss
och inte ständigt vara mycket vred mot oss.
[I vers 21 används ordet kedem för gamla tider. Alltså ordet för öster som handlar både om att se bakåt och framåt samtidigt. Att göra bokslut med det som varit och se de nya framtidsvisionerna. Nu är det mer framtidsvision i detta uttryck än i tidigare kapitel där det var mest bokslut.]
Heb 9:11-28
Det himmelska tabernaklet11[Det verkliga templet, det allra heligaste, där Gud själv bor, finns i himmelen. Det är dit som Jesus har gått in, inte som den jordiska översteprästen "med blodet av bockar och kalvar", utan med sitt eget blod. På försoningsdagen (jom kippur) offrade översteprästen just en bock och en tjur.]
Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) kommit som överstepräst för det goda som skulle komma. Genom det större och mer fullkomliga tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13Om nu redan blodet av bockar och tjurar [3 Mos 16:14-16] och askan från en [röd] kviga [4 Mos 19:2, 17-18] kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14hur mycket mer ska då inte den Smordes (Messias, Kristi) blod rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden? Han har genom den evige Anden [den helige Ande eller Jesu Ande] framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
[Uttrycket "den evige Anden" kan tolkas som en referens till "den helige Ande" eller "Jesu Ande". Utifrån Heb 7:18-19 och sammanhanget, där kontrasten är mellan de temporära jordiska offren och det eviga himmelska offret, syftar det troligtvis på Jesu Ande. Se även Rom 1:3; 1 Tim 3:16; 1 Pet 3:18.]
Var det nödvändigt för Jesus att dö?
15Därför är den Smorde (Messias, Kristus) medlare för ett förnyat förbund, för att de som är kallade [oavsett nationalitet, se Apg 2:39] ska få det utlovade, eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första [gamla] förbundet. 16Där det finns ett testamente [samma ord som översatts "förbund" i föregående vers] måste man visa att den som har upprättat det är död. 17Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
1826I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att genom sitt offer utplåna synden.[Hur Mose renar det jordiska, hör ihop med hur Jesus renar det himmelska, se vers 23-24.]
På samma sätt var det med det första testamentet (förbundet). Det var tvunget att instiftas (öppnas) med blod [från offerdjur för att träda i kraft]. 19När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket.2023Alltså måste [de jordiska] avbilderna (exemplen, kopiorna) av det [verkliga] som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva måste renas med bättre offer än så. 24För den Smorde (Messias, Kristus) gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild (modell, kopia) av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 25Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.Han sa:
Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla. [2 Mos 24:8]
21På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22Så renas enligt lagen [Torah] nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
[Detta är styckets centrum och svarar på frågan varför det var nödvändigt för Jesus att dö.]
27På samma sätt som det är bestämt att alla människor ska dö (det väntar alla) [Rom 6:23] och sedan dömas, 28så blev den Smorde (Messias, Kristus) offrad en gång för att bära mångas synder [Jes 53:12]. Han ska bli synlig (träda fram) en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa (befria) dem som väntar på (längtar innerligt med förväntan efter) honom.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
