Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 10/11

Jes 37, Heb 10:1-17

Jes 37

Hiskias nöd och vädjan till Herren
1Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig med säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [templet i Jerusalem]. [Till skillnad från Achaz som vägrade be Herren om ett tecken, se Jes 7:12.] 2Och han sände Eljaqim som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem] och skrivaren Shevna och prästernas äldste, täckta med säcktyg, till profeten Jesaja, Amots son. 3Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av ångest och tillrättavisning och vanära, för det är dags för barnet att födas men det finns ingen kraft att föda fram det. 4Kanhända ska Herren din Gud (Jahveh Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sanherib] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
     5Så kom kung Hiskias tjänare (hebr. eved) till Jesaja. 6Och Jesaja sa till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahveh): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig. 7Se, jag ska ge honom en ande [få honom att komma på andra tankar] och han ska höra ett rykte och ska vända tillbaka till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land.' " [Se vers 37-38.]

Sanheribs hånfulla bud till Hiskia

8Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish.

[Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tell Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]

Tel Burna (bibliska Livna) sett från väst.

9Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sa: 10"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den assyriske kungens hand.' 11Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort mot alla länder, genom att helt förstöra dem, skulle du verkligen undkomma? 12Har ländernas gudar befriat dem som min far har fördärvat, Gozan och Haran (hebr. Charan) och Retsef och Edens söner som var i Telashar? 13Var är Chamats kung och Arpads kung och staden Sefarvajims kung, Hena och Avah?"

Hiskias bön till Herren
14Hiskia tog emot brevet från budbärarens hand och läste det, och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 15Och Hiskia bad till Herren (Jahveh) och sa:
16"Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim) som sitter ovanpå keruberna. Du är Gud (Elohim), du ensam bland alla kungariken på jorden. Du har gjort himlarna och jorden. 17Vänd ditt öra (lyssna noga), Herre (Jahveh), och hör (lyssna), öppna dina ögon, Herre (Jahveh), och se, och hör Sanheribs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim). 18Det är sant, Herre (Jahveh), att Assyriens kung har ödelagt alla länder och deras mark, 19och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar, utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade. 20Nu, Herre vår Gud (Jahveh Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahveh), du ensam."
Herrens svar
21Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sanherib, 22är detta ordet som Herren (Jahveh) har talat om honom.
Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
    har skakat sitt huvud mot dig.
23Vem har du hånat och hädat?
    Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja, du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
24Genom dina tjänare
    har du hånat Herren (Jahveh) och sagt:

'Med skaror av mina vagnar
    kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
    och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
    och skogarna med hans fruktbärande fält.
25Jag har grävt [brunnar i avlägsna länder]
    och druckit vatten
och med min fotsula
    har jag torkat upp alla Egyptens floder.'

26Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
27Och dina invånare
    har en kort hand (utan makt),
    de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
    och som de gröna örterna,
som gräset på taket
    och som ett sädesfält innan det vuxit upp.

28Jag känner (är intimt förtrogen med) ditt sittande
    och ditt gående ut och ditt gående in
    och ditt raseri mot mig.
29På grund av ditt raseri mot mig
    och för att ditt uppror har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta min krok i din näsa,
    och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända dig tillbaka
    den väg som du kom.

30Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]:

Detta år ska ni äta det som är självvuxet,
    och det andra året det som växer upp på samma sätt,
och det tredje året ska ni så och skörda
    och plantera vingårdar och äta dess frukt.
31Och kvarlevan av Juda hus som flydde
    ska igen slå rot neråt och bära frukt uppåt.
32För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
    och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) nitälskan
    ska göra detta.

33Därför säger Herren (Jahveh) angående Assyriens kung:

Han ska inte komma till denna stad
    och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
    inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
34Samma väg som han kom ska han återvända,
    och han ska inte komma till denna stad,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
35För jag ska försvara denna stad för att frälsa (rädda) den för min egen skull
    och för min tjänare Davids skull."
36Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se, alla kroppar (som kadaver) – döda! 37Så Assyriens kung Sanherib gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve. 38Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Sharetser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.

Heb 10:1-17

Jesu offer
1Lagen [undervisningen i Moseböckerna] ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Jesus som överstepräst, se Heb 9:11], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen, genom de offer som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen – jom kippur, 3 Mos 16:12-16], fullkomna dem som träder fram [till altaret]. 2I så fall skulle man väl ha slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre skulle ha haft några synder på sitt samvete? 3Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4för tjurars och bockars blod kan omöjligt (har ingen kraft att) utplåna synder. 5Därför säger den Smorde (Messias, Kristus) när han träder in i världen [blev en människa]:
Offer [med djur] och gåvor [mat- och dryckesoffer] ville du inte ha,
    men du har berett mig en kropp [för att offras].
6Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7Då sa jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.
    I bokrullen står det skrivet om mig.
[Ps 40:7-9]

8Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte." Det trots att de frambärs enligt lagen. 9Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10Och i kraft av den viljan är vi helgade (avskilda till tjänst för Gud), genom att Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kropp har offrats en gång för alla.

11[I vers 1 beskrevs det årliga offret "år efter år", här det dagliga offret, se Heb 7:27.]

Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12Men när denne [präst, Jesus] framburit ett enda offer för synderna för all framtid, "satte han sig ner vid Guds högra sida" [Ps 110:1], 13där han nu väntar på att "hans fiender ska läggas som en fotpall under hans fötter" [Ps 110:1]. 14För genom ett offer har han fulländat (gjort sitt verk av mognad i) dem som är helgade (avskilda för helig tjänst). 15Den helige Ande vittnar om detta för oss, för han har sagt:
16Detta är det förbund som jag ska sluta med dem
    efter dessa dagar.
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning] i deras hjärtan,
    och jag ska skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras sinnen (förstånd, tankar).
[Jer 31:33. Samma citat som i Heb 8:10, dock är hjärta och sinne i omvänd ordning. Det förnyade förbundet är inte skrivet på stentavlor utan i hjärtat och förvandlar inifrån och ut, se 2 Kor 3:1-3.]

17Sedan säger han [i nästa vers]:
Deras synder (vandring bort från Gud) och deras laglöshet (överträdelser mot budorden)
    ska jag inte längre komma ihåg.
    [I det första förbundet var den ihågkommen varje år, se vers 3.]
[Jer 31:34]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)